Hur man aldrig riktigt lär sig
Zzzzz.....zzzzz.... (Plats: en trappa upp mittemot en indonesisk restaurang på en gata i Ixelles, Bryssel.)
"BIIIIP!!!" ("Du har fått SMS!") Klockan är tio på morgonen, en söndag.
Vid den tiden skulle vanligtvis varken en magsjuk ylande Atlas eller orkan vid namn Dundra kunna väcka en galpal som njuter av vad hon hoppas kunna bli en skönhetssömn eller åtminstone en kaloriförbrukande sovstund
(Ja, det sägs att man på något vis kan bränna fler kalorier om man sover längre...på något vis...) men ETT pip av sms-signalen och jag har hoppat ett tigersprång över doggy och klickar "Öppna" innan mina ögonlock knappt är det...öppna alltså.... Bara det är ju lite loser-aktigt kanske, men vem är jag att behärska mig? Nåväl...
"Jag ska gå till gymmet mellan kl 10 och 10:15. Vill du hänga med?"
Jag tänker fort...Ska jag hänga med till gymmet trots att jag vaknade i samma sekund som jag fick meddelandet? Jag skulle kunna göra det, samtidigt som det ju också vore uppiggande med en kopp kaffe innan för att vakna till liv, men då skulle jag inte lyckas tajma in tiden med min galpal... och jag hade ju ändå tänkt gå till gymmet senare på dagen så jag kan ju lika väl gå nu så har jag resten av dagen fri sedan...
Så ungefär gick logiken medan jag slängde ner mina trikåer i väskan och faktiskt begav mig till gymmet tio, femton minuter senare om än fortfarande groggy och bara till hälften vaken...
Om bytt och med min CD-spelare som jag fick i present av Banjo när han lämnade brysselkållandet hoppade jag upp på löpbandet och började springa till tonerna av Crazy med Britney...är det någon som lockar fram löpardrottningen inom mig så är det Brittan....men det är inte detta som mitt inlägg handlar om.
Vad det handlar om är att jag o Brittan avverkade en timme av Crazy, Toxic, Lucky, I love Rock'n'roll etc på löpbandet tillsammans och min kära väninna dök inte upp. Oops, she did it again...
Jag gick upp för att ta en dusch och såg att jag fått ett nytt sms.
"Ledsen sötnos, jag kunde inte komma, min hund lät mig inte lämna parken."
Det finns flera anledningar till varför man skulle kunna känna sig korkad i detta läge förutom det mest självklara att personen inte behagar dyka upp varken på utsatt tid eller senare, plus att det var hundens fel att hon inte kunde komma...och att man faktiskt förväntas tro på det.
Men är man bästisar så är man och även om det är hundrabillionte gången som detta händer med Galpal så är det faktiskt nästan värt att bli dissad gång efter gång.... Det finns bara en Jen och om våra vägar möts igen på denna sida så kommer ni att förstå exakt vad jag menar och tro det eller ej, men ni kommer att bara önska att en dag få bli dissade av den tjej jag kallar Jen....
