Mediekrig
Minns ni Börje?
Han står där än med sina PunktSE, men han är inte lika nitisk längre. Mig verkar han känna igen numer för han kommer aldrig fram längre. Jag gillar Börje.
Men så i morse, när jag i min iPod-bubbla böjde mig ner mot Citys tidningsbehållare för att ta dagens nummer dök plötsligt en Metro upp i blickfånget. Mitt i luften. Vääääldigt nära näsan.
I den ändan av Metron som var lite längre från min näsa kunde man finna en hand och den handen tillhörde ett ungt lejon i matchande plastuniform. Matchande Metro, alltså.
Nu är det danskar i affären, tänkte jag.
Helvetet hade kommit till byn. Jag såg för mitt inre hur den nya rivalen skulle få fart även på Börje. Hur de skulle överfalla varje presumtiv resenär från varsitt håll och utkämpa dueller på liv och död, och hur till slut en av dem skulle få ge vika och dra sig undan till Hallunda. Bakhåll och sabotage och bittra strider och det skulle bara vara en förlorare i denna kamp. Jag. Varje dag skulle jag få stå ut med dubbelsidig påprackning, trots att jag försökt vaccinera mig med en City. Hur många tidningar tror de egentligen att man hinner läsa? Och på bussen springer man säkert bara på Undantags-Katja.....hur man än vänder sig har man ändan bak och Metron i fejan.
Metro-valpen verkade inte förstå att jag gav honom onda ögat när jag tydligt visade honom att jag föredrog City. Med bävan äntrade jag själva stationen och förväntade mig en börjisk attack.
Jag har underskattat Börje. Som en gammal hund stod han lugnt på sin vanliga plats och ignorerade den lilla valpen som bjäbbade runt och bara börjat sin resa in i den oundvikliga indignationen som till slut innesluter samtliga gratistidningsutdelare.
Jag ger Metro-Fido två veckor. Sen är han nog också rumsren.
