Extraknäck
Måndagkväll i Bryssel och jag är i parken med doggy..
En heeelt vanlig måndagkväll..
Min lille hårige bulimikervovve kutar runt och letar efter ätbara föremål bland buskarna i sedvanlig ordning och själv traskade jag runt i cirklar runtom parken och betraktade de nedfallna kastanjerna på marken..
Inte riktigt en vanlig måndagkväll ändå...
Ett par kastanjeminuter senare kommer en kvinna till parken med Atlas storebrorsa. Njae..inte riktigt kanske..men hon kommer in med sin lille Cocker kompanjon..
Kvinnan kommer fram till galpal och börjar pladdra på så usel franska att jag för en gångs skull nästan känner mig som en riktig liten fransyska i jämförelse och jag kände mig riktigt stolt över mina språkkunskaper och önskade att någon fran kontorret kunde höra mig nu när jag briljerade så tjusigt...
Mellan många plötsliga, högljudda, nervösa skratt och dunkningar i min arm då kvinnan förmodligen sagt något tämligen roligt så började jag undra om hon bara var ovanligt sällskapssjuk eller om jag borde utbrista "Åh kära hjärtanes! Steken!" och genast rusa hemåt?
Eftersom jag aldrig lärt mig behärska konsten att ljuga så stod jag istället kvar och lät mig dunkas blå på armen av denna besynnerliga kvinna vars skämt jag inte förstod..
Jag tror att det handlade om att hon inte plockade upp ni vet vad efter hunden när parkvakten inte var i närheten och det tyckte hon kanske var lite busigt och nämnvärt...?
Nåväl...strax därpå gick konversationen in på att hon letar efter någon som hon kan öva sin engelska på! Jag tipsade om diverse tidningar hon kunde köpa för att kika efter annonser om privatlärare och om språkskolor..men neeej...naturligtvis frågar hon istället om inte jag pratar engelska?
- Oui, oui...men jag är ju inte lärare och jag jobbar heltid och jag har inte mycket tid...
-Jo, men jag betalar dig för att träffa mig ett par gånger i veckan och prata engelska...Jaa, jag vill det jättegärna!!
- Oui oui, men jag har inte mycket tid..
-Vilken tid brukar du komma till parken? Brukar du komma till parken ungefär samma tid varje kväll?
Och på morgnarna? Bor du i närheten?? Vet du vad...du behöver inte leta efter mig...jag kommer att kolla efter dig...jag kommer att gå runt i kvartet och kolla efter dig...jag hittar dig!!
Ja, det var väl det det...We always have Kazakhstan....
Over to you....
Åh, vilket vackert bidrag i kanmpanjen: Hur jag får andra hundägare att lämna min park i fred. genom att vara social och frammåt fick hon lilla Galpal att känna sig obekväm och fundera över rutiner, tider och alternativa rastplatser.
Stanfords tips är att om ni ses igen, prata på knagglig och dålig engeska, så att hon känner sig bekväm i sin och inte behöver gå på kurs, såsom hon gjorde med franskan. På en gång blev du bekväm med din franska.
Kram och lycka till
/S
Hahaha!! Bra tips Stanford! tack!
