Banjo-Herren

Min farmor undvek lök.
Hon påstod att hon var allergisk, men eftersom hon också påstod att hon var allergisk mot gula servetter så tror jag att sanningen var en annan.
Gul lök är förmodligen matlagningens svar på Judas Iskariot. Den går inte att lita på. I alla recept som innehåller lök i min nya kokbok anges lökmängden i antal. Hallå!!! Har ingen talat om för kokboksförfattarna att gula lökar är olika stora!?!
Hur stora är ett par genomsnittliga lökar?
Finns det en referenslök inlåst i ett växthus i Schweiz, och kunde man inte i så fall ange på övriga lökar hur många referenslökar de motsvarar?
Varför måste man lära sig allt av erfarenhet? På Superstore i Hallunda tyckte jag att lökarna såg normala ut, men det skulle vid diskbänken visa sig hur bedrägliga dessa lökar var.

Min matlagningskunskap har under lång tid begränsat sig till en enda rätt, förutom halvfabrikat, och det är Spaghetti Carbonara. Nu var det menat att det skulle bli ändring på detta. En gång i tiden kunde jag göra köttfärssås också, och för att inte ta för stora steg i början på min vacklande matlagningspromenad så beslutade jag mig för att friska upp de kunskaperna.
Enligt ICAs Rutiga Kokbok ska fyra portioner köttfärssås innehålla följande:

2 gula lökar
2 msk matfett
200-300 gram nötfärs/blandfärs
1 msk vetemjöl
3-4 msk tomatpuré
2-2½ dl vatten
1 tsk salt
peppar
örtkryddor

Jag hade inga planer på att göra 4 portioner. Det minsta paketet nötfärs de hade på Superstore var 500 gram stort, så jag insåg att det fick bli mycket köttfärssås den närmaste tiden för att den inte skulle förfaras.
Det första som skulle ske var att löken skulle skalas och hackas.
Skala och hacka lök måste vara det tråkigaste man kan hålla på med! Evig tur att jag bestämt mig för att bara göra två portioner så att en lök räckte. Det är också tur att konsten att hacka lök är en av få saker som fastnade på hemkunskapen i småskolan. Efter halva löken började jag bli tveksam. När jag var klar började jag inse att något var väldigt väldigt fel. Framför mig låg ett berg av hackad lök. Mängden färs, som jag måttat upp genom att ta en tredjedel av paketet, såg pluttig ut i jämförelse.  Hade jag drabbats av stroke och missat att jag råkat hacka två lökar? Hade jag glömt bort att jag för att spara lite tid hade hackat en lök i förväg? Varför visar Mat-Tina trosorna i TV när hon egentligen borde stå bredvid mig och säga att det förmodligen blir jittegutt likt förbenat?

Ett svagt matlagningsminne kom svävande likt Obi-Wan Kenobi i StarWars och viskade i mitt öra att när man fräser lök så brukar den sjunka ihop. Trygg i förhoppningen att detta var sant började jag fräsa. Jävlar, jag hade glömt att halvera matfettsmängden! Lökskrällena sjönk naturligtvis inte ihop. När det var dags att hiva i färsen så såg det ut som löksoppa med köttklimp.. Enligt receptet höjde jag värmen i stekpannan och började fördela färsen. Löken låg i vägen och gjorde allt annat än blanda sig och/eller sjunka ihop. Jag bestämde mig snabbt för att starta storköksverksamhet. Jag tog hela halvkilot köttfärs och dumpade ner i pannan. Nu började löken ge med sig.
Efter det så började det gå bättre.
Receptet var uppenbarligen skrivet av en som inte behärskar siffror så jag började dosera efter hur det såg ut i stället. Sprutade tomatpuré direkt ur tuben utan att tänka mig för. Saltade. Pepprade. Oreganerade. Timjanade. Vattnade. Lät puttra.
Smakade av.

Det blev jittegutt.
Två lökar, my ass.