På spåret

De har kommit på en så rolig grej på tåget  mellan Örebro och Stockholm, märkte jag vid en av mina färder fram och tillbaka dit. Det var ett antal kvinnliga lekledare som växelläste upp frågor i högtalarsystemet.
Så här lät det:

-Tåget stannar i...
- Arboga.
-Västerås.
-Enköping.
-Sundbyberg.
-Stockholm.
-Vilket är tågets slutstation?

Jag räckte naturligtvis genast upp handen och ropade "Stockholm! Stockholm!" men ingen konduktör kom fram och gav mig något fint pris, kanske var det någon i en annan vagn som hade vunnit?

Tåget passerade Arboga och tjejerna i högtalarna kom tillbaka:
-Tåget stannar i....
-Västerås.
-Enköping.
-Sundbyberg.
-Stockholm.
-Vilket är tågets slutstation?
Nu råkade konduktören vara i min vagn så jag fixerade honom med blicken och sa "Stockholm!"
-Nej, vi är snart i Västerås, sa han.
Det var uppenbart att man skulle meddela rätt svar på något annat sätt. Jag läste igenom Kupé men hittade inga ledtrådar. Hade jag varit i första klass (o denna ljuvligt hägrande första klass) så hade jag säkert hittat något SMS-nummer eller emailadress på SJ:s hemsida.

Tåget passerade nu även Västerås och svårighetsgraden på frågan gick ner ännu lite mer.
Det kanske bara är förstaklassresenärer som överhuvudtaget får svara? Inte nog med att de får 10 centimeter extra benutrymme och fria drinkar och personlig assistent med massörsexamen, de får också delta i roliga tävlingar....

Efter Enköping började jag bli orolig. Det luktade bedrägeri i TV6-klass här. De väntar på att folk ska ringa in tillräckligt många gånger för att det ska löna sig och så släpper det in något nöt som svarar Sundbyberg eller Åmotsfors emellanåt för att det ska verka autentiskt. Tänkt att SJ sjunkit så lågt! Det är antagligen för att kvitta förlusten de gör på att auktionera ut biljetterna....

Efter Sundbyberg insåg jag att det var mycket värre än så!
- Tåget stannar i....
- Stockholm.
- Vilket är tågets slutstation?
De visste helt enkelt inte vart vi skulle! Och där hade de frågat passagerarna hela tiden utan att få någon hjälp! Jag insåg att det antagligen satt tre stycken panikslagna kvinnliga lokförare längst fram i tåget som hela resan försökt få oss att berätta vart vi var på väg egentligen. Förmodligen var det konduktörerna som hade blåst dem på informationen.
Om jag bara rest min tunga bakdel från min stol och gått fram till dem så hade de blivit lugna. I skam steg jag av på Stockholms Central och hoppades att de tre trallande jäntorna skulle hitta hem till slut.


Kommentarer
Postat av: Ylva (fP)

Nämen Johan, inte får du sitta och skriva så kul och trevliga bloggar, mitt yrkesarbete blir ju alldeles lidande!
Nu har jag plöjt dina kommentarer från helgen som var... kön utanför mitt rum växer och förmodligen får jag sparken på måndag...
Fortsätt så :) och avslöja för sjutton den stora hemligheten snart!!!

2007-11-07 @ 10:09:01
Postat av: Trogen läsare

Du är ju dum på riktigt

2007-11-07 @ 21:49:23
Postat av: Banjo-Herren

Tack för berömmet, båda två! :)

2007-11-07 @ 22:27:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0