Gomorron Sverige
På fredag kommer fyra spelare, bl a jag, att medverka i studion. Tanken är att vi ska sitta och lira programmet igenom och bli intervjuade emellanåt. Det blir säkert något jättefint som ingen bör missa.
Surt bara att jag hann hit till Örebro innan de bestämde sig. Nu måste jag åka tillbaka imorgon, gå upp ruskigt tidigt på fredag för att efter sändningen åka tillbaka till Örebro. Ingen ultimat uppladdning, men så totalt värt det!
Jag som är så mediakåt!
Vänner i nöd
Det börjar så smått med att någon frågar en konduktör om vilken som är vagn 1 och får ett svar. Då ser resten av platsbiljettinnehavarna att någon redan frågat konduktören och konduktörer har ju så mycket att göra så att hålla på att svara på samma fråga vill de säkert inte. Nej, då frågar man hellre den som just frågade. För nog finns det få ting i livet som är så trevligt som att sprida viktig information man just fått.
Sedan går frågevågen över hela perrongen. Vill det sig riktigt väl (för det rent sociala) så kommer en liknande våg från andra änden av tåget där den andra konduktören stod och sa raka motsatsen till vad den förste sa.
Så blandas de båda vågorna och folk börjar irra och se konfunderade på grånsen till panikslagna ut, var ska de egentligen sitta någonstans!!! Och tåget som går snart! Och så till att fråga någon annan så att ännu en kontakt knyts, och en tredje ända tills man inser att här kan man ju inte stå på perrongen och ha trevligt, man måste ju åka tåg också. In i tåget, i den ände man hoppas är den rätta, och ner på den plats som i just den här hemliga vagnen bär det nummer som man blivit anvisad.
Och under över alla under, det verkar som man hamnat rätt, eller så har den som har platsen också hamnat fel. Och där sitter man med åtta andra ensamresenärer och det är inga problem att finna samtalsämnen. Jävla SJ, helt enkelt. Snyggingen mitt emot frågar om det brukar vara så här och man svarar att nej, jag åker inte till Örebro vanligtvis, och sen inflikar en äldre herre att det händer ibland med de här nya tågen, och då drar någon det obligatoriska skämtet om att om vi inte får sitta här får vi väl gå en trappa upp till första klass. Och nu växer samhörigheten, för visst hatar alla SJ och visst skulle alla vilja åka första klass, fastän man bara löst andraklassbiljett men nu borde man få kompensation i form av den svulstiga lyxen i första klass!
(Jag har åkt första klass, det är rätt så överreklamerat om man ska uttrycka det milt.)
Och så där ångar det på (fastän det inte är ånglok) ända till Sundbyberg där allt kollapsar för där stiger två nya passagerare på som inte delat den gemytliga skärselden på perrongen och inte är värdiga någon kompensation och som dessutom HAR två av platserna i vår kupé så att vår lilla grupp måste splitta på sig. (Om det var någon som trodde att de två bortjagade gick upp och satte sig i första klass så trodde ni fel!)
Då kan man andas ut och dra sig in i sitt skal med sitt sudoku igen. Allt är som vanligt, förtrollningen bruten och de enda som pratar är de två som steg på i Sundbyberg för dom minns ju inte hur trevligt det var innan de kom.
Tack, jävla SJ för de saknade vagnsnumren som gav mig ett liv ända till Sundbyberg.
Framme i Örebro
Jag lär inte vinna något SM om jag fortsätter spela så här sopigt. Jag blev satt på plats av Lisa Nyman i en träningsmatch i kväll och i returen var jag tvungen att ta till (S)ATANISM för att nedkämpa henne. I sold my soul for an eight letter roll....
Sen har jag blivit presenterad för årets vandringsdjur. Den kommer att bli en stor favorit i helgen! Ljudlös och extremt mjuk och gosig. Vad det är för sort? Kom hit får ni se.
Resfeber
Och så får man kritik för att man inte har något liv. Jag hinner ju för h-e inte med något liv! Då kan det vara riktigt skönt att bara slå sig ner på tunnelbanan och betrakta mänskliga beteenden, hur små människorna än må vara.
Men på sätt och vis är kritiken helt befogad. Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, och det har varit en del annat på sistone. Vem vet, kanske livet dyker upp efter helgen?
Men först ska jag spela en massa Scrabble och vara med i P4 Örebro inte mer än 2 gånger. Så kära örebroare, slå på era radioapparater kl 11.00 i morgon och dessutom 15.00 på fredag så får ni höra mig m fl prata Scrabble. Det kommer bli höjdaröken, som Kocko Danielsson sa när hon vann Melodifestivalen varje år.
En av deltagarna i SM kommer förresten att åka tåg till Örebro och byta i Arboga. Var det kanske det kungen gjorde också den där gången? Inte undra på om han blev litta virrig i kronparkeringen....
Först premiär, sedan genrep
Och den där jämrans Jonatan.....han har nåt stort på gång....
Hela tillställningen andades förväntan, den här helgen kommer bli en storartad fest. Och nu har antalet anmälda kravlat upp i 86! Helt sanslöst! Det här svenska mästerskapet kommer scrabblare att prata om ända till nästa höst då vi smäller av en ännu större och häftigare tillställning!
Jag åker till Örebro i morgon. Spelet kan börja!
Premiär
2007 års julmust släpptes i affärerna i går och efter ett första smakprov så verkar de ha lyckats i år med.
I min kvartersbutik, som är lite sådär vad gäller bäst-före-datum och dylikt, kunde man även köpa Sommarmust och Påskmust. Ett lysande tillfälle att jämföra de tre! Julmust bara måste vara godast, tycker man ju vid en första reflektion.
Men mustkännare jag talat med hävdar att must bara blir bättre av att vara lite gammal. Ju äldre desto bättre. Får väl smita ner till affären igen och rota lite. Det skulle inte förvåna mig om jag hittade både 2006 och 2005 års årgångar. Med ett patinerande dammlager över....
Sen går man hem, tar fram mustkupan, sätter på Hej tomtegubbar (eller möjligen Höga berg och djupa dalar) för att komma i rätt stämning, pyntar med en grankotte och läser Tomten av Viktor Rydberg..
God jul!
Rysk vanilj
Då kunde man ju tycka att ett sådant läppcerat skulle ha en smak som man förknippar med Ryssland, som vodka eller kaviar eller Lenin. Men inte då, det smakar vanilj. Inte så väldigt ryskt, eller hur?
Det hade i och för sig inte varit så trevligt att gå runt och lukta sprit eller ofödd fisk (eller Lenin) om munnen.
Men rödbetssoppa hade väl vatt nåt?
Ett klonk av trygghet
Mamma hade just kört upp hans sittvagn på tåget och det hade inte varit en odelat positiv upplevelse. Långt hemifrån i bräcklig farkost åberopade han förälderns visdom och nåd. Vissa skulle sagt att han krumbuktade sig och inte kunde sitta still. Han ställde sig halvt upp i vagnen och blickade runt omkring sig. Mungiporna var nere i stövelskaften men blicken var inte ledsen utan mer frågande när modern fixerades. Det verkade inte som modern förstod vad han ville utan försökte muta honom med en påse kakor. Den lille pojken tog upp en kaka ur påsen och stoppade den halvvägs in i munnen, hela tiden tittande på modern som dock inte tittade tillbaka. Då tog han uttryckslöst ut kakan ur munnen och lade prydligt ner den i påsen igen. (På så vis garanterande sig själv att han skulle få alla kakorna när de väl var hemma, smart grabb.) Vem behöver kakor när den där stora tomheten sitter i själen och inte i magen. Var var hans hem, var var hans leksaker? Mamma hade han någorlunda koll på var hon befann sig, men resten?
Nu tyckte visst mamma att det fick vara nog med krumbuktandet och fällde upp soltaket på sittvagnen, med det blockerande pojkens synfält så pass att mamma inte syntes utan avancerade akrobatiska övningar. Protester hjälpte föga, upp gick skärmen.
Och där i mörkret fann plötsligt pojken vad han letade efter. När han lyfte foten och släppte ner den igen märkte han att han kom åt någon mekanism i sittvagnen som gav ifrån sig ett ljudligt KLONK. Han provade en gång till. KLONK, sa det. Äntligen något man kunde lita på. Mammor kunde missförstå, sittvagnar kunde förflytta sig till de mest skräckinjagande platser, men KLONKet fanns alltid där!
Jag satt mitt emot honom och såg vad han gjorde. Han skrattade inte åt ljudet, så han gjorde det inte för att det var kul med oväsen. Hans mungipor hade lämnat stövelskaften och landat i en neutral position, så det var ingen vrede inblandat. Han var trygg och nöjd. En kille och hans klonk.
När han åkte av i Bredäng sov han.
Förhandssnack
Nu är det bara 4 dagar kvar till Scrabble-SM i Örebro. Än så länge är det 84 anmälda och det är en ordentlig putsning av rekordet. Ännu är det inte försent att anmäla sig och jag saknar fortfarande ett par namn på listan.
Hur går snacket? Vilka är favoriter? Vilka kan överraska? Vem är vem?
Här följer mina tankar om deltagarnas chanser! Jag avhandlar dem i ratingordning.
Fredrik Viberg, kommer att rulla i varje match och minst 3 gånger mot mig. Påstår sig vara otränad på SAOL13, men det är vi alla. Absolut topp-5, något annat finns inte på kartan. (Eller planen.)
Gunnar Andersson, vann dubbelt i Fredhäll förra helgen, men vi har sett hur det kan knyta sig emellanåt. Jag är skeptisk, faktiskt.
Daniel Domert har lovat att han faktiskt ska komma till start. Redan det är ju ett styrkebesked och skvallrar om framskjutna placeringar, bara han koncentrerar sig på spelet.
Håkan Nord, en ångvält på Soft men verkar ha vissa svårigheter att pricka formen på SM. Lär inte ha några problem med koncentrationen och är förmodligen den som är mest inläst på SAOL13 av alla.
Björn Ericson från Göteborg har jag inte haft så mycket att göra med faktiskt. Han säger att han är i usel form och det brukar ju betyda motsatsen.
Martin Bender gör aldrig dåligt ifrån sig. Högst lägstanivå av samtliga och dessutom en fantastiskt trevlig prick. Min guldfavorit utanför familjen.
Lisa Blohm har tre barn att ta hand om, ingen tid att plugga ordlistan, ingen tid att träna på Betapet eller Soft och har inte spelat turnering sedan topp-12. Men på SM blir hon det vanliga monstret. Jag har tippat henne som sexa. Jag tror det är för lågt.
Erika Jonés är för första gången i karriären högre rankad än sin bror. Dessutom är hon en hejare på att designa tröjor. Dessvärre verkar hon inte tro på sin egen framgång tillräckligt för att ro hem det. Jag är rädd för att det blir nytt skifte på den Jonésiska Scrabbletronen i helgen.
Johan Rönnblom har av någon anledning försvunnit i förhandstipsen. Kommer ingen ihåg att han vann topp-12 i våras, i o f s med en annan ordlista men ändå! Varningsskyltar uppsatta! Ruskigt självförtroende jämt.
Mikael Ström var inte ens påtänkt i Scrabble vid förra SM men nu är det andra bullar. Tyvärr är det stor sannolikhet att någon av 15 matcher i SM blir en bakflytsmatch. Om den matchen kommer som nummer 10 så är det kört för Micke. Kommer den som nummer 1 så hinner han återhämta sig, kommer den som nummer 14 är det lugnt, då har han redan säkrat SM-tecknet.
Johan Berner är en sopa.
James Reimdal har på senare tid visat en ojämnhet i spelet och presterat riktigt dåligt i ett par turneringar. Det verkar ha något att göra med aktiviteter föregående afton. Med tanke på upplägget av SM i år bådar det inte gott.
Inger Wingård tar på allvar upp kampen om titeln bästa kvinnliga spelare. Hon hade grejat det om inte Blohm-monstret funnits.
Henrik Jonés tar gruvlig revansch för Mälarpirater Cup och lokalmästerskapen. Topp-5 utan tvekan.
Stefan Diös spelar SM av gammal vana. Jag tror på honom när han säger att han är otränad och inte ens öppnat SAOL13, och några turneringar har han inte spelat sedan topp-12. Spelet kommer inte att imponera, men han kommer vara den sedvanliga tillgången för stämningen.
David Brandell har fått mycket grus i maskineriet och verkar dessutom inte så intresserad längre. Många tror att han höjer sig ett snäpp för att det är SM, men tyvärr behövs det mer än ett snäpp.
Elof Hansjons är en stigande stjärna, senaste besöket i Örebro resulterade i en tredjeplats. Men klarar han tre dagar? Ja, det tror jag att han gör. Jag har petat in honom på Topp-10 och det står jag för. Nu har jag dessutom äntligen fått besegra honom i tävling och det gör honom ju inte till en mindre sympatisk person.
Maria Åslund kan slå vem som helst, men hon kan också förlora mot vem som helst. Sånt jämnar ut sig i längden och det här är en lååååång turnering.
Måns Eriksson är en äkta go gubbe och en tillgång på varje turnering. Inte riktigt redo för det absoluta toppskiktet ännu, dock.
Nils Berner tokdyker i listorna nuförtiden. Tacka för det, han har ju annat att tänka på. Den 21 november åker han till Kina och hämtar hem sin dotter och sedan lär vi inte se honom på överdrivet många turneringar på ett tag.
Tord Eriksson är aldrig lätt att möta. Oklart hur han klarat övergången från SAOL12. Kan överraska positivt, faktiskt skulle jag bli lite överraskad om han inte överraskade.....hur går det ihop?
Per Christensson vet jag skam till sägandes knappt vem det är. Jag har tydligen träffat honom i Örebro i vintras. Lokal förmåga som får fördelen att sova i egen säng mellan matchdagarna. Underskatta aldrig egen säng.
Rasmus Möllby är där för att förnedra mig i rundpingis. Bara han inte förnedrar mig på Scrabblebrädet också, risk finns.
Torbjörn Holmqvist har kommit tillbaka från en längre tids sjukdom och är säkert mycket påläst, det skulle vara olikt honom att inte vara förberedd. Alltid farlig och hög nivå på ordkunskapen, ingen idé att syna honom.
Roland Olsson har också en kuslig ordkunskap när det gäller rullningar, däremot har han en liten akilleshäl vad gäller kortare ord. Rullningar kan ta en långt, kanske t o m ända upp till Topp-10.
Patrik Grönwall är oberäknelig. Skyhöga toppar blandas med djupa dalar, jag brukar tyvärr drabbas av honom på topparna. Ännu en go gubbe även om han bara är från Kungsbacka.
Karin Anderberg spelar varannan turnering som en gudinna och varannan som motsatsen. Dessvärre gick det bra i senaste turneringen.....
Robert Wessman innehar vandringsnertzen som bästa nykomling i SM 2006. Har varit osynlig både online och på turneringar den senaste tiden. Mörkar han formen? Råpluggar han? Kanske. I så fall, darra!
Rita Åkesson verkar ruskigt laddad med handjagade listor och maken på plats. Varning utfärdas, här finns kapacitet för Topp-15 åtminstone.
Gerd Forss gjorde processen kort med övriga Finland i Sommarviken. Kommer bli bästa finländska här också.
David Lundin chocköppnade i lokalmästerskapen nyligen. Han är säkert kapabel att chockera mera, betänk att han har Vår Herre på sin sida.
Ida Nord har fått agera sparringpartner åt maken och det måste ju bara gett resultat! Helt klart underrankad.
Anders Brandén är engagerad och vetgirig. Jag ser fram emot flera diskussioner om egendomliga ord. Jag vet nada om hans form.
Elisabeth "Brussan" Bruzelius kan slå vem som helst. I sin första tävlingsmatch nånsin slog hon mig. Speciellt gillar hon långa turneringar med många matcher. Voíla!
Greger Nässén tänker bara på engelska nuförtiden. Hans tankar är redan i Mumbai och det är faktiskt lite konstigt att han låter sig distraheras av SM. Det blir ett svenskt mellanår för Greger.
Eva Hedman blandar också toppar och bottnar hej vilt. Totalt oförutsägbar, men hon gillar också flerdagsturneringar. Kan lätt hamna i Topp-20.
Fredrik Hansson är beroende av att rullningarna sitter där dom ska. (Som om han skulle vara ensam om det.....) Kan skrälla i enstaka matcher.
Emma Hardy packar spelen, hoppas jag?
Olivia Gefvert Olsson har slagit Elmis. Nuf said.
Per Adamsson satsar stenhårt. De senaste turneringarna har det börjat betala sig. Sistaplatsen i ABC Cup känns oerhört avlägsen och övre halvan i SM är en självklarhet, kanske t o m övre fjärdedelen.
Martin Hedengren är ännu en lokal förmåga. Hemmaplan ger en fördel.
Rose-Marie Nielsen är oerhört svår att få hål på och en mästerlig defensiv spelare. Lite för snabb med att syna ord, och det kan straffa sig kortsiktigt. Det lönar sig dock långsiktigt.
Andreas Pejler, 15-åringen som ser ut som 23 och spelar Scrabble som en hel karl. Tvåa i ABC Cup senast. Håller han för tre dagar?
Pia Mattsson, hela Scrabble-Sveriges Snorkfröken, höll på att skrälla ordentligt i Stockholm Open i våras då hon ledde efter första dagen. Sen gick det tyvärr sämre. Den här gången kanske det går bättre istället? Är den som kan utmana Gerd om titeln Bästa finländare.
Lena Vikberg, hela Scrabble-Sverige älskar Lena Vikberg. Däremot så tycker inte brickorna i Scrabble-påsen alltid lika bra om henne. Vådligt underrankad spelare som säkert kommer gå plus på SM.
Stina Lundin har gjort Umeå-Scrabblet till vad det är. Uppskattad ledamot i förbundsstyrelsen. Jag önskar verkligen att det går bra, men det brukar knyta sig på tävling för stackars Stina.
Jonatan Larsson ska sluta upp med att slå mig på träning och börja leverera på turnering istället så ska allt bli bra till slut.
Tove Lundeberg glänser till ibland och inte bara i enstaka partier. Hon kan ha hela dagar då allt stämmer. En sådan dag eller två under SM så....
Joel Bäckelie har jag aldrig mött på brädet, däremot har jag mött honom i verkliga livet och det gör jag gärna igen.
Elisabeth Claezon. Jag säger bara en sak; låt inte lura er av hennes harmlösa yttre. Under ytan vilar en anagrammare av guds nåde. Hon hittade en nia på lokalmästerskapen. Det gör inte vem som helst.
Claes von Hofsten kommer att ta ett par skalper och gå upp över 1000 i rating igen. Ännu en som gynnas av flerdagsturneringar.
Erik Elvers kommer INTE att ta cykeln till Örebro! Svenskt Scrabbles artigaste spelare har säkert flera obskyra sexor i rockärmen. Mannen som spelade turnering en vecka efter att han brutit lårbenshalsen viker inte ner sig i första taget.
Tonny Molander kommer ifrågasätta hela arrangemanget. Det ser jag fram emot.
Lotta Vesterberg debuterade i Örebro i vintras. Jag vet inte så mycket om henne, rätt skaplig Ordspelsrating. Bra på TP om jag inte minns helt fel.
Anders Skjäl, ännu en finländsk spelare. Fantastiskt kul med den uppflammande finska aktiviteten, förra SM var det bara en finsk deltagare, i år är det fyra! Anders får det nog tyvärr tufft att undvika platsen som "sämsta" finländare.
Johan Eriksson, ännu en ung uppsaliensare på frammarsch. Han lär dock få marschera åtminstone ett år till för att nå toppen i Scrabble-Sverige.
Caitlin Mooney, kommer hon att dyka upp överhuvudtaget? Och kommer hon att hitta något passande till lunch? En sak är säker, kommer hon så blir det show. Hon är svenskt Scrabbles mest originella spelare och det är aldrig tråkigt där hon drar fram. Jag kan knappt bärga mig.
Jenny Ringqvist, fullkomligt underbar personlighet, kanske lite brister i Scrabble-kompetensen.
Emma Hägg får sikta på att placera sig före pojkvännen Jonatan. Och om han blir tvåa så är ju saken biff!
Susanna Niklasson kommer inte heller att ta cykeln till Örebro. Har lite kvar till toppen.
Andreas Sundberg kommer med 100% säkerhet att ta någon imponerande skalp under helgen. Han kommer också att rulla de märkligaste saker som förmodligen kommer att vara godkända. Dessvärre kommer han att bli trött på slutet av dagarna och sumpa några viktiga poäng i onödan.
Suncana Smolic kommer att göra succé på ett eller annat sätt, dock inte på Scrabble-brädet.
Lisa Nyman är stöddig. Det gillar jag, men det är tveksamt om det räcker.
Kristina "Truffan" Granström, vem kan låta bli att tycka om henne? Hennes taktik i TP är fullkomligt avväpnande och hon kan slå till när som helst i Scrabble också. Se upp!
Anita Mansnerus har hämtat sig från Stockholm Open och fick till en nia under Mälarpirater. Det bådar gott, hon lär stiga i rating under helgen.
Tommy Vaske väntar fortfarande på första vinstmatchen i turnering. Kommer den i Örebro? Förmodligen.
Jannike Molander kommer på övre halvan! Det är jag helt säker på. Nu är det hennes tur.
Matilda Gnospelius har efter mycket om och men bestämt sig för att ställa upp. Hon är också stöddig och det gillar jag. Det har varit nära att hon slått mig ett par gånger på Soft, men nära skjuter ju varken någon hare eller någon ordförande. Men några vinster lär det säkert bli i Örebro.
Daniel Strindberg är också en lokal förmåga vad jag förstått men han ska likväl sova på Café 019. Jag förstår honom, det kommer att bli hur trevligt som helst.
Anna Jansson har varit flitig på Soft och i turneringar på sistone. Framgångarna har dock uteblivit. Sannolikheten för att det vänder snart ökar för varje dag.
Ylva Wändahl är segertippad av....Ylva Wändahl. Den enda som tippat sig själv som etta faktiskt. Jag är skeptisk. Det tror jag att Ylva förstår och respekterar.
Anita Marmell är inte sämst, men ändå brukar hon bli sist. Det kommer inte ske i år.
Sen har vi glädjande nog 12 nykomlingar också. De flesta av dessa vet jag ingenting om och väljer att inte uttala mig om dem. Zakarias Jonsson och Åsa Andersson har jag träffat och spelat mot. Båda är mycket lovande. Alexander Prytz Hedström nämns av många som den som blir bästa debutant, men jag tror att åtminstone David Vessberg vill ha ett ord med i laget om det. Yann Moreau Bruun är även han långt ifrån ofarlig, speciellt som han bara är nybörjare vad gäller rankade turneringar. Har han behållit engagemanget och entusiasmen från GRILL(PAR)TY Cup så....
Hjärtligt välkomna allesammans, spelet kan börja!!!
Varningstecken
Nära ögat
Jag klarar inte av dem. De hänger på Stureplan och ser ner på andra, pappa betalar och världen slutar utanför tullarna. Jag glömmer aldrig den brat som ringde mig när jag satt på Canon helpdesk. Han hade en kamera, finaste modellen naturligtvis, som hade gått sönder och behövde lämnas in på service. Serviceverkstaden låg på Liljeholmen. 7 ynka stationer med röda linjen. Kameran är inte tung. Men braten tyckte det var alldeles för långt och tyckte att vi gott kunde komma och hämta den hemma hos honom, det var ju ändå vår kamera han hade haft sönder. Jag har aldrig varit så lycklig att inte kunna erbjuda gratis hämtning.
Sen läser man Snabba cash och hatet bara växer. Om man ska tro den beskrivningen så glider de bara omkring i sina vräkiga bilar och drar linor och förnedrar kvinnor. Och om de har några högre mål i livet så skulle det vara en BMW. Fast det är tveksamt att man kan lite på en skildring som är så rysligt taffligt skriven...
Stureplansprofilernas äventyr gjorde ju inte saken bättre. Tack och LOV att de fick vad de förtjänade!
Men så ligger man här på söndagmorgon och har en helt ledig vecka framför sig och slås av tanken hur skönt det hade varit att ha så mycket pengar att man skulle kunna vara ledig jämt. Och att det skulle vara jävligt najs med en lägenhet närmare om inte ända inne i stan. Och om man hade haft en bil så hade man kunnat dra iväg nånstans utan att kolla tidtabeller, nog skulle man kunna åka in till Kungens Kurva och shoppa lite men det är ju 7 stationer med röda linjen in dit, skitlångt! Och jag hade nog varit rätt snygg i långt hår......och precis innan man inser att det inte är hat utan avundsjuka man känner mot "dom-där" så tänker man på JW i Snabba cash och räddar sig smidigt ifrån en örfil av självinsikt.
Brats.
Jag klarar INTE av dem. Tror jag.
Seg lördag
En helt ledig vecka framför sig, och på onsdag åker jag till Örebro för att vara behjälplig inför Scrabble-SM.
Förhandstipsen är många, men det är i alla fall ingen tokdåre som sätter mig som vinnare. Det tackar jag alldeles särskilt för. Jag brukar alltid floppa på SM. Sorgligt men sant.
SM ser för övrigt ut att bli succé. Fortfarande 85 anmälda och det är inte ens en vecka kvar. Vid det här laget tidigare år så brukar stora lämmeltåget avgå, d v s massavhoppen starta, betydligt tidigare. Iår känns det dock som tåget är inställt och att vi kommer från tidernas största SM med rikliga sponsorbidrag och mycket uppmärksamhet. Ryktet går att Gomorron Sverige funderar på att ha en Scrabble-soffa nästa vecka och att jag i så fall förmodligen kommer sitta i den. Rätt coolt....men inget är bestämt ännu.
Kul att ni som läser börjar komma med kommentarer! Mer sånt! Och det är bra att ni korrigerar mina historieförfalskningar.
Jag önskar jag vore i Göteborg.
Bloggare hjälpte farbror hitta öl - på Vi
NORSBORG/HALLUNDA. Personal och kunder på Vi Hallunda reagerade knappast alls när en av Sveriges färskaste bloggare, 36, idag hjälpte en farbror att finna och köpa åtskilliga flaskor lättöl från företagets sortiment.
- Mannen som bloggaren hjälpte var uppenbart vilsen och kunde bara hitta folkölen, berättar Amina Hoosidhar,17, som jobbar som prismärkare på Vi. När han frågade bloggaren var lättölen stod så fick han ett snabbt och korrekt svar, det var uppenbart att bloggaren inte bara kände till produkten lättöl utan även var i butiken den brukade förvaras.
Bloggaren, som själv vid tillfället inte köpte lättöl, betalade sina inköp med ett kort som utfärdats av Handelsbanken. Pär Boman, VD för Svenska Handelsbanken, säger när Banjo-Herren konfronterar honom med fakta:
- Det är ju inte meningen att våra bankkort i första hand ska användas vid inköp av lätttöl.
- Men det var ju inte bloggaren som köpte lättölet!
- I så fall kan vi naturligtvis inte ta ansvar för hans förehavanden.
Några åtgärder mot bloggaren från butikens eller bankens sida planeras ej.
Banjo-Herren har försökt komma i kontakt med bloggaren eller någon av hans anhöriga. Hans mor hälsar i ett pressmeddelande: - Jag varnade honom för att han skulle råka illa ut om han gav sig ut på internet.
LÄTTÖL VI MINNS
- Tuborgs burköl med Storm P:s teckning av Perikles.
- Pripps Blå-reklamen med Tommy Nilsson-musik. (Om någon påstår att jag nånsin skrivit att Ted Gärdestads musik använts till Pripps Blå-reklam så kommer jag häftigt förneka detta, hur korrekt påståendet än må vara.)
- Den lättöl som datateknologiska sektionen på LTH en gång drack i tron att det var starköl och därför blev lika fulla som på riktig starkis, om inte värre.
Nu går skam på torra land!
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/tv/dokusapa/bondesokerfru/article1089820.ab
Nog visste jag att det fanns hotellbarer i Sverige, men att man kunde köpa sprit i dem, och att speciellt tjejer som egentligen borde dejta TV-bönder får köpa BÅDE öl och vin, det hade jag ingen aaaaaning om!
Och är det här verkligen artikel 1089820 om Bonde söker fru? Har det inte varit flera?
Och ett speciellt tack till Andreas, som inte alls är med i Bonde söker fru, men är en hejare på att skapa länkar.
Min middag med Martin
På väg till lunch idag fick jag se det längsta kameraobjektiv jag sett utanför en idrottsarena. Monstret satt på en så pass flashig kamera så man kunde lätt förstå att fotografen var professionell. Objektivet tydde på att han antingen skulle fotografera extrema närbilder eller rörliga föremål på långt avstånd. Däremot var objektet för fotograferingen varken långt bort eller extremt detaljrik. Det rörde sig om vanlig porträttfotografering av en tunn, liten, skäggig kille som tryckte sig mot ett kravallstängsel och hade han inte öppnat munnen så hade jag aldrig förstått att det var Martin Stenmarck. Och han som ser så stor ut i TV! Fast de kanske använder såna där överdimensionerade objektiv då också...
Om Martin är så liten, hur små är då andra artister? Och hur liten är Nanne Grönwall? Det måste ju finnas lekskolebarn som är större än henne!
Eller heter det större än hon.....?
Mötet föranledde dock en diskussion bland mitt lunchsällskap om saker att säga för att plocka ner Martin Stenmarck på jorden, ifall det skulle behövas. Det naturliga vore: "Du ser mycket större ut i TV." eller "Du, hur gick det i Eurovision egentligen?" men min kollega Ewa kom ändå med den bästa:
"Du ser bekant ut, var har jag sett dig någonstans? Jovisst, var du inte med i Roomservice???"
Jag - en amorin
Men just nu idag så låg det ett brev där på min dörrmatta som hade lite snirkligare stil på adressen än vanligt. Brevet alltså, inte dörrmattan som var lika sjavig som vanligt. Nyfiket sprättade jag och däri fann jag ett inbjudningskort till Magnus och Helenes bröllop. Jag kände genast hur vingarna började fladdra och försöka tränga sig ut genom skjorttyget och hur bågen började materialisera sig i min lilla hand.
Magnus och Helene möttes första gången 1993 då de hade varsin stor roll i en av mina ambitiösa magplask till musikaler. Jag hade en ful ovana att försöka sätta upp egenhändigt ihopsnickrade sceniska verk. När det gällde musikalerna så hjälpte min visionerande vän Andreas till med musiken medan jag skaldade orden. Den röda tråden var att vi siktade mot stjärnorna, missade trädtopparna och åkte med hakan före ner i trädrötterna som en övervintrad tonåring i en tjäröisk dunge. Musiken var bra, texterna var OK och iscensättningen var katastrof.
Sommaren 1993 gjorde vi ett sista försök med Emiren, en saga där musiken var återanvänd från en tidigare uppsättning som vi inte vågade göra fler gånger p g a upphovsrättskrångel (vi bröt mot den) och handlingen var obefintlig och omöjlig att förverkliga utan miljonbudget. Vi hade ingen budget.
Vi blev tvungna att kapa antalet föreställningar eftersom det visade sig att en av huvudrollsinnehavarna skulle åka till sin mormor, men det var nog tur eftersom vi i snitt hade 15 personer i publiken per föreställning. Föreställningarna spelades i Kristianstads konserthus med plats för minst 250 åskådare. Ja, ni fattar principen.
Och mitt i allt detta kaos träffades Magnus och Helene, han spelade bagare och hon spelade polishustru och ingen av dem var någon vidare skådespelar- eller sångstjärna. (Sorry turturduvor om ni läser denna hårda sanning.) Inte heller uppstod det speciellt ljuv ömsesidig musik mellan dem, vad jag kunde uppfatta, men de blev väldigt bra vänner.
Så gick åren. Helene flyttade fram och tillbaka över landet, Magnus flyttade t o m ut ur landet ett tag. Helene gifte sig och skilde sig och skaffade både barn nummer 1 och nummer 2 och om jag inte förstått det helt fel så gifte och skilde hon sig en gång till, innan hon plötsligt träffade Magnus igen på en fest hos sin bror för ett år sedan. Och då säger det plötsligt klick.
Och nu står man här med inbjudan i sin hand och anser sig vara den som förde dem samman med tafflig lyrik och bondkomik i sandig miljö. Bröllopet ska stånda i Kiaby kyrka (en av mina favoritkyrkor) den 24 november och jag har just skrivit ett tal här ovan och har den perfekta presenten. Men jag kan inte komma. Tyvärr.
Jag får skicka de lyckliga tu länken till det här inlägget istället. Men presenten ska de få förr eller senare, den får förbli hemlig.
Stolthet och fördom
Mina ungdomsår kantas av flickor och kvinnor som får något drömskt i blicken när man nämner Stolthet och fördom. Tankar på Mr Darcy gör dem alldeles vimmelkantiga av längtan efter engelska hedar och gods. På en av mina studentkorridorer (inte den där tvångstankesflickan fanns) så blev det nationell helgdag om filmen visades. Näsdukar kom fram och kladdiga kakor bakades. Inte ens de kladdiga kakorna kunde få mig att delta i högtiden. Det är nåt med mig och den allmäna opinionen, jag måste helt enkelt gå emot den.
Men nu blir jag tvungen att falla till föga, och det alltså p g a ett förhastat löfte till mig själv. Jag lovade nämligen att köpa och läsa hela Expressens klassikerserie när jag insåg att jag faktiskt inte läst en enda av de planerade titlarna, förutom halva Hemsöborna. Jag och serien började starkt med Hemsöborna (helt fantastisk), Gösta Berglings saga (magiskt vacker) samt Möss och människor (John Steinbeck är min husgud, även om jag inte läst just denna förut) och Doktor Glas (en blogg från förra sekelskiftet) men sen började det bli mer tveksamt. Jag slutade läsa och började blogga istället. Nu ligger Virginia Woolf, Harry Martinsson och snart Jane f-ing Austen och bygger på mitt dåliga samvetes nattduksbord.
Jag måste övervinna både min stolthet och min fördom för att genomföra projektet. Att kladdkakemaffian skulle besegra mig till slut....
Fasadrenovering
Anledningen är att det i Skottland tydligen finns en lag om att folk inte får pensionera sig om de inte genomgår ett mentorprogram där deras kompetens överförs till en efterträdare. Därför vill Aktuellt göra ett reportage om en pensionär som gått tillbaka till arbetet. Jag tror ni håller med om att logiken är något luddig.
Hur som helst så innebär det naturligtvis aktion från ledningens sida. Bestämda rekommendationer kommer per mail om att inte klä sig i den allra mest urtvättade T-shirten (kom i kostym, för tusan hakar!) och att rensa ut papperskorgar (tank om Aktuellt skulle råka panorera rakt ner i min papperskorg, då skulle halva Sverige lägga sina pensionsförsäkringar i fribrev av rent äckel!) och att helt enkelt hålla en proffsig profil.
Då får man hoppas att jag inte får ett samtal som det sista idag. I andra änden av linjen fanns en man 80+ som funderade på att lägga pengar i en kapitalförsäkring.
- Vad ska jag tänka på när jag ska teckna kapitalförsäkring?
- Ja, det finns ju onekligen en del att tänka på, först och främst finns det ju olika förvaltningsformer...
- Det enda jag känner till är avkastningsskatten.
- Ja, avkastningsskatten kommer man ju inte ifrån...
- Om man går till det lokala bankkontoret, kan man då få tag i broschyrer om försäkringarna?
- Ja, och där kan du även avtala tid med en försäkringsrådgivare.....
- Kan man också byta fonder i försäkringen? Kostar det något?
- Nej, det kostar inget.
- Jahaja, det glömde du säga innan när jag frågade vad jag behövde tänka på när jag ska teckna kapitalförsäkring. Det är uppenbart att jag får bättre svar om jag vänder mig till det lokala kontoret. Tack och adjö!
Ibland är det svårt att hålla en strikt, professionell profil. Men papperskorgen kan jag i alla fall tömma.
Och till slut ett speciellt meddelande till en trogen läsare: Man måste våga hoppa för att lära sig flyga. Ingen annan lär lära sig åt dig. Och med tanke på att vissa inte verkar gilla tanken på att du parflyger med andra så kanske det är dags att skutta åt rätt håll äntligen?
Det var väl det.....
Banjo och de 101 kompisarna
Och ändå saknas så många! Jonas som har lite svårt med engelskan och därför valt bort FB, Katja som ingen egentligen vet var hon är, Miranda som jag egentligen är ganska lättad att hon inte dykt upp....listan kan göras lång, och det är rätt skönt för tänk om man hade haft ALLA sina vänner på ett och samma ställe? Praktiskt men tråkigt.
På Facebook kan man slåss med pirater och ninjor, bjuda varandra på virtuella drinkar, förvandla varandra till vampyrer eller zombier eller gå med i Fight Club. Man kan body slamma och roundhousa sina vänner och de kommer ändå fortfarande att vara dina vänner. Du kan utnämna dina vänner till att vara mest trolig att göra de mest förnedrande saker. Man kan ranka sina vänner och säga att den ene är en bättre vän än den andre eftersom han/hon har reda på vem som uppgett sin favoritfilm vara "Brokeback Mountain" och man kan få välja vem av moster Greta och bombnedslaget Pinky Pink som man helst skulle vilja ligga med. (Om man nu skulle råka ha moster Greta som vän, alltså.....)
Däremot saknar man såna sympatiska applikationer som "Compliment" eller "Hug club". Det mesta går tydligen ut på att förnedra eller förnedras offentligt. Inte konstigt att jag är frälst!
För kan man annat än älska en sida där man kan kasta får på varandra om man får lust?
Att stjäla godis från små barn
Tack vare mig går två små barn i Stockholm miste om att se Djungelboken på DVD i kväll.
Jag blev trea i en Scrabble-turnering idag. Kul med ett styrkebesked inför SM, även om det inte kommer att spela någon roll att man drog bokstäverna AEINRST idag när man drar HGHRDDN i Örebro om 2 veckor.
Men rullkänslan satt som den skulle med 7 fullträffar där tRER(A)DIG var guldkornet, och jag fick äntligen nöjet att klämma åt två "spöken", Elof och Maria. Dessutom kan jag fortfarande ståta med att själv vara ett spöke för stackars Henning som idag kom närmare än nånsin, men fälldes av en försmädlig STUvARE.
Turneringen kunde följas via hemsidan www.scrabbleforbundet.se m h a en ny live-funktion som testades inför SM. Alla som vill kan alltså surfa iväg till denna sida 2-4 november och följa hur det går för mig och alla de andra. Allra bäst följer man dock spektaklet på plats förstås. Eller här, jag ska försöka vara så flitig som det går.
Djungelboken låg på prisbordet när jag kom fram för att välja. Eftersom påven råkar ha en väldigt rolig hatt tog jag den. Den fjärdeplacerade småbarnsmamman som då fick välja en burk med indiskt te istället målade upp en väldigt sorglig bild om hur hon berättade för sina barn hur en elak farbror tagit deras film. Sånt är livet, kids!
Idol-final, blaha-blaha!
Min mor, vars kök jag blir som lamslagen av att komma in i, uppträdde i Globen i helgen.
Jag ska vara brutalt ärlig här, eftersom jag vet att hon inte kommer att läsa det. När jag för en tid sedan berättade att jag börjat blogga så sa hon just ingenting, och jag började misstänka att hon inte riktigt förstod vad en "blogg" var för något. Lite skämtsamt försökte jag leda in henne på rätt spår genom att pedagogiskt fråga: "Du känner till internet, va?" varvid det blixtsnabba svaret var: "Jag har hört att man kan råka illa ut om man ger sig ut där!" Hon är gullig.
Och nu är hon plötsligt objekt för min ohöljda beundran på en nivå som hon förmodligen inte varit på sedan mjölkfabriken stängde. Min lilla mamma, 68 år ung, har alltså gjort något som vrålapan Idol-Amanda förhoppningsvis endast får drömma om; hon har debuterat i Globen! Må så vara att det var ihop med 3 000 andra körsångare, Björn Skifs, Roger Pontare, Cajsa-Stina Åkerström samt självaste Kjell Lönnå men ändå.
För mig är Kjell Lönnå en lika självklar del av uppväxten som Vilse i Pannkakan och Barbapappa. På radion var det andliga sånger med KjellLönnå, och ett par veckor varje år förstördes mina TV-kvällar av allsångskonserter med Sundsvalls Kammarkör. Inte en chans att jag vid den åldern insåg hur fantastiskt den kören lät. Och varje allsångskonsert, när kameran panorerade över kören så påpekade mor vem Kjell Lönnås fru var.
Igår kände jag igen tanten själv. Jag funderade nästan på om jag skulle luta mig över Helén och diskret viska till Nils "Där har vi fru Lönnå..." men det är ovisst om just det minnet etsat sig fast lika starkt i hans hjärna som i min.
Snart fick jag dock annat att tänka på.
Vi satt så nära scenen så att om Roger Pontare hade släppt sig så hade vi känt renskavsdoften. Och när 3 000 körsångare tar ton samtidigt är det en mäktig känsla som riktigt trycker en mot stolsryggen. Det gick ganska fort att inse att jag har haft fel om Kjell Lönnå i alla dessa år, även om karln är lite för flåshurtig ibland. Om han bara hade saknat samvete också hade han kunnat göra sig en förmögenhet i USA som predikant och helare. Och så är han ruskigt lik Zeb Macahan.
Längst ner på höger läktare stod, med ett konstant lyckligt leende och djupt koncentrerad blick, en liten tvåbarnsmor på 69 somrar och gjorde ett strålande jobb! Hon gungade i takt med musiken och hängde t o m med i de engelska partierna och hoogachackade till Hooked on a feeling. Fem banjor av fem möjliga! Dessutom hade hon placerat sig så hon var väldigt lätt att upptäcka. Jag hade nog inte kunnat njuta så mycket av föreställningen om jag hade suttit och gått igenom hela kören letandes efter henne.
Sämre var att jag hade min egen personliga speakerröst till hela föreställningen. Bredvid mig satt Ulla (jag vet vad hon hette eftersom vi vid ett tillfälle i showen skulle hälsa på de som satt bredvid oss) och Ulla bloggar förmodligen. Hon kommenterade det mesta som hände, och inte kunde hon vänta heller. Nej, mitt under framträdandena kunde hon plötsligt sätta igång. Det tog henne till tredje numret att lokalisera sina bekanta i kören och då var hon tvungen att hjälpa sin väninna som satt jämte att också hitta dessa. Att det stod en snubbe vid namn Roger Pontare på scenen i guldklänning och sjöng var inte så viktigt, problemet var bara att överrösta honom, vilket Ulla klarade med bravur. Ulla var också vänlig att direktrecensera flera av artisterna. Jag kan som enda bloggare meddela att "You raise me up" tydligen sjungs betydligt bättre av en figur som heter Jan Broman (än av Tomas Lindström som tyvärr fick sjunga den i Globen), samt att Ulla tycker att svälten i Afrika är "fruktansvärd" inte bara en utan flera gånger under Läkarmissionens utdelande av Ingvar Guldstrands stipendium. Som pricken över i ringde Ullas mobiltelefon i slutet på första akten. Jag stod och funderade på om det skulle räknas som nödvärn.
Kära lilla älskade mor, tack för den fantastiska föreställningen.
Hur funkar dom?
Studie nummer 1:
Långhårig ungdom av obestämbart kön i full tunnelbanevagn står och läser Metro under färd. Högst 20 centimeter från personens hand befinner sig en av dessa gula metalltingestar som i folkmun kallas handtag. Inte lika långt från personen på vardera sidan om denna befinner sig två medpassagerare, i fortsättningen kallade medtrafikant 1 och medtrafikant 2. För varje gång tåget ändrar hastighet snubblar den läsande ungdomen först framåt ett par steg, sedan bakåt (eller tvärtom med tanke på om ändringen i hastighet är accelererande eller retarderande) ovillkorligen inbumpandes i medtrafikant 1 respektive 2 (eller tvärtom enligt samma princip som i föregående parentes). Detta händelseförlopp kan omöjligen uppskattas av varken medtrafikant 1 eller medtrafikant 2, och den Metro-läsande ungdomen har en lika elementär som genial lösning inom omedelbart räckhåll nämligen att sluta läsa den där jävla tidningen och håll i dig, grabbhalva!!! Implementationen av detta uteblir tills samtliga personer i studien stiger av. Till studieobjektets försvar bör sägas att varje danssteg ackompanjeras av en kort ursäkt.
Studie nummer 2:
Gruppbeteenden vid avstigningsprocedur. Gruppbeteenden är inte lika beroende av tid på dygnet. Grupper beter sig som otympliga jätte-Scrabblebräden oavsett när de beter sig. Det har på senare år i Stockholm utvecklats en ny av- och påstigningskultur på tunnelbanan. Som de flesta som känner mig vet så bodde jag i Stockholm fram till 2002 då jag flyttade till Bryssel för att förra året flytta tillbaka till Kungl. Hufvud. När jag flyttade från Stockholm så gick påstigande undan och släppte ordentligt av alla avstigande först. När jag kom till Bryssel frapperades jag av att de påstigande hela tiden bildade en svårgenomtränglig köttmur för de avstigande. Jag ondgjorde mig över detta vid otaliga tillfällen med argumentet: "Så gjorde folk aldrig i Stockholm!" Och så, när jag flyttar tillbaka till Stockholm så visar det sig att det där skitbeteendet har kommit hit också! Vad tänker ni på som står där och väntar på tåget? Tror ni på allvar att det går fortare om ni hindrar folk från att stiga av? Tror ni möjligen att det skapar god stämning så att den allmänna folkstressen inte ökar och gemene man inte blir mer irriterad och våldsbenägen mot exempelvis gemene kvinna om ni står där och blockerar vägen?
Studie nummer 3:
Försäkringsbolagsarbetare, omkring 36 år gammal. Innehar kaffebryggare och eget kaffe i hemmiljö. Lämnar trots detta lägenheten utan att först brygga och dricka första koppen. Delvis p g a detta sitter han på tåget och är lättretlig på enkla mänskliga beteenden, i det uppbyggandes en orolig mage, hög puls och dåligt humör. Tiger och lider sig igenom färden till kontoret där den hägrande kaffeautomaten till slut belönar honom med något som endast en gång i veckan (efter att Va'gott-tanten har varit och servat maskinen) kan liknas vid gott kaffe. Gå upp lite tidigare på morgonen, sätt på j-la bryggaren och ta en kopp innan du åker hemifrån, grabbhalva!!!
I byxfickan
I kväll kan jag inte komma på något vettigt att skriva så jag återger en dikt som jag var med och författade en gång när jag bara var hälften så gammal:
I BYXFICKAN
Hemoefen lyste och marokejden dog
När jag i byxfickan nyste en tuckid tanke mig slog
Sackamarrderparr, tänkte jag
Slagen av skräck
Jag har glömt Zajudars lag
Den är puts väck
Ur byxfickan smög då en cuxko så seg
Med en mössa så gräsblå
Öärypte och neg
Cuxkon log, lätt vajavé
"Den lagen ska jag gärna hjälpa dej med!"
Hemoefen lyste och marokejden dog
Om ni tyckte det där var flummigt så skulle ni sett dramatiseringen. Och nej, flera av orden i dikten är inte godkända i tävlings-Scrabble. Ordet "tänkte" exempelvis, är inte grundform.
Säsongen har börjat
Några reflektioner:
Christer Sjögren ska vara med. Och sjunga på engelska! Jag vet inte varför jag får för mig att Christers engelska uttal inte kommer vara exemplariskt.
Att Charlotte Perelli INTE kommer att delta tycker jag är så uppenbart att det nästan är löjligt. Så fort det blir dags för Mello så börjar dessa rykten, förmodligen startade av Perelli själv. Inte tusan vill hon floppa, vilket hon kommer göra om hon ställer upp.
Var tog trion Shirley, Sonja och Sanna vägen? DET hade jag velat se! Nu ska visst Sanna sjunga ensam. Får hon förresten det om hennes wailande höghet Carola bestämmer sig för att bevärdiga festivalen med sin närvaro?
Kurt Olsson kom inte med i år heller. Yey.
BWO. Njae... jag tyckte inte Temple of love var något vidare för två år sedan, men det gruppen släppt sedan dess låter betydligt bättre. Vi får se. Då tror jag flera gånger mer på E-Type+The Poodles, i alla fall vid ett eventuellt avancemang till ESC. Risken är dock att det kommer betraktas som den Lordi rip-off det kommer vara.
Och allt detta kan man tycka utan att ha hört en enda ton. Är man nörd så är man.
Önskejoker: Joddla me Siv feat. Bonde-Fredrik! Nej, jag bara skojar.... Tommy Körberg med en Björn&Benny-låt. Det hade varit mäktigt!
Språkets största utvecklare
Aftonbladets nätupplaga lanserar idag begreppet MATLJUGET och jag känner på mig att en klassiker har fötts. Snart kommer kvällspressen att avslöja skatteljuget och bredbandsljuget och jag ser verkligen fram emot det första nakenljuget!
Ebba von Sydow: "Det är inte jag som är naken på bilderna". ProVimal-rörelsen erkänner nakenljuget.
Jonas Hassen Khemiri och Jens Lapidus kan slänga sig i väggish. Kvällspressen och speciellt Aftonbladet är den största språkutvecklaren just nu. De har antagligen fått blodad tand efter att nakenchock kom med i SAOL. Keep on the good work, men försök att hålla orden på en lagom längd av 7-8 bokstäver.
"De vackraste orden är de läggbara." - gammalt Scrabble-ordspråk
Tvångstankar
Jag satt på min kära röda linje för en tid sedan och hade en stor väska med mig. Eftersom det värsta jag vet är att vara i vägen så brukar jag sitta med väskan i knät, men eftersom det här var en helg och tåget var bara halvfullt hade jag tagit mig friheten att sätta upp denna väska (som kallas Wassberg eftersom det är en säck) på en sits. Där satt då Wassberg och jag i godan ro i en fortfarande halvtom (eller halvfull, det beror på hur man ser det) vagn. Plötsligt kände jag hur Wassberg började knuffa på mig. Skumt, tänkte jag, ity Wassberg endast har namnet och ej livsgnistan gemensam med den gamle skidkungen. Jag tittade åt Wassbergs håll och märkte hur någon höll på att knuffa över Wassberg till mig för att sitta på hans plats! Sa jag att vagnen var halvtom?
Det fick mig att tänka tillbaka på våren 1996. Mona Sahlin köpte Toblerone och Göran Persson blev statsminister. En ung Britney Spears slutade som programledare på Disney Channel för att pröva sina näpna vingar som artist. Skåne län bildades och mitt i detta, i lärdomsstaden Lund, flyttade jag in på en studentkorridor på Delfinen. Det var en s k dubbelkorridor. Köket delades av 26 personer. En av dessa personer hade väldigt bestämda vanor. Hon satt alltid på samma stol vid samma plats vid bordet. Hon åt vid väldigt bestämda tider, sov vid väldigt bestämda tider (tror vi) och solade vid väldigt bestämda tider (fast där fick hon ju faktiskt anpassa sig till solen, den är ju inte heller så flexibel). Det där med att hon alltid satt på samma stol kunde ju inte lustigkurrarna på korridoren låta bli att testa ibland. Vid ett tillfälle flyttade de borden lite och ställde alla stolarna i en stapel (de skyllde på golvrengöring) och lämnade den så för at se hur den stackars tjejen skulle reagera. När hennes mat- och sovklocka ringde för middag så kom hon ut ur sitt skal...hum...rum menar jag och gick ut i köket. Väl ute i köket började hon enligt vittnen mumla något ohörbart och sedan började jakten. Hon flyttade först tillbaka bordet till sin rätta plats. Sedan gick hon lös på stolarna. "Hennes" stol var naturligtvis placerad relativt långt ner i stapeln. Hon ostaplade alla stolarna tills hon kom till sin stol och sedan placerades denna på exakt rätt plats. Hela tiden sägs detta mumlande ha hörts över köket. När allt var som det alltid varit så kunde hon äta, och det gick undan! Hon var ju efter i schemat.
För att er bild av mig ska förbli så glorifierad som den är bör jag lägga till att jag hade ingenting med detta skämt att göra. Jag har aldrig varit så gammelgrym. Jag skrattade dock åt återberättandet av det. Lite sådär klädsamt blandat med förfasning över illdådet.
Och nu satt jag där med Wassberg halvvägs upp i knät och gjorde stora ögon. Det var hon som trängt sig ner på sätet bredvid mig, som sprungen ur historien, som forna julars ande satt flickan med tvångstankarna där och tittade på mig med den osäkra blicken som jag så väl kom ihåg. Hon sa inte ett ljud, det gjorde hon inte dåförtiden heller. Hon var sig preis lik. Jag gjorde det enda rätta.
Jag knep käft och hoppades att hon inte kände igen mig.
Tvångstankar är ett gissel. Jag lider själv av en tvångstanke. Jag är helt säker på att om jag inte går upp ur sängen på morgonen så kommer jag med 100% säkerhet att inte komma till jobbet.
Stoppa pressarna!
Man tror man sett allt, och så kommer ett sånt här lågvattenmärke i allmänintressenivå. Och i en rikstäckande tidning! Stackars Niklas Ekstedt som utsattes för denna skymf! Skriv insändare, gott folk! Starta stödgrupper på FaceBook! Anna Grimlund, här har du ett nytt projekt!
Snart delas hela Sverige upp i två läger. Pro-Ebba eller Pro-Vimal. (Hehe, det där sista lät som en ny hälsofil från Arla....) Det här kommer sluta i HD! Vad säger Babsan om det hela? För han/hon måste ju få uttala sig som vanligt! Var var Robinson-Robban när det hände?!?!?!
Vem är Ebba von Sydow?
Försäkringssnubbe söker fru
Jag har en ny TV-idol. Och det är inte någon av dem som uppträder i programmet med samma namn. (Idol alltså, häng med lite nu!) Bonde-Fredrik! Vilken hjälte! Men han hade inte varit en tiondel så rolig om det inte varit så att jag känner en hel hop killar som låter och beter sig på det där sättet på riktigt! Kronan på verket var när en av de presumtiva frågade honom vad han gillade för musik. "Ja, det är mest Joddla me´ Siv å sån't..." precis som hela Sverige visste vad det är för en grupp.
Joddla me Siv är en bonnarockgrupp från Hässleholm som varvar sånger om socialt handikappade människor ("Tonny tuggar tuggummi") med rent ut sagt rasistiska budskap ("Kosovoalban", "Knark i Kångo") och lyckas med sin bonniga (så stavas det!) stil att göra detta till stor komik för oss som växte upp med åsikten att Norrland började i Markaryd.
Dagens andra skrattfest kom direkt efter denna scen när en av tjejerna sa att "Fredrik var nog den sötaste kille hon träffat, nånsin!" Jag är fast, jag måste följa detta spektakel, även om man inte behöver se programmet för att få reda på hur det går.
Jag undrar hur det hade blivit om det varit min yrkesgrupp som exponerades på ett sånt här sätt. Jag har tyvärr en viss misstanke om att det inte skulle bli lika många brev skrivna till oss. Det är onekligen mer sexigt med harvar och plogar än med blanketter och villkorsbilagor.
Idol å sin sida gick som man kunde tänka sig, ännu är det bara fjortistjejer som röstar och följaktligen hoppar de kvinnliga artisterna strömhopp ur tävlingen. Samma mönster som alla år. Fast jag börjar tappa tron på Amanda. Det lät för jävligt de här veckan också. Urinvägsinfektion sätter sig väl inte på stämbanden även om man sjunger pissdåligt?
Fast mina tankar återvänder till "Försäkringssnubbe söker fru". Värt ett försök, jag lägger ut en presentationstext här så kan väl ni som läser detta sprida ordet. Den här har jag använt tidigare med stor motgång.
"Snäll. Slåss aldrig och ler alltid åt bebisar. I behov av fler bokhyllor.
Du och jag har kanske inga gemensamma intressen? So what, vi kanske får! Det är ju det som är ett bra förhållande. Två personer som möts, kommunicerar och utvecklas tillsammans. Två personer som finns där för varandra, fysiskt och psykiskt. Kanske inte alltid, men när det som bäst behövs (som iofs ofta är alltid ;) ).
Ett förhållande är en vektor. En vektor definieras av tre saker; angreppspunkt, riktning och storlek.
1) Angreppspunkt - Någon i förhållandet måste finna en gemensam punkt att angripa på. Dåliga val av angreppspunkt är generella; "Kommer du ofta hit?", "DJ:n spelar bra ikväll." o dyl. En bra angreppspunkt kan inte exemplifieras eftersom den är individuell för varje förhållande.
2) Riktning - Det är viktigt för ett förhållande att alla parter har samma riktning. Min riktning är exempelvis att finna någon som kan tänka sig att, oavsett hastighet, bygga upp ett långvarigt förhållande med familj och grejer och som förhoppningsvis slutar i en delad sal på ålderdomshemmet samarbetandes med ett sudoku eller ett korsord (eller ännu bättre; råhånglandes).
3) Storlek - här kommer vi till det viktigaste av allt! Även om man har hittat angreppspunkten och har samma riktning så kan allt gå åt pipans kvist om den ena vektorn i förhållandet är mycket större än den andras. Om en är tokkär och den andra bara är lite småintresserad så går det inte! Den tokkäre blir besviken och den småintresserade blir stressad. Då är det helt irrelevant om man har samma drömmar och planer. Man kan hamna på hemmet hånglandes fastän man bara är lite ljum i början om bara båda två är lika ljumma.
Första steget är dock att hitta angreppspunkten. Det är det roligaste!"
Värsta grymma tjejen
Kom och sätt er, barn, så ska farbror Johan berätta för er om en tid för länge sedan, då ord betydde en annan sak än vad de gör idag.
På den tiden sa man inte fethaja utan man sa "det kan du skriva upp på en liten lapp". (Lappar var något som man hade innan chattrutan uppfanns.) På den tiden betydde fet att man var något överviktig och om du hade pratat om en "fet klocka" då så hade nog människorna fått sig ett riktigt gott skratt, må du tro.
Om man var grym på den tiden så var man mer som Adolf Hitler än som senaste Nokian.
Detta som en liten inledning till min berättelse om när jag och min vän Andreas Ohlsson var ute och s a s "rullade hatt" på Söders höjder i går afton. Vi började aftonen ståndsmässigt och för mig nostalgiskt på Akkurat på Hornsgatan, en belgobar där de har ett sagolikt utbud av öl och whisky samt serverar det bästa Belgien kan erbjuda, nämligen moules frites. De som kan sin köksfranska vet att detta är blåmusslor med pommes frites, direkt ätna ur grytan. Varmt, slabbigt och fantastiskt gott! Kan rekommenderas för en date eller i glada vänners lag, exempelvis en liten firmafest. Man blir inte bara serverad förstklassigt krubb, servitrisen ger en även rekommendationer på vilken öl som skulle smaka allra bäst till just din rätt. Jag tog Moules Orientale med curry, svamp och äpple (äpple är ju känt som den orientaliska frukten) och blev således rekommenderad ett amerikanskt öl som hette Hop Sun. Jag trodde först att servitrisen råkade spilla på sig när hon kom med förslaget men insåg sedan att det var så ölet hette.
Problemet var bara att musslorna var så utsökta att jag helt glömde bort att dricka hoppsan. Dästa och nöjda lämnade vi Akkurat och började gå Götgatan upp. Köer, köer vart man såg och eftersom det var en mindre istid i Stockholm i går så var vi inte så sugna på att stå och stampa för länge. Vi hamnade till slut i den snabba kön till Kvarnen. Vi tänkte som så att vi kunde väga upp den härliga atmosfären på Akkurat med lite vanlig, hederlig södersunk. Det funkade över förväntan! Efter att vi känt oss lastgamla en timme eller så bestämde vi oss för att blada.
Det var förresten otroligt mycket poliser ute på stan igår kväll. Jag antar att det har att göra med vansinnesdådet på Kungsholmen förra veckan. Ska bli intressant att se hur många helger det engagemanget håller i sig. Jag är dessvärre skeptisk....
Så var det då dags att anträda tunnelbanefärden hemåt. På tåget kom vi i samspråk med ett gäng ungdomar som också hade varit ute och rullat sina hattar och därför var lite lagom yra i huvudet. Dom hade alltså glömt bort det viktiga i att ta av sig hatten innan man rullar den! I gänget fanns bl a Pollen, som hade transaftnar varje söndag. Det sas aldrig var han hade dem, och vi blev inte bjudna och därför inte heller obehagligt berörda. Där var Dani som var så blond så att det t o m spridit sig till håret, och där var Nina, och Nina var värsta grymma tjejen. Gammelgrym, alltså. Adolf-style.
Henne kom man inte ifrån. Hon hade full koll på hela vagnen och la sig i allting. En tjej som hon inte kände satt och grät och pratade desperat i en mobil. Nina spelade med. "Kom hit gumman och sätt dig så kan vi prata..." kombinerat med en uppenbar vilja att istället göra narr av den stackarn inför alla. En stackars förskrämd eritreansk äldre kvinna satt bredvid Nina och var en s k "oskyldig förbipasserande" som utsattes för Ninas skrik rakt in i örat. Till slut brast det för henne och hon viskade fram ett förskrämt "kan du inte prata lite tystare, jag får ont i öronen..." varvid Nina innan hon tänkte sig för sa "Åh förlåt så hemskt mycket, det var inte meningen" för att sedan komma på vem hon var och lägga till ett "...och var fick du luft ifrån?"
Jag skulle vilja se ett battle mellan Grym-Nina och den finska bagladyn vars catch phrase "Jag ska döda dig om du inte håller tyst, jag är nämligen sjuk i huvudet." har blivit odödlig på röda linjen.
Hela kvällen blev en lång vandring nerför Memory Lane. Först minnas de goda sidorna av Belgien, maten och drycken, sedan minnas gymnasietidens långa gängresor, fast på vår tid var det buss i stället för tunnelbana och SMS:andet var nedskuret till ett absolut minimum 1988.
Nina steg av i Fittja. Alla var sååå lyckliga.
Man tänker så mycket
Jag tänkte skriva att min äldste och bäste vän Andreas kommer och hälsar på i kväll och stannar till i morgon.
Jag tänkte skriva om en massa annat ointressant larv.
Men så ringde min bror och berättade att jag blivit farbror. Min brorsdotter föddes 10/2 2007 i Kina, hon ser rätt fundersam ut och har lite temperament och nu ett par splitter nya adoptivföräldrar med tillhörande -farbror. Jag är helt galet lycklig för Nils och Heléns skull.
Och inte så lite avundsjuk.
Bloggus interruptus
Jag är svensk mästare på att skjuta upp saker. Jag hade kunnat turnera i folkparkerna med det, men har bestämt mig för att skjuta upp det projektet.
Och så sitter man här som ett ruttet bär och allt har liknat misär alldeles för länge. Lägenheten ser ut som ett....nja, inte riktigt som ett bombat skithus...det skulle väl vara skithuset då...men det ser inte så trevligt ut i alla fall, och i morgon är det fredag och jag väntar besök i helgen. Jag borde skaffa besök lite oftare så blev det oftare städat....
Och i stället så känner jag att jag måste leverera några rader till mina trogna läsare som för tillfället redan har rusat upp till 3! Jag läste någon stans att just 3 är medelantalet trogna läsare för bloggar. En till och jag är på övre halvan!
Sådärja, nu behöver jag bara skriva ett klatschigt slut (Jag rullade förresten KLATSCH på Betapet igår) men jag tror jag väntar lite med det.....
In my face!
Man står där framför badrumsspegeln, ansiktet täckt av ett tunt lager skum, Gilette Mach3 mot halspulsådern och DÅ får man för sig att kanske spara lite...
Och så börjar man odla. Man ser sig själv med ett präktigt kapten Haddock-skägg eller några välansade streck runt mungiporna som Peter Swartling och den första tiden ser det riktigt lovande ut, riktigt snyggt faktiskt....
Och så plötsligt träder de fram, de kala fläckarna mitt i som blir så tydliga när skägget växt till sig lite, dom där fläckarna som gör att det där fnaset ser helt SJUKT ut!
Där är ärret från när jag fick den ljusa idén att med en låda öl i kroppen och en flaska till i handen gå rakt igenom en skogsdunge på Tjärö, fastän det gick en jättefin stig runt om som bara kan ha varit 1,5708 gånger längre som absolut max. Ett oförsiktigt steg och en paniktanke att inte slå sönder flaskan utan istället dämpa fallet med mitt ansikte och så var man ful for life.
Och där har vi den kala fläcken som beror på att jag inte kan låta bli att pilla mig i nyodlingen hela tiden. Min farfar sägs ha haft en metod att få folk att sluta bita på naglarna. Han föreslog att man skulle smeta kattskit i nagelbanden. Det borde fungera med skäggpillning också. Spillning mot pillning! Undrar om fru Björk en trappa ner misstycker om jag lånar Chiquita en stund....
Och till slut, den ultimata förolämpningen, det börjar bli fel färg på fanskapet också! Jag är all for integration, men när det börjar flytta in vitingar och grågossar i mitt facehood sätter jag ner foten!
Nu du skägghelvete, ska du döden dö!
BRR
I Beaverton, Oregon, går de säkert omkring i T-Shirt. I Bryssel regnar det antagligen, men det är säkert fortfarande acceptabelt varmt. Men Johan var naturligtvis tvungen att flytta tillbaka till polcirkeln!! Sverige är fantastiskt....kallt.
Snillenas softa spekulationer
Glädjande nog inträffade detta svaga ögonblick i direkt anslutning till att hon hade läst vad jag skrivit i den här bloggen. Sånt värmer.
På tisdagar (som det är idag) träffar man mig på Soft Bar & Kök från 18:00 där jag och stora delar av Stockholms Scrabble-elit (där hindrade min blygsamhet mig från att sticka in ordet "övriga" på lämplig plats) för en kvälls förundrelseväckande beteende. Vi brukar vara 15-20 stycken som invaderar detta vattenhål i hörnet Malmskillnadsgatan-Mäster Samuelsgatan där vi slår upp våra bopålar och spelplaner och sedan nördar oss igenom kvällen till övriga gästers fascination. Fantastiskt roligt! Alla är välkomna att prova. Det finns inte mycket i världen som gör två personer så diskussionsvilliga som ett ifrågasatt ord på ett Scrabble-bräde.
Jag har höga förhoppningar om aftonen. I helgen har jag haft ett otroligt flyt på www.betapet.com och fått ut rullningar som OVISPAD, OmMÅLAD, (T)äLTMÖTE och sist men inte minst FYLLEST. I sista fallet var det minst sagt synd att det inte låg ett fritt FE på brädet. Det är ju aldrig fel med en FYLLE(FE)ST!
Tjosan, tjosan!
"Tjosan, tjosan!" Där var det igen. Jag tittar mig om
Det sitter en kvinna på en bänk och vinkar åt mig och ropar "Tjosan, tjosan!"
Vad lång och bystig hon är...
"Tjosan, tjosan!"
Med basröst...
Det sitter en jättelik transvestit på Bantorget och ropar "Tjosan, tjosan!" till alla som går förbi.
Och jag tänker:
Vilken underbar kondomreklam!
Dagens struntsak
Jag går alldeles för ofta på hamburgerrestaurangen Max på Vasagatan. Jag skyller på att man får Svenska Dagbladet gratis där, men det är bara halva sanningen. Det går fort, det är snabbmatsvärldens godaste burgare som serveras och dessutom så har de en lunchmeny som gör att ens burgarval varieras varje dag. Jag är en vanemänniska när det gäller lunch.
Hur som haver, det är inte det ni ska reta er på, (om ni vill, här tvingas ingen...) utan på den mindre intelligenta placeringen av soptunnorna. Dessa står nämligen i direkt anslutning till de automatiska entrédörrarna. Följden blir att när man ätit upp och ska gå och slänga stripspåsen och burgaromslagspapperet så registrerar sensorerna i entrédörrarna att någon kommer på väg ut, dörrarna går upp, ett vinddrag kommer farande och SWISCH så flyger skräpet iväg bortåt kassorna som tumbleweeds på amerikanska stäppen.
Vad tänkte dom på!?
Idol och drömmar, fast inte nödvändigtvis relaterade
Tittade just på reprisen. Jag tillhör den där gruppen som tycker att det går alldeles utmärkt att tävla i musik, men i den här serien tävlas det väldigt lite i musik. Jag kan tänka mig att Amanda vinner mer röster på "Ja du, Jihde...." än på att vråla lite extra i Tainted Love. Men så åker den som lät jävligast ut och så verkar det som om det handlar om att tävla i musik i alla fall. Betryggande.
Men jag blir lite förvirrad. Är Snygg-Erik med i år IGEN? Är det OK att bara byta namn till exempelvis Mattias och sen prova en gång till? Och varför sjunger han sämre i år???
Vågar man hoppas på att Jihde växer in i rollen? Jag tvivlar....
På tal om något helt annat; Jag har en återkommande dröm om att jag går omkring i en bokhandel och letar efter något, när jag plötsligt tappar byxorna! Kan någon hjälpa mig tyda det?
Lite personangrepp i alla fall
Som jag sa innan, inga personangrepp om det inte blir absolut nödvändigt.
Nu är det det.
Filippa Reinfeldt har en blick och ett tonläge som gör mig obehaglig till mods. Det finns inget som helst naturligt i denna kvinnas beteende. En Stepford Wife med en inprogrammerad, permanent begrundande stämning i blicken och ett mörkt tonläge i rösten som skulle göra och förmodligen också gör Katarina Sandström sömnlös av avundsjuka. Hon är så mediatränad så att om Babben skulle sjävantända så skulle Filippa förmodligen bara fråga: "Mår du bra?" med samma djupa tonläge och kanske KANSKE höja lite på ögonbrynet.
Jag skulle vilja se Filippa Reinfeldt släppa sig. Det hade blivit bra TV.
En annan som också bara har ett ansiktsuttryck och ett tonläge är Gabriel Odenhammar, men han är inte medietränad. Han är bara medioker. Men han gjorde nog bra ifrån sig som försäljare på Teknikmagasinet.
Maria Möller är däremot Sveriges roligaste kvinna. Hon är inte bara det, hon är ALLA Sveriges roligaste kvinnor. I en.
Och jag är inte alls patetisk som sitter hemma och glor på TV en lördagkväll.
CPS
Förra veckan satt jag och åt sushi hemma hos några av mina allra bästa vänner och då fick jag en så lysande idé (tyckte jag och faktiskt dom också).
Själv är jag ytterst ointresserad av matlagning. Bara jag går in i ett kök och ser en kokbok blir jag uttråkad. Och tala inte om att gå in i min mors kök! Då blir jag alldeles lamslagen, men det är en annan historia för ett annat inlägg som komer skrivas när jag faktiskt just kommit ut ur sagda kvinnas kök. Hursomhelst, idén jag fick hade t o m kunnat göra MIG till värsta mat-Tina (fast utan den där dumsexiga looken).
Bilar har ju GPS (Global Positioning System). Tänk om man skulle kunna köpa spisar med CPS (Cooking Positioning System)! På ett tangentbord slår du in vilken rätt du vill laga och från en databas hämtas så receptet fram. En röst (Mat-Tinas?) berättar för dig i perfekt kronologisk ordning vad du ska göra. Den räknar naturligtvis också ut hur lång tid det kommer ta att laga rätten i fråga, med tanke på hur många portioner eller hur stora satser som ska bakas/stekas/kokas/wokas. "Om fem minuter knäcker du ett ägg..."
Spisen skulle ha designerade och/eller kalibrerade kokkärl så at den hela tiden höll koll på hur mycket man lägger i grytor/järn/pannor m h a viktsensorer. På detta sätt skulle spisen kunna räkna ut hur lång tid råvarorna behöver tillagas. Hur välstekt man vill ha en eventuell biff får man förprogrammera med en s k "enkel knapptryckning".
CPS-en levereras med svensk husmanskost och det franska, italienska och tyska köket färdiginstallerat i databasen. Man kan köpa till asiatiska recept och allt man vill.
Och till sist det bästa av allt; skulle man göra fel så ska CPS-en snabbt räkna ut hur man fortfarande kan lyckas med att servera ett lyckat mål fastän man druttade i för mycket salt eller blandade ihop salvia och muskot. Det som började som en ratatouille blev till slut en Janssons frestelse!
Räcker det här som bevis för att det var jag som kom på det? Får jag pengar nu om någon snor min idé? Är jag rik!? Jag kan väl åtminstone få en gratis CPS när ni utvecklat klart? Det kan väl inte ta så lång tid....
Kom igen, sno på!
Första inlägg!
Vad kommer det här att handla om då?
Inga personangrepp, alla jag känner kan vara lugna, ingen kommer hängas ut mer än nödvändigt.
Inte överdrivet mycket om banjospel heller om det var någon som trodde det. Namnet på bloggen är som den uppmärksamme och nördige naturligtvis snabbt ser ett anagram för något den här bloggen kommer handla allra mest om. Fler ledtrådar ges inte.
Det blir mycket Scrabble, schlager och tjuvlyssningar som kanske är mer tänkvärda än roliga. För de roliga sådana hänvisar jag till Sveriges roligaste webbsida, www.tjuvlyssnat.se. Den har länge hört till min morgonritual. Tandborsten, kaffet, tjuvlyssnat....
Jag lär inte uppdatera bloggen varje dag, och jag tänker bara skriva i den när jag har något intressant att tala om. Som tur är är det jag själv som avgör om något är intressant.
Vi syns, vi hörs, vi märks!
