Banjo-Herren

Snubben hade säkert vaknat på fel sida.
Eller så ville han stila för praktikanten, som till hans försvar ska sägas inte var helt avskyvärd att skåda.
Det var förmodligen den pyttelilla linsvätskeflaskan som gjorde det.

Jag är en van flygresenär efter flera år i Bryssel och några resor till USA. Jag tömmer alltid byxfickorna på minsta lilla och lägger i antingen handbagaget eller jackfickorna. I god tid för att inte hålla upp kön vid säkerhetskontrollen förstås. Det är alltid samma konstiga känsla av att ha bivit bestulen eller ha glömt nåt när nycklarna och plånboken inte ligger i den vanliga fickan. Mobilen kan jag glömma hur lätt som helst och kameran har jag ju aldrig med mig numera, men nycklar och plånbok är som extra kroppsdelar. En rätt praktisk knäpphet.
På vintern är det extra lätt att flyga, för då har man större jacka med fler fickor. All skit försvinner, som Lena Endre sa, ner i fickorna och sen jackan upp på bandet, väskan upp på bandet, Johan genom kontrollen och inte det minsta lilla pip hörs. Göteborg, här kommer jag!
Min väg stoppas av en underdimensionerad säkerhetsvakt. Jag är nog huvudet högre än han. Han ber mig hålla ut armarna så han kan muddra mig.
- Pep det? säger jag oförstående.
- Nej, men här är det jag som bestämmer om du får passera! säger puttevakten och verkar vara klar.
Jag gör en ansats att gå.
- Var ska du ta vägen? Vänd dig om?
Jag fattar ingenting men vänder mig om och blir muddrad bakifrån också. Praktikanten eller vad det nu är som står bredvid honom ser också lite frågande ut. När han är klar (jag tror ett tag att han ska hala fram plasthandskarna) så tar han tag i mitt bälte, om spännet, och drar mig till sig på ett vis som man kunde önska att lika stora personer som han men av motsatt kön gjorde lite då och då och säger:
- Ta av dig bältet nästa gång så slipper du problem.
Allright.
Det sista jag hör när jag går därifrån som nybliven säkerhetsrisk är praktikantens försynta fråga:
- Jag trodde man fick ha på sig bälte...
Både hon och jag fick alltså lära sig någonting. Fast jag hade ju metallknappar i jeansen. Nästa gång flyger jag i myspysbyxor med kardborreband.

Eller tar tåget.