Banjo-Herren

Det ringde på mobilen.
Jag var dum nog att svara.
"Banjo-Herren!"
"Hej, jag heter Josef och ringer från ComHem." Sen tyckte jag att han frågade om jag hade tid med honom. Jag tittade på väldigt viktig schlager på YouTube så jag sa som det var.
"Jag har inte så mycket tid med dig just nu, Josef..."
"Va?"
"Jag tyckte du frågade om jag hade tid med dig en stund?"
"Nej, det gjorde jag inte. För en tid sedan så beställde du ju telefoni via ComHem..."
Det var ett och ett halvt år sen snart. Inte undra på att han hade bråttom. Jag insåg att det inte var läge att påminna honom om att jag nyligen indikerat att jag inte hade tid med honom.

Saken är den att då för ett och ett halvt år sedan så beställde jag IP-telefoni från ComHem samtidigt som jag beställde bredband. Det verkade hur enkelt som helst, men sedan visade  det sig att det krävde att jag skulle skicka in ett underskrivet papper till Telia för att "få loss" numret och det var så besvärligt och komplicerat så det fick vara. Förmodligen har jag betalat ComHem för telefoni sedan dess utan att ha utnyttjat det. Jag äger inte ens en stationär telefon. Jag har ingen som helst respekt för pengar...

Plötsligt insåg jag att det här var min chans att bli av med detta dåliga samvete. Nu hade ju Josef ringt och verkade erbjuda sin hjälp! Jag berättade hela historien om mitt nedlagda telefonprojekt.
"Behöver jag fortfarande skicka in det där papperet till Telia?"
"Om du aktiverar abonnemanget nu så kan du få köpa en sladdlös telefon av oss för 350 SEK? Vill du det?"
"Nej, telefon vill jag nog gå och välja ut själv...."
"Va?"
"Nej, jag vill inte köpa en telefon." Josef klarade visst bara raka svar, stackarn.
"Dessutom så kan du få prova vår tjänst Dygnet-Runt. Vet du vad Dygnet-Runt är?"
"Ja, det är väl att något sker dygnets alla timmar?" Jag visste att det var fel svar, men kunde inte låta bli.
"Va?" Intellektuell humor funkade inte heller.
"Nej, jag vet inte vad Dygnet-Runt är."
"Jo, ComHem erbjuder dig att ringa för endast 45 öre per samtal, alltså bara uppkopplingskostnaden, alldeles gratis i två månader!" slog Josef till med.
Det här var ju bättre än deras tidsresekoncept från kabel-TV-branschen!
"Du är väl medveten om att det där inte lät riktigt klokt, eller hur?" frågade jag och visste vad svaret skulle bli.
"Va?" Jag borde satsat pengar.
"Man kan väl inte ringa helt gratis för 45 öre per samtal!"

Vad jag vet är det faktiskt inte ens lagligt att påstå i försäljningssyfte att något som inte är gratis är det.
Här borde man egentligen bara tackat för samtalet och lagt på, men jag råkar vara ett snällt och väluppfostrat stränginstrument så jag lät honom hållas. Han hade det kanske inte så lätt, och faktiskt så var ju erbjudandet ganska bra som det verkligen var.

Innan Josef blev ännu mer osäker så lugnade jag honom med att släta över min kommentar och be honom fortsätta. Det var nu den kom, den allra största smällen. Josef började recitera avtalsvillkor. Och fort gick det.
Tydligen spelade han in alltihop för han sa att när man ville så kunde man ringa till ComHems kundtjänst och få uppläsningen uppspelad för sig. Jag flikade in glada tillrop emellanåt bara för att jävlas. Det gick rätt bra, fram till att han framkastade den slutigiltiga frågan: "Accepterar du dessa villkor?"
Plötslig ångest infann sig. Hade jag lyssnat ordentligt? Var det okey att be honom rabbla upp det tredje stycket igen? Hur bindande blir det nu om jag säger ja? Är det för sent att backa ur? Vart är det här förhållandet på väg? Är jag redo? E de det här du kallar kärlek? Oj, jag trodde jag stängt av schlagerfilmen.....
"Ja!" hörde jag mig plötsligt säga.
"Vad bra!" sa Josef nöjt. "Då behöver du bara säga ditt namn..." Jag gjorde så.
"Och ditt personnummer..." Jag levererade lydigt.
"Så, då var det klart. Då skickar jag ut avtalet skriftligt  till dig tillsammans med blanketten du behöver skicka till Telia för att få loss numret."

Jaha.
Allt detta besvär för ingenting.