Fem smutsiga små fingrar
Mina smutsiga nagelband kommer inom kort att exponeras för Språktidningens läsare.
Träningen på Soft igår präglades av en undersökande reporter och en nitisk fotograf från Språktidningen. Teamet från AftonbladetTV låter vänta på sig ett tag till.
Fotografen hade en viss fäbless för detaljer och en inte så stor respekt för den personliga integriteten. Plötsligt när man var till att göra ett drag kom plötsligt ett objektiv flygande 2 centimeter från ögonvrån och en blixt sköts av så man knappt kunde se brädet efteråt. Men det var bara roligt.
Sen intresserade hon sig mycket för att få en bra bild på en hand som plockade brickor ur en påse och då var det min hand som fick modellera. Plötsligt blev man väldigt medveten om sina sorgkanter....
Jag förstår egentligen inte hur jag bär mig åt. Jag planterar väldigt sällan lökar eller frön. Jag gräver aldrig i snusdosor. Jag pillar endast undantagsvis bort kvadratermetervis svart färg från skrovliga ytor. Ändå har jag ständigt dessa sorgkanter under naglarna! Avsöndrar fingertoppseländena skiten själva, eller? Förr om åren kunde man ju skylla på rökningen, men att sluta med det hjälpte inte mycket. Och det var faktiskt en av topp-fem anledningarna till att jag slutade.
Undrar om man kan ringa Språktidningen och spåra fotografen? Några under borde ju kunna presteras med FotoShop.....
Lite smuts är både manligt och snyggt
Jag rekommenderar en nagelborste i kombination med vatten och tvål.
Jodå, det där med vatten och tvål brukar jag fuska med, men man kan ju inte ha det med sig överallt. Redan efter en kort tids färd till jobbet är ju sorgkanterna tillbaka....
Manligt och snyggt. Det lät bra. :)
