Banjo-Herren

Kom och sätt er, barn, så ska farbror Johan berätta för er om en tid för länge sedan, då ord betydde en annan sak än vad de gör idag.
På den tiden sa man inte fethaja utan man sa "det kan du skriva upp på en liten lapp". (Lappar var något som man hade innan chattrutan uppfanns.) På den tiden betydde fet att man var något överviktig och om du hade pratat om en "fet klocka" då så hade nog människorna fått sig ett riktigt gott skratt, må du tro.
Om man var grym på den tiden så var man mer som Adolf Hitler än som senaste Nokian.

Detta som en liten inledning till min berättelse om när jag och min vän Andreas Ohlsson var ute och s a s "rullade hatt" på Söders höjder i går afton. Vi började aftonen ståndsmässigt och för mig nostalgiskt på Akkurat på Hornsgatan, en belgobar där de har ett sagolikt utbud av öl och whisky samt serverar det bästa Belgien kan erbjuda, nämligen moules frites. De som kan sin köksfranska vet att detta är blåmusslor med pommes frites, direkt ätna ur grytan. Varmt, slabbigt och fantastiskt gott! Kan rekommenderas för en date eller i glada vänners lag, exempelvis en liten firmafest. Man blir inte bara serverad förstklassigt krubb, servitrisen ger en även rekommendationer på vilken öl som skulle smaka allra bäst till just din rätt. Jag tog Moules Orientale med curry, svamp och äpple (äpple är ju känt som den orientaliska frukten) och blev således rekommenderad ett amerikanskt öl som hette Hop Sun. Jag trodde först att servitrisen råkade spilla på sig när hon kom med förslaget men insåg sedan att det var så ölet hette.
Problemet var bara att musslorna var så utsökta att jag helt glömde bort att dricka hoppsan. Dästa och nöjda lämnade vi Akkurat och började gå Götgatan upp. Köer, köer vart man såg och eftersom det var en mindre istid i Stockholm i går så var vi inte så sugna på att stå och stampa för länge. Vi hamnade till slut i den snabba kön till Kvarnen. Vi tänkte som så att vi kunde väga upp den härliga atmosfären på Akkurat med lite vanlig, hederlig södersunk. Det funkade över förväntan! Efter att vi känt oss lastgamla en timme eller så bestämde vi oss för att blada.

Det var förresten otroligt mycket poliser ute på stan igår kväll. Jag antar att det har att göra med vansinnesdådet på Kungsholmen förra veckan. Ska bli intressant att se hur många helger det engagemanget håller i sig. Jag är dessvärre skeptisk....

Så var det då dags att anträda tunnelbanefärden hemåt. På tåget kom vi i samspråk med ett gäng ungdomar som också hade varit ute och rullat sina hattar och därför var lite lagom yra i huvudet. Dom hade alltså glömt bort det viktiga i att ta av sig hatten innan man rullar den! I gänget fanns bl a Pollen, som hade transaftnar varje söndag. Det sas aldrig var han hade dem, och vi blev inte bjudna och därför inte heller obehagligt berörda. Där var Dani som var så blond så att det t o m spridit sig till håret, och där var Nina, och Nina var värsta grymma tjejen. Gammelgrym, alltså. Adolf-style.
Henne kom man inte ifrån. Hon hade full koll på hela vagnen och la sig i allting. En tjej som hon inte kände satt och grät och pratade desperat i en mobil. Nina spelade med. "Kom hit gumman och sätt dig så kan vi prata..." kombinerat med en uppenbar vilja att istället göra narr av den stackarn inför alla. En stackars förskrämd eritreansk äldre kvinna satt bredvid Nina och var en s k "oskyldig förbipasserande" som utsattes för Ninas skrik rakt in i örat. Till slut brast det för henne och hon viskade fram ett förskrämt "kan du inte prata lite tystare, jag får ont i öronen..." varvid Nina innan hon tänkte sig för sa "Åh förlåt så hemskt mycket, det var inte meningen" för att sedan komma på vem hon var och lägga till ett "...och var fick du luft ifrån?"

Jag skulle vilja se ett battle mellan Grym-Nina och den finska bagladyn vars catch phrase "Jag ska döda dig om du inte håller tyst, jag är nämligen sjuk i huvudet." har blivit odödlig på röda linjen.

Hela kvällen blev en lång vandring nerför Memory Lane. Först minnas de goda sidorna av Belgien, maten och drycken, sedan minnas gymnasietidens långa gängresor, fast på vår tid var det buss i stället för tunnelbana och SMS:andet var nedskuret till ett absolut minimum 1988.

Nina steg av i Fittja. Alla var sååå lyckliga.