När man hittat glädjen

...då har man funnit lyckan, skaldade redan Mats Wilander på sin tid.

Jag var på föredrag med Kay Pollak igår där han talade om att hitta glädjen. Jag blir alltid så momentant engagerad i sådana här föredrag.
Kay talade om att varje dag skulle vara en 10:a på en skala från 0 till 10, och att den skulle vara en 10:a från början, att hela denna lyckade dag redan finns där på morgonen när man vaknar och att det är ens eget ansvar att regissera så att den blir precis som den var tänkt. Det är flummigt men när allt kommer omkring mycket klokt.

Dessutom sa han att man aldrig skulle skylle på andra människor. Man ska inte låta en person som man har svårt för förstöra ens 10:a. Det är förmodligen inte denna persons fel att du retar dig på honom eller henne, sa Kay. Nej, man ska se personer som man inte tycker om som en som är utsänd för att testa en! Varje människa man träffar har någon god sida som man ska fokusera på.

(Ja du, Adolf, nog för att du invaderade Polen och gasade hundratusentals judar, men du hade i alla fall en rätt rolig mustasch....njae, jag är skeptisk till att verkligen alla har någon god sida....)

Ironiska människor är människor som har något outrett som traumatiserar dem så att de inte mår bra.

Ben-Slirren, som var på samma föredrag, påminde mig i pausen om att vi båda upplevt nåt liknande tidigare.

I början på 2000-talet gick vi med i en sekt. Nej, jag menar kurs! Ingen sekt. Kurs. Det kallades Landmark Forum och var hjärntvätt på hög nivå. Budskapet var lockande; våga vara stolt över dig själv och dina åsikter och egenheter, det är aldrig försent att bättra sig, ge alla dina pengar till Landmark Forum, jobba gratis för Landmark Forum, våga visa att du älskar dig själv, dina medmänniskor och Landmark Forum. Vissa av dessa huvudbudskap sa de kanske inte rakt ut....Landmark Forum förbjöds till slut i Sverige och smet iväg med svansen och pengasäckarna mellan benen likt Robin Hood på julafton.

Det Kay Pollak sa lät lite vettigare men mycket var sig likt. Jag gick upplyft ut från föreläsningssalen och tänkte att nu ska jag alltid i fortsättningen se det goda hos människor. Josef på ComHem (som fortfarande inte skickat något avtal till mig) är säkert bra på någon sport, köttpropparna i tunnelbanan har säkert bråttom till viktiga arbeten där de gör mycket gott. Jag insåg att mina trauman inte är något jag ska låta gå ut över min omvärld.

Men så kom jag att tänka på Banjo-Herren. Var skulle han i så fall bli av?
Så det fick vara.

Kommentarer
Postat av: elmis

Hitler älskade djur. Pollak är en stolle (ej positivt menat)...

2008-02-24 @ 02:55:51
Postat av: JS

HAHA...kom att tänka på när vi var där på Landmark forum...satan vad skoj det var! Du var så tänd på idén
till en början!

Förresten, när ska vi ta en bira? Är du fortfarande på Soft?

JS

2008-02-25 @ 13:17:40
Postat av: Livets nya möjligheter

Jag jobbade själv med film och Kay Pollak i mitten/slutet av 70 talet under flera år.
På den tiden var Kay mycket självisk, negativt och neurotiskt lagd ständigt i konflikt med de flesta…
Det håll till och med på att gå så långt som att en av hans filmer "Elvis Elvis" riskerade att inte bli klar pga hans "självego" och hänsynslösa "ska ha rätt stil"…
Allt detta kan filmens producent, övriga prodteam och säkert även Kay skratta gott till idag :-)
Kay Pollak gjorde sen Landmarks Kurser och program och fick sitt nya liv och därmed var den gamla"mörkersagan" all...
Har själv gjort Landmarks kurser och funnit lyckan, harmonin och blivit "framgångsrik" ekonomiskt så kan varmt rekommendera deras kurser. Har idag lyckats få en ny familj och nya barn.
Nuförtiden lyssnar jag mer på vad jag egentligen står för i livet och mindre på vad mina känslor i stunden säger...
Tricket är köra all inn och att inte lyssna till de "de mörka krafterna" som förtalar allt som kan vara farligt och avviker från "den övriga resignerade massan" slutcitat.
Se upp det kan vara farligt att kliva in i en ny möjlighet en ny värld, vet vet det kan ju vara en sekt ;-)

2014-10-27 @ 14:06:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0