Banjo-Herren

Idag vill jag tala om kärlek.

Alla människor tycker om att tala om kärlek, men kanske bara hälften av oss njuter av att ha den närvarande i våra liv. Egentligen...om vi alla tänker efter en kvarts sekund? Visst är det väl så?

VK är en snäcka med ett romantiskt och poetiskt tickande hjärta, men efter åtskilliga timmar på telefon med mina väninnor genom åren så kan jag inte annat än medge att kärlek för det mesta är en fasansfull plåga som alla borde undvika bäst de kan efter egen förmåga. Så är det.

Det gör ont innan vi ens har blivit "vi", det gör ont när vi har blivit "vi" och rädslan infinner sig att förlora den andre och det gör som allra mest ont när någon av oss sa farväl och gick därifrån...

Varför utsätta sig för denna tortyr och denna fruktansvärda mardröm??

Vissa vill ha små "spindelbarn", vissa vill dela hyresvärdens bankgironummer med någon annan o andra flyter omkring mellan Motala och Sundsvall i en liten såpbubbla med kärestan sin och får lite svindel och fjärilar i magen om vartannat mellan sträckorna..

Vad jag och mina galpals har konstaterat om grabbar och deras beteende tänker jag inte gå in på just nu (av risk för att förlora min manliga fan base) och vad vi tjejer har insett om vårt eget beteende, det kan vi VERKLIGEN prata om en annan gång..blink..blink..

Under min exil i Kazakhstan medan jag plockade lite ätbara växter runtom stenen där jag satt var eftermiddag med bergsgetterna betande på ängen satt jag och funderade på lite olika saker..

Tänk om vi slängde vår stolthet, skakade bort vår osäkerhet och tyglade vår blyghet och sa till honom/henne att han/hon gör oss knäsvag och förgyller alla veckans sju dagar...? Tänk om vi gjorde så pyttelite for att kunna vinna så mycket..

Allt som kan innefattas i ordet mycket i sammanhanget är allt det som får oss att hoppa upp ur sängen på morgonen, allt det som gör oss generösa, villiga att ge så mycket och allt det som gör oss till bättre människor...det som fyller våra små människohjärtan med värme som håller dagen ut..

Ok...min teori sprack..typiskt...jag tar tillbaka allting jag sade..

Summan av kardemumman är därmed att kärleken är förvisso en plåga, men en emellanåt ganska njutbar sådan.. trots allt..

/VK

P.S

Detta inlägg är tillägnat Banjo för att han är den enda jag känner som inte behöver meditera bland bergsgetter..han vet allt detta ändå och han lever som han lär - som en tiger...och jag vill registrera mig på en snabbkurs!!!
D. S.