Banjo-Herren

"Veckan börjar riktigt bra för dig och nu gäller det att du tar tag i alla möjligheter. Du behöver inte vara rädd för att misslyckas eftersom du kan det här."

Med ett sånt City-horoskop att börja dagen med var det väl inte så konstigt att man kom till jobbet med tillförsikt? Här skulle det levereras, som en av mina trognare läsare brukade uttrycka det när vi en gång i tiden jobbade tillsammans.
Det tog inte lång tid innan telefonen ringde. Displayen skvallrade om att det var ett bankkontor som ringde upp.

"Fondgruppen, Banjo-Herren!"
"Det här är Dum-Hagga Puckadsson från kontoret i Saftskallehult!" sa kvinnan i andra änden. (Hon heter egentligen någonting annat.) "Jag ringer dig för att du ska hjälpa mig med en försäkring."
"Ska jag det?" frågade jag så diplomatiskt det gick. Vad hade hänt med att be snällt?
"Jag skickade in en ansökan om att starta ett löpande sparande på en kunds försäkring för två veckor sedan, och den har ännu inte trätt i kraft! Så här får det ju inte gå till!"
"Nej." Jag kunde inte annat än hålla med. Så fick det ju inte gå till att man bara ringer upp en och börjar skälla utan att först ha kollat om man kommit till rätt person. Dock verkade det inte vara det som Dum-Hagga menade.
"Jag skickade in ansökan till din kollega som jag pratat med tidigare!" skällde Dum-Hagga vidare.
"Har du något namn på honom eller henne?" undrade jag stillsamt, för nu började det dyka upp ett minne från förra veckan.
"Ja, han hette Heltfel Person och jobbar på din avdelning!" snäst D-H.
"Just det ja, nu kommer jag ihåg!" sa jag. "Som jag sa förra veckan när du och jag talades vid så jobbar inte Heltfel Person på min avdelning utan på filialen i Åtfanders. Jag minns också att du sa förra veckan att du skulle ringa till Heltfel igen och se om han hade fått ditt brev. Har du gjort det?"
"Nej, jag tänkte det var bäst att vänta och se om något hände!" sa D-H surt. "Nu har jag gjort allt som står i min makt och ändå fungerar det inte....det ska jag säga att det är inte helt okomplicerat att ha med er att göra!"
Här svalde jag en näst intill obetvinglig lust att påpeka att det säkert skulle bli betydligt enklare om man gjorde rätt istället för fel. Jag bestämde mig för att vara snäll och komma med ett förslag på lösning.
"Ingen fara, det är bara att faxa in en ny förfrågan till oss, och eftersom vi förmodligen får in originalansökan förr eller senare..."
"Du menar väl inte att jag ska behöva be kunden om en ny underskrift!!!!"
"...så behöver du ingen ny underskrift från kunden." hann jag avsluta.
Hon fick faxnummer och la på med ett fnys.
Faktum är att jag trodde på henne i ett avseende. Heltfel Person hade säkert bett henne skicka ansökan till honom, det är nämligen hans uppfattning om god kundservice.

Jag ringde upp Heltfel Person. Han svarade för ovanlighetens skull direkt.
"Hejsan Heltfel, jag fick just världens utskällning!" sa jag glatt. (Jag brukar framföra skäll med ett glatt tonfall eftersom jag fått för mig att det ger bättre effekt då.)
"Menar du det?" sa Heltfel förbluffad.
Jag berättade att fröken Puckadsson på uppmaning hade skickat en ansökan till honom och att den tydligen kommit bort.
"Henne tror jag att jag kommer ihåg, hon ringde mig i fredags angående ett återköp. Har ni mycket att göra på fondgruppen nuförtiden?"
"Nej, det var nog inte hon, hennes ärende handlade inte om ett återköp.....och ja, det är en hel del att stå i nu, men..."
"Kan tro det, kan tro det. Ska du gå på festen?"
"Festen?"
"Ja, kick-off-festen den 21:e! Har du varit på Wallmans förut?"
Vad sysslade han med?
"Jo, det ska jag väl och det har jag men...."
"Det ska bli kul och komma upp till Stockholm en sväng. Då ses vi, och tack för att du förvarnade mig!"
Heltfel Person hade lagt på, och jag stod där med mitt tomma ämbar och undrade över varför gåsen inte var ett dugg blöt.

Efter en kvart ringde det igen. Det var fröken Puckadsson.
"Nu har jag faxat! Har du fått det?"
"Nja, nu sitter jag ju inte direkt vid faxen så..."
"Menar du att det inte kommit fram??? Vänta, där ligger ju ett papper kvar i faxen, säg inte att det inte kom iväg..."
Ska man berätta för henne att papper inte försvinner in i faxen och transporteras till mottagaren. Nej, såna missförstånd sker väl för bövelen bara i tecknade serier....hon måste ha menat det på ett annat sätt, snälla....
"Nej, Dum-Hagga, jag sa inte att det inte kommit fram, jag sa att jag inte har kollat faxen."
"Men så spring iväg och gör det då!!"
Jag rusade. Faxet hade kommit.
"Bra!" sa damen från Saftskallehult när jag rapporterade det lyckade resultatet. "Sätter ni igång och drar pengar från den 28:e januari nu?"
Tittar fröken Puckadsson möjligen på Elitserien via Comhem?
"Nja, det blir väl lite svårt med tanke på att det är den fjärde februari idag, men den 28:e februari så ska det vara i gång."
"Ska det verkligen ta sån tid? Nåja, då får jag väl göra en extrapremieinsättning. Vem ska jag skicka den till?"
Den lille röde på min högra axel föreslog att jag här skulle uppge Heltfel Persons namn, men t o m jag har en viss känsla för timing.

Om det där var en bra start på veckan så vågar jag knappt gå till jobbet under resten.