Fina vinkar
Tänk dig att du kör en bil på exempelvis Österlen. Bredvid dig har du en kvinna, det kan vara din fru, din mor, din svägerska eller din karatetränare. (Speciellt viktig kan kommande lärdom vara om det är just din karatetränare.)
Plötsligt säger hon: "Där framme ska det ligga ett trevligt fik!"
Hur reagerar du?
a) Nickar fryntligt, ler och kör vidare.
b) Föreslår ett stopp på det trevliga fiket.
Du har precis blivit utsatt för en s k "fin vink". Fina vinkar är kvinnans främsta kommunikationsväg, och mannens stora gissel. Det som talar för metoden är att du rent officiellt kan hävda att det trevliga stoppet på fiket var din idé. Det som talar mot är att du som man egentligen är helt oemottaglig för allt annat än rak kommunikation. Tyvärr, grabben, det är den krokiga kommunikationen som styr världen.
Hej, kvinna!
Tänk dig att du sitter i en bil på exempelvis Österlen. Bredvid dig (vid ratten) sitter en man, det kan vara din man, din pojkvän, din far eller din karatetränare. (Men varför hänger alla med sina karatetränare ute på Österlen? Va?) Du är fikasugen, och vet att eftersom det här är Österlen så lär det dyka upp ett fik, vilket fik som helst, inom en kilometer. Därför säger du: "Där framme ska det ligga ett trevligt fik!"
Mannen vid din sida nickar fryntligt, ler och kör vidare.
Hur reagerar du?
a) Du undrar varför denne man inte respekterar dig och din kaffesugenhet.
b) Du förstår att du inte uttryckte dig tillräckligt tydligt och bestämmer dig för att inför nästa fik vara mer direkt.
Valde du a)? Du har precis fått för dig att du blivit utsatt för en s k "fin vink".
Vi män kan inte prestera fina vinkar. Däremot har vi små, oplanerade saker för oss, som suckar, leenden axelryckningar eller öronhårskrullningar som kan uppfattas som fina vinkar av ett känsligt öga. Ditt.
Därmed inte sagt att fina vinkar inte är ett ypperligt sätt att samspela mellan könen. Det gäller bara att omdefiniera sina ramar. För er kvinnor gäller det att göra de fina vinkarna pinsamt uppenbara för ett kvinnligt öra. Då har ni förmodligen en liten, liten chans att tränga igenom vår grovkorniga hjärnbark.
För oss män, ja, för oss finns det förmodligen inget hopp. Förutom lång, lång träning med en och samma coach. (Nej, inte karatetränaren, inte den sortens träning, pucko!)
Exakt det första scenariot genomlöpte jag en gång med min dåvarande flickvän och senare sambo. Jag var yngre och mindre kunnig i den kvinnliga psykologin då och förstod inte alls varför hon plötsligt satt som ett åskmoln på passagerarsätet efter att jag valt a). :-)
Om jag är lite disträ (och det är ju hr kassören allt emellanåt) så kan jag mycket väl göra om det än idag även om jag numer teoretiskt vet hur jag ska bete mig.
:)
Jag har en kompis som var ute och gick i vintern med en presumtiv pojkvän. Hon tyckte att han gärna fick hålla om henne, och därför gav hon honom den fina vinken "Brr! Jag fryser!" varpå han svarade: "Du kan ju hoppa lite!"
Nej, de är inte ett par idag.
:)
Du menar ungefär såhär?
Detta är en så grov undervärdering av mäns kommunikationsförmåga att det är pinsamt. Jag har aldrig stött på en man som inte förstått att när man säger:
"Kan du stänga fönstret?"
så är det en uppmaning/begäran att faktiskt gå och stänga fönstret. Inte en enda man, utom någon enstaka studentikos yngling, svarar enbart "Ja" utan att gå och stänga fönstret i en tro att det bara var en konkret fråga om färdigheten fanns. Ingen skulle komma på tanken att säga att frågan är en "kvinnlig underförstådd vink", och att mannen inte skulle kunna vara kompetent nog att förstå meningen.
Trams! =)
Till lukass:
Jag tycker att "Kan du stänga fönstret?" är en direkt uppmaning, och inte en vink och passar således inte in i detta argument.
Är man så konkret så är det ju perfekt och "miss"uppfattas enbart av någon som tycker om att märka ord.
En vink skulle istället vara: "Det är lite kallt här" eller "Oj vad det regnar ute" eller kanske till och med "jag är rädd att en vild fågel flyger in genom det öppna fönstret"
Tycker jag...
Fast jag tror att de ovan nämnda situationerna inte uppstår på grund av nån särskilt "kvinnlig psykologi", utan snarare av en rädsla att vara för direkt och krävande, vilket ju som bekant inte anses vara sympatiska drag hos en kvinna. Om hon säger: "Stanna där framme!" så tror hon ju att han ska uppleva henne som dominant och det guhförbjude! Så hon har fått lära sig att linda in alla önskemål i tramsiga omskrivningar för att tona ner vad det är hon vill och det handlar inte om kvinnligt psyke, utan om vilken allmänt rådande syn på vad som är kvinnligt tillåtet att göra.
Tror jag.
Jag tillhör uppenbarligen dem som är dåliga på att uppfatta fina vinkar. Det har jag från en säker källa. :)
En bra sätt för kvinnor och män att mötas är en lämplig kompromiss mellan "vink" och "krav":
Kvinnan: "Jag är fikasugen. Vad sägs om att vi stannar på fiket där framme?"
Mannen: "Ok." eller "Nej, då kommer vi försent."
