Hur man åker tunnelbana utan att ha tråkigt
Jag har länge brottats med ett svårt moraliskt dilemma.
För en månad sedan ungefär serverades jag den perfekta historien för ett blogginlägg. Det var bara en liten hake, jag vågade inte för mitt liv publicera den. Jag var rädd för att den definitivt skulle innebära slutet på en relation som jag värderar mycket högt. Inget underhållningsvärde i världen är högre än värdet på sann vänskap.
Egentligen är det en förfärlig historia, usch och fy på mig som ser det komiska!
Jag kunde dock inte låta bli att berätta historien för Ben-Slirren en vacker dag när vi slog följe på väg hem från jobbet. Jag började berätta historien på perrongen på T-Centralen. Vid Zinkensdamm hade berättandet gripit halva vagnen och folk satt och skrattade öppet. Jag har sällan varit med om en mer overklig känsla.
I Aspudden tackade en äldre dam mig för den trevliga åkturen.
Att ingen del av historien hamnat på tjuvlyssnat.se förvånar mig nästan.
Och nu har jag äntligen tagit mod till mig och frågat dramats huvudperson om jag kan få återge den förskräckliga, bloddrypande historien, ett nattligt drama om överfall och främlingar i gryningen, ett psykologiskt drama med en helt känslokall gärningsman. Och det får jag!
En sådan karamell måste man sutta på ett par dagar till.
För en månad sedan ungefär serverades jag den perfekta historien för ett blogginlägg. Det var bara en liten hake, jag vågade inte för mitt liv publicera den. Jag var rädd för att den definitivt skulle innebära slutet på en relation som jag värderar mycket högt. Inget underhållningsvärde i världen är högre än värdet på sann vänskap.
Egentligen är det en förfärlig historia, usch och fy på mig som ser det komiska!
Jag kunde dock inte låta bli att berätta historien för Ben-Slirren en vacker dag när vi slog följe på väg hem från jobbet. Jag började berätta historien på perrongen på T-Centralen. Vid Zinkensdamm hade berättandet gripit halva vagnen och folk satt och skrattade öppet. Jag har sällan varit med om en mer overklig känsla.
I Aspudden tackade en äldre dam mig för den trevliga åkturen.
Att ingen del av historien hamnat på tjuvlyssnat.se förvånar mig nästan.
Och nu har jag äntligen tagit mod till mig och frågat dramats huvudperson om jag kan få återge den förskräckliga, bloddrypande historien, ett nattligt drama om överfall och främlingar i gryningen, ett psykologiskt drama med en helt känslokall gärningsman. Och det får jag!
En sådan karamell måste man sutta på ett par dagar till.
Kommentarer
Trackback
