446
Hur kommer det sig egentligen att en sån här drömbåt inte har ankrat upp i tvåsamhetens hamn ännu, undrar säkert en hel hög.
Låt mig få presentera ett exempel.
För ett par veckor sedan föddes embryot till den här bloggen. Det var onsdag och säsongsavslutning på Bonde söker fru, och jag tänkte att kan dom så kan jag. Och vad är det första man gör i dagens samhälle om man har bestämt sig för något? Jo, man uppdaterar sin status på Facebook.
Banjo-Herren söker fru! basunerade jag ut och reaktionerna lät inte vänta på sig.
Några dagar senare träffade jag en av mina 214 vänner för ovanlighetens skull på riktigt. Hon frågade mig om jag hade hittat någon fru ännu.
"Nej, inte riktigt än, hurså? Är du spekulant?" sa jag lättsamt.
"Ja", sa hon lika lättsamt.
Här skulle jag naturligtvis bara följt med strömmen, levt i nuet och fortsatt konversationen i den lättsamma tonen, men så funkar tyvärr inte jag. Istället gjorde jag en grundlig analys av läget och vred och vände lite för- och nackdelar innan jag bestämde mig för att följa med strömmen, leva i nuet och fortsätta konversationen i den lättsamma tonen. Men tror ni ögonblicket hade varit chevalereskt nog att vänta?
Jag påstår inte att det var ett 100% seriöst ja. Men min reaktion var tyvärr 100% seriös, och med det Hubble-teleskopet är det svårt att fokusera trädtopparna.
Så nu sätter vi tonen. Så här är det: Förra julen fick jag ett knippe biobiljetter i julklapp av jobbet. Jag har de flesta kvar, och de blir oanvändbara 27:e januari. Jag behöver helt enkelt gå på bio, och det är tråkigt att gå själv. Dessutom vill jag gärna se Sherlock Holmes.
Nån som vill gå med?
