Hon är tillbaka....
Well, det slutade (trodde jag) med att jag av en helt annan anledning bytte arbetsplats och sa adjökens för mig....
Ett år senare fick jag ett sms från Farlig som sa att hon gärna skulle vilja träffa mig för en middag. Efter en kvarts sekunds övervägande raderade jag meddelandet eftersom jag nog tyckte att mitt liv kändes ganska mycket mer trivsamt utan en Farlig som är ute efter mina identitetshandlingar och min använda tandtråd...
Två veckor till förflöt och så fick jag ett nytt meddelande. Farlig sa att ibland är tystnad det bästa svaret och önskade mig ett bra liv! Jag tyckte mig höra ett fnys efter meningens slut och att hon kanske inte alls önskade mig ett gott liv, men det kanske bara hade med min inre osäkerhet att göra?
Nåväl, jag glömde skamligt nog att önska Farlig ett trevligt liv i retur och fortsatte kvällen utan tillstymmelse till dåligt samvete.
Men nu.....
Hon ringde i utstuderad raggningstid...runt klockan åtta en fredagskväll...
Hon pratade om ditten och datten i cirka två timmar utan avbrott tills vad som verkar vara själva ärendet med samtalet lite smygande slank in.....
Farlig söker FORTFARANDE efter jobb och berättade att hennes pappa tipsat att man ska alltid informera sina vänner och kontakter att man letar efter jobb. Efter det sa Farlig att hon sett att mitt företag har haft ett par annonser ute....???
Ja, det var väl det...och så köpte jag en enkel icke-ändringsbar biljett till Kazakhstan. Ingen eftersändning på varken post eller tortyr-sms...så jag önskar er alla, denna gången inte heller Farlig inkluderad, ett gott liv....
Verkligen! Tack till er alla som har läst min blogg.
Dovidjenja...
VK
Om jag känner Verran rätt så skojar hon bara, detta är nog inte sista ordet vi hör från hennes förtjusande läppar...
hehe tur det!:>
farväl. :(
var en väldigt underhållnde blog.
Jag stannar om du berattar vem du ar, Stanford! :-)
Inte slutar jag heller, det var inte seriost menat..
Jag fortsatter tills Banjo ger mig kicken eller tills jag inte har nagot mer att saga..
Adjokens!
Hej verran eller vad du heter? Råkade slinka in på denna sajt av misstag men tyckte det var trevlig läsning och fortsatte följa dina små historier. Jag måste säga att jag är en riktig amatör vad gäller bloggar och var tvungen att för ca 1 år sedan "slå upp ordet i ordlistan". Har fortfarande inte förstått meningen med att läsa människors värdelösa tankar om ingenting och allting. Efter ett tag tror jag att jag upptäckte poängen alldeles själv. Jag tycker numera att det är minst lika intressant att läsa folks kommentarer om det som bloggaren skrivit; och jag måste då säga att dina "kommentatorer" är hur tråkiga som helst. Dina historier förtjänar bättre. Hur kul är det att få en kommentar av typen: "Jo javisst, jag håller med." och "Nämen, är det sant?" och "Det menar du inte?". Så, jag säger till Standford & Company: BOORING! Jag får väl ha översyn med Banjos repliker eftersom han är ägaren av bloggen, vad jag förstått. Jag inser härigenom att han kanske förbehåller sig rätten att publicera/censurera opassande kommentarer såsom denna min lilla parentes. Om jag trots allt lyckas synas med min lilla text så vill jag passa på att säga: "Mirian, Standford - eller vad ni heter , gå och lägg er!!! ... Och få nu inte för er att byta namn plötsligt!
Jag censurerar bara dubletter. :)
Fast jag tycker att korta kommentarer som "Jag håller med." är minst lika viktiga som långa, intressanta, inläggsliknande dylika. De är till som en liten uppmuntran och bifall till bloggen och som en liten hälsning att man varit här, läst och gillat. Alla kommentarer är lika värdefulla, så kommentera mera.
Jag vet att Verran älskar alla kommentarer, så länge de är snälla och uppriktiga.
Oj, förlåt Pelle.
Jag är också ny och inte helt ajour med den kutym och formalistiska krav som ställs vid Införande av Kommentar vid Blog-post. Är det standardiserat? Letade lite på blogg.se då det eventuellt kunde vara sid-baserad layout och mall, men fann tyvärr ingen praxis.
Och nu till vad jag inledningsvis tänkte tillägga. (Hoho, jag började en mening med Och på Banjos blogg-post-kommentarer-del, säkert regelvidrigt)
Verran: Hur berättar man vem man är? Om man inte, likt de titaner ni är innehar ordets och skriftens gåva? Vi blott dödliga smyga runt i jättars skugga, och söka solen där den skymtar. Menför att besvara de kommande tre frågor du ämnar ställa:
1) Ja.
2) Nej, jag har aldrig varit i bryssel, och jag tycker itne om brysselkål. Hallådär, det var två frågor på en gång!
3) Via omvägar och fåniga ordspel.
/Stanford
P.S. Finns det någon Blogombudsman man kan ställa frågor till?
Borde vi börja gå skallgång i Kazakhstan vid det här laget?
