iPodens återkomst
Äntligen fick jag tummen ur därför icke avsedd kroppsöppning och skaffade en reseladdare till iPoden.
Min iPod har ju varit obrukbar sedan min moderkortskrasch i oktober, innan dess var den en given reskamrat som alltid gjorde färderna mindre sega. Har man en iPod är det exempelvis mycket lättare att strunta i Punkt SE-Börje. (Han har för övrigt tydligen gått en säljkurs eftersom han var frånvarande en dag och sedan dess inte bara sträcker fram tidningen i färdriktningen utan även klämmer in ett glatt "Godmorgon!" innan han inser att jag dissar honom.)
Jag kan med stolthet medge att min musiksmak förmodligen är lika sopig som min filmsmak, men inte lika sopig som vissa finska komiker. Nyckelorden är upp-tempo, nostalgi och schlager.
Ska det gå långsamt så måste det sjungas på franska. Franska är verkligen kärlekens språk, det insåg jag under min tid i Bryssel. Natasha St Pier, som förmodligen väldigt få av er känner till, är världens bästa balladist (eller balladös, eller kanske helt enkelt balladsångerska) och ett franskt schlagerfestivalbidrag får inte gå fort. Jag trodde fram till i fjol att det var inskrivet i reglerna.
En annan sak som var bra med Belgien var att de hade kolsyrad Lipton Ice Tea där. Men det har ju inte med min iPod att göra.
Min iPod har ju varit obrukbar sedan min moderkortskrasch i oktober, innan dess var den en given reskamrat som alltid gjorde färderna mindre sega. Har man en iPod är det exempelvis mycket lättare att strunta i Punkt SE-Börje. (Han har för övrigt tydligen gått en säljkurs eftersom han var frånvarande en dag och sedan dess inte bara sträcker fram tidningen i färdriktningen utan även klämmer in ett glatt "Godmorgon!" innan han inser att jag dissar honom.)
Jag kan med stolthet medge att min musiksmak förmodligen är lika sopig som min filmsmak, men inte lika sopig som vissa finska komiker. Nyckelorden är upp-tempo, nostalgi och schlager.
Ska det gå långsamt så måste det sjungas på franska. Franska är verkligen kärlekens språk, det insåg jag under min tid i Bryssel. Natasha St Pier, som förmodligen väldigt få av er känner till, är världens bästa balladist (eller balladös, eller kanske helt enkelt balladsångerska) och ett franskt schlagerfestivalbidrag får inte gå fort. Jag trodde fram till i fjol att det var inskrivet i reglerna.
En annan sak som var bra med Belgien var att de hade kolsyrad Lipton Ice Tea där. Men det har ju inte med min iPod att göra.
Kommentarer
Trackback
