Effektiv avvänjning
För två och ett halvt år sedan slutade jag röka. Det var inte mitt första försök.
Jag hade försökt med isolering, nikotinplåster, krävande flickvän och andra patenterade metoder men inget hade lyckats. Speciellt den krävande flickvännen visade sig extra värdelös eftersom min förändrade personlighet i samband med slutandet gjorde att hon ruttnade på mig i alla fall. (Det fanns andra anledningar också....)
Till slut räckte det med att läsa en bok. "Äntligen icke-rökare!" av Allen Carr är en helt fantastisk bok. Jag läste ut den och sedan dess har jag aldrig ens varit i närheten av att ta ett bloss igen.
Föga anade jag att en annan metod för mig hade varit precis lika effektfull.
Min arbetsritual är mycket enkel. Jag kommer till jobbet på morgonen och tar en kopp kaffe. (Nej, jag har fortfarande inte bättrat mig och börjat brygga första koppen hemma...) Sedan kopplar jag in mig på telefonerna och tar samtal fram till niotiden. Då kopplar jag ur mig från telefonerna och gör lite bredvidarbete. Till detta tar jag ännu en kopp kaffe för att riktigt vakna till. Så har jag gjort i snart ett år.
Mina sista veckor på kundtjänst genomlevs i nya lokaler. Vi har fått flytta ner ett par trappor och sitter nu på våning 4 tillsammans med postsorterarna och internservice. När jag under min andra dag på denna våning kom ut i köket för att ta min andra kopp java för dagen så sitter en för mig obekant internservicekille där och säger: "Och det här är kopp nummer?" Jag fattar inte först att det är mig han talar med, men säger att det är min andra. Inte mer med det. Idag kommer jag återigen för att ta min andra kopp för dagen. Då sitter det en annan internservicekille där som jag inte heller känner. "Redan dags igen?" säger han med det där alldeles lagomt stora inslaget av ifrågasättande.
Vad har dom med det att göra? OK, jag skiter väl i den andra koppen om det ska vara ett sånt samtalsämne.
Tänk om någon hade frågat mig varje dag: "Och vilken cigarrett i ordningen är det där?" Då hade jag varit betydligt rikare på många sätt idag.
Jag hade försökt med isolering, nikotinplåster, krävande flickvän och andra patenterade metoder men inget hade lyckats. Speciellt den krävande flickvännen visade sig extra värdelös eftersom min förändrade personlighet i samband med slutandet gjorde att hon ruttnade på mig i alla fall. (Det fanns andra anledningar också....)
Till slut räckte det med att läsa en bok. "Äntligen icke-rökare!" av Allen Carr är en helt fantastisk bok. Jag läste ut den och sedan dess har jag aldrig ens varit i närheten av att ta ett bloss igen.
Föga anade jag att en annan metod för mig hade varit precis lika effektfull.
Min arbetsritual är mycket enkel. Jag kommer till jobbet på morgonen och tar en kopp kaffe. (Nej, jag har fortfarande inte bättrat mig och börjat brygga första koppen hemma...) Sedan kopplar jag in mig på telefonerna och tar samtal fram till niotiden. Då kopplar jag ur mig från telefonerna och gör lite bredvidarbete. Till detta tar jag ännu en kopp kaffe för att riktigt vakna till. Så har jag gjort i snart ett år.
Mina sista veckor på kundtjänst genomlevs i nya lokaler. Vi har fått flytta ner ett par trappor och sitter nu på våning 4 tillsammans med postsorterarna och internservice. När jag under min andra dag på denna våning kom ut i köket för att ta min andra kopp java för dagen så sitter en för mig obekant internservicekille där och säger: "Och det här är kopp nummer?" Jag fattar inte först att det är mig han talar med, men säger att det är min andra. Inte mer med det. Idag kommer jag återigen för att ta min andra kopp för dagen. Då sitter det en annan internservicekille där som jag inte heller känner. "Redan dags igen?" säger han med det där alldeles lagomt stora inslaget av ifrågasättande.
Vad har dom med det att göra? OK, jag skiter väl i den andra koppen om det ska vara ett sånt samtalsämne.
Tänk om någon hade frågat mig varje dag: "Och vilken cigarrett i ordningen är det där?" Då hade jag varit betydligt rikare på många sätt idag.
Kommentarer
Trackback
