En bra dag i vardande?
Det är nästan så man kan bli lite optimistisk...
Jag vaknade utvilad. Bara en sån sak.
När jag kom till T-banan stod tåget och väntade och avgick i samma stund som jag satt mig ner på sätet, med detta optimerande väntetid samt minimerande balanstappningsrisk.
När vi kom fram till T-Centralen skedde det mest sagolika av allt. När dörrarna öppnades och vi skulle gå av bildade de presumtiva påstigarna en nästan två meter bred gång för oss avstigande att använda! Det var som de bildade en hedersvakt och jag väntade mig nästan en trumpetare med salut på slutet. I främsta ledet av åskådare till vår lilla avstigningsparad stod naturligtvis idel 40-50-talister av manligt kön. Kamrater! Vänner gubbjävlar! Meningsfränder! Det var på vippen att jag gjort honnör för dessa hedersmän. Men aldrig honnör utan mössa, och aldrig mössa inomhus. Lediga!
Upp ur underjorden och bussen stod redo. Bussdörrarna gled igen mitt framför nosen på mig, men den rekorderliga busschaffrisen öppnade upp dem igen när jag anbringade hundögon å mitt annars livade anlete.Heder åt henne! Väl inne på bussen fick jag t o m sittplats.
Och hela tiden hade jag dansk gladschlager i lurarna.
Och nu är klockan 11, det är lunch och jag är redan färdig med dagens beting! Jag skulle i princip kunna gå hem.
Men det gör jag inte.
Vis av erfarenhet lutar jag mig tillbaka och väntar på katastrofen.
För den kommer.
Den kommer...
Icke då. Denna dag kommer att fortlöpa i det bra tecknets namn. Jag förslår att du stannar till vid en spelbutik på hemvägen och lirar 4 rader Lotto till ikväll, med Joker såklart.
