Stammis
Var har du varit så länge?
Så frågade den lilla japanska kassörskan på Sushi Bar Ichiban vid Norra Bantorget idag. Och så fick jag berätta att jag hade haft semester och att jag råkat dumma mig och boka in ett lunchmöte förra onsdagen.
Varje onsdag går jag till Ichiban och äter sushi och någon gång för ett par månader sen så insåg jag att jag gått och blivit stammis. På Ichiban är det riktigt mysigt att vara stammis, alla hälsar glatt och de frågar bara "stor eller extrastor" när jag ska beställa, resten vet dom. Och när en av servitriserna fick barn så hälsade hon till mig och de andra stammisarna via resten av personalen.
På Soft Bar & Kök har jag också blivit stammis. Det är inte lika trevligt eftersom jag aldrig mer kommer få tillfälle att variera mitt dryckesval där. Bartendern ser mig på avstånd och när jag kommer fram till baren är ölen upphälld. Målet där är naturligtvis att jag ska trimma honom att spotta mig när jag svänger runt hörnet vid optikern och har ölen färdigupphälld stående på baren när jag kliver in genom dörren så jag helt slipper stanna upp på väg till Scrabble-bordet.
Som tur är så är jag stammis på Soft Bar & Kök p g a Scrabble-spelandet. Det finns en annan typ av stammisar där också som inte spelar Scrabble och som jag inte skulle vilja tillhöra gruppen av.
Fast det kunde varit ännu värre, man hade kunnat vara stammis på tingsrätten. "Är det du nu igen? Ska det vara dagsböter eller en vecka i buren den här gången?" "Dagsböter, tack!" "Då säger vi så. NÄSTA!"
