Vikten av rak kommunikation
"Jag vet inte om jag är så sugen på att lyssna på radio..."
Vi hade inte ens märkt att hon stod där. Men nu stod Maggan mitt ibland oss och var inte sugen på att lyssna på radio.
Vi jobbar i ett öppet kontorslandskap där vi sitter i s k fyrklövrar ganska glest utspridda över en stor yta. I fondgruppens fyrklöver har någon vänlig själ lämnat en radio. Faktiskt vet ingen vems radion är, den råkar bara stå där. När det är lågsäsong, vilket det fortfarande är, så brukar radion stå på lite lågt. Följaktligen stod radion på lite lågt.
När det är högsäsong borde den logiskt sett stå på lite högt, men så är inte fallet.
Maggan sitter i fyrklövern tvärs över rummet. Hon tycker inte om öppna kontorslandskap. Varenda gång hon placerats i ett öppet kontorslandskap har hon sökt fel och problem som till slut leder till att cheferna flyttar henne till eget rum bara för att få tyst på henne. Jag gissar att det är två veckor kvar tills hon nått sitt mål. Hennes trumfkort är allergier. Hon har dem allihop om det krävs. Ventilationen är en annan käpphäst. Och nu hade hon tydligen kommit på att hon kunde klaga på störande radioskval. Radion hade varit på i en dryg vecka utan att hon klagat.
Eftersom vi är en smula elaka i fondgruppen låtsades vi inte förstå vad hon menade. Spelat oskyldiga ansikten vändes mot henne och frågande ögonkast skickades varligt åt hennes håll.
"Varför lyssnar ni inte på internet istället?"
Nu var inte de frågande ögonkasten spelade längre.
"Men är det inte samma sak?" undrade Gobo.
"Då kan ni sitta och lyssna för er själva, så slipper jag höra det hela tiden!" fräste Maggan.
"Men vi kan ju inte sitta med hörlurar och lyssna på radio! Det om något förstör ju koncentrationen på arbetet!" opponerade jag mig.
"Jag tycker all radio är skit!!!" utbrast Maggan plötsligt och vände på klacken. På vägen tillbaka till sin plats gormade hon så att hela avdelningen tittade upp:
"Jag har inte lyssnat på radio på 30 år, och tänker banne mig inte börja nu!!!"
Tänk om hon bara kommit fram till oss och bett oss att sänka volymen lite. Då hade vi gjort det och hon hade sluppit exponera sina psykotiska sidor.
Vid närmare eftertanke tror jag det bara är en vecka kvar tills Maggan får eget rum. Ett fint eget rum, förslagsvis med mjuka väggar. Och en ny fin långärmad tröja....
Jag har svårt att tänka mig ett liv utan radio.(Antagligen av födsel och ohejdad vana. I mitt barndomshem fanns det radio i samtliga rum, utom badrummet, där läste vi Kalle Anka.)
Det första jag gör när jag vaknar är att knäppa på den, och det sista jag gör att stänga av (mest för grannarnas skull. Om man hatar radio, så lyssnar man på fel station, eller så har man fel inställning på volymen.
Det är mycket nyttigt för mig att läsa dylika historier (förutom att de är underhållande) eftersom jag då och då får för mig galenskaper som att "det vore nog trevligt med arbetskamrater i alla fall". Tack, Banjo! :-)
