Sökandet avblåst
Jag hade fel.
Jag trodde faktiskt att jag skulle klara av att hålla en lättsam ton och hålla en avslappnad inställning till det här sökandet efter en fru, men så fort en möjlighet uppenbarade sig (en vecka in i sökandet) kastade jag mig över den med hull och hår.
Och jag kraschade. Jag kraschade riktigt illa.
Jag kan inte ta förhållanden på tillräckligt lite allvar. Jag vågar inte utsätta mig för nya risker.
Den här bloggen upphör nu.
Tack för att ni läst.
Jag trodde faktiskt att jag skulle klara av att hålla en lättsam ton och hålla en avslappnad inställning till det här sökandet efter en fru, men så fort en möjlighet uppenbarade sig (en vecka in i sökandet) kastade jag mig över den med hull och hår.
Och jag kraschade. Jag kraschade riktigt illa.
Jag kan inte ta förhållanden på tillräckligt lite allvar. Jag vågar inte utsätta mig för nya risker.
Den här bloggen upphör nu.
Tack för att ni läst.
Kommentarer
Postat av: Linda
Eventuella fruförhållanden ska inte tas på för lite allvar. De ska tas på stor allvar. Sen är kraschanden aldrig kul. De gör ont och smärtar.
Att inte utsätta sig för nya risker känner jag igen allt för väl, men vad är alternativet? Att aktivt välja att leva ensam? Att ge upp hoppet?
Jag hoppas att du hittar din fru så småningom.
Linda
Postat av: Blaskepetter
Nä fy.Jag hatar när du har fel. Vem ska då ha rätt?
Håller tummarna att banjon kan spela i lite dur när de sista efterskalven lagt sig...
/AO
Trackback
