Banjo-Herren

Det står en fikus och hänger vid min arbetsplats dagarna i ändå.
Förhoppningsvis hänger den inte för att den råkar stå vid min arbetsplats, även om jag är alla växters dödsängel.
Blomman jag fick när jag började på fondgruppen, ni undrar kanske hur det gick med den? Faktiskt stod den rätt länge, men sedan blev den bara ledsnare och ledsnare. Blommorna försvann, bladen började ruttna i fästena, allt var allmänt dystert.
Eftersom vi har ett så stort och fint kontor med en massa krukväxter har vi professionella florister som går omkring och sköter växterna, dock inte blommorna som står i kontorsmodulerna. Ändå tog jag mod till mig en dag, dels av oro för min lilla blomma, dels för att floristerna ifråga inte gjorde alldeles jätteont att se på, och frågade dem hur man sköter en Anthurium bäst. (Det visade sig turligt nog faktiskt vara namnet på blomman och inte på affären den kom ifrån.) Floristen kände i krukan, som var snustorr, och gav mig rådet att inte låta den bli torr. Ungefär som att tipsa en påkörd om att inte gå mot röd gubbe. Dessutom tyckte hon att jag skulle ta bort alla vissna blad.
Jag följde hennes råd, men det gjorde egentligen bara att blomman såg ännnu ynkligare ut. Kvar fick den stå i alla fall.

När jag kom tillbaka från semestern hade den jäveln slått ut i full blom. Vad ger ni mig för det?

Åter till fikusen. Vi i fondgruppen är rörande eniga om vad det är för problem med fikusen.
Den behöver en större kruka. Det kan t o m jag, som har de gröna tummarna mitt i handen, konstatera, eftersom den står i en treliters spann av plast, medan alla andra (välmående) växter vräker sig i gedigna jättekrukor av betong.
Så en dag materialiserades Maggan än en gång i vår krets. Hon är en jäkel på att smyga. Med samma drömmande tonfall som vid tillkännagivandet att hon inte var så sugen på radio sa hon, med blicken drömskt fastnitad vid fikusen:
"Jag undrar om man inte bara skulle såga av den?"
Jag, Gobo och Anna tittade förbryllat på varandra.
"Ja, det gjorde min man med en fikus vi hade hemma som såg lite hängig ut. Den blev jättefin sedan!" fortsatte hon.
Jo säkert, efter att din gubbe hade bytt ut den mot en ny en dag när du var på jobbet vilket du inte märkte när du kom hem, tänkte jag, men sa:
"Njae, vi tror snarare att den behöver en större kruka."
"Nä, det skulle göra susen att bara såga av den. Du får ta med dig en såg på måndag, Banjo!" bestämde Maggan och diffunderade därifrån i djupa tankar om mord på fikusar.
Hur hon kunde dra den konstiga slutsatsen att just jag skulle äga en såg förtäljer inte historien, men det går säkert att skylla på någon allergi. Eller radioskval.

Framåt eftermiddagen dök plötsligt floristerna upp i kontorslandskapet. Jag såg min chans att få lite skötselråd angående fikusen, även om den inte var min.
"Där kommer floristerna!" tjoade Anna. "Nu kan du passa på och fråga dem vad vi ska göra med fikusen, Banjo!" Och så var den goda idén inte längre min.
Dock hann jag inte ens påkalla deras uppmärksamhet.
"HAR NI EN SÅG?" vrålade Maggan över hela kontoret.
Floristerna utbytte blickar som vi i fondgruppen så väl kände igen från våra egna inbördes nunor i samband med Maggan.
"Vi behöver kapa av den här fikusen!" domderade Maggan.
"Varför det?" undrade den modigaste av floristerna skräckslaget medan den andra tog skydd bakom en vattenkanna.
"Det är det enda sättet att få den att bli fin igen!" slog Maggan fast.
"Men...." försökte floristen flika in.
"Det är så vi brukar göra hemma!"
"Jag tror det räcker med att sätta om den till en större kruka..." viskade floristen smått skräckslaget.
Man säger inte emot Maggan, men det kunde ju inte de stackars flickorna veta.
Vi såg dem aldrig mer.

Banjo-Fadern, som är en av mina trognare läsare, frågade någon dag senare när vi talades vid på telefon om Maggan fått något eget rum ännu. Banjo-Fadern skulle by the way kunna få en blommig tapet att slå ut lite mer.
Jag berättade om Maggans botaniska skötselråd.
"Såga av den?" sa han, och jag förstod hur han såg ut i ögonen. "Nej, den behöver säkert bara en större kruka."
Quod erat demonstrandum.

Vi sågar nog av den i alla fall, för husfridens skull.