Hjältinnedåd - 12/2
Snön yrde utanför fönstret. Det var kallt inomhus också.
Hjältinnan hade nyligen kommit hem från skidsemestern och det hade inte hunnit bli riktigt varmt i lägenheten ännu. Hon tittade på klockan, den var snart halv tio.
Telefonen ringde. Det var han. Han som inte åkte skidor och som inte var där och som bodde så långt långt bort men som hon trots allt älskade. Hon svarade bara "Hej", på det där viset som hon visste gjorde honom helt varm inombords, på det där viset som var som en varm kram i ett enda ord.
"Vad har du på dig?" frågade han.
Så brukade han inte fråga. Hon började skrattande räkna upp plagg, och när hon hållit på ett tag så avbröt han henne och förklarade frågan.
"Skulle du vilja göra mig en stor tjänst? Jag kom precis hem och kom på att jag helt glömt att fotografera löpsedlar idag! Skulle du kunna tänka dig att springa ner till Seven-Eleven och knäppa ett par bilder och maila?"
Banjo-Herren är en lättstörd virrpanna, det vet de flesta som följt denna blogg från starten. Nu hade han sprungit förbi löpsedlar vid flera tillfällen under dagen, men hela tiden varit målmedvetet på väg någon annan stans.
Vilken annan flickvän som helst hade bett om att inte bli inblandad i denna galenskap, men inte min logoped inte. Faktum är att medan jag själv skulle ha 30-40 minuters promenad till närmsta löpsedel så hade hon "bara" att springa ner till Seven-Eleven på hörnet. Om det inte hade varit för om....
Såhär såg 7-Elevens löpsedlar ut:
Men tror ni att hjältinnan låter sig nedslås? Hon spatserar raskt iväg till Pressbyrån ett par kvarter bort, alltmedan jag följer dramat via telelänk och med dåligt samvete. Med fara för sin egen hälsa och hälta halkar hon genom Lund i gloppet. Och på Pressbyrån möter henne detta:
Där säger jag åt henne mycket strängt att gå tillbaka hem så jag själv får ge mig ut och ta ansvaret för min egen glömska. Hon har fått lida tillräckligt för min nördighet, menar jag och lägger på för att ge mig ut på en tröstlös jakt. Inga löpsedlar i Hallunda/Norsborg över huvud taget denna natt. Hade jag börjat tidigare hade jag kanske hunnit ut till ICA Maxi innan de stängde kl 22, men nu var det kört. När jag kommer hem ser jag att jag fått mail.
Aftonbladet 12/2 2012
Kvällsposten 12/2 2012
"Jag gick in på 7-11 och frågade om löpsedlarna och hon sa att de brukar ta ned dem vid 21-tiden. Hon hade dem dock i en sopsäck bakom disken och jag fick dem :)"
Expressens löpsedel hade tydligen slängts redan på morgonen, eftersom de bara hade plats för två i taget, men Kvällsposten och Expressen är ju i princip samma tidning.
Jag älskar dig, min hjältinna! Du har än en gång räddat mig.
Och R.I.P Whitney.
På morgonen därpå kunde jag naturligtvis konstatera att man alltid kan lita på 7-Eleven i hörnet Vasagatan-Kungsgatan. Men det gör inte historien sämre för det.
Expressen 12/2 2012
Hjältinnan hade nyligen kommit hem från skidsemestern och det hade inte hunnit bli riktigt varmt i lägenheten ännu. Hon tittade på klockan, den var snart halv tio.
Telefonen ringde. Det var han. Han som inte åkte skidor och som inte var där och som bodde så långt långt bort men som hon trots allt älskade. Hon svarade bara "Hej", på det där viset som hon visste gjorde honom helt varm inombords, på det där viset som var som en varm kram i ett enda ord.
"Vad har du på dig?" frågade han.
Så brukade han inte fråga. Hon började skrattande räkna upp plagg, och när hon hållit på ett tag så avbröt han henne och förklarade frågan.
"Skulle du vilja göra mig en stor tjänst? Jag kom precis hem och kom på att jag helt glömt att fotografera löpsedlar idag! Skulle du kunna tänka dig att springa ner till Seven-Eleven och knäppa ett par bilder och maila?"
Banjo-Herren är en lättstörd virrpanna, det vet de flesta som följt denna blogg från starten. Nu hade han sprungit förbi löpsedlar vid flera tillfällen under dagen, men hela tiden varit målmedvetet på väg någon annan stans.
Vilken annan flickvän som helst hade bett om att inte bli inblandad i denna galenskap, men inte min logoped inte. Faktum är att medan jag själv skulle ha 30-40 minuters promenad till närmsta löpsedel så hade hon "bara" att springa ner till Seven-Eleven på hörnet. Om det inte hade varit för om....
Såhär såg 7-Elevens löpsedlar ut:
Men tror ni att hjältinnan låter sig nedslås? Hon spatserar raskt iväg till Pressbyrån ett par kvarter bort, alltmedan jag följer dramat via telelänk och med dåligt samvete. Med fara för sin egen hälsa och hälta halkar hon genom Lund i gloppet. Och på Pressbyrån möter henne detta:
Där säger jag åt henne mycket strängt att gå tillbaka hem så jag själv får ge mig ut och ta ansvaret för min egen glömska. Hon har fått lida tillräckligt för min nördighet, menar jag och lägger på för att ge mig ut på en tröstlös jakt. Inga löpsedlar i Hallunda/Norsborg över huvud taget denna natt. Hade jag börjat tidigare hade jag kanske hunnit ut till ICA Maxi innan de stängde kl 22, men nu var det kört. När jag kommer hem ser jag att jag fått mail.
Aftonbladet 12/2 2012
Kvällsposten 12/2 2012
"Jag gick in på 7-11 och frågade om löpsedlarna och hon sa att de brukar ta ned dem vid 21-tiden. Hon hade dem dock i en sopsäck bakom disken och jag fick dem :)"
Expressens löpsedel hade tydligen slängts redan på morgonen, eftersom de bara hade plats för två i taget, men Kvällsposten och Expressen är ju i princip samma tidning.
Jag älskar dig, min hjältinna! Du har än en gång räddat mig.
Och R.I.P Whitney.
På morgonen därpå kunde jag naturligtvis konstatera att man alltid kan lita på 7-Eleven i hörnet Vasagatan-Kungsgatan. Men det gör inte historien sämre för det.
Expressen 12/2 2012
Kommentarer
Postat av: Åsa
Snuttigull... ;-)
Hur som helst, JAG gillar verkligen kombinationen av "Whitney Houston hittad död i natt" och "Sov gott hela natten!". :-)
Trackback
