Banjominnen - dagens gästbloggare

Mitt första intryck av herr Banjo var att han var en närmast manisk lustigkurre, oerhört rörlig i sitt spattiga kroppsspråk och med en ständigt gisslande drapa i beredskap; blixtsnabba svar på tal, välfunna beskrivningar (eller karikatyrer) av folk i omgivningen och kommentarer av världsläget som ofördröjt kittlade vrålgarvnerverna. Det var inte utan att man blev lite andfådd i hans sällskap, för tempot var alltid detsamma: gasen i botten, full fräs framåt!

Men liksom mitt första intryck av hans bror, som jag hade fått betydligt tidigare, som hade varit inte så lite skrämmande - han verkade så jäkla arg jämt! Arga människor gör mig rädd - som modifierades och mildrades, eftersom brodern mest uttryckte sin ilska under det där fåniga scrabblespelet och då inte egentligen riktat till den han spelade mot, utan väl, antar jag, åt scrabblegudarna, de vrånga, ogina, så modifierades och mildrades även första intrycket av herr Banjo med tiden och jag insåg att han inte bara är en på högvarv uppskruvad spelevink, utan också en mycket sympatisk människa med djupa insikter i det mänskliga och medmänskliga och med en härlig förmåga att uttrycka dessa, inte bara i muntligt träffande generaliseringar, utan kanske framförallt skriftligt.

Men så är det ju det där med scrabblet... Det är ett spel som väcker och framhäver de absolut sämsta sidorna hos människan.
Är man en segerkåt tävlingsmänniska, om så bara lite i smyg, så går detta inte att dölja i scrabblesammanhang, utan den råa, fula och okvädningsfyllda tävlingsinstinkten får då fullt utlopp, alldeles ohämmad av vanlig mänsklig hyfs och social återhållsamhet. Banjos storebrors ursinniga svärande vid scrabblebrädet, som första gången jag mötte honom höll på att skrämma slaget på mig, har vissa genetiska likheter med Banjos beteende vid brädet och detta lössläppta, enkelspåriga humör kan få förödande konsekvenser, det kan rentav vara fysiskt skadligt.

Under Örebro Open 2007 hade jag... äran?... oturen?... att sitta alldeles i närheten av herr Banjo under en rond, då denne, uppenbart lite tjurig över något brickställ eller något lagt ord, fullständigt obetänksamt kastade huvudet bakåt i frustration och - träffade bakomvarande vägg, som var hård och oresonlig. Till Banjos förtjänster ska ju naturligtvis räknas hans brist på våldsamma tendenser; det finns i vår scrabbleskara människor som både kastar scrabblebrickor och möbler omkring sig och Banjo vände faktiskt bara sin vrede mot sig själv. Men det gjorde ont. Det kunde man höra.

-Jannike

Banjos kommentar: Tack så mycket för påminnelsen. Det gjorde det. Men jag tror faktiskt jag vann matchen till slut. Fler gästbloggare välkomnas! Skicka in bidragen till banjoherren@gmail.com!

Kommentarer
Postat av: Doctor H

Var det inte matchen där jag rullade ut INSEGLA och vann? Jag har vissa minnesbilder av det. Var lätt orolig för Banjos fortsatta medverkan i turneringen.

2010-01-30 @ 10:45:26
Postat av: kneBt

Det där med väggar, spel och Banjoherren har jag för mig är ett gångbart tema i ett antal anekdoter om Herr Banjo. Vet i alla fall en vägg som mötte Banjos panna vid en Othelloturnering. Då ansåg vi att frustrationen berodde på ungdomlig frustration. Antar att det gäller fortfarande.

2010-01-30 @ 12:05:18
Postat av: Banjo-Herren

Jag minns fel, Doctor H har rätt. Jag vann inte alls den där matchen. Jag förlorade ju med 100 poängs marginal efter att det varit helt jämnt....

2010-01-30 @ 19:51:44
Postat av: Anonym

det går inte att tänka på banjo utan att tänka på scrabble och spel! bra för en fru att veta som kanske känner sig främmande för scrabblevänners blivande diskussioner om ord står i saol eller ej! bra inlägg:)

2010-01-31 @ 12:58:09
Postat av: Fans-skapet

I min internätliga omgivning har diskussionen gått vidare till det mer filosofiska spörsmålet om huruvida orden förtjänar att stå med i SAOL eller ej.

2010-01-31 @ 20:57:13
Postat av: Brodern

Tack, Jannike, för denna utmärkta feedback.

Jag har nog inte förstått att man kan bli skrämd av min avsaknad av impulskontroll vid scrabblebrädet.

2010-02-01 @ 13:35:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0