I väntans tider

Jag känner nog hur det är på väg.
Längst ner i halsen ligger det lea förkylningstrollet och krafsar en på adamsäpplet. Det börjar alltid på samma sätt, en dag märker man att det känns som man ska börja hosta när som helst, men det kommer liksom inget. Förrän dagen efter.
Det skulle verkligen vara grädde på moset att sitta och hosta över konsonanterna på lördag. Och jag som enligt släktens sedvänja har en så formidabel hosta....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0