Ojojoj!

Jag skulle ut och äta middag med tre damer som hette Kicki, Bettan och Lotta. (Kicki, Bettan och Lotta heter till viss del någonting annat.)
Det var fredagkväll och vi befann oss på Söder. Det fanns ingen plats för oss på härbärgena, och icke heller på krogarna. Medborgarplatsen låg folkindränkt och livlig och regnmolnen fanns där i periferin men såg inte alltför hotfulla ut. Efter lite rundfrågning fick vi så ett bord på det relativt nyöppnade Ojojoj.
Kyparen var av det inställsamma slaget, och det är oftast ingen dålig egenskap hos en kypare, men den här gick till märkbar överdrift, åtminstone enligt mitt tycke.
"Varför heter ni Ojojoj?" frågade Lotta medan vi tittade igenom menyerna.
Kyparen flinade upp sig.
"Det är för att vi vill att alla ska säga 'Ojojoj, vilken god mat!' eller 'Ojojoj, vilken trevlig personal!" sa han och så skrattade han och la handen på Lottas axel en liten stund.
Så frågade Kicki nånting och kyparen flinade upp sig, svarade och la handen på hennes axel en stund och så i förbifarten en hand på Lottas arm också. Han böjde sig ner förtroligt och skrattade och tafsade. Jag la mig för säkerhets skull inte i samtalet.

Menyn såg särdeles läcker ut. Till min glädje fann jag även ett av mina favoritöl, Brahma, på densamma. Jag bestämde mig först och var också den förste att beställa.
"Jag tar den krämiga oxfilépastan och till det en Brahma!"
"Lager eller Brown Ale?" frågade kyparen utan att smeka mig på armen, tack och lov. Jag blev tillräckligt ställd av hans fråga. Fanns Brahma som Ale???
"Lager", replikerade jag.
Kicki beställde en Club Sandwich och även hon en Brahma, Bettan beställde lammburgare och päroncider.
Lotta var lite försiktig med friterad mat så hon bad att också få en Club Sandwich men utan pommes frites. Hon frågade om hon kunde få något annat istället, lite extra sallad kanske? Kyparen som hade händerna fulla med penna och block (i retrospektiv undrar man faktiskt vad det var han skrev på det där blocket....) svarade att det gick hur bra som helst.

Efter en stund kom kyparen tillbaka med det rosévin Lotta beställt, Bettans päroncider.... och två flaskor Brooklyn Brown Ale!? Jag påpekade vänligt men bestämt att det där inte såg ut som Brahma varvid kyparen hävdade att jag sagt att jag ville ha Brown Ale. Jag var fräck nog att ifrågasätta hans minne och motvilligt bar han tillbaka ölflaskorna.
En stund senare återvände han med tå flaskor Brooklyn Lager....
Nu började jag förlora lite av mitt fredagliga godmod och poängterade att jag och Kicki hade beställt Brahma. BRAHMA.
Kyparen såg frågande ut.
"Den har vi inte på menyn!"
"Jo, det har ni visst, den står högst upp!" envisades jag oförskämt.
"Nej, det gör den inte!"
"Jo."
"OK, jag ska hämta menyn så ska jag visa dig!" sa kyparen förargat och lämnade oss.
Faktiskt drabbades jag av en kort stunds tvivel på mitt eget minne och förberedde mig så smått på en pinsam stund, men när han kom tillbaka, stolt slog upp menyn och tryckte upp den i näsan på mig så kunde jag tydligt läsa "Brahma" högst upp, precis som jag mindes.
"Vad är det där då?" sa jag med ett ödmjukt tonfall jag lärt mig av Banjo-Fadern att använda när jag bevisat att jag har rätt.
Kyparen blängde i menyn, sträckte på sig, såg på mig som om jag vore en spya i alla Pride-flaggans färger och sa förståsigpåigt: "Du menar Bram-HA!"
Nej, jag menar 'slapptask', tänkte jag men sa inget. Förrän han gått.

Maten kom riktigt fort, det ska medges. Min pasta såg både krämig och smaskig ut, och det är ju svårt att se i en sån röra vad en förgrämd kypare skulle kunna tänka sig att röra ner i den, men det var inte förrän i denna skrivande stund som den tanken slog mig. Hm....
Bettans lammburgare såg väldigt fin ut än så länge.
Kickis Club Sandwich såg härlig ut den med.
Lottas Club Sandwich såg också läcker ut, men den extra salladen såg lite egendomlig ut. Den såg ut precis som pommes frites!
Lotta var långt ifrån så subtil som jag försökt vara.
"Men vänta nu, jag bad faktiskt om att INTE få några pommes frites, utan extra sallad! Det minns du väl?"
Nej, det såg man tydligt på kyparens ansiktsuttryck att han inte mindes. Med bara någon enstaka smekning på Lottas arm tog han tallriken och gick tillbaka ut i köket.

Hur många minns Rasmus Nalle? Hur som helst så trodde jag att jag hamnat i Biscayabukten för plötsligt kom kocken farande ut ur köket.  Han for ända fram till vårt bord och frågade, på ett inte helt trevligt vis:
"Hur var det, skulle det inte vara något bröd heller till den där Club Sandwichen?"
Nu var måttet rågat för Lotta. Den utskällning som följde var ytterst informativ och helt klart olämplig för barna- och kocköron. Den innehöll allt! Hot, kompetensifrågasättande, spott, spe och en detaljerad instruktion hur en Club Sandwich skulle se ut för att Lotta ska vilja sätta tänderna i den. Kocken lomade tillbaka till kabyssen....förlåt, köket menar jag... och jag önskade mig om inte till Biscayabukten så åtminstone en lite mer avlägsen plats.
Lotta fick sin Club Sandwich med extra sallad och allt var frid och fröjd.
Tills Bettan lyfte på ovandelen av sin lammburgare och hittade det där långa, mörka, krulliga hårstrået.....

Kyparen fick delvis rätt.
Ojojoj, vilket skitställe!!!

Kommentarer
Postat av: Lena

Och här sitter man på kvällskvisten, sådär snålsugen på något salt och gott. Läser blogg och blir plötsligt VÄLDIGT sugen på något salt och gott.

Går dock inte till kylen, utan måste ju givetvis läsa färdigt först.



Nu är jag osugen.

Tack.

Tror jag.

2008-08-06 @ 23:51:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0