In my face!

Varför lär jag mig aldrig?
Man står där framför badrumsspegeln, ansiktet täckt av ett tunt lager skum, Gilette Mach3 mot halspulsådern och DÅ får man för sig att kanske spara lite...
Och så börjar man odla. Man ser sig själv med ett präktigt kapten Haddock-skägg eller några välansade streck runt mungiporna som Peter Swartling och den första tiden ser det riktigt lovande ut, riktigt snyggt faktiskt....

Och så plötsligt träder de fram, de kala fläckarna mitt i som blir så tydliga när skägget växt till sig lite, dom där fläckarna som gör att det där fnaset ser helt SJUKT ut!
Där är ärret från när jag fick den ljusa idén att med en låda öl i kroppen och en flaska till i handen gå rakt igenom en skogsdunge på Tjärö, fastän det gick en jättefin stig runt om som bara kan ha varit 1,5708 gånger längre som absolut max. Ett oförsiktigt steg och en paniktanke att inte slå sönder flaskan utan istället dämpa fallet med mitt ansikte och så var man ful for life.
Och där har vi den kala fläcken som beror på att jag inte kan låta bli att pilla mig i nyodlingen hela tiden. Min farfar sägs ha haft en metod att få folk att sluta bita på naglarna. Han föreslog att man skulle smeta kattskit i nagelbanden. Det borde fungera med skäggpillning också. Spillning mot pillning! Undrar om fru Björk en trappa ner misstycker om jag lånar Chiquita en stund....
Och till slut, den ultimata förolämpningen, det börjar bli fel färg på fanskapet också! Jag är all for integration, men när det börjar flytta in vitingar och grågossar i mitt facehood sätter jag ner foten!

Nu du skägghelvete, ska du döden dö!

Kommentarer
Postat av: JohnS

Tjena Johan!

Den här bloggen blir from nu en sk Favorit! Ska bli väldigt kul att följa dig!

Kommer förbi nån tisdag och tar en bira med dig!

2007-10-11 @ 14:20:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0