Mitt sista samtal på kundtjänst
En nybliven änka ringde och frågade vilka dokument vi behövde ha in för att starta utbetalningen av makens försäkringar. Helt odramatiskt.
Inte speciellt sentimentalt lägger jag på luren för den här gången. Det var rätt skoj, men nu är det fondadministration som gäller. På måndag lär jag mig göra omplaceringar. Nya tider, nya utmaningar.
Tack för samtalet, kundtjänst. Och trevlig helg!
Stockholmssyndromet drabbar Göteborg
Jo, det har det, men i den klassiska Scrabble-lokalen i Majorna är ännu inte internet installerat. Och jag är för snål för att blogga via mobilen.
Turneringen i Göteborg har drabbats av en otrolig mängd sena avhopp, man skulle kunna tro att det är en Stockholms-turnering. Länge har det varit mer regel än undantag att en tredjedel av de anmälda till Stockholmsturneringar lämnar återbud under sista veckan före turneringsdagen. Trenden bröts i och med lokalmästerskapen.
Vad som orsakar avhoppen är oklart, men det går ju vinterkräksjuka nu. Själv är jag lite krasslig i halsen, men så länge det inte är något på väg upp genom densamma så är jag game. Än finns det ratingpoäng kvar från SM att dela med sig av.
Lunchtime on top of a skyscraper
Jag träffade en sådan idag på morgonen. Jag skulle få tandsten borttagen och det första hon frågade var om jag ville ha bedövning. Mig stor pojke, mig inte behöva bedövning, som Hiawatha skulle ha sagt i Kalle Anka innan det avslöjades att det var rasism att låta honom tala så.
Det visar sig att bedövning numera kan appliceras via salva....fantastiskt vad man kan hitta på. Ändå så avböjde jag heroiskt eftersom salvan sades smaka rätt räligt.
Tandhygienisten var en kvinna i sina bästa år och med väl tilltagna företräden. Mellan dessa företräden nedsänktes nu mitt huvud med nacken först när stolsryggen fälldes. Inte helt obehagligt till en början men sedan upptäckte jag vilken bild hon tejpat upp i taket ovanför stolen.
Den här.
Inte nog med att de utsätter en för tandläkarskräck, dessutom ska de utmana ens höjdskräck. Jag är oerhört höjdrädd. Jag får svindel bara jag ser en sån här bild. Vad är det för fel på grabbarna på bilden som inte blundar och knäpper händerna i bön till Vår Herre? Som grädde på moset tog så tandhygienisten upp sin lilla tandsvarv och satte igång att bryta sten. Whiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Sliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip!
Det gjorde inte ont alls men detta j-la ljud skar genom märg och ben och tandhalsar.
"Ilar det?" frågade hygienisten.
"Gogaguggegog" sa jag med munnen full av salivsug och svarv och rester av min kropp som ramlat ner i svalget.
Det betyder ungefär: "Nej, inte så värst men det där ljudet och den där bilden gör detta till en synnerligen obehaglig upplevelse. Vänligen tryck barmen hårdare mot min hjässa som kompensation."
"Ja, du verkar genom åren ha borstat väldigt hårt och på så vis har tandköttet dragit sig tillbaka. Då kan det ila lite."
Whiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Sliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip!
Efter ett varv i munnen var hon klar med svarven och tog fram den lilla hackan för att likt i det gamla Disney-spelet Guldgrävarjakten leta efter fler dyrgripar mellan tänderna. Ett ljudlöst huggande tog vid och det var riktigt skönt i jämförelse.
När hon var klar så blev det plötsligt, utan förvarning, dags för reklamfilm. Huvudstupa ramlade jag in i bizarroworld. Det visade sig att min tandhygienist var mediatränad till tänderna. (Den där ordvitsen var inte avsiktlig......)
"Jag hade liksom så många andra problem med att göra rent mellan tänderna. Tandtråd som man virade runt fingertopparna var besvärligt att använda. Men så upptäckte jag Plackers."
Jag tittade efter noga. Hennes läppar synkade det hon sa, det var uppenbarligen inte en dubbad tysk reklamfilm jag promenerat in i. Hon var inte bara tandläkare utan även reklamskådis. Nu upptäckte även jag Plackers eftersom hon höll fram en liten plastgaffel mellan vars tänder tandtråd var spänd.
"Med ett enkelt handgrepp för du in Plackers i munnen och pressar ner tandtråden mellan tänderna. Tar det emot så är det bara att med andra käken skjuta på plasthållaren."
Nu fylldes även jag av reklamgudomlig ande och började tala i marketingtungor.
"Släkt och vänner talar varmt om elektriska tandborstar. Vad tycker du om sådana?"
Tandhygienisten log så att det blänkte i oxeltänderna.
"En elektrisk tandborste skulle vara speciellt bra för dig som borstar så hårt. Den elektriska tandborsten stannar nämligen om man trycker för hårt. Detta minimerar risken för skador på ditt tandkött."
Jag hade inte blivit förvånad om det kommit en jingel där.
Det är aldrig tråkigt att gå till tandläkarmottagningen i Norsborg. Och Plackers köpte jag. 30 stycken för 39 kronor. För min egen skull, tralala.
I väntans tider
Längst ner i halsen ligger det lea förkylningstrollet och krafsar en på adamsäpplet. Det börjar alltid på samma sätt, en dag märker man att det känns som man ska börja hosta när som helst, men det kommer liksom inget. Förrän dagen efter.
Det skulle verkligen vara grädde på moset att sitta och hosta över konsonanterna på lördag. Och jag som enligt släktens sedvänja har en så formidabel hosta....
Konsten att flyga
Sträckan Stockholm-Göteborg tillhör inte de mest terrordådsbelastade i världens luftrum. Aldrig nånsin har någon försökt spränga något plan i luften ovanför Motala med hjälp av flytande sprängämne som ser ut som linsvätska eller tandkräm. Inte ens de suspektaste shampooflaskor har använts som bombbehållare på svenska inrikesflyg.
Trots detta är jag tvungen att checka in allt bagage som innehåller vätskor eller krämer. Att checka in bagage kostar extra och gör att längre tid måste ägnas åt själva resandet i form av väntande vid bagageband och i incheckningsköer som man bör ställa sig i 2 timmar före avgång. (Är det egentligen någon som någonsin självmant kommer till flygplatsen 2 timmar före avgång???)
Vill man nödvändigtvis spränga kommunikationsmedel med nitroglycerin i linsvätskeflaskor så kan man lika gärna spränga en buss eller ett tåg. Och en bekant till mig roade sig en gång under en flygresa att tänka ut dödliga vapen hon skulle kunna tillverka av sin filofax. Den som verkligen vill begå terrordåd lyckas med det i alla fall, oavsett om jag har med mig en Loka i handbagaget eller inte.
Ond onsdag II
När det var dags att gå hem hade det börjat snöa. Dock inte på det där otrevliga vågräta viset utan på ett mer rogivande julesnövis med försiktigt dalande flingor i lagom storlek (5 mm i diameter) som lystes upp av den tidiga julskyltningen och gav en inte helt ogemytlig stämning över stan. Veckans Expressen-klassiker (som alltid inhandlas på onsdagar) var Markurells i Wadköping och den har jag länge sett fram emot att läsa. Det började arta sig. Bara att ta tunnelbanan hem, blogga lite och sen slappa. Jag var väl inte riktigt säker på vad inlägget skulle handla om, men sånt har haft en viss förmåga att lösa sig. Perrongen var fullsmockad och jag höll på att krångla ner Markurells i Wadköping i jackfickan på ett för mig sedvanligt opraktiskt sätt.
Då small det.
Min korpfotbollskarriär är en av modern tids kortaste. EuropeLoan Bank mötte en kall lördagmorgon 2001 en italiensk restaurang och jag hade låtit mig övertalas att spela. Fem minuter in i matchen tog en av de fetaste pastakokarna i laget fel på mig och tomten och satte sig i mitt knä. Eller snarare på. Knakelibrak sa det och jag är inte hel än. Speciellt om jag suttit länge med foten i en viss vinkel (en vinkel jag inte lyckats lista ut och därför inte kan undvika) så kan jag få svårt att resa mig.
En resväska i hårt material, förmodligen gjutjärn, på väg åt rakt motsatt håll frontalkrockade med mitt friska knä, benet slets av och gled som en curlingsten längs perrongen. Njae, det var så det kändes i alla fall. Jag upphov ett avgrundsvrål värdigt Pomperipossa med den långa näsan och segnade död ner. Bäst jag låg där på lit de parade insåg jag att föraren av väskan inte hade någon intention att stanna och fråga hur det gick. Han hade faktiskt inte ens en intention att vända sig om och titta efter varför hans väska tillfäligt stötte mot något som skrek kötteder. Han hade inte hörlurar i öronen.
Jag återuppstod och plockade upp mitt ben. Nu är det i alla fall rättvist mellan knäna. Jag linkade vidare.
Norsborgståget kom och jag steg på. Eftersom jag nu var invalid så siktade jag in mig på platsen reserverad för rörelsehindrade. En ungherre som var allt annat än rörelsehindrad kom då springande, kastade sig förbi mig och ner på denna plats. Det fanns gott om andra platser så jag satte mig på en av dessa. Möjligtvis led även denne man av tvångstankar likt min gamla korridorkamrat? Inte heller denne unge herre hade hörlurar i öronen.
Vid Slussen börjar en mobiltelefon ringa. Det var en mycket speciell och irriterande ringsignal, en mansröst som ropade på ett främmande språk. Han ropade högre och högre, men ingen verkade vilja svara. Efter gott och väl 30 sekunder stack ungherren på handikapplatsen ner handen i sin jacka, fiskade upp mobilen, konstaterade överraskat att det var hans mobil som ringde, och svarade.
Amatörmässigt, på den tiden hade killen från i lördags hunnit med tre ringsignaler.
Vad hände egentligen med respekten för ens medmänniskor?
Ond onsdag
De där jävla plastbitarna bildar bara ungerska glosor och Idol-Andreas ska sjunga Conga. För varje minut kommer jag på en ny sak jag har glömt att göra och som måste göras innan jag slutar på kundtjänst.
Höstdepression.
City basunerar ut att de vet hur man hittar lyckan som singel. Och det är inga raggningstips som man först kan tro. Det hade det antagligen varit om det inte rört sig om en artikel på Livsstils-sidan. Är det meningen att vi killar egentligen ska läsa Livsstils-sidan? Citys skribent kommer bl a med det rådet att man ska skriva alla negativa tankar på lappar, knyckla ihop dessa och kasta i papperskorgen.
Blaha.
Blaha.
Effektiv avvänjning
Jag hade försökt med isolering, nikotinplåster, krävande flickvän och andra patenterade metoder men inget hade lyckats. Speciellt den krävande flickvännen visade sig extra värdelös eftersom min förändrade personlighet i samband med slutandet gjorde att hon ruttnade på mig i alla fall. (Det fanns andra anledningar också....)
Till slut räckte det med att läsa en bok. "Äntligen icke-rökare!" av Allen Carr är en helt fantastisk bok. Jag läste ut den och sedan dess har jag aldrig ens varit i närheten av att ta ett bloss igen.
Föga anade jag att en annan metod för mig hade varit precis lika effektfull.
Min arbetsritual är mycket enkel. Jag kommer till jobbet på morgonen och tar en kopp kaffe. (Nej, jag har fortfarande inte bättrat mig och börjat brygga första koppen hemma...) Sedan kopplar jag in mig på telefonerna och tar samtal fram till niotiden. Då kopplar jag ur mig från telefonerna och gör lite bredvidarbete. Till detta tar jag ännu en kopp kaffe för att riktigt vakna till. Så har jag gjort i snart ett år.
Mina sista veckor på kundtjänst genomlevs i nya lokaler. Vi har fått flytta ner ett par trappor och sitter nu på våning 4 tillsammans med postsorterarna och internservice. När jag under min andra dag på denna våning kom ut i köket för att ta min andra kopp java för dagen så sitter en för mig obekant internservicekille där och säger: "Och det här är kopp nummer?" Jag fattar inte först att det är mig han talar med, men säger att det är min andra. Inte mer med det. Idag kommer jag återigen för att ta min andra kopp för dagen. Då sitter det en annan internservicekille där som jag inte heller känner. "Redan dags igen?" säger han med det där alldeles lagomt stora inslaget av ifrågasättande.
Vad har dom med det att göra? OK, jag skiter väl i den andra koppen om det ska vara ett sånt samtalsämne.
Tänk om någon hade frågat mig varje dag: "Och vilken cigarrett i ordningen är det där?" Då hade jag varit betydligt rikare på många sätt idag.
Dagens I-landsproblem
Och sen får man stå där i Fittja i snålblåsten, snön flyger in i örontrumpeten och tågtidstavlan gnider in att det är 3 minuter till nästa tåg mot Norsborg och det slår en hur pissigt det är att SL bara struntar i oss norsborgare på detta vis.
Plötsligt utan förvarning kommer man att tänka på barnen i Afrika....
När dom står och väntar på tåget så är det varmt och skönt. De lyckostarna.
En sån karl!
Allt klassiskt manligt beteende innehåller ett visst mått dödsförakt.
Världens sämsta produkt
Korrigeringstape, även kallat Tippex-mus måste vara världens sämsta produkt.
Först en liten beskrivning för dem som inte har varit i kontakt med detta djävulens påfund:
Före internetformulärets tid fanns det vanliga blanketter i pappersform. Dessa blanketter finns fortfarande kvar i viss mån till förmån för pensionärer och andra datafobiker.
Eftersom människor allt mer glömmer bort konsten att skriva för hand är det lätt att göra fel vid ifyllandet av dessa blanketter. Det är då en Tippex-mus borde var bra att ha till hands. Tippex-musens avsikt är att man ska sätta ändan av den mot skrivytan, dra musen över den felaktiga texten varvid en vit remsa ska appliceras över felet och man genast ska få möjligheten att skriva rätt. Genialt! I en perfekt värld är detta mycket bättre än korrigeringsvätska som kräver en viss torkningstid innan man kan fortsätta att skriva fel. (Å andra sidan skulle man aldrig skriva fel i en perfekt värld vilket skulle göra hela produkten onödig....)
I den värld vi faktiskt lever i har denna produkt aldrig funkat. Antingen trycker man för hårt eller för löst och resultatet blir att skiten fransar sig och man blir tvungen till nytt försök i vilket man river upp det första försöket så att resterna av detta korkar igen munstycket på Tippex-musen så att hela frammatningen av ny korrigeringsremsa fastnar. Sen är Tippex-musen bara att kasta och en ny måste inhandlas.
Den som kom på den här idén måste vara hur nöjd som helst. Vilka försäljningssiffror! Hoppas han inte tar lika illa vid sig vad gäller funktionaliteten hos sin uppfinning som killen som designade portionsförpackningen för sockerbitar. Det sägs att han tog livet av sig i frustration över att ingen förstod hur man öppnar förpackningen på bästa sätt.
Märks det att jag just nu genomlider en trist och händelselös måndag?
Nördighetens ok
Jag får nya arbetsuppgifter på jobbet fr o m nästa måndag. Jag slipper äntligen sitta och förklara samma saker om och om igen för oförstående människor i skiftande grader av skitarghet. Jag får lite omväxling efter fem år i kundtjänst.
Vi får tillökning i släkten. Om allt gått som det skall så har lilla Tora anlänt till familjen nu och bara tanken på detta gör ju att det kvittrar av glädje i hjärtat.
Och så har vi ju den här bloggen som jag får så mycket lovord för så jag svävar på små rosa moln likt Skalman på knark efter att jag skrivit något eller läst något som skrivits om det jag skrivit.
Dessutom är det snart jul och jag älskar att ge bort julklappar.
Ändå kan allt förstöras och förmörkas och sinnelaget köras långt ner i skoskaften bara för att de små sketna plastbrickor man plockar upp ur en sketen påse inte bildar de sketna ord man skulle vilja lägga på en sketen pappbit. Det är nördighetens ok, och ni som inte pålagts detta kan skatta er lyckliga. Å andra sidan får ni ju inte uppleva känslan när de där underbara plastbitarna formar vackra, långa följder som med stolthet kan läggas på den smakfullt färgkomponerade och strategiskt väl genomtänkta Scrabble-planen.
Men just nu är jag alltså på den sketna sidan av brädet. Den är inte kul. Där är det inte varmt. Där är man ingen stjärna och där är man allt annat än sugen på turnering nästa lördag. Men jag bokade biljetten utan avbeställningsskydd så....
Det fånigaste i världen
På tunnelbanan satt en kille som såg ut att vara runt 30, men eftersom detta var på röda linjen så kan man inte vara helt säker, han kan ha varit 18-19 också. Han var klädd i träningskläder samt ett speciellt läderbälte med fickor specialsydda för att rymma hans mobiltelefon och hans PlayStationPortable. Hans PSP befann sig inte i bältet för detta hade han i händerna och lekte med.
För mig finns det inte mycket som ser fånigare ut än en vuxen man som sitter och leker med PlayStation på tunnelbanan.
1982 tjatade jag mig till ett Donkey Kong. Hand upp alla som minns Donkey Kong Game & Watch! En liten orange box, stor som en puderdosa som när man fällde upp locket avslöjade ett fantastiskt avancerat dataspel där man skulle förflytta en oanimerad Mario (han var inte ens Super på den tiden) uppför en byggnadsställning på vars topp en likaledes oanimerad Donkey Kong höll Marios flickvän fången. Donkey hade den tråkiga ovanan att kasta oljefat på en och dessutom hade någon slarvig förman på bygget inte stängt av traversen när gorillan kom farande så med jämna mellanrum kunde det komma balkar glidande och dänga en hoppande Mario i huvet. Två extraliv hade man och när man passerade 300 pyts så fick man ett extraliv till.
Där och då sattes min övre gräns för hur avancerade dataspel jag klarar av.
Jag var kung på Donkey Kong, men en gång lånade Nicke Angergård mitt spel och slog mitt rekord....grrr...
Hur som helst, när man är 12 och yngre får det väl anses som OKEY att sitta trollbunden av dataspel på allmän plats. Herr Kassörens kottar satt som tända ljus på Soft en kväll och spelade Gameboy eller vad det var, men hur hade det sett ut om 25 vuxna sutte där med sina PSP? Då hade det nog inte blivit samma uppskattande ljud i personalens skälla.
Killen på tåget var dock inte buskablyg. Han spelade inte spel utan lyssnade på musik. Utan lurar, d v s hela vagnen lyssnade på musik. Och han kunde inte bestämma sig. Utan att själv yppa ett ljud och utan att röra en muskel i det redan nollställda ansiktsuttrycket bytte han låt var tionde sekund! Han var på tåget när jag klev på i Gamla Stan och steg av i Masmo. Det blir många låtar det....och nu vet jag hur en kollektiv lättnadens suck låter.
Detta är dagen
Hu vad spännande det är, men bry er nu bara om er och Tora. Vi blir säkert briefade vad det lider.
Ett avtal med Scrabble-djävulen
- Vad är det nu då? sa Scrabble-djävulen och stoppade ner ett Z så att det låg längst ner i påsen.
- O MÄSTARE, mässade HRDGNZP som den LISMARE han var. Det är dags för Gåskuppen idag. Än en gång kommer den där mesige ordföranden dom har möta sin oljige ärkefiende. Vad bestämmer du?
Scrabble-djävulen skrapade med BOCKFOTen och mullrade:
- Må han vinna om han offrar icke mindre än fyra oskulder på mitt altare innan han möter den oljige!!!! Men förr bleve det väl finsk dubbelseger än det händer! WHOaHAHAHAHAAAHAHAA!
HRDGNZP och TTTTTTF gned sina händer och krälade i stoftet.
Så var det då dags för Gåskuppen, och för första gången var jag skyhög favorit till titeln. Jag kände på mig att den rollen inte skulle klä mig över hövan, men att det till slut skulle bli så räligt kunde jag aldrig ana.
I första matchen ställdes jag mot Maria Ellfolk, som är en ny finsk spelare. Dom poppar ju upp som svampar ur jorden numera. Det var Marias första Sverige-besök med Scrabble-intentioner och vilket besök det blev sedan! För mig hade dagen kunnat börja bättre. Hopplösa ställ hela matchen igenom och hela tiden efter, och när jag i sista upptaget äntligen sitter med en SMARaGD på stället så blockar hon det enda läget. Förlust med omkring 50 poäng. Det var första gången någonsin jag förlorade mot en finsk spelare på tävling och i Scrabble-helvetet höll TTTTTTF upp ett benigt finger.
Andra matchen blev mot comebackande Malin Nordgren som jag bara mött online tidigare och hade revansch att utkräva av. Trots att jag släppte igenom hennes *tRÄLaCK för 104 poäng så vann jag med en marginal på ca 150. Inte mycket att säga om.
Tredje ronden stod Jonatan Larsson än en gång för motståndet. Vi började nervöst båda två, Jonatan fick *DYA bortsynat, jag fick plocka upp (S)TRÅKA. Jonatan drog ifrån stadigt och ingenting fungerade för mig. Scrabble var inte roligt längre och mina ställ hånskrattade mig rakt upp i fejan. Förlust med 100 poäng och för första gången på tävling fick Jonatan besegra mig på samma vis han har för vana att göra på Soft. Ännu ett benigt finger restes i Scrabble-helvetet.
Lunch intogs på 7-11 med julmust och allt, men det var svårt att finna någon motivation. Det går inte att vinna en sån här turnering med två förluster efter 3 omgångar. När jag var klar med min lunch gick tydligen TTTTTTF och grabbarna på sin lunch för i följande match mot Jannike så lossnade allting för ett kort, underbart ögonblick. BLANKEt(T), EUT(A)NASI och kERAMIK gav mig en seger med 576-256, en av de största i svensk Scrabble-historia.
Sen kom dom jävlarna tillbaka.....
Erik Elvers brukar vara väluppfostrad, men efter framgången i SM så har han blivit lite oförskämd. Han synade bort mitt fina försök *UTNYSTA och matade själv på med fina drag. Inget att göra åt, Erik vann för första gången mot mig, handduken var inkastad, turneringen spolierad och tre fingrar lyfta där det är varmt och konsonanterna hopar sig.
Lena Vikberg såg ut att lida mer än jag när hon rullade två drag i rad med S(T)aCKARE och (S)EGELBAR och lämnade mig i bakvattnet för gott. Föga anade jag att jag hade fullgjort avtalet och nu stod inför det jag kommit för, och det som gör att jag till slut kommer minnas den här turneringen med lite glädje.
Först och främst; han hade inte 1500-talskläder på sig! Peter Oljelund kom i vanlig 2000-talskostym, som i och för sig var riktigt stilig. När jag lottades mot honom i sista rundan så gav jag nästan upp direkt. De senaste 4 mötena så har han vunnit, om det inte rör sig om 5 till och med. Han är mitt allra största spöke och dessutom är han väldigt bra på att psyka mig med sitt evinnerliga tjat om Erik XIV, som han av någon anledning tycker jag är mycket lik, eller åtminstone varit.
Matchen började lite trevande, han fick tidigt ut Y för en skrälldus poäng och tog en liten ledning. Men så fick jag den första blanka och kunde ToRTERA honom lite. Efter det var ledningen bekväm och när jag mot slutet av partiet fick även den andra blanka så insåg jag att dagen inte var helt misslyckad. Jag vann med 393-271, och det var alldeles underbart. Jag blev 10:a i turneringen, men rating är till för att återvinnas.
Och dessutom blev det finsk dubbelseger. Heja, Maria och Gerd!
Och i Scrabble-helvetet satt Scrabble-djävulen och skakade STORÖGD på huvudet.
Ni har ett uppdrag fr o m NU!
Nästa vecka är jag i Göteborg och kan inte se den parodi på tävling som är Idol 2007.
Nästa gång jag ser Idol så vill jag inte se nån skånsk betongkoloss utan fantasi stå och yla skräckslaget i TV! T o m jag själv är mer rock'n'roll när jag gnolar En kväll i juni på väg till jobbet en måndagmorgon.
Hans motivationstal var det absolut mest patetiska jag någonsin hört: "Ja, en andra chans är ju...alltid trevligt så det...öh...vore trevligt om man fick en andra chans...."
Svenska folk, skärp er! Globen-finalen måste bli ett blondin-derby!
Snart dags igen
Gåskuppen utspelar sig i en källare i Gamla Stan och Peter har lovat att komma i 1500-talskläder. Nu vet hela Scrabble-Sverige det och skam på honom om han inte infriar löftet! Må han då aldrig mer kalla mig Erik XIV.
Som om det skulle upphöra...
Adressen är eniroad och vandringshamstern Gunnar är fastbunden i ytterdörrshandtaget. Nu kan inget gå fel!
Jo, kanske nåt litet.....
HUNDrade inlägget
Och det kommer att handla om hundar. Nu har riksdagen beslutat attt man kan beläggas med hundförbud. Var var den lagstiftningen när Leia flyttade in?
Här i Sverige har folk så stora hundar. Nere i Belgien gick alla människor omkring med fånigt pluttiga hundar. En gång såg jag en hund på Grand Place som var så liten att den halkade ner med tassarna i gatstensskarvarna. De enda som hade stora hundar i Belgien var uteliggarna. Och pitbullarna såg man aldrig.
Å andra sidan använde belgarna ytterst sällan koppel eller bajspåsar. Min galpal Vera K, som är både vacker och klok och hundägare, har fått både konstiga blickar och applåder efter att hon plockat upp efter sin cocker spaniel Atlas, som är en av Belgiens största hundar.
Belgare är inte kloka. Men dom äter god mat och har acceptabelt väder.
Ingmar Bergmans plats
Fittja.
Mina husiranier
Senast jag bodde i Botkyrka var det i Alby. Jag hade precis slutat ett jobb där jag hör och häpna varit fackombud och mina gamla kollegor tyckte att jag skulle hänga med på en Ålands-kryssning. Man är ju inte den som är den (jag känner f ö den som är den) så jag hängde på. På båten kom jag i samtal med den ende jag varit ombud för förutom mig själv. Han hette Bijan, var 40+ från Iran. Han beklagade sig allmänt men speciellt över att han snart inte skulle ha någonstans att bo, eftersom hans hyresvärdinna krävde att få ha sex med honom. Jag hade någonstans att bo, och dessutom väldigt mycket mer plats än jag behövde och råkade även nämna detta för honom. Möjligtvis infogade jag också ett erbjudande att han kunde höra av sig om det verkligen krisade.
Några veckor senare ringde han och sa att nu var han på väg. Jag fattade ingenting. En timme efter det var han inflyttad i mitt "gästrum". Jag fattade inte mycket mera, men tänkte att det här blir nog kortvarigt. Han blir min förste husiranier.
Han visade sig praktisk i början, lagade mat och var trevlig. Han berättade anekdoter om när han gjorde militärtjänst i Iran (det var ingen picknick) och hur han en gång varit misstänkt för Palme-mordet. (Det där med Palme-mordet borde kanske tänt varningslamporna.) En dag kom han hem och hade köpt en bil. Ingen gång kom han hem och betalade hyra. En annan gång kom han hem och hade sålt bilen igen. Inte ens då betalade han hyra.
Bijan hade alltid projekt på gång. Plötsligt hade han hyrt en plats på ett kontor och startat eget systeminstallationsföretag. En annan gammal kollega till oss hade gått in med sitt livs besparingar och hjälpt honom starta upp. Det var vid den tiden dags för mig att åka på semester, vilket jag gjorde och lämnade Bijan kvar i lägenheten själv.
Mitt i en grillfest utanför Ystad ringer min telefon. Det är Bijan som säger att han fått erbjudande om att köpa en jättesöt hund! Jag är minst sagt tveksam och ber honom vänta med detta.
När jag kommer hem möts jag av en blodtörstig pitbullterrier i tamburen. Besten heter Leia och vill äta upp mig. Den har redan tränat på min skinnsoffa som är prydligt uppäten. Samma öde har en halv fåtölj rönt. Det är nu jag börjar propagera för att Bijan åtminstone ska betala hyra eller allra helst blada. Bijan tycker däremot att han har betalt orättvist mycket mat och tycker jag ska bidra lite.
Och så en dag är han bara borta. Han efterlämnar kläder, några väskor, ett fiskespö och en plastkasse med lysrör. Jag tackar min lyckliga stjärna att han tog hunden med sig.
Några veckor senare ringer min telefon. Det är en förbannad kebabkock som frågar var "det svinet" är. Det behövs ingen komplicerad universitetsexamen att förstå vem "svinet" är. Bijan har blåst alla sina samarbetspartners på allt de äger och har och har stuckit från kommunen. Min andra kollega är ruinerad, dumpad och vräkt. Nu ska de förbannade kebabkockarna gillra en fälla, och de vill att jag ska vara lockbete. De vill inte jag. Kockarna accepterar det.
Jag hörde aldrig av Bijan igen, men min farbror fick ett fint fiskespö, jag hade samma storlek i tröjor och lysrören prydde sin plats i glascontainern väldigt fint. I Bijans väskor hittade jag domstolsprotokoll från polisanmälningar som Bijan lämnat in mot sin förra hyresvärdinna, ett utdrag från Upplysningscentralen som visade femtielva betalningsanmärkningar samt en bibba hotbrev från företag som anlitat honom som systeminstallatör. "Kan du ingenting?", "Har aldrig varit med om sämre" och "Var håller du hus?" var några av de snällare formuleringarna.
Två år senare när jag flyttat till Belgien ringer telefonen på mitt jobb igen. Det är kocken igen. "Vi tog den jäveln igår på Drottninggatan." Blås aldrig Stockholms kebabkockar!
En tid efter detta får jag en ny kollega. Det är Paddy som flyttat till Belgien från Stockholm enkom för att jobba för Canon Helpdesk. Paddy är från Iran och har ingenstans att bo. Deja vú-känslorna kittlar mig, men jag tänker att det kan ju inte bli så illa igen. Den här gången ser jag till att säkra hyran i alla fall.
15 minuter efter att Paddy flyttat in har han klätt av sig naken och går omkring i lägenheten. Jag bestämmer mig för att aldrig mer skaffa inneboende.
Marcus vem?
Om femton dagar lär han vara helt bortglömd till förmån för årets Idol-Lucia. Hoppas han inte slutar existera bara för det....
Grattis!
Grattis på dig borta i Kina, skriver jag här eftersom jag förmätet tror att du läser!
Banjo-Herren överväger tillbakadragande
- Vid flera interna tester efter release så har hela inlägget kraschat p g a felkonstruktion i poängen, medger Banjo-Herrens ansvarige utgivare Jenna Herrbo. Vi har försökt att förstärka kvalitén genom tillbyggnader av ett extra , överbryggande stycke men risken för krasch är fortfarande överhängande.
Interna röster har även höjts och ifrågasatt om inläggets författare, Rojne Harben, möjligtvis knarkat innan han skrev inlägget. "Endast en svårt förvirrad person kan få för sig att den slutklämmen skulle kunna fungera", menar Jon-Berra Ehn, 36, som länge följt Banjo-Herren med ökande skepsis.
Harben påstår att han "bara druckit en kopp grönt te på lunchen" och detta uttalande får stöd av Nro Hajn Been, diskplockare på Ichiban där det gröna teet sägs ha intagits.
Banjo-Herrens chefredaktör, Johan Berner, har framgångsrikt sökts för en kommentar, men den var värdo.
Stammis
Var har du varit så länge?
Så frågade den lilla japanska kassörskan på Sushi Bar Ichiban vid Norra Bantorget idag. Och så fick jag berätta att jag hade haft semester och att jag råkat dumma mig och boka in ett lunchmöte förra onsdagen.
Varje onsdag går jag till Ichiban och äter sushi och någon gång för ett par månader sen så insåg jag att jag gått och blivit stammis. På Ichiban är det riktigt mysigt att vara stammis, alla hälsar glatt och de frågar bara "stor eller extrastor" när jag ska beställa, resten vet dom. Och när en av servitriserna fick barn så hälsade hon till mig och de andra stammisarna via resten av personalen.
På Soft Bar & Kök har jag också blivit stammis. Det är inte lika trevligt eftersom jag aldrig mer kommer få tillfälle att variera mitt dryckesval där. Bartendern ser mig på avstånd och när jag kommer fram till baren är ölen upphälld. Målet där är naturligtvis att jag ska trimma honom att spotta mig när jag svänger runt hörnet vid optikern och har ölen färdigupphälld stående på baren när jag kliver in genom dörren så jag helt slipper stanna upp på väg till Scrabble-bordet.
Som tur är så är jag stammis på Soft Bar & Kök p g a Scrabble-spelandet. Det finns en annan typ av stammisar där också som inte spelar Scrabble och som jag inte skulle vilja tillhöra gruppen av.
Fast det kunde varit ännu värre, man hade kunnat vara stammis på tingsrätten. "Är det du nu igen? Ska det vara dagsböter eller en vecka i buren den här gången?" "Dagsböter, tack!" "Då säger vi så. NÄSTA!"
Scrabble just nu roligast i Sverige
Den kan man se här.
I skrivande stund leder Betapet.com, Sveriges största Scrabblesite, denna omröstning.
Jag brände mig just på min ordförandesjäl, har någon ett plåster?
Lycklig resa!
Flyg försiktigt och hälsa henne från farbror Banjo.
Luciakandidater tillverkas i fabriker?
Nu har vi kommit till den här tiden på året då luciakandidaterna börjar presenteras. Som vanligt ser dom klonade ut och har åsikter som får en centerpartist att verka som rena Bert Karlsson.
Som exempel så har alla tjejerna fått frågan om hur deras drömresa ser ut, och alla hittills har beskrivit en resa dom redan gjort!?! De stackars töserna är bara 18 och deras drömmar är redan upplevda och slut. Tragiskt!
Min favorit hittills är Nina som på frågan om framtidsplaner svarade att hon vill bli operasångerska och ha jättemånga gulliga barn. Stackars Nina, de där två karriärerna är oftast väldigt svåra att kombinera. Hennes drömresa var för övrigt till Turkiet, "för där kände hon sig hemma". Okej, håll in hästarna nu, låt inte drömmarna skena iväg för vilt!
Imorgon hoppas jag på följande intervju:
Ålder: 18 år
Jag är: lite sådär lagom dumglad
Det gillar jag med Stockholm: man kan hitta vilken snabbmat som helst, inte bara pizza eller burgare.
Viktigt i livet: familjen, vänner och kampen mot utomjordingarna
Luciatradititionen: vi brukade fyllelussa på högstadiet, det var fett.
Gör du just nu: doh, jag fyller ju i den här enkäten ju!
Intressen: bli lucia och sen rida på den framgångsvågen
Musikalisk bakgrund: sjungit i kör och spelat "Helan går" i armhålan på kräftskivor.
Om att tävla i sång: Alltså, Amanda bara måste vinna Idol!
Drömresa: Narnia
Beundrar: Mina föräldrar är bra, men Robert Aschberg kommer alltid att vara nummer 1
Favoritlåt: En kväll i juni av Lasse Berghagen. (Annars är det mest en massa Joddla me' Siv.)
Favoritdjur på Skansen: Oj, jag vet inte vilken av spindlarna jag ska välja....
Smultronställe i Stockholm: Soft Bar & Kök på tisdagar.
Framtidsdröm: Nån dokusåpa skulle vara coolt, och sedan astronautexamen!
Kom igen nu, Ida Brännström, gör mig inte besviken!
Kvadriceps
När kvadriceps molar har man nämligen spelat bowling dagen innan. Kvadriceps sitter på framsidan av låret och kallas även bowlingmuskeln. Inte i folkmun, kanske, men bland utövare av Den Dyra Sporten.
Det var kul att göra comeback, men ytterst deprimerande att inse hur otränad jag blivit sedan jag flyttat hem. Mina belgiska klot var 14 respektive 15 pund tunga och det var idealiskt för mig då. Igår startade jag med ett 14-klot och spelade riktigt dåligt! Tre serier förlöpte med det bittra resultaten 119-102-98. Skamgränsen går vid 120 och sjunka-genom-jorden-gränsen vid 100. Men så bytte jag till ett 12-klot och då lossnade det. Sista serien lyckades jag kravla mig upp på 135 och räddade äran med sällskapets bästa serie för kvällen.
Så nu är det alltså dags att börja använda termen "jag minns min ungdoms styrka"....första pensionärspoängen plockade.
Skamsköljningar
Det var Rippo i serien Rocky som avslöjade vad det där kallas, den där känslan som plötsligt kommer över en, det där minnet av när man gjorde en så där ruskigt pinsam sak som man kommer skämmas för i alla tider. Fram till att den stripen publicerades så trodde jag att det var bara jag som plötsligt kunde överväldigas av denna känsla.
Alla mina skamsköljningar härstammar från långt långt tillbaka i tiden. Jag pratar pinsamheter på konfirmationsläger och sånt där, som när man tänker riktigt efter inte är så farliga.
Länge länge hade jag en återkommande skamsköljning som härrörde från min mormors begravning. Hon dog 1979 så ni förstår tidsperspektivet här. Det var en 8-årig liten pojke som aldrig varit med om något liknande, inte visste vad man var förväntad att göra eller säga och inte ville fråga. Vi skulle tydligen gå fram familjevis till kistan och ta farväl. Hur tar man farväl av en död människa, är det väl inte så konstigt att en 8-åring undrar? En sak var säker, man ska inte knacka på kistan och fråga mormor om hon hörde, för det hade jag sett på "Dagar med Knubbe" (barnteveserie sent 70-tal) att det var helt mot vett och etikett. Men vad skulle man göra? Buga? Stå stilla i andakt?
Nu var det vår tur att gå fram och paniken växte. Vad göra? Nu stod jag där, nu var det skarpt läge.
Jag neg.
Inför hela släkten neg lille Johan vid mormors bår. Adjö mormor, förresten så är jag gay....skojade bara!
För ett par jular sen berättade jag för resten av familjen om den här episoden och i samma stund som vi skrattade gott åt det tillsammans så upphörde skamsköljningen. Vill du slippa såna där känslor så berätta allt, det hjälper.
Fast den där episoden från konfirmationslägret kommer jag ta med mig i graven.....
Den dyra sporten
I Belgien bowlade jag en gång i veckan. Att bowla i Belgien var enkelt, trevligt och billigt. Fick man för sig att bowla en kväll så kunde man ringa och boka en starttid samma dag och sedan gick man dit och spelade hur länge man ville (inom öppettidernas begränsningar så klart) och betalade per serie. En serie kostade mellan 2 och 3 euro.
I Sverige är det uppenbart att hallägarna inte vill att man ska bowla. Man måste planera flera dagar i förväg, hallarna är jämt fullbokade av företag eller klubbar och man bokar en bana per timme! Hur korkat får ett system egentligen bli? Man bowlar ju inte i timmar, man bowlar ju i serier. Om man är mitt i en serie när timmen tar slut så får man skylla sig själv. I och för sig perfekt för en sån som mig som har svårt för att fullfölja projekt att vara tvungen att avbryta mitt i, men ändå!?
Och priset sedan! På Svea Bowling kostar en bana 390 lusidorer per timme! 390 lusidorer motsvarar 42 euro. För 42 euro får man 12 serier bowling i Belgien (fast å andra sidan tillkommer ju flygresan) och 12 serier tar det 2,5 timme att avverka om man spelar med blåslampa i baken.
Och varför är inte *LUSIDOR fetstilt i SAOL? Fram för fler Kalle Anka-uttryck i svenska språket!
Bussiga klubben
Bli mer attraktiv!
Jag håller ju på....
Missvisande
"Rökning dödar!" Nu även på Camel Light!
En sån där dag till!
Efter debaclet med kameran beslöt jag mig för att städa lite till, utöver torkandet av golv som jag fick vidta igår efter julmustbomben. På datorbordet stod ett par ölburkar. Pant, tänkte jag och plockade åt mig dem en efter en. Den sista var överraskande nog bra mycket tyngre än de andra vilket gjorde att jag tappade denna och anledningen till att den inte var så tung rann ut över min skrivbordsstol. Gammalt öl är ju inte precis vad man önskar att ens skrivbordsstol placerad i ens sovrum ska dofta. Har Lars Lagerbäck och jag samma biorytmkurvor, tro?
Jag bestämde mig för att följa mitt råd från igår och lugna ner mig med lite Betapet-spelande. Som alla vet är jag ju en mycket sansad spelare som aldrig brusar upp vid motgång, men så har jag aldrig varit med om det som nu hände. Efter sex raka förluster med konstant dålig jämvikt så brast det.
Jag undrar vad min granne har för användarnamn på Betapet.....
Min ära står på spel
Jag, med tre års erfarenhet av kamerasupport, sitter plötsligt här helt hjälplös. Jag har provat allt.
Det började med att datorn kraschade. Moderkortet lämnade in eftersom de belgiska dataanalfabeter jag en gång köpte den billigt av inte fattade en så enkel grej att en så pass stor processor inte kan fläktas med en liten vindsnurra utan behöver en ordentlig fläkt. Så fort datorn var på längre än 24 timmar i stöten så dog den. Otroligt att den inte dött tidigare.
Nåväl, moderkort och fläkt byttes ut. Naturligtvis hade flera program tagit skada och behövde ominstalleras. Att ominstallera iTunes så att iPoden kunde fortsätta användas gick över huvud taget inte. Adjöss med den. Även adjöss med alla de låtar jag laddat ner från iTunes Store för dessa kan ju endast avlyssnas med hjälp av iTunes! Mycket smart av Apple. Dom svinen.
Kameran har jag inte behövt koppla in till datorn förrän idag. Minneskortet är snart fullt och bilder från lokalmästerskapen och SM behöver laddas ner och sedan vidare upp till hemsidan. Jag kontrollerar så att alla program jag behöver är installerade. Canon levererar väldigt bra mjukvara till sina kameror. Deras program ZoomBrowser EX är superbt och Canon Camera Window laddar över bilder med blixtens hastighet.
Men det är nu som otäckheterma tar vid. När jag kopplar in kameran så känner datorn att ny maskinvara kopplats in. Det tar en evighet, jag blir uppmanad att stoppa i installations-CD:n för kameran och plötsligt så hittar datorn en drivrutin som inte alls är Camera Window. 137 bilder ska laddas ner och det tar en evighet till! På den tid Camera Window skulle varit klar så har det här skräpet jag nu kommit i kontakt med hunnit med 20. Jag är en tålmodig man och sitter och räknar ner.
I ett annat fönster öppnas helt oförhappandes PhotoShop Album Starter MumboJumbo Blahablaha version 3.6.7.2.78923456. Det är tydligen detta program som ska ta hand om bilderna. Vart tog ZoomBrowser vägen? Nu kommer det mest fantastiska av allt. Det ondskefulla MumboJumbo version 666 berättar att även det programmet ska ladda ner bilderna! Och det i värsta snigelfarten. Efter sju bilder säger kameran att den inte orkar mer, batteriet är slut. MumboJumbo har då laddat ner de sju bilderna, döpt om dem mot min vilja och dessutom sparat dem i tiff-format, på en helt annan plats än den jag velat!
Min stackars oskyldiga kamera får gå och lägga sig i batteriladdaren en stund, men innan dess så har jag gått in och markerat i kontrollpanelen i Windows att när den här lilla änglalika varelsen kopplas in igen så ska inget annat program än Camera Window startas. Jag kan mina saker när det gäller kameror ihop med datorer. Tre års arbetserfarenhet, tänk på det.
1,5 timme senare är kameran fit for fight igen och jag kopplar in den i datorn. Upp ploppar PhotoShop Devil's Playmate from Hell Album Starter Avada Kedavra version 3.2.666! Hur är detta möjligt!? Jag går in i kontrollpanelen och kikar. Där står det att när lilla söta Digital IXUS 900 Ti kopplas in så ska bara Camera Window och inget annat startas. Ändå händer detta. Jag avinstallerar kameran varligt och går sedan till storms mot PhotoShop-monstret med mitt blodiga digitalsvärd, nedkämpar det och kastar kadavret i Papperskorgen under rabblande av demoniska besvärjelser. Sedan avinstallerar jag kärleksfullt alla Canon-programmen och startar om datorn.
Därefter ominstallerar jag hela Canon-paketet och kopplar in kameran igen, precis som jag har gjort hundra gånger tidigare och som alltid funkat. Inget händer.
Jag kopplar in kameran på en annan USB-port. Inget händer.
Jag kommer bli tvungen att få krypa till korset och ringa Canon Helpdesk. Man får hoppas att det är god personalomsättning där så jag inte träffar på någon jag känner......
En sån där dag
När man öppnar julmustflaskan (fmen handlar den här bloggen bara om julmust?) så exploderar den och golvet får ett dekorativt brunprickigt mönster.
När lunchpytten ska tillagas så bränns den vid.
När äggen sen ska stekas så spricker gulorna och bitar av skalet rasar ner i pannan.
Och till slut när man ska lägga upp rödbetorna på tallriken så landar dom som genom magi på högkant och rullar av fatet för att stanna på duken och där skapa granna, röda avtryck på det ljusa tyget...
Då är det bara att lägga ner alla planer på att göra något vettigt och konstruktivt denna dag och istället sätta sig framför datorn och öva inför Gåskuppen nästa lördag. I den låtsasvärld som är Scrabble kan ju inte vardagens motflyt spilla in. Det heter ju tur i spel, otur i matlagning.
Och minsann om det inte stämmer! Vad sägs om följande hopplösa bokstäver - EDFGOO och blank? Då är det trevligt när motståndaren snällt lägger upp ett fritt A så man kan få ut härliga ObEFOG(A)D.
"Vill man glömma var man är så ska man se mot Scrabble-brickorna, de skramla alltid lika hemtrevligt och de lukta aldrig vidbränd pytt."
Jag tror det var Hjalmar Söderberg som skrev så.
Halleluja!
Gospeltema, och Christofer blev utslagen förra veckan. Sorgligt, han skulle varit perfekt i den kategorin.
Carola överglänser naturligtvis småungarna, men den av dem som helt utklassade de andra var lite oväntat Amanda! Plötsligt var hon tillbaka på tronen, och jag återfick tron på att hon gör om mors bedrift och debuterar i Globen 2007.
Och nu måste väl den där skånska sättpotatisen Andreas få flyga och fara? Det måste ju finnas någon rättvisa i denna värld?
Nähä.
Certifierad rådgivning
Jag kan ge råd om allt möjligt, men när det kommer till ekonomiska placeringar då är jag tydligen expert. Att vara expert innebär att man kan bli stämd om man har fel. Att vara expert innebär att man måste dokumentera alla råd man ger och även få den rådde att intyga att man gett dessa råd och att han/hon kommer följa dem. För att få äran att bli belastad med detta ansvarstyngda ok var jag tvungen att plugga in en tjock bok , förstöra en veckas nattsömn och göra ett långt test med ointressanta frågor. Rätt ovärt så här i retrospektiv när jag ska lämna min tjänst där certifieringen var nödvändig efter att ha genomfört totalt två regelrätta rådgivningar.
Inom bankvärlden är det (förståeligt nog) lag på att de som rådfrågas ska vara kapabla att ge råd som är bra.
Det slog mig idag att det egentligen inte borde stanna där. Borde inte alla människor som kan ställas i en rådgivningssituation certifieras och bli ställda under samma krav som bankfolk?
Tänk er att du är ute på stan och går in på H&M. Låt oss säga att du ska på fest men vet inte riktigt vad som är inne och vad du skulle passa i. När du frågar en expedit så måste denne innan svar ta reda på din ålder (för gammal för babyrosa?), civilstånd (hur mycket hud bör visas?), riskbenägenhet (senaste modet eller klassiskt snitt?) och hur mycket du har tänkt placera (Dior eller Dressman?). Sedan när affären är avklarad måste både du och expediten skriva på kvittot, vilket ni får i tre exemplar, ett till dig, ett till butiken och ett till arkivet.
När du så gjort dina inköp är du naturligtvis hungrig och går till en restaurang för att äta en bit mat och kanske ta ett glas vin. Innan sommelieren kan rekommendera ett vin så frågar han om dina dryckesvanor, din erfarnehet av vin, vad du tänkt göra efter middagen och hur full du planerar att bli. Följt av tre exemplar av det statligt föreskrivna vinavtalet.
Och till slut, när du kommer hem (i det här exemplet är du kvinna) och ska visa upp för maken/pojkvännen vad du har köpt och frågar honom "Tycker du jag ser tjock ut i den här?" då är han lagbunden att först fråga: "Hur tjock brukar du tycka du ser ut?"
Min sedvanligt goda tajming
Samma dag som Scrabbleförbundet gör en nyhet om bl a min blogg med länk och allt skriver jag ett inlägg om olyckor vid oralsex...starkt jobbat, B-H....
Artikeln på www.scrabbleforbundet.se gjorde mig uppmärksam på en ny blogg som en av de ordrikaste personer jag känner har startat. Den är inte bara ordrik, den är även ytterst informativ för er som inte spelat Scrabble och/eller inte vet så mycket om det. Den rekommenderas varmt och länkas härmed till:
Allt du skulle vilja veta om Scrabble men varit för skraj för att fråga om
Tips för rookies; läs kronologiskt!
Jämvikt i nyhetsrapporteringen
Börjes tidning levererar motvikt till gårdagens grova påhopp.
Allmänheten varnas; din tjejkompis kan vara en snoppbitare! Du känner förmodligen en av dem, det är bara det att hon inte berättat det!
Det bör vara en självklarhet att man ska kunna få stå i en korvkioskkö utan att få de ädlare delarna attackerade. Detta är inte fallet för samtliga. Det är starkt av Patrik att nu träda fram och ge denna hotbild ett ansikte!
Lite (men inte speciellt) allvarligare talat, så berättade en norrman jag kände om en tjej som kallades Avbitaren, eftersom hon vid inte mindre än två separata tillfällen under pågående fellatio av olika externa anledningar reflexmässigt slagit ihop käkarna så blodvite uppstått. Hon är singel ännu.
Aj.
Påsk är bäst på julen
Ett envist och illvilligt rykte låter göra gällande att det är samma dryck fast med olika etiketter, men det måste vara en vandringssägen! Det vet ju alla att det är mer påskextrakt i påskmust jämfört med julmust! Själv har jag alltid tidigare tyckt att julmust är godare än de andra två, men viss misstanke fanns att det kan ha lite att göra med under vilka omständigheter drycken inmundigas.
Testet gick mycket enkelt till; först drack jag några klunkar påskmust, för att sen ta ett par munnar sommarmust och till sist avsluta med julmust. Ytterst vetenskapligt, eller hur? Ni får ha i åtanke att såna här tester inte gjorts förut plus att jag inte har något tålamod eller ork att ta en sån här sak på allvar.
En mustkännare vars släkting jag känner har påstått att must inte blir riktigt bra förrän den passerat bäst-före-datum, och det stämmer faktiskt! Den unkna påskmusten smakade klart fylligare och mognare än den färska julmusten som var lite skarp och sliskig i jämförelse. Sommarmusten fick minuspoäng för sin blotta existens och hamnade sist i testet.
Slutsats; köp 2008 års julmust redan nu och stoppa undan i skafferiet. Och påskmust att servera till nästa påsk kan ni alltså fortfarande köpa på Vi Norsborg. 9:90 SEK + 2 SEK pant. Den är så mustig så man vet knappt var man ska sätta munnen!
Förlåt mig, jag är tyvärr man!
Förmodligen känner du en våldtäktsman, han har bara inte berättat det för dig. Och så två allvarliga damer som spänner ögonen i dig och uppmanar dig att ange dina vänner eller dig själv nu! Nu!
Så har det manliga släktet än en gång brännmärkts kollektivt och jag är uppriktigt förbannad!
Hur mycket skit ska vi behöva ta bara för att vi råkar gå ut där damerna går in? Ska man nu gå omkring och fundera på vem i bekantskapskretsen det är som är ett svin?
Det är klart att det är vidrigt att män slår och våldtar kvinnor. Det ska naturligtvis inte få förekomma, men det behöver ju inte startas hetsjakter i Tiina Rosenberg-stil.
Nej, i morgon bitti är det jag som passerar Citys tidningsbox och går in och ber Börje om ursäkt och tar hans tidning istället. Och han kommer inte att fatta någonting.
Mikael Nestius, chefredaktör på City, kan vara en våldtäktsman. Tänk på det.
En vandring nerför Memory Lens
Året var 1989. En hårfager Håkan Södergren gjorde succé på Svensktoppen med Nu tar vi dom, Christer Pettersson dömdes till livstid för mordet på Olof Palme och en blivande bloggare, som då bara var Banjo-Pojken gick okysst i sin hemby Åhus. (På den tiden hette jag alltså Jopan Bojnek....)
Att vara okysst i artonårsåldern var ju inget man var stolt över så när det plötsligt uppenbarade sig ett tillfälle för romans så var det ju inte så att man sprang och gömde sig. Hon hette Susanne och var från grannkommunen och var väldigt lång men fantastiskt söt. Jag hade genom att få gängstryk helgen innan (sånt fick man redan 1989, men inte f-n var det nån som hoppade på ens huvud!) lyckats väcka hennes medlidande och genom att inte försöka slå tillbaka (jag var inte trött på livet då heller) väckt hennes respekt. Det var kärlek i luften och vi skulle träffas på dåtidens inneställe för omogen ungdom i Kristianstad; Brissman! Ah, Brissman! Vilka minnen....och minnesluckor....
Nåväl, det visade sig när Susannes kompisar dök upp att Susanne hade tappat en lins och vänt om hemåt. Och det är nu ett flyt jag inte upplevde igen förrän i Örebro för en och en halv vecka sedan infann sig. Istället för att bara ge upp, som jag annars hade för vana att göra vid den tiden, så gav jag mig ut i natten på jakt efter kärleken. Bussen till grannkommun hade inte avgått ännu och jag fick tag i henne just utanför stället. Jag hade inte linser då och visste inte mycket om dem, mer än att de ibland kunde hamna på sniskan, vilket jag också föreslog för Susanne. Hon var skeptisk men en kompis till henne tittade efter och nog satt den där på sidan! Ivrig att få den på plats tog Susanne då ut linsen, mitt i höstblåsten, och skulle sätta den på plats igen, något som om det lyckats förmodligen svidit något vansinnigt. Det lyckades inte. Linsen blåste bort.
Det som hände sen är helt sagolikt och jag kan inte förklara det på annat sätt än att Sankta Lucia, optikernas skyddshelgon, ville att jag skulle få hångla.
Tjejerna dök ner på knä och började frenetiskt leta i mörkret och blåsten efter linsen. På den tiden var kontaktlinser gjorda av äkta, transplanterade hornhinnor och kostade miljoners miljarder, nämligen. Jag dök inte direkt utan stod kvar och resonerade. På hösten fladdrar inte bara linser i luften utan även höstlöv. Höstlöv samlas i speciella lövhögar. Linser borde, i brist på egna linshögar, också samlas i dessa lövhögar, det är enkel aerodynamik (tror jag). Just bredvid mig låg en liten lövhög som påpassligt lystes upp av en gatlampa. Jag böjde mig ner, lyfte på det översta lövet och där låg linsen och glittrade i gatlampans sken! Detta är dagsens sanning.
Nu försökte Susanne inte sätta in linsen fler gånger och det var också tydligt att det inte var begränsad synförmåga (begränsad synförmåga hos tjejer har för övrigt varit ett av mina trumfkort i raggningssvängen) utan mera finansiell förlust som fått henne att vilja åka hem. Hon var mycket tacksam.
Vi blev aldrig ihop på riktigt sen, men det är en bra historia i vart fall.
Fem smutsiga små fingrar
Mina smutsiga nagelband kommer inom kort att exponeras för Språktidningens läsare.
Träningen på Soft igår präglades av en undersökande reporter och en nitisk fotograf från Språktidningen. Teamet från AftonbladetTV låter vänta på sig ett tag till.
Fotografen hade en viss fäbless för detaljer och en inte så stor respekt för den personliga integriteten. Plötsligt när man var till att göra ett drag kom plötsligt ett objektiv flygande 2 centimeter från ögonvrån och en blixt sköts av så man knappt kunde se brädet efteråt. Men det var bara roligt.
Sen intresserade hon sig mycket för att få en bra bild på en hand som plockade brickor ur en påse och då var det min hand som fick modellera. Plötsligt blev man väldigt medveten om sina sorgkanter....
Jag förstår egentligen inte hur jag bär mig åt. Jag planterar väldigt sällan lökar eller frön. Jag gräver aldrig i snusdosor. Jag pillar endast undantagsvis bort kvadratermetervis svart färg från skrovliga ytor. Ändå har jag ständigt dessa sorgkanter under naglarna! Avsöndrar fingertoppseländena skiten själva, eller? Förr om åren kunde man ju skylla på rökningen, men att sluta med det hjälpte inte mycket. Och det var faktiskt en av topp-fem anledningarna till att jag slutade.
Undrar om man kan ringa Språktidningen och spåra fotografen? Några under borde ju kunna presteras med FotoShop.....
Linsmänniskor, se hit!
Hela vägen till jobbet satt jag min vintervana trogen och blinkade och tog mig åt ögat och försökte rädda linsen som helt säkert var på väg att ramla ut, bara för att finna att det inte var någon fara på taket.
Ännu en anledning att hata vintern, listan blir längre och längre.
Fast en bra sak med vintern är alla gosiga kläder man får ta på sig! Långkalsongpremiär idag, härligt! Hade det inte sett konstigt ut i kombination med shorts så hade jag kunnat ha långkalsonger på mig året om. Det måste bero på något Stål-Långben-komplex från barndomen....
Hypen fortsätter
Vi scrabblare fortsätter vara medialt storvilt trots att SM är över.
Idag lär en tidning och en TV-kanal besöka Soft för att göra reportage om oss och vår verksamhet där. Då får vi se till att stadfästa Softs rykte som Scrabble-baren nummer 1 än mer!
Alla är naturligtvis välkomna att titta in och prova på spelet. Klockan 18:00 börjar vi och spelar tills alla har tröttnat och/eller Scrabble-baren stänger. Tag med egen penna.
Tiderna förändras och består
Efter ett tag enades dom om Marta och började istället sjunga "Fötterna protesterar"-visan! :-)
Jag undrar om de känner till originalet "Älgarna demonstrerar"? Tveksamt, men trudelutten verkar gå hem ändå. Det är en genial reklam, med lite Staffan Westerberg-goes-digital-känsla.
Hur som helst var det skönt att återfå hoppet om den yngre generationen efter upplevelsen igår när jag såg tre grabbar leka den klassiska lek som fostrat generationer av ligister; "Gör något pinsamt annars slår vi dig". Ni vet hur den går till, en av deltagarna uppmanas att göra eller säga något pinsamt med hot om en smäll på överarmen om han inte gör det. Speciellt vanligt är det att barn med dialekt eller talfel blir inbjudna till detta. Det gäller alltså att snabbt avgöra vad som är värst, bli utskrattad eller få en smäll. Förvånansvärt många väljer smällen. Efter ett tag brukar svårighetsgraden på leken höjas så att den tillfrågade bara får en nanosekund på sig att bestämma sig efter att uppdraget har givits innan straffet/slaget faller. Det är nämligen väldigt lätt att i upphetsningen inför att legitimt få slå på någon inte kunna hålla sig. "Gör något pinsamt annars slår vi dig" är en krävande lek för alla parter.
Som vuxen ställs man inför ett moraliskt dilemma. Ska man agera? Alla vi som varit småkillar vet ju att så länge man bara slår på överarmarna är det OK, det är inom lekreglerna. Det är också OK att brottas lite sådär lekfullt. Men det som börjar med en knappanål....
De man älskar agar man
Det är en fröjd att gå till tandläkaren i Norsborg. Inte bara erbjuds roliga tanter i väntrummet, utan också trevlig och avslappnad personal. Tack vare infokanalen i väntrummet visste man vem som var vem innan man satte sig i stolen.
Att gå till tandläkaren är lite som en Idol-audition. Man har övat och vårdat sina tänder och borstat dom morgon och kväll och sen sitter man där och väntar på att bli uppropad för att få visa vad man kan. Och just när det är som viktigast så har man fått nåt skit i tandköttet och man känner annalkande katastrof.
Sedan får man komma in till en jury bestående av en läkare och två sköterskor som röntgar och petar och säger "distalt" och "messialt" och andra konstiga ord värdiga en dental Kishti, hög på svampar. (Och naturligtvis frågar man sig om dessa termer är läggbara i Scrabble, men det är ett stickspår som vi inte går närmare in på här.) Så till slut väntar sågningen, eller snarare borrningen. Hur många hål har de hittat, det måste ju vara ett helt gäng med tanke på all julmust jag druckit....
- Äter du extremt mycket socker? frågar doktor Hanne, som trots namnet är en han.
- Hur mycket är extremt? undrar jag skamset.
- Vissa äter ju godis varje dag och dricker 2 liter Coca Cola....
- Nej, så illa är det inte.
- Nej, för det här ser väldigt fint ut, speciellt med tanke på att du inte varit på undersökning på 3,5 år. Du har ett litet obetydligt hål på en tand, men det lagar vi snabbt. Men....
Och här tänker man att nu är det kört, nu blir det sågning av tandköttet.
- Tandköttsblödningarna är en tandborstskada. Du borstar för mycket och med för hård borste. Skaffa en mjukare tandborste. Grattis, du har gått vidare till tandhygienisten!
Nja, det där sista sa han inte, men det kändes lite som att få den gyllene biljetten. Inga rotfyllningar eller lösgommar. Inga bryggor och inga avgrundsdjupa hål i varken tänder eller plånbok.
Där hör du, mamma lilla. Din son borstar tänderna för mycket! Det hade du inte trott för 25 år sedan!
Assistent eller matte?
De tre assistenterna (som hade hand om en tant vardera) samtalade om väder och vind och om sina respektive skyddslingar. Aldrig en gång att de tog initiativ till att involvera samtalsämnena i dialogen, dock. Det var mycket "hon" och "dom" och talande över huvuden. Plötsligt tilltalade en av tanterna sin assistent.
- Vad var det hon frågade? undrade hon, syftandes på en fråga från en annan av assistenterna.
- Hon frågade hur vi tog oss hit, och då svarade jag att vi åkte taxi, svarade assistenten med det där tonfallet som man använder till barn, hundvalpar och idioter.
- Du skulle sagt att vi flyger, muttrade tanten och fortsatte blada i Svensk Damtidning.
Den stilige försäkringstjänstemannen tackade henne tyst för att hon löst vad hans eftermiddagsinlägg skulle handla om.
Fiender i vardagen
Jag läser alltid City på väg till jobbet. Anledningen är enkel, deras tidningshållare är den första jag passerar på morgonen och dessutom har de en sån där sympatisk tidningshållare som är i lådform och inte springer efter en om man inte tar ett ex.
Punkt SE har den andra sortens tidningshållare. Denna står innanför de automatiska dörrarna iförd trafikarbetarväst och kommer springande med tidningen i lika högt hugg som jag har City i.
Om det är något jag har svårt för så är det folk som kommer fram på stan och försöker pracka på en saker och ting eller vill ställa några frågor. Speciellt irriterande är det när de inte uppfattar klara signaler av ointresse.
Jag har redan tagit en tidning. Jag har redan gjort mitt val. Jag möter inte hans blick. Ändå sträcker han fram leksakstidningen Punkt SE (det kan ju inte vara en allvarlig tidning när den är i barnstorlek!) mitt i min flyktväg, samtidigt som jag fumlar med SL-kortet och försöker kolla på blinkmojten om jag behöver springa eller om jag har gott om tid.
Jag har en dröm. I den kommer jag in på T-stationen, går fram till Punkt SE-mannen och följande utspelar sig:
- Hej på dig. Jag heter Johan.
- Hej själv, jag heter Börje. (Där blir jag lite överraskad eftersom han inte alls ser ut som en Börje.)
- Jo Börje, det var trevligt att träffas. Vi har ju setts en hel del här på stationen de senaste månaderna. Nu skulle jag vilja att du memorerar mitt ansikte och sedan aldrig aldrig mer erbjuder mig Punkt SE. Är det OK?
- Javisst, Johan! Förlåt mig.
I verkligheten provade jag nåt liknande en gång i somras. På Hötorget kom det fram en kille med ett sånt där skrivunderlag som bara kan betyda en sak och frågade mig: "Hej, har du några minuter över?"
"Javisst", sa jag glatt, "och dom tänker jag inte slösa på att prata med dig."
Han tyckte jag var rätt otrevlig, åtminstone var det vad han ropade efter mig när jag fortsatte min promenad. Och jag var så lycklig.
Där fick man!
Och när jag berättar att jag just skrivit att de håller hårt på traditionerna så svarar modern: "Men Banjo-Herren är väl tillåten att ljuga då och då!"
Häcklad av morsan. Det är tungt.
Fars dag
Jag hade den stora glädjen att gratulera bror min på densamma nyss. Han och jag har växt upp i ett hushäll där det här med Mors dag och Fars dag bagatelliserades å det grövsta. Över huvud taget så fick vi lära oss att stå emot kommersialismen och istället följa gamla invanda traditioner. En inte helt förkastlig samhällsåskådning.
I vårt barndomshem åts det minsann inte semlor (eller som det hette där, fastlagsbullar) förrän efter fettisdagen och absolut inte efter palmsöndagen!
Granen kläddes (och kläs) inte före lilljulafton och pepparkakor hör endast december och januari till!
Så här sitter jag med ett glas julmust och känner hur jag revolterar. Nu ska jag bara ringa faderskapet och gratulera också, bara för att retas.
Skål!
Grattis Greger!
Greger satsade rakt in i kaklet, kaklet sprack och Greger fortsatte en bit till.
Tre segrar under dag tre pulvriserade Mårten Björkmans rekord från 2 år tillbaka. 6,5 poäng gjorde även att Greger undvek sistaplatsen och slutade istället näst sist! En imponerande framgång!
(Nej, ni icke-scrabblare som läser detta, jag är inte ironisk!)
Scrabble-VM
Den här veckan är det Scrabble-VM på programmet och även där är det svenskt deltagande. En obetydlig skillnad mellan Scrabble-VM och Scrabble-SM är att VM spelas på engelska och SM spelas på svenska. Trots att VM spelas ända borta i Mumbai (även känt som Bombay) reste Greger Nässén dit för att försvara de svenska färgerna.
Vi svenskar har inte så höga förhoppningar på Srabble.VM som vi har på Scrabble-SM. För två år sedan debuterade Sverige i VM och vår respresentant då slutade på en heroisk sistaplats. Av 24 matcher vann Mårten Björkman 5 och det var faktiskt mer än någon, förutom möjligen han själv, förväntade sig.
Efter 16 spelade matcher har Greger lyckats raka in 3 vinster och en remi och han har goda chanser att slå Mårtens resultat från 2005. Det kan verka blygsamt för alla som inte är scrabblare, men jag kan inte annat än utbrista i den pepp som Stefan Diös gjort till hela Scrabble-Sveriges: GREGER, GO GO GO!!! Åtta ronder kvar, kämpa på ända in i kaklet!
Min ordförandesjäl blir bara varmare och varmare.
(Och tack för länken, Greger.)
Hi-tech i tvättstugan
Det visar sig att man i min tvättstuga inte kan starta en endaste maskin om dörren till tvättstugan ut till trapphuset är öppen. Är det antistörjouren som kommit på det, eller? Med tanke på att tvättstugan endast är öppen mellan 7 och 7 (10 och 7 på helger) så verkar det lite överkänsligt.
Då kan man ju fortsätta undra varför ett sånt system införts. Var det i våras när systemet infördes vanligt att folk gick och okynnestvättade om dörren var öppen? Eftersom alla i huset har nyckel känns även det osannolikt.
Går det månne omkring ambulerande tvättmaskinsjägare från andra områden och försöker sno infödingarnas tvättider för sin egen smutsiga hantering? Njae....
Nej, den sorgliga sanningen är som vanligt att man ska veta vem som ska sättas dit om något händer. Dörren till tvättstugan kan nämligen endast öppnas av den som har bokat den aktuella tvättiden. Om maskinerna endast kan startas med dörren stängd innebär det att om maskinerna går sönder så kan det endast vara den som bokat tiden som är den brottslige som ska föras i tjära och fjäder till torget och pryglas! Pryglas, säger jag!!! Whoahahahahaaa!
Men nu är jag körd. När jag kom ner till tvättstugan för en stund sedan stod dörren öppen och en liten gullig tant (inte en av de frodiga från mottagningskommittén) satt och väntade på att hennes sista maskin skulle bli klar. För att systemet skall kunna fungera så är det min plikt att köra henne på porten med hugg och slag och slänga ut hennes blöta halvfärdiga tvätt efter henne, för om det skulle hända något med maskinerna mellan 16:00-19:00 lördagen den 10/11 så är det på mitt ansvar och på min hyresavi. Nu visade jag prov på avgrundsdjup ansvarslöshet och lät denna potentiella sabotör hållas, och det var också hon som förklarade varför jag inte kunde starta maskinen.
(Det får mig att tänka på en annan tant här i området som jag mötte på VIvo för en tid sedan. Jag skulle just till att plocka ner en stor paket tvättmedel från hyllan när jag hörde en röst bakom mig säga: "Nej, det där ska du inte välja, det är alldeles för mycket för en som är singel." Där stod en liten tant som jag aldrig sett förut och kände till mitt civilstånd. Syns det så tydligt???)
Eftersom damens i tvättstugan tvätt inte var färdigtumlad när jag var klar med ilastningen av min så visade jag det dåliga omdömet att lämna henne där nere. Om en halvtimme ska jag gå ner och inspektera förödelsen. Och om hon har haft något vilt tvättmaskinbashingparty medan jag varit borta så ska hon döden dö. Sån är betongdjungelns lag.
Jag fattar vinken
Snö redan? Jag läste i och för sig i tidningen att risken fanns, men de skriver ju så mycket skrämselpropaganda nuförtiden. Snö i helgen! Du kan få cancer av Facebook! Alkohol gör dig full!
Men nu har alltså helvetet kommit till byn. Med lite tur smälter det bort innan 16:00.
Idol goes Disco
Temat i Idol 2007 ikväll är disco, och ingen har valt någon av de två bästa discolåtarna någonsin; Born to be alive med Patrick Hernandez och Heaven (Must be missing an angel) med vem-det-nu-var. Skandalöst!
Vad tycker ni, vilken är den bästa discolåten genom tiderna?
Idag var förresten dagen då antalet kommentarer gick om antalet inlägg i den här bloggen. När jag började med detta hade jag ingen aning om att det fanns så mycket underbar, meningslös statistik förknippad med bloggande. Hade jag vetat detta så hade jag börjat mycket tidigare!
Tandisnoja
Här har man inte haft några problem med tänderna på tre och ett halvt år (bortsett från någon enstaka ilning då och då som försvunnit redan samma dag) och redan dagen efter att jag bokar tandläkartid så pajar det fullständigt. Hela underkäken ömmar och tandköttet sprutar blod när jag borstar tänderna. Jag slår vad om att inget hänt om jag inte bokat tiden och börjat känna efter.
När tandläkaren tittar ner i min mun så kommer man se dollartecken i ögonen på honom....
Nej, jag har inte varit hos tandläkaren på tre och ett halvt år, och när jag var där senast så var det första gången på sju år. Då gick kalaset på 2 100 SEK. 300 SEK per år i tandläkarkostnader är rätt OK, men nu lär jag inte komma så billigt undan.
Nåja, det är bara att bita ihop.
Nej förresten....
Jag - ett Scrabbleproffs?
Men tänk ändå om man kunde livnära sig på att spela Scrabble på svenska! (De av mina läsare som till äventyrs inte vet vad Scrabble är får helt enkelt googla.) Åka runt i landet och uppvisningsspela på gallerior och Scrabble-barer (hade det funnits en proffscirkus hade det naturligtvis funnits fler Scrabble-barer än Soft) och SM skulle kunna spelas i Globen!
Tänk er ett knäpptyst, fullsatt Globen 2017. Det är SM-final. Alla i publiken har små headset på sig och i dessa hör man sammanbitna kommentatorer:
- Ja du, Stefan, nu har Johan PRLJSK och blank på stället och läget verkar ju ganska hopplöst. Uppsaliensaren leder med 78 poäng. Berner behöver en rullning nu.
- Ja Greger, Domert stängde ju tidigt till högersidan av brädet med några snygga förkortningar och har sedan matat två- och trehakningar matchen igenom. Inget skönspel men effektivt.
- Berner kastar febrilt om brickorna på stället....han stönar en del, Stefan?
- Ja, det är han ju rätt känd för. Vi minns ju alla när han skrämde David att syna RONDA i kvarten i Scandinavium-SM 2015 bara genom att fnysa.
- Jo, men 2015 spelade de ju fortfarande med plastbrickor. Nu händer det nåt, Berner har rest sig upp, det verkar som han är på väg att göra ett drag, där far handen ner mot stället......JAG TROR INTE DET ÄR SANT! Han rullar! Var hittade han det läget? PRåLSJ(U)K?
- Ja, det är ju oerhört snyggt, Greger. Hakningen med ett Å i slutet på VARP är nästan snyggare än själva rullningen. Men är den godkänd? Domert synar, fast det ser ut som han redan gett upp...den finns! Och på det går Berner ut och vinner matchen! Och publiken formligen exploderar!
- Ja, det här har dom ju väntat på i många år.
- Vilket SM det har varit, vilken folkfest! Fast inte ens i år kom vi undan huliganerna.
- Nej, det är synd att en liten klick ska förstöra för så många. Utanför Globen i kväll så har polisen fått arrestera flera supportrar som diskuterat fetstil kontra grundform och t o m några som ifrågasatte att EHO inte är godkänt längre. Att de aldrig ger upp!
- Men det får vi glömma nu. Titta, där kommer den nye mästarens fru för att gratulera.
- Ja, det kommer bli en festlig kväll hemma hos paret Berner-Gynning ikväll....
Et cetera, et cetera.
Tyvärr faller hela scenariot på att om det vore pengar med i spelet så skulle förmodligen alla andra träna mycket hårdare och jag skulle inte ha en chans i alla fall. Annars är ju visionen rätt så plausibel, eller hur?
100 jungfrur
Men allvarligt talat; Nu är politikern dock dömd för 36 våldtäkter.....han kommer nog rätt snart att önska att livet inte var så långt i alla fall.
Över huvud taget verkar folk helt ha tappat verklighetsförankringen vad gäller följden av ens handlingar! Den senaste tiden har ett flertal vansinnesdåd ägt rum både här och utomlands. På Kungsholmen dödas Riccardo genom att ett ungdomsgäng hoppar på hans huvud! Förstår inte killarna i det här gänget att om man hoppar på någons huvud (JÄMFOTA!) så förstör man inte bara den personens liv utan även sitt eget i förlängningen?
På Stureplan hoppar två killar in i en bil och kör med berått mod ihjäl två killar som de haft lite beef med. Har det totalt undgått dem att barn är mjuka, bilar är hårda?
Och den här galningen i Finland orkar jag inte ens tänka på....
Vart f-n är världen på väg?
Fem år i luren
I snart fem år har jag suttit i kundtjänst.
För fem år sedan blev jag plötsligt arbetslös i främmande land. Varken sugen eller solvent nog att återvända till Sverige insåg jag att jag var tvungen att hitta ett jobb i ett land i vilket jag inte kunde språket. Plötsligt var jag outbildad invandrare på socialbidrag.
(Njae, eftersom mina föräldrar numera läser denna blogg så måste jag väl medge att det där var en sanning med modifikation, jag har faktiskt aldrig varit närmare att bli en brat än våren 2003, men det blir en bättre historia på det här sättet....)
Jag försökte bluffa mig till jobb som tysktalande supporttekniker. Herreminje om den bluffen hade gått hem! Jag kunde ju inte forma en hel mening på tyska, men jag hade fått femma i nian, så lite glosor satt ju kvar. Jag kommer aldrig att glömma den aggresiva intervjuaren på TechTeam som försökte få mig att erkänna att jag var rasist och såg ner på andra människor. Jag vill inte tro att det var hennes sätt att kontrollera att jag verkligen var tysk...
Några månader senare var jag tillbaka på samma ställe med samma intervjuare men då för att söka jobbet som svensktalande supporttekniker. Då var hon betydligt vänligare och tyckte att jag var så intressant så hon gick och hämtade en annan elefant...jag menar tant som också tyckte jag var intressant och hämtade en tredje liten tant som var personalansvarig och bar på anställningskontrakt.
Och så var man i träsket av hälsningsfraser och felsökningsscheman och rutinmässiga genomgångar. Jag gav support över telefon till Canons privatprodukter, kameror, faxar, skrivare m m. Man fick träffa många trevliga kameror, skrivare och inte minst människor. Man fick dessutom träffa flera mindre trevliga människor. De senare kallades i allmänhet chefer och försvann rätt snabbt uppåt i hierarkin. Ett chefsjobb på en kundtjänst är ju oftast ens första chefsjobb och de som axlade den manteln var väldigt sällan färdigbakade. Dessutom krockade den tyska arbetsmoralen med den belgiska och svenska (och inte minst den italienska) på ett icke önskvärt vis.
Efter tre år på Canon gav jag upp den internationella kundtjänstproffskarriären, flyttade hem och bytte de flashiga kamerorna och de färgglada skrivarna mot lite mer jordnära livförsäkringar. Jag kan avslöja att kamerakunder är en betydligt stöddigare folkgrupp än livförsäkringskunder. Varenda kotte tror ju att de kan hantera en kamera de har köpt, men samma kottar vet även med sig att livförsäkringar är omöjliga att förstå.
Exempelvis tror varenda kotte som ringer en kamerasupport att en kamera bör hålla för att dängas in i en marmorvägg. Däremot är de inte lika säkra på att olycksfallsförsäkringen gäller om de råkar dänga sig själva in i en marmorvägg. (Och det är förmodligen alldeles korrekt....)
I fem år har jag tagit på mig headsetet var arbetsdag och likt en tjudrad hund fått räcka vacker tass till folk som inte vill ha vacker tass utan vacker slant. I fem år har jag tackat skitstövlar för samtalet och tvingats ge dåliga nyheter till gulliga tanter.
Men nu är det snart över. Jag sa upp mig i måndags.
Skönt när budskapet går fram
- Ska vi gå och käka en bit på Soft?
- Soft? Vad är det för ställe?
- Ja, du vet den där Scrabble-baren.
Sånt värmer en ordförandes redan varma själ ytterligare.
Välkommen till Norsborg!
När du är nyinflyttad blir du välkomnad på alla möjliga sätt. Radiotjänst hälsar glatt att man ska tänka på att betala TV-licens, hyresgästföreningen tycker att du skulle passa perfekt i deras medlemskrets och vårdcentralen erbjuder dig en förhoppningsvis kompetent husläkare. Och inte mindre än tre olika tandläkarkliniker lockar med billiga rotfyllningar, det är bara att skicka in ett svarskort så slår de in tänderna på dig.
När jag flyttade in i Norsborg för ett och ett halvt år sedan möttes jag av inte en utan två mottagningskommittéer. Den ena bestod av tre meterhöga småkillar i lustiga kepsar som livligt berättade om hur de olika familjerna i huset var släkt med varandra och den andra kommittén bestod av tre frodiga tanter som först bjöd in mig till gårdsfest och sedan frågade om jag var singel. När jag sa att jag var det sa de att det var ingen fara, det skulle de nog fixa.
Jag väntar fortfarande, Sussie. Kom igen nu, fixa!
För ett par minuter sedan ringde tandläkaren och sa att de fått mitt svarskort. Snacka vårdköer, tur att man har några tänder kvar att slå ut.
På spåret
De har kommit på en så rolig grej på tåget mellan Örebro och Stockholm, märkte jag vid en av mina färder fram och tillbaka dit. Det var ett antal kvinnliga lekledare som växelläste upp frågor i högtalarsystemet.
Så här lät det:
-Tåget stannar i...
- Arboga.
-Västerås.
-Enköping.
-Sundbyberg.
-Stockholm.
-Vilket är tågets slutstation?
Jag räckte naturligtvis genast upp handen och ropade "Stockholm! Stockholm!" men ingen konduktör kom fram och gav mig något fint pris, kanske var det någon i en annan vagn som hade vunnit?
Tåget passerade Arboga och tjejerna i högtalarna kom tillbaka:
-Tåget stannar i....
-Västerås.
-Enköping.
-Sundbyberg.
-Stockholm.
-Vilket är tågets slutstation?
Nu råkade konduktören vara i min vagn så jag fixerade honom med blicken och sa "Stockholm!"
-Nej, vi är snart i Västerås, sa han.
Det var uppenbart att man skulle meddela rätt svar på något annat sätt. Jag läste igenom Kupé men hittade inga ledtrådar. Hade jag varit i första klass (o denna ljuvligt hägrande första klass) så hade jag säkert hittat något SMS-nummer eller emailadress på SJ:s hemsida.
Tåget passerade nu även Västerås och svårighetsgraden på frågan gick ner ännu lite mer.
Det kanske bara är förstaklassresenärer som överhuvudtaget får svara? Inte nog med att de får 10 centimeter extra benutrymme och fria drinkar och personlig assistent med massörsexamen, de får också delta i roliga tävlingar....
Efter Enköping började jag bli orolig. Det luktade bedrägeri i TV6-klass här. De väntar på att folk ska ringa in tillräckligt många gånger för att det ska löna sig och så släpper det in något nöt som svarar Sundbyberg eller Åmotsfors emellanåt för att det ska verka autentiskt. Tänkt att SJ sjunkit så lågt! Det är antagligen för att kvitta förlusten de gör på att auktionera ut biljetterna....
Efter Sundbyberg insåg jag att det var mycket värre än så!
- Tåget stannar i....
- Stockholm.
- Vilket är tågets slutstation?
De visste helt enkelt inte vart vi skulle! Och där hade de frågat passagerarna hela tiden utan att få någon hjälp! Jag insåg att det antagligen satt tre stycken panikslagna kvinnliga lokförare längst fram i tåget som hela resan försökt få oss att berätta vart vi var på väg egentligen. Förmodligen var det konduktörerna som hade blåst dem på informationen.
Om jag bara rest min tunga bakdel från min stol och gått fram till dem så hade de blivit lugna. I skam steg jag av på Stockholms Central och hoppades att de tre trallande jäntorna skulle hitta hem till slut.
Tom i bollen
Jaha, vad ska man göra nu?
Jag kan inte låta bli att tycka att livet blev lite tomt nu när SM är över. Inga TV-kändisar som ringer och inga intervjuer att springa iväg till, inga TV-team att snubbla över var man än går. I morgon kommer jag dock att få återse de vita plastbitarna med bokstäver och pyttesmå siffror på igen, för då är det dags för spel på Soft igen. Undrar om Robinson-Robban kikar förbi? Inte så värst troligt, men man kan ju inte låta bli att måla upp bilden av den min som bartendern på Soft skulle få om Robban glider in där, beställer en öl och sedan slår sig ner med oss och spelar Scrabble hela kvällen.
Det värsta är nog att han skulle bli ett av svenskt Scrabbles största dragplåster. Jag vet ju att en av de stora anledningarna till att jag kom till Scrabble-turneringar i början var för att träffa Stefan Diös eftersom han översatte och översätter Kalle Anka & C:o. Vi har alla våra olika idoler.
Det blir inte mycket skrivet här idag eftersom jag fortfarande är dödstrött efter helgen samt att det största som hänt idag tills vidare är hemligstämplat.
Se där, en liten cliffhanger. Idag har min blogg slagit besökarrekord igen! Det är kul. Tack för att ni kom!
Sanslös söndag!
Nu är jag äntligen hemma i Norsborg i gen och silvermedaljen hänger säkert runt halsen. Silvermedaljen hänger säkert runt halsen! Och hade det inte varit för en liten uppsaliensare som var bakfullast i kommunen så hade den varit av guld. Jag vann de fyra första matcherna idag men föll i den sista, och missade på så sätt SM-tecknet. Surt men med någon dags perspektiv på det hela så kommer jag nog att kunna svälja förtreten och börja gotta mig åt framgången i stället.
Full resultatlista och allt annat skvaller finner ni på www.scrabbleforbundet.se. Nu lägger Banjo-Herren SM åt handlingarna. Vilka dagar! Vilken fest!
Retorisk drinkare
Ett sånt här stim har jag inte varit i sedan Topp-12 2004 (eller var det 2003, jag är för trött för att komma ihåg). Inger Wingård har jag aldrig mött förut ens på träning men hon lär inte ha några problem med att sopa hem titeln som bästa kvinnliga deltagare.
Men två rullar i drag efter varandra var mer än hon kunde rå på, även om hon kom läskigt nära.
9 av 10. Jag tror knappt det är sant! Tror fan att jag sett fram emot det här. ;)
Älskande matrona!
Å andra sidan är väl alla som är intresserade av detta och läser här ändå i samma lokal som jag så.....
Två ronder till avverkade och det har blivit två vinster till! 8 av 9. Jag är imponerad själv. Och 12 rullar har det blivit.
En tät match mot Stina Lundin resulterade i knapp vinst och sedan stod den hittillsvarande tvåan Håkan Nord för motståndet. Förra SM hade jag lekstuga med honom och det blev inte mycket bättre denna gång. Rullade ihjäl honom med MaTRONa och ÄLS(K)ANDE.
(Förresten kanske ni icke-Scrabblare vill ha det där med paranteser och gemener bland versalerna utrett. En gemen betyder att jag utnyttjat en blank och en parentes innebär att bokstaven redan låg på brädet. Så lätt är det.)
En match kvar till speldagens slut och bankettkvällens inträdande. Jag lär inte blogga mycket under banketten eftersom jag lovat att sjunga En kväll i juni oavbrutet med Lena Vikberg. Stackars er som inte är där!
Rysare på förmiddagen
Jonatan Larsson.
Jag förstår honom inte. Varför ska han alltid prestera på topp när jag möter honom? Det känns som han fortfarande håller på att hämnas för min ESKAPISM på Soft för några månader sedan. De senaste fyra gångerna har han vunnit i slutspelet och nu var det nästan dags igen.
Jag fick båda blanka och till slut fick jag ut en RyTtARE som Jonatan synade hakningen (GÅ)R på, och det visade sig bli hans ogörande (undoing, alltså). Förlust med ett tiotal poäng efter en paniksyn på slutet.
6 av 7. Nu är det lunch. Det behövs.
Så var det slut med det allra roligaste
Z sökte mig hela partiet och retade min blanka som stod bredvid på stället. Jag bytte bort det, fick upp det igen, bytte bort det, fick upp det igen, men då! Likt professor Balthazar kom jag på det. AEIRRZ? bildar ju tillsammans det fina nya ordet AZERIeR! Den fick jag ut för 102 poäng, men försent. Gunnar Andersson, regerande mästare, hade redan dragit ifrån med än mer, och efter den rullen plockade jag upp VLMNFCT ur påsen med inga kvar i påsen.
Hamstern kom hem till sin urhusse och den gula ledarvästen som jag haft på mig hela matchen fick jag också ta av.
5 av 6. Än finns det hopp, skönt att ha motflytsmatchen avklarad. För man får ju bara en motflytsmatch per turnering, eller hur? Eller har jag läst reglerna fel?
Äntligen!
Men den här turneringen är tydligen inte som alla andra turneringar. Lisa började med att byta i andra draget och sacka efter mer och mer för varje drag. Efter byte från båda håll mitt i partiet så fick jag upp NTLIGE och blank och Lisa fick skräp. Jag säger bara en sak: äNTLIGE(N)!!!
100 poängs marginal och segertåget fortsätter. 5 av 5 möjliga!
Hamstern stannar hos mig.
Tusen tack, Fredrik Viberg!
Fredrik Viberg är en övermänniska när det gäller ordkunskap. Igår la han den hårresande rullningen STREBERI över två röda för 141 poäng. Sanslöst att kunna såna ord.
Och så sitter man här som det där ruttna bäret igen, mot Micke och känner att det här går ju INGE bra, pojkspolingen har just rullat på STRAMHET och allt börjar likna misär när jag inser att bokstäverna på mitt ställ bildar ordet STREBER och att minsann ligger där inte ett I sju steg från en 3xord-bricka! Och så går STREBERI oväntat upp som vanligast rullningen i Scrabble-SM 2007.
4 av 4 möjliga. Vi tuffar vidare.....
Och hur gick det för Robban då?
Jag kan knappt bärga mig.
Trea är jag efter första dagen. Det är rätt mycket bättre än jag trodde i morse när jag förlorat mot Bettan i TV....
Dags för NEDERLAG!
Jag har en fin gul ledarväst, men jag kan ha förlorat den till någon som vunnit med mer marginal den här gången. Nu är det slut för idag, tack för idag. Jag tar med mig vandringshamstern Gunnar till sängs.
(Det är fritt fram att komma med en kommentar där, Janne....)
Rond 2, och jag ångar på
HenJon är lite frustrerad efter att ha förlorat mot Matilda Gnospelius och Andreas Sundberg i tät följd. Han sa något om att sluta spela det här j-la spelet, men vi vet att han ljuger.
Och så är jag stolt husse till vandringshamstern Gunnar. Det där med vandringshamstrar och andra djur av samma ambulerande karaktär kan tarva sin förklaring för de icke-scrabblare som läser det här, men det får vänta. Jag måste spara min urblåsta hjärna till sista ronden för idag.
En till och sen i säng, fast kanske en öl och lite rundpingis först.
Vi är igång!
Nu är det igång och jag är redan slut efter första omgången. Vinst över Olof Nordenstam från Ordspel med betryggande marginal. Två rullar: TALANdE och mARSI(P)AN.
Sist att dyka upp var en Robert Andersson som anmälde sig så sent som igår. Det visade sig faktiskt vara Robinson-Robban! Han spelar just nu, får se hur det går. Rose-Marie Nielsen har blivit fadder som varandes Robbans förste motståndare.
Vi kör så det ryker.
Febern ökar!
Virginska skolan där Scrabble-SM skall skrivas är förmodligen byggd för att spela Scrabble i. Ljusa, rymliga lokaler.
Vi ska spela i tre salar och att bara titta in i en av salarna och tänka på hur det ska se ut i morgon när alla sitter och spelar är svindlande. Ibland är det underbart att vara nördig!
Speciellt när ens nördighet leder en till ett flera timmar långt TV-framträdande. I morgon bitti från 6:30 ska jag, Bettan, Greger och Karin sitta och spela och prata Scrabble i Gomorron Sverige. Det blir mycket Scrabble i den sändningen, det är tydligen inte bara vi som ska spela. Nu får vi äntligen se om Scrabble funkar som TV-sport....njaeeee....det krävs nog den där underbara nördigheten i så fall.
Mycket att stå i och egentligen ingen tid.
87 anmälda nu, och det går rykten om att siffran kommer öka ytterligare.....
