Semesterrecension

Jag har sett "Bryssel - en påsksemester" och är rätt så imponerad.
"Bryssel - en påsksemester" baseras i stort på kultserien "Bryssel - ett liv" som sändes åren 2002-2006. Huvudaktörerna var i stort sett desamma, producenten var måttligt intresserad av att introducera nya karaktärer.

Det mesta var sig likt från serien, den stora skillnaden var att huvudpersonen denna gång bodde på hotell. Hotellet var mycket trovärdigt gestaltat av Best Western Royal Centre som briljerade i sängkvalitet men kanske inte var lika övertygande i frukostscenerna. En hotellfrukost utan ägg borde inte få finnas. Ryktet säger att rollinneavaren krävde 2 euro extra i gage per ägg, något som producenten vägrade gå med på.

Vädret i "Bryssel - en påsksemester" var nyskapande och oförutsägbart. För att undvika att hela rullen skulle bli en solskensgnistrande pilsnerfilm i trottoarmiljö fläskar special effects-enheten på med ymnigt snöfall, något helt nytt för fans av "Bryssel - ett liv" speciellt så sent i säsongen.

Intrigen är enkel. Huvudpersonen åker tillbaka till sin  gamla hemstad för att se om allt är sig likt. I en följd episodiska berättelser konstaterar han att jovars, nog är det det. Varje dag avslutas med en batalj mellan hjälten och styckets skurk, hotellvaktis (Francois van der Sauerkrout), som blockerar hotellentrén varje midnatt med sin magiska metalltvärslå som det står "Security camera" på och ytterst motvilligt släpper in nattmanglande gäster.

Huvudpersonen Johan (Banjo-Herren) överraskar inte. De långa ensampromenadscenerna genom city förbryllar. Varför gör han ingenting? Vad väntar han på? Hans inre kamp med sitt dubbla "medborgarskap" fascinerar. "Varför inte bara sätta sig på ett café och ta sig en öl som lokalbefolkningen, det gjorde du ju ofta när du bodde här?" " Alldeles ensam? Så här dags? Det kan man väl inte?" Huvudpersonens överrumplande känsla av att ha all tid i hela världen eftersom han är i sin hemstad sätter också käppar i hjulet. Som åskådare väntar man förgäves på den utlovade moules frites-scenen och även besöket på Davy's som alltid var en höjdpunkt i "Bryssel - ett liv" uteblir.

Bifigurerna känner vi igen. Hjältinnans roll spelas återigen och som alltid av Vera (Galpal Vera K) som får flera magnifika scener och måste anses vara hela upplevelsens stora behållning. Vackrare än någonsin glänser hon i flera scener i olika miljöer men allra mest i den formidabla diskbänksrealism hon presterar vid tillagandet av lammgryta. En prestation som borde rendera henne någon sorts pris.
Atlas (Atlas) är som vanligt ett charmerande irritationsmoment och blir på så sätt den som står för kärleksscenerna i dramat. Kärvänlighet har sällan framställts på ett så moget och mustigt sätt, åtminstone inte andedräktsmässigt.

Mest fascinerande med produktionen är att alla utom huvudpersonen inte verkar ha åldrats en sekund sedan serien lades ner. Alla är fortfarande lika vackra och lyckade, medan huvudpersonen har blivit tunnhårig och lagt på åtskilliga bilringar. Vad vill filmskaparen ge oss för budskap med detta?
Det blir också det bestående intrycket av filmupplevelsen.

Det ska noteras att det dock var riktigt skönt att komma ut från salongen till slut efter denna maratonrulle på 5 dagar.

Huvudpersonens velighet och slentrianmässiga tidsdisposition drar ner betyget lite, men "Bryssel - en påsksemester" får ändå 5 banjosträngar av 6 möjliga. Se den. Det gjorde jag.

Mer tid att rösta på

Hej alla schlagerbitna, alla tråkmånsar samt eventuellt övriga.

Egentligen gick deadline för röstning i Alla Tiders ESC!s delfinqler ut igår kväll men jag har beslutat att förlänga rösttiden till 30 mars för samtliga finaler.

Bidragen hittar ni lättast här.

Röstar gör ni genom att skicka en fördelning av 6 poäng per delfinal till schlagerbanjo@gmail.com.
Enklare kan det bli, men inte mycket.

Kom igen nu och rösta!

Desperata tider kräver desperata åtgärder

En gång i tiden var jag rätt bra på att bowla.
Det var när jag senast bodde i Bryssel och priserna för den feta sporten var humana. Det är ju så gräsligt dyrt att bowla i Sverige. Jag spelade minst en gång i veckan och snittade på hyggliga 140.
Om jag är i Belgien en måndag måste jag spela bowling, så också i måndags. Min gamla kollega och medspelare Matz, som spelat rätt högt upp i belgiska bowlingligan, tog med sig klot och fästmö till hallen och mötte upp med mig. Vi spelade fyra serier och bowling var bara roligt i andra serien, då jag bobbeamonade mig ända till 199 poäng, vilket är det näst bästa resultat jag presterat någonsin. De andra serierna ska vi inte tala om, men om jag säger att mitt snitt för dagen blev 127 så förtstår ni kanske att de inte var så lysande....

Med kraftigt stukat självförtroende lomade jag hem till Vera som ville utmana mig på det där spelet där sju brickor med bokstäver står på ett ställ och skall bilda ord. Snabbt byggdes mitt humör upp igen. Vad sägs om tresetssiffrorna 582-236, 567-236, 629-202? Jag presterade 7 rullningar på tre matcher; SNÖRIpA, SVÄNGOM, DAGsTUR,SKALErI, OSTaDIG, SKApARE samt SLÄDTUR.
Det ska sägas att ett snitt på 225 är ganska bra för en som inte spelat mer än 10 partier de senaste 5 åren och som dessutom tycker att hakningar är fusk. Fast mest mina.

Det var bara en liten hake.
Vi spelade Alfapet...
Men det är ingen fara, jag åker på avgiftning i Göteborg till helgen.

Belgiske tidender

Här är Banjo-Herren med de senaste rubrikerna!

Bindestreck har återfunnits på franska tangentbord! Det hade förklätt sig till minustecken på den numeriska avdelningen. Tangenten som uppgav sig att vara bindestreck men i stället visade sig vara likhetstecken har tagits in för förhör och har gjort vissa medgivanden.

Och så politik. Det belgiska parlamentet har nu löst den nio månader långa krisen och lyckats sätta ihop en koalitionsregering. Den tilltänkte premiärministern har av krisen dock tvingats sjukskriva sig p g a en stressrelaterad sjukdom. Enligt en talesman mår han bra, men man får inte prata politik med honom. Då somnar han. (Obs! Detta är inget skämt!)

Nu djur! Cockerspanielhannen Atlas som är mest känd för att vara Bryssels största hund med sin mankhöjd på mäktiga 25 cm har nu utökat avståndet till sina konkurrenter.
"Jag kände att jag inte hade så mycket att ge på höjden längre", berättar Atlas i en exklusiv intervju för Banjo-Herren, "så nu har jag koncentrerat mig på bredden i stället."
"Hur har den här remarkabla förbättringen blivit möjlig, tror du?"
"Jag har koncentrerat mig på att äta upp allting jag hittar när jag tar ut min människa på promenad. Och sen brukar jag dricka av hennes olivolja när hon är på jobbet. Dessutom brukar jag försöka slicka i mig eventuella herrbesök. Du verkar riktigt god, faktiskt. Slurp, slafs...."

Vetenskap. Belgien, som naturligtvis brottas med en stor utlandsskuld, har kommit på vad som är viktigt att lägga pengar på och därför startat bygget av en jättelik polarstation.
"Det här kommer att ge ovärderlig goodwill till Belgien", säger en tokdåre i organisationen runt bygget. "Vi bygger den på plats uppe vid polen, men det är ju viktigt att vi skyndar oss och får upp taket på stationen innan det börjar snöa. Om det snöar in blir ju stationen förstörd!"

Och så mat. Från ett kök på Rue de Vleurgat rapporteras ett nytt världsårbästa i matlagning. Det nya gällande rekordet bestod av lammgryta tillagad i marockansk lerbytta med couscous och saffranswokad brysselkål. Kocken, Vera K, var märkbart tagen av prestationen.Hemligheten med det lyckade rekordförsöket är med största säkerhet att den planerade assistenten Vera anlitat inte la sig i alls utan bara hjälpte till med själva förtärandet av anrättningen.

Till slut vädret.
Det lär bli helt normalt Bryssel-väder även idag. Dagen börjar med solsken och varmt för att om en halvtimme slå om till ösregn med inslag av hagel. Framåt lunch kommer en värmebölja in och ger tropiskt väder följt av storm, som klockan tre stiger till orkan. Sedan stiltje i 10 minuter följt av istid. Framåt kvällen uppklarnande och snö, blandat med värmeåskväder.

Det var allt från Bryssel för idag. God förmiddag!

Inte konstigt alls

Varför känns det inte konstigt?
Det borde kännas lite skumt i alla fall.

(Förresten, ni får ursäkta om det blir ovqnligt mångq q i det här inlägget, jag skriver på franskt tangentbord och på de missfostren har q och q bytt plqts. Orkar inte rätta allq.)

Först en glad nyhet; Solen skiner från klqr himmel och ingen snö ligger för allmän beskådan någonstans. I förrgår kväll snöade det alltså ett par centimeter snö, vilket kan klassas som snökaos i landet där de behöver en byråkratisk utredning för att besluta om en kommunalpolitiker får snyta sig och om han skulle få det, hur mycket snor han får snyta ut per gång. Att ha en snöröjningsplan är naturligtvis inte högprioriterat eftersom det snöar en gång var tredje år.

Förra gången det snöade blev jag naturligtvis drabbad. Dagen innan Scrabble Topp 12 (en qnnqn sak som inte verkar finnas på ett logiskt ställe på franska tangentbord är bindestreck) snöade det utav bara helsicke i Bryssel och snön låg millimeterdjup i de värsta drivorna. Planet jag skulle flyga till Stockholm med blev naturligtvis inställt. Det gick ju inte att flyga i det helvetesvädret! Dessuto, var det säkert motvind. (Sa jag att det är ett kommatecken där M borde vqrq på de här doningarna?)

Nåväl, när det så började ösa ner sånt där vitt skit i förrgår så blev det naturligtvis kris på Zaventems flygplats. Plqnet som morgonen därpå skulle flyga tillbaka till Bryssel med bl a mig blev försenat så pass att piloten och hans manskap (naturligtvis var det samma gäng åt båda hållen, de ville ju hem till sina älskarinnor till påsk) var tvungna att sova ordentligt på morgonen och mitt plan blev é timmqr försenat.
Mqn måste trycka på Shift för att skriva siffror.
Planet blev alltså 2 timmar försenat från Bromma.

Jqg tog min ganska lätta väska (den kommer vara betydligt tyngre på hemvägen, choklad är tunga prylar) och lyxade till det med en taxi, installerade mig på hotellet, sms:ade Vera och avtalade en tid att träffas senare på kvällen och gav mig ut på stan. Redan i hotellobbyn ringde Anders och undrade om vi skulle ta en fika.
Jag gick ner till Hector Chicken (varför har inte Sverige ett anständigt snqbb,atsställe med endast kycklingrätter???) och beställde det vanliga, en halv grillad. Nej, jqg särskriver inte...
Efter en stund kom Anders dit. Och det kändes som tiden stått stilla. Trots att vi inte setts på snart två år så tog vi upp tråden där vi slutade sist, som om det bara varit en vecka sedan. OK, han hade lite mer hår och jag hade lite mindre.

Vi gick på Fnac och MediaMarkt, precis som vi alltid gör och sen gick vi och tog en Duvel, precis som vi qlltid brukqde göra. Och sen bestämde vi, eftersom det regnade utav bara helhavre, att dra hem till Anders och laga mat. Och allt var precis som vanligt. Flyttade jag någonsin härifrån?

Vid åtta kom Vera dit. För första gången på två år sågs vi igen, och det kändes inte konstigt alls. Hon var sig precis lik, skogstjärnarna vqr lite mörkare och hemlighetsfullare, men annars var det 2006 igen. Snart skulle jag gå hem till min lägenhet på Baron Lambert, försöka duscha och försöka förstå posten jag fått och på tisdag skulle jag åka ut till Bordet, koppla in mig på Canon Help Desk och lida mig igenom en dag av förfasande faxanvändare och snorkiga yrkesfotografer.

Tur att jag vaknar på torsdag.
Fast OJ vad kul jag har:ù*^$;, (men var var det nu det där förpillrade utropstecknet höll hus igen.........) 

Snö

I morgon åker jag på semester.
Söderut, bort från snö och kyla!
Jag tycker INTE om snö. Snö är vitt, kallt och halt. Snö orsakar benbrott, förkylning och förfrysning.
Hela veckan har stockholmsvädret uppmuntrat mig att se fram emot att få sätta mig på planet och flyga ner till Bryssel där man oftast begår shortspremiären så här års. Ah, sitta på en trottoarservering och dricka en Kwak ur anständiga glas, eller varför inte en Delirium Tremens? Jomenvisst, i Belgien finns det en öl som heter Delirium Tremens som har rosa elefanter på etiketten. Tala om att avdramatisera!
Och nu har de vad jag hört infört rökförbud på krogen i Bryssel också. Underbart!

Jag ska gå på Davy's och äta min favorit-thaisoppa.
Jag ska äta moules frites.
Jag ska bowla till normala priser.
Men framförallt ska jag inte frysa.
Inte halka.

Galpal Vera K ringde mig för att planera påskmiddagen vi ska laga. Lammgryta, mums! Och när man som mest sitter och göttar sig säger hon plötsligt:
"Oj, vad det snöar!"
Först trodde jag hon frågade om det snöade hos mig. Sedan insåg jag det förfärliga, det avskyvärda, det otänkbara.
Det snöar i Bryssel för första gången sedan 2006. Och inte lite heller.

Fast jag vann Mazarin Cup.
Och jag fick en ny lott på min trisslott.
Och på söndag blir det lammgryta, i vår nybyggda snöhydda....

Alla tiders ESC! Delfinal #6

Så var det dags att presentera den sista handfullen schlagerbidrag.
Latmasken i mig får mig att hänvisa till tidigare delfinaler för instruktioner om hur och var man röstar. Sista röstningsdag är 26/3, precis som vanligt.

Idag kommer vi att få se både fuldans och findans, ESC-historiens hittills längsta intro samt djur, både i kläder och dekor. Eftersom ni förmodligen kan bärga er lika lite som jag så sätter vi igång.

UNGERN
Och vi börjar med mitt absoluta favoritbidrag i Eurovision Song Contest genom alla tider. Fem skinnskallar i ridbyxor som dansar med höga knälyft, och mitt ibland dem skuttar ett skogsrå av finaste märke! Hon sjunger kanske inte bäst, men bra nog, och hennes kondition räcker både till dans och sång. 2005 svängde NOX sina rakade i "Forogj Vilag".

FINLAND
Här var jag rätt säker på att jag skulle få presentera monstren från 2006, Lordi, men forumisterna på Ordspel ville annat. 1994 snodde duon CatCat Carolas koncept från 1991 och lät två killar dansa akrobatiskt bakom och framför sig. Observera dem speciellt under refrängen. Det de två dansarna då framför kan inte betecknas som annat än professionell fuldans! Speciellt spikar de schlagerobligatoriet handvift över huvudet på ett sätt som inte ens Amy Diamond skulle klarat av. Speciellt inte 1994 då hon var 2. Lägg också märke till tjejernas nyckelpigebehåar. Jaså, det hade ni redan gjort....

ALBANIEN
Albanien debuterade i ESC 2004. Debutbidraget är också det som det gått bäst för hittills. Förutom här i "Alla tiders ESC!" för här har vi röstat fram 2006 års bidrag som har ett mycket speciellt sound, för att inte tala om två stycken albanska tomtenissar på scenen, en som sjunger och en som spelar. Sången heter "Zjarr e ftothê". och sångaren som inte ser ut som en tomtenisse heter Luiz Ejlli.

ÖSTERRIKE
Här har vi en tomte till, fast då menar jag tomte i betydelsen "redo för dårhus". Såna tomtar behövs i Eurovision, så länge det håller sig till en eller två per år. Alf Poier sjunger inte så bra, men hans doakör sjunger sämre. Det han presterar i musikpartierna kan för övrigt inte kallas för fuldans eftersom den på inga villkors vis kan vara koreograferad.

SCHWEIZ
Ni vet väl att Celine Dion vann Eurovision Song Contest för Schweiz 1988? Man kan ju tycka och tro att det borde vara hon som representerar Schweiz även i denna tävling. Men nej, Celine var chanslös mot en herre i vit frack och matchande fiol. När jag ser Egon Egemann traktera sitt instrument och sjunga som om han var sponsrad av Bregott så kan jag inte låta bli att undra om han verkligen tar sig själv på så stort allvar som han verkar göra. 1990 framförde han "Musik klingt in die Welt hinaus". Det här är så knäppt och obskyrt att man inte ens kunde finna ett vettigt klipp på YouTube....

SPANIEN
1990 stod de här galanta damerna och åmade sig i en låt som var ovanligt mycket före sin tid. Detta måste vara ESC-historiens längsta intro, men vad jag hört av Bulgariens bidrag i år så är rekordet i fara....
Men varför gör de "vagga-bebis"-rörelser samtidigt som de sjunger om en ensam bandit? Ibland önskar man att man kunde spanska...

GREKLAND
Ni vet väl att Elena Paparizou från Angered vann Eurovision Song Contest för Grekland 2005? Man kan ju tycka och tro att det borde vara hon som representerar Grekland även i denna tävling. Men nej, Elena var chanslös mot en grekisk dam i ljusgrön långklänning. (Mina snitsiga formuleringar har tagit slut, jag måste återvinna.)
Keti Garbi gick upp på Eurovision-scenen 1993 och sjöng detta mycket grekiska bidrag: "Ellada, HoroTou Fotos" som är en hyllning till hemlandet. Titeln betyder "Grekland, ljusets land".

SLOVAKIEN
Slovakien gjorde ett kort gästspel i Eurovision under 90-talet, men jag känner på mig att vi snart har dem med oss igen. 1998 såg vi dem senast och det är även det bidraget som blir det sista i denna tävling. Katrina Hasprova sjunger en smäktande ballad som påminner inte så lite om "Scarborough Fair" i början. Det är ett gott betyg.

Gå nu tillbaka och titta och frossa i denna kulturskatt. Ni har fem dagar på er att rösta, och ju fler som röstar desto gladare blir jag. Det är MYCKET jämnt i samtliga pågående omröstningar så bara dra era strån till stacken nu.

Vad händer sedan? Jo; 1 april kommer de 24 finalisterna att tillkännages, och då blir det tuffa tag! För då gäller det att plocka ut sina tio favoriter och ge dem klassiska schlagerpoäng, 1-2-3-4-5-6-7-8-10-12. Det varken vill eller bör man missa! Vi ses då!

Alla tiders ESC! Delfinal #5

Så var det dags för den näst sista delfinalen i Alla tiders ESC!
Vill du veta hur det går till att rösta hänvisar jag till introduktionen till tidigare delfinaler. Ingen idé att tjata hål i era huvuden.

I dag är fältet mer kronologiskt utspritt än igår. Tidigaste bidragen kommer från 1981 och senaste från 2006. Vi kommer få se dansande flyglar, dirigenter med myror inte bara i brallan utan hela fracken samt ett bidrag på låssiska.

PORTUGAL
Playback blev standard i Eurovision i slutet på 90-talet. Innan dess var det levande orkester. Det var bättre förr. 1981 var det så bra så att man var tvungen att sjunga om Playback för att få uppleva det. Och inte ens då gick det så bra. Carlos Paião blev näst sist, men hans doakör skrev fuldanshistoria. Än en gång får vi se vykortsfilmen i början, dels som ett tidsdokument, dels som en hyllning till ESC-kommentatorn framför alla andra, Terry Wogan, som garnerar detta vykort med sin omisskänsliga Queen's English.

BELGIEN
Belgien är ett låtsasland, så det är inte så konstigt att deras näst största framgång i ESC någonsin kom med ett bidrag på låtsasspråk. Urban Trad har gjort många bra låtar. Är detta en av dem egentligen? Kul kuriosa: I spalten "Related Videos" på YouTube-sidan du får upp när du klickar på länken finns en video som heter "Urban Trad - Jorden / Terra". Klicka på den så får du höra hur det låter när en belgare sjunger på svenska! Nu när alla länder sjunger på varandras språk, varför är det aldrig något annat land (utom Finland) som sjunger på svenska i ESC egentligen? Man bara undrar!?

STORBRITANNIEN
Av denna lilla visa kan vi lära att aldrig låta vår obeslutsamhet ta oss bakifrån. Nej, man måste bestämma sig! I slutet av låten kommer något som faktiskt får betecknas som ESC:s första nakenchock! Det var mycket skriverier om Buck's Fizz's korta kjolar 1981. Låten hette "Making your mind up". Själv får jag såna tecknad film-vibbar av detta bidrag så jag förväntar mig att Scooby Doo ska komma inspringande när som helst. Men det är nog bara jag...

RYSSLAND
Här skulle minsann Scooby Doo också kunna komma inspringande. Det är ju ett spöke i flygeln!
Dima Bilan, som blev tvåa med detta bidrag för Ryssland 2006 ställer upp i år igen, men för Grekland. Det lär nog gå rätt bra för honom i år också....det här bidraget heter "Never let you go".

TURKIET
Turkiet har vunnit en gång, 2003. Tro inte att det bidraget är det som Ordspels forumister röstade fram i denna tävling. Nej nej, har kommer ett underbart bidrag från 1989, från den tiden då Turkiet bara var slagpåse och nästan alltid placerade sig runt 20:e plats. "Bana bana" som detta bidrag heter blev exempelvis 21:a, näst sist. Bidraget är en klassiker tack vare sin sprallige dirigent och att de manliga sångarna otaliga gånger gurglar fram ett ljud som för ett skadat öra låter som en väsentlig del av det manliga könsorganet...

ANDORRA
Andorra är rätt färska i ESC-cirkusen. 2004 gjorde de debut med det absolut taffligaste bidrag som framförts i Eurovision Song Contest i modern tid (d v s efter Irlands storhetstid). Året efter hade de bättrat sig så pass så att vårt bidrag kommer från detta år. 2005 sjöng Marian van de Wal "Le Mirada Interior". Andorra väntar fortfarande på att få vara med i sin första ESC-final. 2008 års bidrag lovar gott, men Andorra har lite för få grannländer för att kunna känna sig säkra. Sorgligt men sant.

KROATIEN
Kroatien har hållit sig väl framme flera år, bl a 1995 när de två koloratursångerskorna Magazin (vilket j-la namn!) och Lidija kvintilerade fram "Nostalgija". Om någon tror att jag verkligen vet att använda ordet "kvintilerade" på ett korrekt sätt, så tror någon förmodligen fel. Sexa blev dom hur som helst med denna hyllning till Paganini.

LETTLAND
De senaste åren har letterna skickat teckenspråkstolkar, en a cappella-grupp samt sex män i lustiga hattar till Eurovision Song Contest. I år bidrar de med ett gäng piratkopior. Men allra första gången de var med, 2000, skickade de det största de kunde uppbringa! Brainstorm har en sångare som både till leende och allmän dansglädje påminner mycket om Österrikes sångare från 1982. (Obs! Ni kan inte rösta på österrikarna, de är bara en underbart fjollig bonus.) Letternas bidrag i Globen 2000 hette "My Star".

Det var dagens åtta bidrag. Rösta senast 26/3!
I morgon kommer de sista åtta bidragen där vi bl a hittar nyckelpigebehåar, vita fioler och min favorit genom alla tider. Missa absolut aldrig någonsin detta! Ses i morrn!

Nyfiken på Matildas underkläder

Så har man blivit lurad igen.
Min fasta telefon ringde. Jag såg att det var ett 031-nummer och undrade vem i Göteborg som hade mitt nummer. Redan då borde jag ju ha insett att cet inte var en god idé att svara.

Det var ingen där. Först.
Sedan hörde jag en stämma som jag tyckte mig känna igen som hustrun till en av mina bättre vänner, som faktiskt bor i Göteborg. Lite nervös hann jag bli innan damen i andra ändan hann presentera sig.
"Hej, är det Johan jag talar med? Jag heter Matilda."
Min väns fru heter inte Matilda.
"Jag ringer från Front."
"Hej Matilda", sa jag glatt. "Vad vill du sälja till mig?" Man är ju inte dummare än att man förstår vad som är på gång,
"Jag vill inte sälja något direkt, utan jag skulle vilja skicka ett prova-på-paket med kalsonger till dig. Har du inte hört talas om Front? Vi har funnits i 15 år nu!"
"Jag har funnits mer än dubbelt så länge och du har ju inte hört talas om mig, eller hur!"
Ibland blir man riktigt nöjd med ett svar. I efterhand sett så var det kanske inte så klokt att börja bonda med en telefonförsäljare. 
"Hur mycket betalar du för ett par kalsonger?" frågade Matilda vidare.
"Det beror på hur mycket de kostar" svarade jag. Jag skulle knäcka Matilda, tjafsa med henne länge och sedan avspisa henne så att hon ruttnade på telefonförsäljaryrket och började jobba inom vården istället där hon behövdes.
"Jag gissar att du betalar mer än 100 per par!" drog Matilda till med.
"Det var inte dåligt gissat!" berömde jag. Jag har ingen aning om vad jag "brukar" betala för ett par kalsonger. Som ni alla vet förlorade jag respekten för pengar för länge sedan.
"Paketet jag vill skicka dig gratis är värt 140 kronor!" stoltserade Matilda.

Hur kan man egentligen säga sådär? Skulle jag kunna gå ut på plattan och kränga de här kallingarna för 140 spänn till någon abstinensskakande trosfetischist?

Matilda pratade väldigt fort.
"Om du sedan inte vill ha fler paket så är det bara att gå in på internet och avboka vidare utskick!"
"Så du menar alltså att jag måste göra något aktivt för att inte få fler paket? Nej, då får det vara!" sa jag, väl medveten om att sånt blir jag aldrig färdig med.
"Vadå, du har väl internet hemma!" fnös Matilda.
"Nej. Adjö!" sa jag inte.
"Jo....", sa jag.
"Men då är det ju världens lättaste att stoppa!" bagatelliserade Matilda. "Vet du, bara för att du är så trevlig så tänkte jag blåsa dig lite till!" menade hon men sa "Vet du, bara för att du är så trevlig så vill jag också skicka med ett paket med strumpor till dig!"
"Vilken färg?" flikade jag in.
"Minst ett av paren är svarta i alla fall. Detbliriochförsigdubbeltportoeftersomdetärtvåpaket..."
"Du vet om att du pratar väldigt fort, va?"
"Vad?" sa Matilda bestört."Gör jag?"
"Vad var det där du sa om porto????"
"Ja, det är ju två paket...."
"Du sa inget om porto tidigare."
"Men vi måste ju ta betalt för porto för att kunna skicka det direkt till dig i brevlådan!" skrattade Matilda som om jag var dum i huvet. Tyvärr verkade hon få rätt.
"Hur mycket porto rör det sig om?"
"36:90 per paket, det blir 73 kronor totalt."
"Och 80", korrigerade jag matt.
"Jaja, nu måste jag läsa upp ett avtal för dig för att det här ska bli rätt gjort, och eftersom du tycker jag pratar fort så ska jag läsa extra tydligt."
Och så kom avtalet, och hon saktade inte ner ett dugg. "Om du inte vill ha fler paket behöver du bara ringa till oss och avbeställa."
"AHA!" avbröt jag. "Man måste alltså ringa i alla fall!"
"Nejnej, du kan också gå in via internet!" lugnade Matilda.

Så här kommer det bli:
Om sex veckor kommer en postavi till mig. Jag kommer behöva gå till posten för att hämta ut två paket för 73:80. Kallingarna kommer vara fula, strumporna sladdriga.
Jag kommer att gå in på internet och inte hitta var man avbeställer vidare försändelser.
Jag kommer inte att ringa Front förrän andra paketet kommit och jag debiterat 140 + 36:90 gånger 2 svenska kronor.
När jag ringer till Front kommer jag att få tala med praoeleven Tindra.
Tre månader senare kommer tredje paketet.
Nytt samtal, ny praoelev.
Tre månader senare kommer fjärde paketet.
Och så vidare, och så vidare....

"Accepterar du dessa villkor?"
"Ja."
Omyndigförklara mig, någon!

Alla tiders ESC! Delfinal #4

Välkommen tillbaka till schlagernördhimmelen!
Klicka på länkarna nedan, välj ut din favorit/dina favoriter, fördela 6 poäng över demsamma och skicka sedan det du kommit fram till till mig via mail på

schlagerbanjo@gmail.com

Senast 26/3 vill jag ha din röst! Det är inte för sent att rösta i någon av de tidigare finalerna som du hittar längre ner på sidan. Ange tydligt i mailet vilken delfinal du röstar i, även om det torde vara uppenbart med tanke på att låtarna inte förekommer i mer än en final var....även om vissa schlagerhatare påstår att det är samma låt hela tiden så är det alltså inte det!

Dagens final hör till största delen 2000-talet till. Hela fem av bidragen är inte äldre än 2 år! Endast ett bidrag är från 1900-talet, men då rör det sig om Mr Eurovision himself, mannen som vunnit alltihop inte mindre än tre gånger!

VITRYSSLAND
2004 debuterade Vitryssland i Eurovision med en sång om mannen som ändrade vårt sätt att tänka genom att visa att jorden var rund och att den rörde sig runt solen. Det är förmodligen det där med att få oss på andra tankar som gör att det kan skrivas en schlager med namnet "My Galileo". Eller så är det fortsatta hyllningar till svensk barn-TV och daghemsfröken Galileo Galilei från Vilse i Pannkakan? Apropå historiska personer som förekommer i schlagers; vet ni vilken den ende svensk som besjungits i Eurovision Song Contest är? Svaret kommer lite längre fram.

MONTENEGRO
Montenegro debuterade som eget land i Eurovision förra året, så valet blev enkelt. Stefan Faddy spelade 80-talsrock och imponerade inte så värst på någon. Hans doatjejer är väldigt uppklädda, ska de månne på fest sen?

SLOVENIEN
Slovenien är ett av mina favoritländer i Eurovision Song Contest. Inte nog med att de själva presterar toppenlåt på toppenlåt, detta bidrag från i fjol måste ju dessutom vara den enda sanna anledningen till att Terran hade sådan framgång i årets svenska uttagning! Alenka Gotar, som jag på forum utropade till Sloveniens svar på Marie Lindberg eftersom hon liksom förra årets svenska sclagerhype är skolfröken, sjöng "Cvet Z Juga" men inte är det väl svett som ger den där skumma ljuseffekten i handflatan? Fram för mer slovenska låneord att bli fetstilta i SAOL, säger jag!

LITAUEN
Under min research inför den här tävlingen så insåg jag att det var Cliff Richard som uppfann fuldansen 1968 när han sjöng "Congratulations". Fuldans undrar kanske nytillkomna läsare vad det är och det förklarar jag gärna. Fuldans är koreograferad dans som framförs av icke-professionella dansare, typ schlagerkörer eller -sångare. Fuldans innebär mycket handvift, gärna över huvudet, och kroppar i konstiga vinklar.
Nåväl, här har vi mannen som befaras ha dödat fuldansen. Jag vet inte vad han heter, men han ser ut som Henrik Dorsin på en dålig hårdag och är en av sex kostymnissar i supergruppen LT United. "We are the winners" delade Europa 2006. Jag är för.

DANMARK
Det var Björn Borg. Som besjungits i Eurovision Song Contest, alltså. Det skedde 1982 av Brixx i nästjumbon "Video", Danmarks bidrag det året. Brixx var med i danska uttagningen till "Alla tiders ESC!" men förlorade p g a ful kavaj. Och p g a att den här låten var hundra gånger populärare....
Jag hävdar fortfarande att Olsen Brothers vann ESC i Globen endast p g a den maffiga ljuseffekten vid tonartshöjningen. Underskatta aldrig en fläskig tonartshöjning! 2000 flög de på kärlekens vingar ända till förstaplatsen med "Fly on the wings of love".

BOSNIEN-HERCEGOVINA
Min gode vän Jonas i Trellehulla kallar den här låten för Juventus-låten, eftersom han hör tydligt hur de sjunger "Åh, Juve!" flera gånger och dessutom så är en av bakgrundssångarna klädd i Juventus färger! Och så är det naturligtvis. Hari Mata Hari framförde 2006 ännu en smäktande balkanballad, den här hette "Lejla". Lejla håller förmodligen också på Juventus.

IRLAND
Här har vi honom, Mr Eurvision, Schlager Man, ESC:s egen superhjälte. Dessutom är hans riktiga namn som en blandning av Human Torch och Wolverine; Johnny Logan! Han vann 1979 med "What's another year", han vann 1986 med "Hold me now" och han vann också 1992 med "Why me?". Titeln på den sista indikerade möjligen att han börjat tröttna och vad jag vet har han inte ställt upp igen sedan dess. Det bidrag som han framför i vår tävling är mittenvinnaren; "Hold me now" från 1986. Jag minns att jag faktiskt ägde en midjekort vit kostym....det 80-talet, det 80-talet.....

ARMENIEN
Tillbaka till nästan-nuet. Armenien debuterade 2006 med denne ungflicksidol med fyra flickor i koppel. Fuldans är fuldans även om den utförs med redskap. Koreografin är så avancerad så André kommer av sig åtminstone en gång, men det märks ju bara om man hört låten ett hundratal gånger. Men visst är det väldigt o-schlager med munkjacka?

Det var dagens åtta bidrag! I morgon bli det mer blandat, skäggiga män som sjunger könsord(?), nostalgi och playback. Absolut förbjudet att missa. Glöm inte att rösta! Bästa överblicken över samtliga delfinaler får ni om ni klickar på länken "Alla tiders ESC!" här till höger.

Alla tiders ESC! Delfinal #3

Nu börjar vi komma in lite i det här!
Om det är någon som inte röstat på någon tidigare delfinal men gärna vill skicka ett mail med poäng så vore jag mycket tacksam om du anger vilken delfinal du röstar i den aktuella gången.
Röstar gör man genom att fördela sex poäng mellan de presenterade bidragen och mailar denna fördelning till

schlagerbanjo@gmail.com

Rösterna vill jag som vanligt ha före 26/3.
Nu har den här tävlingen fått sin egen kategori här på Banjo-Herren. Om du bara vill läsa om schlager och inget annat ointressant så kan du klicka på länken "Alla tiders ESC!" här i högermarginalen.
Om du bara vill läsa om allt annat ointressant så kan du klicka på länken "Allmänt". Det namnet har jag inte kommit på själv....

Över till dagens bidrag!
Idag blir det mycket modernt, hela tre bidrag är plockade ur förra årets tävling. Dagens äldsta bidrag kommer från 1979 och det är det vi börjar med.

TYSKLAND
Tyskarna har otaliga gladschlagers i schlager-CV:t, men när det kommer till vilken som är den mest minnesvärda festivallåten så får vi ge oss in i discogenren. 1979 fuldansade en mongolhövding in i våra vardagsrum. Jag har valt att ta med ett klipp som innefattar den s k "vykortsfilmen" också, dels för att inget annat klipp av riktigt god kvalitet stod att finna på YouTube, dels för att spegla tidsandan. Skulle ni kunna tänka er en paus som den mellan vykortet och låtens början nuförtiden? De väntar faktiskt in att publiken applåderat färdigt! Allt annat hade ju varit ohyfsat, t o m för den store Dschingis Khan!

GEORGIEN
Förra året debuterade Georgien i Eurovision Song Contest, och det gick rätt så bra. Tolfte plats får anses godkänt. Melodin är svårgripbar, men Sopho bjuder inte bara på trolska toner utan också en kör som dansar äkta georgisk svärdsdans! (Om det nu finns något som kallas äkta georgisk svärdsdans.....) Lite skillnad på dekor, framförande och publikbeteende 2007 jämfört med 1979, eller hur. Har utvecklingen gått framåt eller bakåt?

POLEN
Polen öppnade sin ESC-karriär starkt med en andraplats i debuten 1994, men har sedan dess levt en ganska blygsam tillvaro på schlagerscenen. Undantaget var 2003, när världens mest artificiellt rödhårige man drog på sig regnrocken och väste fram att det inte fanns någon gräns....för hur hes han kunde vara. Tre år senare var de tillbaka. Då hade han bytt hårfärg till grön istället och floppade. Låten 2003 hette alltså "Keine Grenzen" och gruppen som framförde det multilinguala bidraget heter Ich Troje.

BULGARIEN
Man blir törstig av att trumma. Dessutom kan det inte vara så läskande att stå sådär i strålkastarljuset. Inte konstigt att Elitsa står och ropar efter vatten!
Ännu ett bidrag med obefintlig refräng. Om man vill vara vitsig så var det här bidraget en riktig vattendelare i fjol. Antingen älskade man det eller så hatade man det. Forumisterna på Ordspel hade problem med att enas om hon sjöng falskt eller inte, men röstade på henne gjorde de så mycket så att Elitsa & Steyan från 2007 får sjunga "Voda (Water)" även här.

JUGOSLAVIEN 
Splittringen på Balkan ställde till det lite för mig när jag skulle knåpa ihop den här tävlingen. Vilka låtar från vilka år kom från vilken del av det forna Jugoslavien? Till slut gav jag upp, och när jag insåg att det skulle bli 48 deltagande länder om jag lät gamla Jugoslavien få ett eget bidrag så var saken klar.
Före delningen var Balkan inte alls kända för sina ballader. Jugoslaviens vinnarbidrag från 1989 var exempelvis en ytterst poppig sak. Vårt utvalda bidrag är också rätt poppigt, men från 1983. Än en gång slås man av skillnaden i tempo mellan då och nu. Daniel börjar inte sjunga förrän den sista publikspillran slutat applådera, och sedan bjuds det en scenshow som möjligtvis skulle kunna accepteras på en normal firmafest 2008. Men låten är bra. "Dzuli" hette den.

CYPERN
Cypern har aldrig blivit bättre än femma i ESC, trots flera fina låtar. Så går det när man inte har så många naturliga grannländer. 1997 bestämde de att skicka ett bidrag med svenskt barntema, konstigt nog. Hela sången är som ni hör en hyllning till barnboksfiguren Mamma Mu. Vi får väl vara glada at Chara, som hon heter, inte sjunger som en Kråka också. Mycket cypriotiskt bidrag som lite överraskande tog hem spelet i Ordspelarnas omröstning. Fast vem älskar inte Mamma Mu? Dock stavar de som krattor på Cypern och låten heter därför "Mana Mou".

NORGE
Min kompis Anders i Bryssel hade en kollega som brukade påstå att allting ursprungligen var franskt. På samma sätt kan man ju påstå att det här bidraget egentligen är svenskt. Halvsvenska Elisabeth Andreassen och hennes sidekick Hanne Krogh uppträdde i Sverige för svensk publik och fick sånt bra stöd av detta att de rodde hem hela tjottaballongen 1985. Och de paljetterade kavajerna hade de säkert köpt på svenska Butterick's!
En liten fråga bara så här efter att ni sett på klippet; visst trodde ni också att det var Bobbysocks som stod där i skuggorna på scenen i början? Och så kommer de inspringande från höger istället. Helt crazy!  "La de swinge" hette naturligtvis låten!

UKRAINA
Helt allvarligt, röstande scrabblare! Hur i all världen kan det komma sig att det inte är underbara Ruslana som studsar fram när man klickar på länken ovan? Hur kan det egentligen komma sig att det är en vandrade glitterboll som skriker att man ska dansa? Jag hade velat skriva ner det här bidraget lite till men jag gitter inte. Ni kommer ju att rösta på det i alla fall. Verka Serduchka från 2007 med "Dancing lasha tumbai".

Det var dagens genomgång. I morgon kan jag locka med schlageropera, Henrik Dorsin(?) i vild  fuldans och Mr Eurovision himself. Det ni! Missa inte detta!

Team building

Med jämna mellanrum utsätts man i arbetslivet för så kallade teamuppbyggande aktiviteter. Dessa är till för att svetsa oss samman på arbetsplatsen, vilket i sin tur kanske leder till att vi svetsas fast vid arbetsplatsen och aldrig mer vill gå hem, så trevligt som vi har det.

Idag var det dags för ännu ett sånt tillfälle. Av någon anledning måste ju alla arbetsplatser med självaktning arrangera ett vinlotteri. Konceptet är enkelt, alla bidrar med en vinflaska i en pott och sen dras en vinnare som går hem med potten.
Ett vinlotteri kan arrangeras väldigt trevligt. De deltagande kan samlas, gärna hemma hos någon, och ha med sig två vinflaskor, en till potten och en till middagen. Denna middag avätes under glatt samspråk och skålande med skrålande. Mellan huvudrätten och efterrätten äger själva lotteriet rum. Sedan bjuder vinnaren på sin vinst resten av kvällen. Och eftersom ingen kommer ihåg vem som egentligen vann dagen efter så måste detta göras om igen och igen under lika trevliga former.
Det är vad jag kallar ett lyckat och trevligt vinlotteri, det!

Så här gick det teamuppbyggande vinlotteriet på mitt jobb till:
Klockan 9 på morgonen kom alla deltagarna in i fikarummet, morgontrötta och sega med varsin vinflaska i handen. Otåligt ropade de på några få eftersläntrare. "Kom igen nu så vi får det här avklarat!" Dörren stängdes, en lapp drogs. Evy vann 10 pavor vin. Alla fortsatte jobba.
Ingen kan ha tyckt att det var trevligt eller spännande. Ja, utom Evy förstås, som förmodligen tyckte det var lite trevligt. Men hur illa ser det ut att komma kånkandes på 10 pavor rödtjut på bussen hem? Eller genom kontoret, för den delen.
Det finns inte mycket som föder så många putslustiga kommentarer och insinuationer som ljudet av vinflaskor som slår emot varandra i en systempåse.
"Här ska det slås runt ordentligt, hehe..."
"Drick inte upp allt på en gång, hehe..."
"Så här dags? Hehe..."

Jag deltog inte ens. Vad skulle jag med 10 flaskor vin till? Och om jag skulle deltagit hade jag förmodligen gjort bort mig genom att köpa värsta kattpisset medan alla andra ståtar med Chateau Vadeau '82. Jag kan ingenting om vin, mer än att det av någon anledning kan ha smak av nyriden svettig häst. OM man har tur.

Men grattis till vinsten, Evy. Verkligen. Hehe...

Alla tiders ESC! Delfinal #2

Dags för dagens schlagerorgie!
I delfinal 2 av 6 röstar ni precis likadant som i delfinal 1, sex poäng ska fördelas fritt över bidragen och rösterna mailas till:

schlagerbanjo@gmail.com

Det går bra att lämna färre än 6 poäng totalt, men lämnar man fler så blir de ogiltigförklarade. Hårt men rättvist. Eller nåt..
Sista dag för att rösta är 26/3, som sagt. Tidigare delfinal finner du längre ner på sidan.
Nu över till bidragen!

Denna final kan med rätta kallas "Dödens grupp". Tack vare, eller på grund av det snillrika seedningssystem jag hemligen tagit fram så har denna grupp blivit bräddfull (jajemän, det stavas så!) av klassiker. Två totalvinnare, en fransk balladdrottning, en rumänsk falsettsångare och inte mindre än två bergatroll, ett från det låglänta Benelux och ett från den snöiga nord. Med mera, med mera....

MOLDAVIEN
Vi börjar dock med fjolårets mest omtalade byxor. Natalie Barbu blev "sexhånad" av Kristian Luuk för den låga skärningen på hennes byxor. Någon stjärnreporter för aftonpressen (kan det ha varit Mattias Ek, tro?) gick t o m så långt att han konfronterade Natalie med uppgifterna! Allt tjafset gjorde att jag så här i efterhand inte vet svaret på den allra mest väsentliga frågan; spelar hon verkligen fiol själv där i början av låten? I så fall är hon läckrare än några byxor någonsin kan göra henne. 2007 var året, låten hette "Fight".

HOLLAND
Första bergatrollet kommer alltså från Holland och heter Mouth. Mouth flankeras av MacNeal och de står och tittar på stjärnor tillsammans med en korvgubbe och en positivhalare. Dessvärre gjorde de det samma år som ABBA mötte sitt Waterloo, så därför fick de nöja sig med en tredjeplats. Låten är en riktig klassiker, och uppträdandet förgylls av Mouths underbara uppsluppenhet på scenen. Bäst är när han börjar kittla MacNeal i håret. Dessutom är det kul att han heter Mouth och är begåvad med just en jättestor mun. 1974 bjöd Holland på "I see a star".

SVERIGE
Sverige har vunnit ESC fyra gånger. ABBA:s Waterloo anses allmänt vara den bästa schlagervinnaren genom alla tider. Ordspels forumister röstar dock fram en nationalromantisk bravursångare som Sveriges representant i Alla tiders ESC! De är inte kloka. Oavsett hur kloka de är så skall resultatet respekteras, och således är det Roger Pontare som får iklä sig de svenska färgerna. 2000 sjöng han "When spirits are calling my name" i Globen och blev sjua. Själv ville jag rösta på Lena Ph....

LUXEMBURG
Äntligen en totalvinnare som får representera sitt land! Luxemburg har sedan länge dragit sig tillbaka från ESC-cirkusen, men när det begav sig var de väldigt framgångsrika. 1965 var en av gångerna som det bar ända fram till seger, och då stod France Gall där och sjöng banbrytande "Poupeé de cire, poupeé de son". Helt allvarligt kan France Galls vinst det året jämställas i banbryteri med Lordis viktoria 2006. Något liknande hade man aldrig hört i Eurovision förut!

MONACO
Monaco har också dragit sig tillbaka (igen) sedan ett par år. Senast vi såg dem sjöng Severine den otroligt fåniga "Coco Dance". 1971 hette sångerskan också Severine, det var dock inte samma person, och sjöng om vardagliga ting som vägar, bänkar och träd. Eller snarare EN bänk, ETT träd och EN väg. Vägen bar ända till seger. För att skapa ett litet tema för denna delfinal så vill jag poängtera att Severine har väldigt stor mun. (Minitemat är alltså "Stora munnar".) 1971 sjöng hon "Un banc, un arbre, une rue".

FRANKRIKE
Det tredje franskspråkiga bidraget i rad. Frankrike har också vunnit ett antal gånger, men inte på de senaste trettio åren. 2001 blev de "bara" fyra, men det är det bidraget som valts fram att representera fransoserna här. Natasha St Pier är vacker som en dag, har en röst som får Celine Dion att blekna, en fabulös klänning samt...ta-daa...en hiskligt stor mun! I slutet av låten språkchockar Natasha och börjar sjunga på engelska! Och jag som fram till dess trodde att fransoser inte ens visste hur man gjorde!

MAROCKO
Den här har trogna läsare sett förut. 1980 är hittills enda gången ett afrikanskt land deltagit i Eurovision Song Contest. När det gäller afrikanska och arabiska länder är det alltid samma problem, de gillar verkligen inte att Israel är med och leker. Samira Said framför detta etniska bidrag med den äran, och hon var klart förtjänt av ett bättre öde än den nästsista plats hon fick. Sången heter "Bitakat Hob".

RUMÄNIEN
Tillåt mig presentera mannen som sjunger lika bra som galpal Vera K:s hund Atlas bantar. I alla fall var det hennes betyg på Mihai Traistariu när det begav sig 2006. (Bara för att klargöra saker och ting, Atlas är jättedålig på att banta.) Forumisterna på Ordspel var dock inte lika svårflirtade och Mihai vann Rumäniens minifestival i stor stil. Ska bli spännande att se hur han står sig mot France Gall och Roger Pontare. Jag vet ett par stycken som kommer ha väldigt svårt att bestämma sig. Vad heter låten, om inte "Tornero"? Jo, det gör den.

I morgon bjuder vi på mongoler och glittriga kavajer! Missa inte det!


Klädproblem

Mina skjortor har krymt.
En skjorta jag köpte för bara fyra år sedan har börjat strama åt över magen. Jag förstår ingenting.

Det är tur att det blivit mycket mat på sistone. Eller mat och mat, hela lördagen gick ju åt till att äta kakor. Och nu har påskveckan inletts på jobbet vilket innebär att det i varje hörn står påskägg stora som hus som man får plocka och naturligtvis plockar ur konstant. Choklad och skumkaniner och Riesen-kolor (tänk, där nämnde jag Riesen, och inte får jag några miljonbelopp för det....jäkla köpta Blondinbella.....) i en salig blandning. Och mitt i allt detta sockerslurpande så kommer kundtjänst upp med tårtan de lovade mig förra veckan. Visst orkar man med två bitar chokladmoussetårta mellan vingummina!
När man mår så gott så är det inga problem att komma på lösningar till varför mina skjortor krymper.
Det måste naturligtvis bero på det billiga tvättmedlet jag köper!

Samma sak med en mössa jag har, den har börjat skava och slita på håret. Tvättmedlet igen, såklart.


Ordföranden lär sig hålla käften

Man kan ju inte alltid låta bli att tappa ansiktet.
På Scrabbletävlingar finns det vissa saker som jag ser som självklara.

1) Det ska finnas fika.
2) Man ska ha roligt.
3) Mobiltelefoner ska vara avstängda under spelets gång.

När det vankades till turnering hemma hos mästerbagaren själv så kunde vi alla vara säkra på att punkt 1 skulle uppfyllas. Självaste turneringen hette ju exempelvis Mazarin-Cup! Och nog fanns det fika, alltid. Arrangören, vi kan kalla henne Bettan, hade förberett och bakat i en månads tid och bullar hade bullats upp, rulltårtor rullats, drömmar förverkligats och pajer pajats. GI-experter var bannlysta och jag trodde jag var i himmelriket, kolhydrater vart man än såg!
Eftersom det inte bara skulle vankas Scrabble och kakor utan även spelkväll och melodifestival så var ju punkt 2 också så gott som säkrad. När jag sedan dessutom gick och vann hela turneringen och med det den klassiska bakboken "Sju sorters kakor" så hade jag inga som helst problem med att bocka av rolighetskravet från min lista.

Men så var det det här med telefonerna.....

När jag kom tillbaka från lunchen möttes jag i Bettans hall av en strålande glad scrabblare. Vi kan kalla henne Karin. Karin bad mig upphetsat att ringa hennes mobiltelefon. Vem är jag att inte villfara en sådan önskan? När jag slagit hennes nummer började "I love Europe" att ljuda över hela rummet. Vilken fest! Vilken lycka! Vilken ringsignal! Vild fuldans utbröt.

Så återupptogs spelet. Koncentration på anagram och huvudräkning var av nöden. Efter en stund började dock "I love Europe" att ljuda över rummet. Karin skyndade sig klädsamt att stänga av ringsignalen. Eftersom jag är en lugnhjärtad och tolerant person kommenterade jag det inte nämnvärt. Jag tog för givet att hon också omedelbart stängde av sin telefon. Jag förlorade den matchen, kanske p g a störningsmomentet, vem vet....? Nja, kanske inte ändå. Bra spelat, säger jag till en person som vi för enkelhetens skull kan kalla Ida.

Ny match, ny koncentration. Nytt plötsligt utbrott av "I love Europe"! Jag kände hur måttet rågades och tänkte att nu måste ordföranden stiga upp och ta till krafttag mot det här ofoget!
"Men stäng av den där telefonen nu, det här är faktiskt en rankad turnering och på sådana ska mobiltelefoner vara avstängda!" röt jag uppflugen på min ståtliga paragraf.
Skamsen (tror jag, jag satt med ryggen mot) tog Karin upp sin telefon, tittade på displayen och sa kallt:
"Det är du som ringer."

Någon, vi kan kalla honom Banjo-Herren, hade dels glömt att stänga av min telefon, dels glömt att aktivera knapplåset. Jag lovade snabbt att aldrig mer säga något någonsin. Det gick inte så bra.

Alla tiders ESC! Delfinal #1

Under en och en halv månad har jag på Ordspel (en sajt för Scrabblespel, om det mot förmodan undgått någon) lett ett projekt som gått ut på att rösta fram det "bästa" Eurovision Song Contest-bidraget genom tiderna från varje land. Slutmålet har varit att dessa sedan ska få mötas i Alla Tiders ESC! Supernördigt kan jag medge, men kul! Eftersom det förekommit önskemål om att även icke-Ordspelare ska få vara med och rösta så kommer vi fr o m idag att parallellköra omröstningen här och på Ordspel. Alla de nationella "festivalerna" är avklarade, så idag börjar de internationella delfinalerna.

Totalt 48 länder har genom tiderna deltagit i Eurovision Song Contest. Därför kommer jag varje dag från idag fram till fredag att presentera 8 melodier om dagen. Ert uppdrag är att via mail dela ut högst sex poäng bland dessa bidrag. Hur du vill rösta mailar du till:

schlagerbanjo@gmail.com

Det ska verkligen bli spännande att se om det här slår väl ut....över till första delfinalens startfält!
Idag presenterar vi åtta bidrag i ett brett kronologiskt spektrum. Den äldsta melodin är 50 år gammal och den yngsta är från i fjol. Fuldans, sjutakt, landsförrädare och hårdrock i salig blandning. Väl bekomme!

ESTLAND
Vi börjar med "landsförrädaren". När Estland skulle arrangera ESC 2002, efter den obegripliga vinsten i Köpenhamn året innan, så litade de tydligen inte på att inhemska artister skulle klara skivan. Anna Sahlin, eller Sahlene som hon envisar sig med att kalla sig, tog på sig värsta snygga klänningen och rymde till stjärnorna som rena Doktor Snuggles. (Ni kommer att märka att de som röstat fram bidragen här generellt inte haft mycket till övers för totalvinnare, förresten. I det här fallet var det skönt.)

ITALIEN
1958 sjöng Domenico Modugno schlagrarnas schlager. Den hette Nel blu di pintu di blu, men fick snart berömmelse under ett annat namn: Volare! På vägen fram till denna delfinal slog Domenico ut två stycken totalvinnare samt superhiten Gente di Mare från 1987. Gammal är äldst! Det är hur skönt som helst när han vill ta hela världen i famn samtidigt som han drar i med: "Volaaaaaaaaaaaaaaaare!"

ISLAND
Island kämpar fortfarande med att bygga upp sitt ESC-anseende sedan Silvia Knight sa åt hela Grekland att dra åt helvete 2006. Långt innan dess fanns det en flicka som så när blåste Charlotte Perrelli, aka Nilsson, på segern 1999. Men Selma var ju faktiskt "All out of luck" så hon nådde inte riktigt ända fram. Men hennes dansare ska ju vara glada åtminstone, det hade kunnat bli otrevliga vurpor och skador om de hade trampat på de där trenchcoatarna mitt i en sidestep.

MALTA
Ira Losco som sjöng för Malta 2002 har samma födelsedag som en f d svensk mästare i Scrabble, faktiskt. Hur jag kan veta en så nördig sak får ni fråga honom om.
Ira har förmodligen inte knypplat sin dräkt själv. Rätt så fin är den i alla fall. Och så har hon en pigg glimt i ögat. Då gör det inte så mycket att hon inte sjunger alla toner helt felfritt. Mycket imponerande av henne att när hon ska förflytta sig fram till scenens framkant inte gå i takt! Det skulle jag absolut inte kunnat låta bli.

MAKEDONIEN
Förlåt, jag menar den före detta jugoslaviska republiken Makedonien. Och det är här det blir dags för sjutakt. Salig Tose Proeski, numera mer eller mindre helgonförklarad i hemlandet efter sin för tidiga död i trafiken i fjol, dansar med en stol och trollar fram band ur fickorna. Man kan ju undra om han själv tyckte att det skulle vara effektfullt. Öppningsraderna "I saw my ID and it wasn't me, it was someone else's identity" är något som många av oss upplevt, speciellt i sjuttonårsåldern.

ISRAEL
Israel har vunnit inte mindre än tre gånger. Ingen av dessa vann ordspelarnas hjärtan så mycket att de kvalificerade sig hit. I stället röstade vi fram dessa hoppjerkor från 1987. Datner & Kushnir lyfte fuldansen till oanade höjder, och självaste Bert Karlsson sjöng in den svenska versionen, då utan fuldans. Det hade varit en syn!

TJECKIEN
Vissa bidrag i denna tävlingen har kvalificerat sig helt automatiskt eftersom de är det enda bidraget någonsin från detta land. Tjeckiens läskiga bidrag från i fjol är ett sådant. De kom sist i semifinalen. Det är inte vidare bra. Kabat är jättekända i Tjeckien, men knappast för tonartshöjningar och blingade mikrofoner.

SERBIEN
Serbien vann i fjol, men tro inte att det är Molitva som är Serbiens bidrag i denna tävling. 2004 stod det nämligen en lagom tjock man i sina bästa år och ylade mot sin måne på ett så fantastiskt vis att det lovprisats som den bästa balkanballaden någonsin ända in i vår tid. Zeljko Joksimovic var Serbien-Montenegros absolut största stjärna då, jag kom ihåg hur till sig en serbisk tjej jag kände i Bryssel (inte Vera) blev när hon fick veta att det var Zeljko som skulle framföra bidraget. Varsågod och njut av Lane Moje!

Det var dagens åtta bidrag. Som sagt, fördela 6 poäng fritt över dessa och skicka mail till schlagerbanjo@gmail.com. Det är naturligtvis fritt fram att ge sig in och rösta nu även om man inte röstat någonting förut. Och man kan rösta ända fram till 26/3. 26/3 kommer vara slutdatum för samtliga delfinaler.

Vi ses och hörs igen i morgon.

(Var lugna, ni som inte är schlagerbitna, jag kommer även att blogga som vanligt den här veckan.)


Schlager i stan

Schlagercirkusen har kommit till Stockholm. Idag såg jag Thomas G:son på Drottninggatan, och han är ju inte ens med i år.
All min schlagerenergi har gått åt till schlagerknåpet på Ordspel, men nu är det tunga jobbet med det klart och alla nationella festivalerna presenterade. Fr o m söndag så kommer mitt mastodontprojekt "Alla tiders ESC!" att parallellköras på Ordspel och här. Mer om hur det går till tar vi då.

Vad tycker jag då om morgondagens finalister?
Först och främst måste jag medge att det i stort varit rätt låtar som vunnit hela tiden. Möjligen, möjligen hade jag gärna sett Therese Andersson i Globen istället för Nordman.
Det har varit mycket skit i år, speciellt det där tråkmånsen Lasse Lindh och sömnpillren Mickey Huskic, Brandur och Michailo Michailovic eller vad han hette. För att inte tala om Face-84 och The Nicole!

Finalisterna då? Sluta tjafsa om vilka som var dåliga!
Jag har ingen koll på vilka startnummer folk har i morgon, så jag kommenterar dem i den kronologiska ordning med vilken de gjorde entré i min sinnevärld.

Amy DIamond - Thank you
Amy har fattat vad som krävs. Hon har förmodligen fått schlagergunget redan i fostervattnet. En av de viktigaste beståndsdelarna i ett äkta schlagerframträdande är handvift över huvudet. Amy presterar årets mest distinkta sådana. Extrapoäng för dem! Guldjackan är ett genidrag som kommer göra henne odödlig. Om femtio år sitter schlagernördarna och tittar på framtidens YouTube och skrattar åt vad folk kunde få för sig att ta på sig när seklet var ungt. Speciellt guldjackor kommer de att skratta några extra varv runt.

Christer Sjögren - I love Europe
Det är när Chrille omringas av sina stepphöns och han tittar upp, fångar kameran med blicken och utbrister "Wie geht es Dir?" som man börjar älska om inte Europa så åtminstone Chrille och hans sång. Flaggkjolarna är så underbart kitchiga och killen med trumpeten majestätisk. Jag blir varken förvånad eller ledsen om Chrille går hela vägen. Men det kommer ju inte att hända. Väl?

Rongedal - Just a minute
Det tog inte ens en minut. Jag älskade låten direkt refrängen började. En tydligare skillnad mellan vers och refräng kan endast Linda Bengtzing ståta med i morgondagens startfält. Och så har jag hört att de skaffat en konfettikanon till i morgon så de slipper fjamsa med det själva. Smart drag. Tyvärr bedömer jag deras eventuella chanser i Belgrad till 0. Det här är så osvenskt så ingen kommer att rösta på det. Schlager är till största delen igenkänning. Hela Europa förväntar sig antingen Carola eller ABBA från Sverige, inte två stycken identiska, superproffsiga och musikaliska falsettsångare i nästa års modefärg.

Sanna Nielsen - Empty Room
Sanna är från Skåne. Det känns tryggt. Trots att hon varken är Carola eller ABBA i år så känns hennes låt som att den skulle kunna gå riktigt bra internationellt. Men hon måste ju skärpa sig och få till uttalet så att det inte låter som att hon sitter där med sina "mammaries". Det kan väl alla se att hon har tuttarna med sig? Ingen idé att poängtera.

BWO - Lay your love on me
Äntligen börjar BWO:s låt sjunka in och presentera sig i min hjärna som faktiskt varandes ganska bra. Här är det extremt mycket ABBA, och Alexander Bard påstår ju att hela östblocket älskar honom och hans band så det kan ju bara bli vinst, eller hur? Alexander Bard har också under året påstått sig vara djävulsdyrkares överstepräst, talat sig varm om knarkets förtjänster samt ljugit ihop stora delar av sitt eget liv, så när han säger att BWO är populära i öst så är det säkert sant.

Frida ft. Headline - Upp o hoppa
Ja, för bövelen. Jag hoppar. Jag kan över huvud taget inte sitta still en sekund när Frida och framför allt Headline-Mowgli går loss på scenen. "Iffter regnet kommer sijuoool!" Ryktet säger att hon ska bräka på med ännu bredare skånska i morgon. Hon är min absoluta personliga favorit, men vinna bör hon inte göra såklart. Skulle de översätta låten till engelska då, eller skulle de fortsätta sjunga på svenska? Det skulle bli feiijdeströyjg i Belgrad.

Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Ja hur svårt kan det va egentlgien att toppa "Jag ljuger så bra" från 2006? Den här gången verkar det i alla fall inte riktigt gå, men man vet ju aldrig. Linda är varken ABBA eller Carola, och kan därför stämplas som helt chanslös i ett eventuellt Belgrad. Jag kan dock inte låta bli att charmas av hennes enorma energi på scenen och hennes spontana sätt utanför densamma. Hur spontan den nu är egentligen kan ju inte jag veta förstås.

Nordman - I lågornas sken
Nordman är i Globen blott och bart för att Carola inte är det. Hade de inte ställts mot Carola i första rundan av Andra Chansen och vunnit p g a antiröster så hade de naturligtvis inte gått vidare alls.
(Tjusig logik, Banjo, om de inte vunnit så hade de förlorat, är du helt säker på det?)
Vad jag menar är att om de hade fått möta något annat bidrag så hade de torskat. Det kan inte på allvar vara så att folk tycker det är charmigt med en schlager om kvinnoförnedring och häxbränningar? Vart är i så fall världen på väg? Och hur i hela friden ser det ut när man "lustar vid djävulens festbord"? Tro mig; "lusta" är inget verb!

Sibel - That is where I'll go
Well, it's not Belgrade, darling. Sibel är från Kristianstad. Det är jag med.  Så lokalpatriotisk är jag dock inte att jag håller på detta svaga bidrag. Sibel är i och för sig väldigt mycket Carola, men inte på det sättet som leder till topp-5 i Belgrad utan på det sättet att hon ska sjunga, inte prata. Hörde ni intervjun med henne efter Andra Chansen? Hon lät ju för Fantomen som Filippa Bark! Och inte på något roligt sätt.

Charlotte Perrelli - Hero
Charlotte är Carola och ABBA. Charlotte höjer tonarter som andra höjer bensinpriser (om man har den befogenheten), ofta, gärna och med lätthet. Charlotte viftar med handen över huvudet. Charlotte ser ut som Benjamin Syrsa. Det där sista kanske inte hjälper henne i schlagerhänseende, men det är inte mindre sant för det. Förra gången Charlotte visade sig i schlagern handlade allt om att hennes bröst växte. Nu handlar det om att de, tillsammans med hela henne, krymper. Och mitt ibland allt sådant kringtjafs framför hon den överlägset mest gedigna schlagerlåt Sverige skådat sedan Främling. Vinner hon inte i morgon så vet jag inte vad jag ska äta i övermorgon, som Allan Preussen sa.


Till slut en liten reflektion; Som vanligt slår kvällstidningarna upp småsaker så att de blir scoop. Tydligen så får inte stjärnorna stöttas av sina anhöriga i Globen! Varför ska just schlagerstjärnor få ha sina familjer med sig när de går till jobbet?
Nej, jag tycker nog att vi vanliga knegare också skulle kunna få förvänta oss att våra anhöriga fick vara med när vi utförde dagens värv. Tänk er att jag sitter där vid mitt skrivbord och en bit bort sitter mor och far och kanske Tora och bistår med glada tillrop. "Snyggt handlagt där!", "Kom igen nu, tre omplaceringar till så har du slagit rekordet!" Naturligtvis ska de ha en banderoll som det står BANJO-HERREN på och Tora kan ha en rolig tröja med texten:

"Min farbror gick till jobbet och allt jag fick var den här sketna T-shirten!"

Hur gick det?

Jodå, den kom.
Även om jag inte anade det först. Bäst jag satt där och omsorgsfullt rullade tummarna nynnandes på "Upp å hoppa" så kom min chef Stefan fram till mig och undrade om jag var upptagen.
Jag hade bara kommit halvvägs in i andra versen, så jag sa naturligtvis ja, men avbröt vad jag höll på med för hans skull.
Det visade sig att min gamla chef behövde mig. De hade råkat ut för en liten kris på kundtjänsten så de skulle behöva min hjälp i en och en halv timme på torsdag eftermiddag. (Alltså idag.) Kunde jag tänka mig att hoppa in på kundtjänsttelefonlinjerna då?
Vis av hur hispig min gamla chef var när det gällde bemanningen (om det var en person i kö så var det katastrof) så sa jag att det skulle säkert gå fint. Speciellt fint skulle det gå eftersom det inte rörde sig om alla samtal utan bara de som kom från bankkontor. Lätta pix, tänkte jag självsvåldigt.
Kort därpå ringde min gamla chef upp och tackade översvallande och lovade mig både en tårta till hela avdelningen samt "något litet bara för dig också". Det lät ju väldigt lovande.

Dagens arbete klarades av lika fort som gårdagens så jag tyckte nästan det var tur att jag skulle moonlighta lite på kundtjänsten framåt eftermiddagen. Passet skulle starta klockan fyra, och i god tid loggade jag på. Med ett småleende såg jag att det var 5-6 stycken agenter till påloggade på telefonlinjerna. Vilken nervös chef dom fortfarande har på kundtjänsten, tänkte jag.
Så slog klockan fyra.
Alla försvann.
Alla.

Ingen hade behagat berätta för mig att kundtjänst skulle ha verksamhetsplanering och mangrant gå av telefonerna 16:00. Och det ringde! Och det ringde! Och ringde.....ringde....

Måtte det bli en jääääävligt god tårta.
Och det lilla bara för mig behöver inte vara så förfärligt litet.

Men trisslotten jag köpte igår vann jag en ny lott på. Alltid något.

En bra dag i vardande?

Det är nästan så man kan bli lite optimistisk...
Jag vaknade utvilad. Bara en sån sak.
När jag kom till T-banan stod tåget och väntade och avgick i samma stund som jag satt mig ner på sätet, med detta optimerande väntetid samt minimerande balanstappningsrisk.

När vi kom fram till T-Centralen skedde det mest sagolika av allt. När dörrarna öppnades och vi skulle gå av bildade de presumtiva påstigarna en nästan två meter bred gång för oss avstigande att använda! Det var som de bildade en hedersvakt och jag väntade mig nästan en trumpetare med salut på slutet. I främsta ledet av åskådare till vår lilla avstigningsparad stod naturligtvis idel 40-50-talister av manligt kön. Kamrater! Vänner gubbjävlar! Meningsfränder! Det var på vippen att jag gjort honnör för dessa hedersmän. Men aldrig honnör utan mössa, och aldrig mössa inomhus. Lediga!

Upp ur underjorden och bussen stod redo. Bussdörrarna gled igen mitt framför nosen på mig, men den rekorderliga busschaffrisen öppnade upp dem igen när jag anbringade hundögon å mitt annars livade anlete.Heder åt henne! Väl inne på bussen fick jag t o m sittplats.

Och hela tiden hade jag dansk gladschlager i lurarna.

Och nu är klockan 11, det är lunch och jag är redan färdig med dagens beting! Jag skulle i princip kunna gå hem.
Men det gör jag inte.
Vis av erfarenhet lutar jag mig tillbaka och väntar på katastrofen.
För den kommer.
Den kommer...


Eklektisk matlagning

Min farmor undvek lök.
Hon påstod att hon var allergisk, men eftersom hon också påstod att hon var allergisk mot gula servetter så tror jag att sanningen var en annan.
Gul lök är förmodligen matlagningens svar på Judas Iskariot. Den går inte att lita på. I alla recept som innehåller lök i min nya kokbok anges lökmängden i antal. Hallå!!! Har ingen talat om för kokboksförfattarna att gula lökar är olika stora!?!
Hur stora är ett par genomsnittliga lökar?
Finns det en referenslök inlåst i ett växthus i Schweiz, och kunde man inte i så fall ange på övriga lökar hur många referenslökar de motsvarar?
Varför måste man lära sig allt av erfarenhet? På Superstore i Hallunda tyckte jag att lökarna såg normala ut, men det skulle vid diskbänken visa sig hur bedrägliga dessa lökar var.

Min matlagningskunskap har under lång tid begränsat sig till en enda rätt, förutom halvfabrikat, och det är Spaghetti Carbonara. Nu var det menat att det skulle bli ändring på detta. En gång i tiden kunde jag göra köttfärssås också, och för att inte ta för stora steg i början på min vacklande matlagningspromenad så beslutade jag mig för att friska upp de kunskaperna.
Enligt ICAs Rutiga Kokbok ska fyra portioner köttfärssås innehålla följande:

2 gula lökar
2 msk matfett
200-300 gram nötfärs/blandfärs
1 msk vetemjöl
3-4 msk tomatpuré
2-2½ dl vatten
1 tsk salt
peppar
örtkryddor

Jag hade inga planer på att göra 4 portioner. Det minsta paketet nötfärs de hade på Superstore var 500 gram stort, så jag insåg att det fick bli mycket köttfärssås den närmaste tiden för att den inte skulle förfaras.
Det första som skulle ske var att löken skulle skalas och hackas.
Skala och hacka lök måste vara det tråkigaste man kan hålla på med! Evig tur att jag bestämt mig för att bara göra två portioner så att en lök räckte. Det är också tur att konsten att hacka lök är en av få saker som fastnade på hemkunskapen i småskolan. Efter halva löken började jag bli tveksam. När jag var klar började jag inse att något var väldigt väldigt fel. Framför mig låg ett berg av hackad lök. Mängden färs, som jag måttat upp genom att ta en tredjedel av paketet, såg pluttig ut i jämförelse.  Hade jag drabbats av stroke och missat att jag råkat hacka två lökar? Hade jag glömt bort att jag för att spara lite tid hade hackat en lök i förväg? Varför visar Mat-Tina trosorna i TV när hon egentligen borde stå bredvid mig och säga att det förmodligen blir jittegutt likt förbenat?

Ett svagt matlagningsminne kom svävande likt Obi-Wan Kenobi i StarWars och viskade i mitt öra att när man fräser lök så brukar den sjunka ihop. Trygg i förhoppningen att detta var sant började jag fräsa. Jävlar, jag hade glömt att halvera matfettsmängden! Lökskrällena sjönk naturligtvis inte ihop. När det var dags att hiva i färsen så såg det ut som löksoppa med köttklimp.. Enligt receptet höjde jag värmen i stekpannan och började fördela färsen. Löken låg i vägen och gjorde allt annat än blanda sig och/eller sjunka ihop. Jag bestämde mig snabbt för att starta storköksverksamhet. Jag tog hela halvkilot köttfärs och dumpade ner i pannan. Nu började löken ge med sig.
Efter det så började det gå bättre.
Receptet var uppenbarligen skrivet av en som inte behärskar siffror så jag började dosera efter hur det såg ut i stället. Sprutade tomatpuré direkt ur tuben utan att tänka mig för. Saltade. Pepprade. Oreganerade. Timjanade. Vattnade. Lät puttra.
Smakade av.

Det blev jittegutt.
Två lökar, my ass.

Grovsnus och fellatio

Det låter som en osedvanligt dålig blandning, kan jag villigt medge.
Allt är dock möjligt i Scrabbles värld. I går var det t ex premiär för partävlingar. Eftersom turneringen hette PARDANS så var valet av lagkamrat helt naturligt. Lena Vikberg och jag har ju gjort oss kända för att alltid ta oss en svängom när det vankas till Scrabble-efterfest.
Lagarbetet var väl inte optimalt, det får jag nog erkänna. Jag är ingen utpräglad teammänniska och Lena hade lite för höga tankar om min ordkunskap och taktikkänsla för att kunna stoppa mig när jag tokade till det med JULNISSE och PÅSKBLOT, två ord som jag kan informera om inte existerar i SAOL. Dessutom lyckades hon inte övertyga mig om existensen av ordet OVASS.
Vi hade i förväg kommit fram till att Lena skulle koncentrera sig på ord med 3, 4, 8 och 9 bokstäver så skulle jag ta hand om resten. Så OVASS var ett av mina ord, även om det klingar synnerligen norrländskt. Hade dock aldrig hört det och tyckte det lät debilt, så det snygga draget fick lysa med sin frånvaro.
Å andra sidan lyckades Lena övertyga mig om att MOTSPEL inte är godkänt, vilket var synd, eftersom det är godkänt.

Men i andra matchen hände något fantastiskt. Vi spelade mot Sunny & Zak, the Dynamic Duo from the Disco Days. De hade chockstartat med att lägga BOCKA för 42 poäng och sedan rulla med TRAMp(B)IL och ledde med över hundra poäng när vi satt med bara konsonanter på stället. Lena föreslog att vi skulle lägga STR(A)ND trots att det öppnade upp en del, och jag okayade utan att titta efter. När draget väl var gjort tittade jag på brädet och insåg att S:et hamnat mitt emellan två röda. En "röd" är en ruta som ger den som belägger den tredubbel poäng för draget och man SKA INTE öppna upp för sådana drag i onödan. Nu hade vi lite trevligare brickor på stället: GROVNU och blank. Som i trance ser jag att vi själva skulle kunna lägga GROV(S)NUs och med detta belägga båda röda och därför få niodubbel poäng PLUS 50 extra för rullningen! Tyvärr var det ju inte vår tur och Sunni & Zak lägger naturligtvis på läget. (S)TÄDE över en röd. Jag kastar yxan i sjön med ett plums, men Lena hoppar i efter den.
"Städe finns det väl inget som heter!"
Och det finns det inte heller. Draget tas bort och vi kan stoppa in GROV(S)NUs i spel och för det casha in 203 poäng på ett bräde. Senare rullade vi även SUL(T)ANAT samt la OMFÖRA över en annan röd och slutresultatet blev 555-364. 919 poäng är den högsta totalsumma som uppnåtts i tävling, men eftersom detta var en orakad jippoturnering så kommer det inte att räknas in i statistiken. Men inget kan ta ifrån oss upplevelsen.

Igår insåg jag en viktig sak om Scrabble. Det viktigaste är tamigfasen inte att vinna, det viktigaste är att spela. Det blir lite roligare om man vinner, men inte så mycket så att det är värt att sitta och plugga ordlistor och förnedra sig mot Frank. (Vem är Frank, undrar kanske ovän av Scrabble? Frank är ett oförskämt Scrabbleprogram som kan alla ord och lägger dem så fort han får chansen. Ytterst irriterande. Vissa gillar det.)
Jag har redan bevisat vad jag kan. Jag har vunnit Topp-12, blivit tvåa i SM. Fr o m nu ska jag fokusera på det roliga och inte så mycket på rating och vinster. Har jag äntligen blivit vuxen?

Efter turneringen blev det sedvanlig efterfest, den här gången med schlager som bonusinslag. Jublet visste knappt några gränser hemma hos Inger när lampan släcktes över Carolas snopna huvud. Låten var INTE bra, och framförandet var lamt på gränsen till håglöst. Nordmans låt växer för varje lyssning, men bäst av alla igår var än en gång Terran! Och Anna Books kastskivor.

Det bästa beslutet av alla igår var ändå att jag hade karaktär nog att hänga med sista bilen till Stockholm så jag kunde gå och lägga mig i egen säng istället för att pumpa upp en underdimensionerad luftmadrass och rulla upp en svettig sovsäck i ett studentrum i Uppsala. Jag har sagt det förr, underskatta aldrig egen säng!

Men vänta nu, skulle inte det här inlägget delvis handla om fellatio???? Om det inte hade varit så dåligt om plats så hade jag faktiskt fått fellatio igår på turneringen. men F:et låg lite för nära kanten för att jag skulle kunna haka mitt ställ bestående av ELLATIO på det.... 

Ritualer

Minst en gång i veckan tappar jag bort min mobil. Och det sker alltid hemma i lägenheten.
Jag letar som en galning. Jag söker igenom alla fickor i alla kläder jag haft på mig den senaste veckan (även om jag är säker på att jag hade mobilen i min hand för omkring en halvtimme sedan), jag tittar i sängen, jag letar i TV-soffan, på dass, i badrummet, i gästrummet. Jag förvånas över hur många rum jag har och hur jag skulle kunna ha lagt telefonen på ställen där jag inte varit.
Jag tittar i kylskåpet (inte varje gång men ibland), jag börjar fundera på om den ramlat ner bakom några böcker i bokhyllan (trots att jag aldrig någonsin lagt mobilen ovanpå några böcker i bokhyllan) och jag rotar igenom pappersinsamlingen innan jag helt enkelt accepterar att jag glömt mobilen på jobbet eller på Soft eller något annat dumt ställe där klåfingriga mobiltjuvar fått tag på den.

Sen hittar jag den.

Nästa gång jag skaffar ny mobil så ska det vara en med dubbelt så starkt batteri, så jag bara behöver tappa bort telefonen spårlöst en gång varannan vecka.

Och så fortsätter vi som om inget hade hänt...

Mina söndagmiddagar är snudd på obefintliga, och verkligen inte näringsriktiga. För mig är kostcirkeln en uppslicad pizza.

I söndags bestämde jag mig för att åka ut till ICA Maxi i Alby som, förutom datumstämpling av köttfärs, är kända för att vara Sveriges billigaste supermarket. Eller möjligen var det Stockholms, billigast var de i alla fall i en undersökning för ett par år sedan. Alby ligger bara två tunnelbanestationer från mig och ändå är jag inte på Maxi ovtare än var tredje månad.
Den här gången hade jag två specifika mål, det ena var att köpa en brödrost och det andra att lösa middagsproblemen genom att slinka in på McDonalds som ligger i samma byggnad. Sorgligt men sant.

Jag började med McDonalds. I en kö stod det tre personer, i en annan kö stod det bara en, och han höll på att betjänas. Perfa, tänkte jag, och ställde mig i den korta kön. Men vilken tid det tog! Jag hade iPod i öronen så jag reflekterade inte över vad som hände där framme. ALLA i den andra kön hann bli betjänade!
Så äntligen blev det min tur och jag tog ur hörlurarna. Framför mig bakom disken stod den där sortens ungdom som ständigt borde vara förkyld eftersom kakhålet står på vid gavel hela tiden och det således blir tvärdrag från öronen.
"Nästa."
"Ja, hej, jag skulle vilja ha en Chicago Star Meny med morötter och cola." sa jag utan att skämmas.
"Ursäkta, vad sa du?" sa fågelholken i McDonalds-uniformen.
"En Chicago Star Meny med morötter och cola", sa jag med en ängels överseende tålamod.
"Vad vill du ha till burgaren?" frågade han på fullaste allvar.
"Morötter...." sa jag förstummat och började så smått efterlikna killens ansiktsuttryck.
"Jaha, och vad vill du ha att dricka till?"
Vad drack du själv så tar jag något helt annat, tänkte jag men  upplyste honom glatt: "Cola," och tillade snabbt "Mellan" för annars visste man ju vad som komma skulle.
Omsorgsfullt tryckte den unge mannen ner knapp efter knapp på den komplicerade kassaapparaten. Bakom honom ståtade en jättelik affisch med texten  "Prova nya Chicago Star Meny! Mellanläsk och tillbehör ingår. 62 kronor!"
"Det blir 63 kronor!" upplyste hjärnkirurgen in spe.
Jag opponerade mig en smula. Ett annat biträde tog över, något hon verkade ha fått göra ett antal gånger under passet redan för hon såg inte så begeistrad ut. Till slut fick jag min burgare för rätt pris och donerade 1 krona till Ronald McDonalds barnsjukhus.
Brödet var sumpigt, biffen seg, såsen hade flutit ut och osten hade fastnat i kartongen (papp i goja!), colan var det för mycket is i. Men morötterna var goda!

Det första jag sprang på när jag kom in på Maxi var bokavdelningen och en stor trave med ICAs Rutiga Kokboken för endast 99 SEK. Full av motivation plockade jag till mig ett ex och såg mig i tanken stå i köket hemmavid och tärna paprikor, rensa fisk och förvälla svamp för glatta livet.
På DVD-avdelningen hittade jag Mission Impossible-boxen.
Förmodligen, tänkte jag och la även den i kundvagnen. 

Globenstjärna, 69, hyllad - i blogginlägg

I femtio minuter till fyller kvinnan ni har att tacka för denna blogg år.

Jag minns inte alls hur jag redan i späd ålder öppnade mina ögon för första gången, gnuggade fostervattnet ur demsamma och fäste min blick på den utpumpade kvinnan i sängen. Mat, tänkte jag säkert.
Senare lärde jag mig att tänka på trygghet och kärlek i samband med denna lilla varelse som alltid, alltid funnits där, oavsett hur hon själv mått eller hur jag i min tur mått.
Även om hon säger dumma saker ibland (och tro mig, det kan komma fantastiskt dumma saker ur den där munnen!) så har det aldrig rått något tvivel om att det alltid funnits omtanke och kärlek bakom.

Det var nog jag själv som drev mig till att lära mig läsa vid tre års ålder, men att jag dessutom lärde mig de fyra räknesätten bara något år senare är hennes förtjänst, så lärare hon var och alltid kommer att vara.

Hon är en hejare på att steka köttbullar och koka kola, något som säkert kommer väl till pass i den nykomna farmorsrollen.
Vad hon än tror, så har hon, i ständigt gott samarbete med vår far, gett både mig och Ben-Slirren en trygg och sund värderingsplattform att stå på, och det finns egentligen inte ord för att beskriva hur tacksam jag är för detta.

Jag och hon har mycket gemensamt, bl a blir vi grälsjuka av diskbaljor och tramsiga i klädaffärer.
Hur någon kan komma ihåg så många födelsedagar som hon gör är mig en fullständig gåta.

Det här blir stolpigt och svamligt, men det må vara hänt, för idag har det varit min lilla mors födelsedag!
Hon leve!
Hurra!
Hurra!
Hurra!

Dumpad

Nej nej, lugna och fina nu, det här är en tragedi med lyckligt slut. Ni kan läsa vidare utan risk.

Jag har en lång meritlista på genomlevda dumpningar. I början var det jag som utförde dem.
Jag minns speciellt en gång i femte klass när jag tog mod till mig och frågade Mia om hon ville gå på skoldiscot en fredag och det ville hon! Allt var ju ytterst romantiskt på den tiden, vi gick dit var för sig, pratade inte under hela kvällen, jag stod mest och hängde vid garderoben eftersom ingen annan av kompisarna var med, och när det till slut blev dags för tryckare (det spelades bara på slutet) så hade jag tröttnat och gått hem. En klockren mellanstadiedump. Dagen efter frågade Mia mig vart jag tagit vägen. Hon fick inget svar.
Mycket smidigt.

Någonstans vid 20-årsåldern svängde dock pendeln över.

Kommer ni ihåg flickan med linserna? Hon hade fullt sjå med att dumpa mig, eftersom jag vägrade förstå att båten seglat. Hon försökte säga det snällt öga mot öga, hon försökte säga det irriterat över telefon och till slut så insåg hon att hon var tvungen att säga det utförligt, länge och i smällkalla vintern utomhus för att det ordentligt skulle frysa fast i den trögförälskade Banjo-Pojken. Stackars tös, jag beslöt mig där och då för att inte utsätta mig eller någon annan för så segdragna dumpningar igen.

Mejram får betraktas som min första riktiga flickvän. Hon bodde i Kristianstad, jag bodde i Lund. Jag var på papperet blå, hon var ända in i hjärteroten röd som Lenins långkalsonger. Motsatser attraherar, men inte nödvändigtvis i längden. Någon vecka efter att högersidan vunnit valet 1991 dumpade hon mig via telefon med motiveringen att jag inkräktade på tiden hon ville tillbringa med sin handikappade lillasyster. Det kan tyckas hårt att hon gjorde det över telefon, men det fanns en orsak. SMS var inte uppfunnet ännu.
Jag kämpade inte emot, hon verkade ha bestämt sig så jag la på (efter att naturligtvis ha ljugit om att vi visst skulle fortsätta att vara vänner) och försökte supa mig full, men det gick inte så bra eftersom jag mitt i insåg hur patetiskt det var och slutade. Lite lullig blev jag i alla fall. På punsch, jag var inte gammal nog för whiskey....

Med Marimba som flickvän så fick man vänja sig vid att bli dumpad. Redan innan vi blev ihop så hade hon ju hunnit dumpa mig ett antal gånger (och jag henne en gång måste ju för rättvisans skull medges) men efter att vi slog våra påsar ihop så hann hon med att släppa bomben på mig inte mindre än tre gånger, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Och den tredje gick inte av för hackor den heller!
Första gången var på Astrid Lindgrens dödsdag när hon kom upp till mitt kontor med lunchlåda. Det borde varit en lunchkorg egentligen, med tanke på budskapet som vidhäftade maten. Hon trodde inte det skulle funka, sa hon, och det lät ju så fantastiskt bestämt och oomkullrunkerligt så jag bara la mig på rygg och accepterade. Det var något sorgligt poetiskt över att kärlekssagan tog slut när Astrid dog.
Men hon kom tillbaka. (Inte Astrid utan Marimba.) I maj fick jag jobbet i Bryssel och när jag av någon anledning ringde och berättade det för Marimba tog hon mig till nåder igen, bara för att dumpa mig igen dagen innan jag åkte. Det skulle bli för jobbigt med avståndet, påstod hon, och det kunde jag faktiskt inte argumentera mot.
Kort efter det, vid ett Stockholmsbesök vid midsommar, lyckades vi bli ihop igen. Jag åkte upp till Stockholm, hon kom ner till Bryssel, allt verkade plötsligt jättebra.
Det var då den kom, den allra största smällen.
Jag åkte upp till Stockholm i november.  Egentligen skulle vi setts i Skåne, men eftersom något annat kommit i vägen så köpte jag en biljett Malmö-Stockholm med kort varsel. Två dagar innan hade jag talat med Marimba på telefon och hon såg fram emot att jag skulle komma. Det första som händer när jag stiger in i hennes lägenhet där jag planerat att bo i tre dagar var att hon....ja, just det; dumpar mig. Motivationen att kämpa emot det beslutet var inte på topp.

När så internet och nätdejtingen kom öppnades nya oändliga möjligheter till dumpningar. Jag har som ni vet provat de flesta. Men nu har plötsligt dumpningstekniken sjunkit tillbaks till mellanstadienivån, d v s man upphör helt enkelt att höra av sig.

På sitt föredrag förra torsdagen sa Kay Pollak att det finns en vanlig tanke som man inte får tänka: "Nu är det så bra så att nånting bara måste gå åt helvete!" Den tanken är så förbjuden så den kan jag naturligtvis inte låta bli att tänka.

När jag pratade med Mandolin igår började jag plötsligt känna vibbarna. Utan att gå in på detaljer vad det handlade om så kände jag plötsligt dumpen komma farande, men för första gången på mycket länge så tänkte jag "I helvete heller!" och började argumentera mot mer och mer. När jag i desperation utbrast att jag med förtvivlan kände att jag inte lyckades övertala henne avbröt hon mig:
"Du, vill du ha en upplysning?"
"Ja, upplys mig, snälla."
"Jag håller inte på att dumpa dig."

Jag är en svårt, svårt skadad man.
Tur att Mandolin är så pass förnuftig. Och förlåtande.
Rekordförsöket fortsätter i lagom takt.


RSS 2.0