Banjo-Herren

Efter två dagars idoga försök så kom jag äntligen fram till en av de handläggare på Vattenfall med vilken jag skulle diskutera min elmätarställning. Jag var förberedd till max, stod med ifylld avläsningslapp i handen och hade t o m memorerat mätarnummer och ställning ifall ett oblitt öde skulle göra att lappen evaporerade i tomma intet under samtalets gång eller i telefonkön.

Sonja svarade. Sonja har under två dagar varit på lunch, sammanträde samt gått för dagen vid sex olika tillfällen, men nu var hon äntligen i tjänst. Och Sonja hade ätit upp hela Stockholms lager av landskapshonung.

-Välkommen till Vattenfall; Sonja Galdhöpiggen-Glittertind, sjöng hon. (Sonja heter i verkligheten något annat.)
- Ja jag heter Banjo-Herren (jag heter också i verkligheten något annat) och jag har blivit anklagad för att inte ha skickat in elmätaravläsning. (Jag rycktes med och smekte även jag fram mitt budskap.)
- Anklaga var ett hårt ord, kvittrade Sonja.
- Jo, medgav jag sammetslent, men jag har i alla fall fått ett brev där ni ber mig ringa det här numret för att diskutera min mätarställning. Det konstiga är att jag trodde jag redan hade skickat in en avläsning men den har antagligen kommit bort.
Där hade jag tänkt att istället sarkastiskt ha sagt "men jag hade tydligen fel" men Sonjas verbala blomsteräng ställde allting på ända.
- Är det Banjo-Herren på Frejs väg i Norsborg? kvittrade Sonja och jag blev klädsamt imponerad. Eller kunde det kanske vara så att jag var en av ytterst få som varit så här slarviga så hon lärt sig allas namn och adresser utantill?
- Ja, var jag tvungen att förföriskt medge.
- Vi har fått in en mätaravläsning 29/10 så brevet du har fått har blivit felaktigt utskickat, surrade Sonja ljuvt.
Sonja var skicklig.
- Då är ju allt i sin ordning, tack för samtalet och God Jul! viskade Sonja och samtalet var slut.

Först efteråt kom jag på att hon kommit undan från att be om ursäkt för det oerhörda psykiska lidande jag fått utstå. Hon är min idol.