Banjo söker fru!

Som trogna läsare känner till så sitter jag i den lokala hyresgästföreningens styrelse. Jag har aldrig varit speciellt aktiv och njutit nästan hela hösten av att mötena låg på tisdagar och Ordföranden Tidigare Känd Som Kolossala Sussie alltid ansett Scrabble-träningar vara laga förfall.

Denna vinter/vår har dock mötesdagen ändrats till onsdagar, och igår var det dessutom årsmöte. Det var bara att pallra sig så gott det gick.
Låt oss rekapitulera vilka damerna i hyresgästföreningens styrelse är.
Först och främst har vi Ordföranden Som Inte Längre Ens På Skoj Kan Kallas Kolossala Sussie. För ett år sedan genomgick den forma 150-kilosdamen en gastrisk by-pass och nu är hon nere på åtminstone hälften, om inte ännu mindre. Det ser inte friskt ut, och hon mår inte bra heller. Men när det vankas hyresgästföreningsmöte, då tar hon alltid fram sitt allra soligaste humör. Och smörgåstårtor.
Ilskna Iréne är sekreterare och av den fasta uppfattningen att nerskräpare bör skjutas. Hennes senaste idé är att hennes grannar river ner och kissar på (jajemän, kissar på!) lappar som hängs upp i trapphuset.
Tant Majsan är kassör och tycker säkert att hela överskottet, som hon nitiskt skrapat ihop, ska gå till rhododendronbuskar till innergården och en buskskulptur av hennes rullator, gjord i strutbräken. Föga anar hon att om detta skulle verkliggöras så skulle grannarna riva upp buskarna och kissa på (jajemän, kissa på!) dem.
Fru Björck är ungefär lika motvillig ledamot som jag. Hon är annars känd för sina ilskna hundar och sin åretruntupphängande tomtebelysning.
Dahlbergskan började i styrelsen som silent partner, efter en tid började hon yttra enstaka ord och nu har det gått så långt att hon säger enklare meningar.
Och så har vi en nykomling, Dina. Hon är helt normal. Det är nästan lite kusligt.

Min taktik för mötet var den vanliga, att bara öppna munnen för intag av smörgåstårta och sjunka genom jorden så fort någon post skulle tillsättas. Till en början gick det rätt bra.
I Sussies hyresgästförening existerar inte den fria viljan. Där är det inte upp till den enskilde styrelseledamoten att meddela om hon/han ställer upp för omval eller inte, där tas det för givet bortom alla tvivel att intresset för fortsatt förtroende finns. Mitt omval till styrelsen var mest en formalitet, det var ingen idé att försöka komma undan, och två år valdes jag också in på.

Så kom vi då till övriga uppdrag utanför styrelsen. Tidigare har Sussie åtagit sig allt sånt, men nu är hon inte så rask så hon proklamerade att ansvaret behövde spridas ut. Främst gällde detta en plats i den s k Breddade Delegationen i Hyresgästföreningen. Vem kunde tänka sig att....?
Jag började sjunka genom jorden, men kände att det inte gick fort nog.
Irene sköt från höften: "Jag jobbar kväll, jag kan inte!"
Jag sjönk.
Dina högg in: "Ja, jag jobbar natt, jag har knappt tid att vara här nu!"
Djupare.....kanske skulle jag klara mig....
Fru Björck fräste "Aldrig i livet! Försök inte, jag har mina hundar? Är vi klara snart? Det är störtlopp...."
Snart borta....
Dahlbergskan skakade vilt på huvudet och sa: "Nej, jag kan int...."
Tant Majsan, som är för lam för att tillhöra delegationen sa triumferande och tittade på den lilla hjässtofsen som försökte kämpa sig genom golvet mittemot henne: "Jag föreslår Banjo-Herren som representant!"
Så nära. Så förargligt nära...
"Jaha", sa jag halvt uppgivet, "vad gör man i Breddade Delegationen då? Och hur ofta är det möten?"
"De är med och förhandlar om hyrorna bland annat", berättade Sussie, "och det är inte många möten, en eller två på hösten bara och kanske något mer....
Det var där jag gjorde mitt stora misstag. Jag blev lite smått intresserad. Dessutom så kanske jag inte alls är kvar i Norsan till hösten...
"OK då!" Jag accepterade posten och klubban hade knappt lämnat bordsskivan efter nedslaget när Iréne slet fram en kallelse till Delegationens nästa möte, nu på tisdag! De hade lurat mig!

Men skrattar bäst som skrattar sist. Triumfatoriskt spände jag ögonen i hela den onosliga surven.
"Jag är i Oslo på tisdag, så vi blir nog tvungna att skicka en suppleant."

Så Ilskna Iréne får snällt gå och sitta med på Delegationens möte med Botkyrkabyggen på tisdag. Och det kan hon ju förstå vad Botkyrkabyggen kommer att göra på Hyresgästföreningens förslag. Jajemän!