Banjo-Herren

Dom hette BK Skansen. Fotbollslaget som jag skulle skriva kanpsång till.
Jag hade aldrig sett dem spela. Som varandes ett av Sveriges sämsta fotbollslag hade de inga profiler i laget, i alla fall inga fotbollsprofiler. Jag behövde lite research.
Jonas kunde berätta att de hade gröna och svarta dräkter och att deras hemmaarena hette Albäck. När jag hörde arenans namn kläcktes en idé, sen skrevs texten på mindre än en timme.

Min sommarledighet 2005 inträffade i slutet på juni och den firade jag sedvanligt hemma i Skåne. När man redan bor utomlands åker man inte gärna ännu utomländskare på semester. Jonas bokade studiotid med dansbandet på min sista semesterdag. Jag skulle bli tvungen att åka direkt från studion till flygplatsen. Detta borgar inte för någon grundligt genomförd insjungning. Jag hade fått välja ut fem låtar, förutom Fredrik Åkare, som jag skulle få sjunga in och om jag inte minns fel så var det "Nu går jag ner i min källare", "Det är inte lätt at vara ödmjuk", "Med din arm om min hals", "Det börjar verka kärlek banne mig" och "Du skänker mening åt mitt liv". Det hade varit väldigt viktigt att jag lämnade in den där listan i god tid så att de skulle kunna fixa kompet, hade jag fått veta.

Studion låg ute på skånska slätten och tillhörde en lastbilschaffis/dansbandskung som hette Benny. Benny hade inte bara dansbandsstudio utan även dansbandsfrilla och dansbandsmustasch. Dessutom talade han dansbandsdialekt, d v s bred skånska. Han hade det mesta inom dansbandsattribut, utom en specifik sak. Min lista över dansbandslåtar jag skulle sjunga in. Den hade någon, som dock bidragit med A:et i vårt bandnamn, tappat bort. Inte ens Fredrik Åkare var förberedd. Benny tyckte dock inte det var någon fara, jag kunde välja någon av låtarna ur deras pärm med redan klara komp. Jag satte mig att bläddra, havandes på känn att detta inte skulle bli den mest genomarbetade skivan ens i dansbandshistorien.
Jag insåg även snabbt att dansbandshistorien innehåller MYCKET låtar. Jag kände endast igen en bråkdel i pärmen, och av dem jag kände igen kunde jag inte tänka mig att sjunga de flesta. Samtidigt gick mannen vars namnbörjar på A in i inspelningsbåset och började spela in en av sina låtar. Jag såg min inspelningstid decimeras mer och mer.

Det var omöjligt att hitta sex låtar, så jag fick till slut nöja mig med fyra. Endast "Det börjar verka kärlek banne mig" var kvar från min ursprungliga lista, De andra tre blev "Inget kan stoppa oss nu" från Black Jack, "Skomakare Anton" och en sång vars namn jag inte vill nämna av hänsyn till flera av mina trogna läsare som anser den vara den ultimata hatlåten. När Benny fick höra att jag tänkte ge mig på "Skomakare Anton", en av Hasse Kvinnaböske Anderssons största hits, såg han förvånad ut.
"Ska du sjunga den???"
 "Ja, vad då, då?" undrade jag.
"Jamen, du är ju stockholmare!!!"

A tog god tid på sig i studion. När han var klar hade jag bara 4 timmar på mig att sjunga in mina fyra låtar, och för er som inte jobbat i studio kan jag ju tala om att det är inte så mycket tid att vifta på. Jag viftade således inte alls utan dök in i studion och rev av dem en efter en. Nu är jag ju bara femtionde sisådär bäst i min bekantskapskrets på att sjunga så vissa omtagningar krävdes. Den sista sången, vars namn jag inte törs nämna, sjöng jag sista verserna av med Jonas i bilen med motorn igång utanför. I princip. Även i Trelleborg är det förbjudet med tomgångskörning i mer än en minut. Och kampsången, som det egentligen var meningen att jag skulle sjunga in, fick Jonas ta hand om. Och jag får ju säga att han förmodligen gjorde ett betydligt bättre jobb än jag någonsin skulle lyckats med.
Detta utspelade sig nämligen dagen efter att jag läst ut boken "Äntligen icke-rökare!" så jag var således rökfri för första dagen på flera år och därför en aning okoncentrerad och osäker på de höga tonerna.
Visst är det skönt att det alltid finns en ursäkt att hitta på för att något inte blir som det var tänkt i idévärlden?

Någon månad senare fick jag tillskickat mig det färdiga resultatet. Och det lät precis så för jävligt som man hade kunnat tänka sig. Mina diplomatiska föräldrar lyssnade på skivan en gång och sedan vägrade de överlämna ett ex till Ben-Slirren. "Sånt fick jag faktiskt göra själv", sa de. De sopsorterar också.
Jag fick två ex, och jag tror att omkring 50 till trycktes upp och såldes i Jonas och A:s bekantskapskrets. Ingen var jätteimponerad och många frågade vart Fredrik Åkare tagit vägen.

Kampsången släpptes på singel och sålde slut på en timme. Jag vet faktiskt inte hur stor upplagan var. Den släpptes när det var två matcher kvar av serien. De sista två matcherna presterade Skansen en målstatistik på 27-2. Året efter avancerade dom till näst högsta divisionen. Kampsången spelades t o m på dansgolven i Trelleborg, och Trelleborgs FF snokade upp låten för att spela på sina fester, kanske för att se om magin kunde smitta av sig på dem också?
Och den finns på nätet! Närmare bestämt

Här!

Klicka på Kampsång i vänstermenyn så får ni läsa texten (nerskrvien av någon som varken vet hur man skriver ner sångtexter eller vad jag heter) och om ni vågar så kan ni ladda ner hela låten.

Varför kom jag då att tänka på den här historien igår?
Jo, nu har de kommit på nere i Trelleborg att vi ska göra en Boten Anna av låten och ber mig att skriva en engelsk text.Av alla huvudlösa, hopplösa, dumma idéer man kan komma på.....
Jag älskar det! Grammis, here I come!