Ett ord i all välmening
Får jag be om lite uppmärksamhet?
Om ni färdas till fots genom Stockholm och råkar passera Norra Bantorget i korsningen Olof Palmes Gata - Vasagatan så kan det hända att ni ser en reslig figur stå vid övergångsstället. Han har pepparkaksbrun jacka och en blå mössa med rutmönster. Förmodligen har han hörlurar i öronen och nickar pinsamt nog i takt med musiken. Vill det sig riktigt illa står han och stampar takten på ett diskret uppenbart vis.
Alla er som känner igen situationen och synen och förundras över att den reslige främlingen verkar stå och muttra för sig själv när ni går förbi rakt ut i gatan vill jag berätta ett par saker för:
1) Den röda gubben som ofta dyker upp i en svart cirkel på en stång på andra sidan gatan betyder att man inte ska springa ut i gatan vind för våg.
2) De metallföremål i olika färger och storlekar som står i rät vinkel mot er färdriktning kallas bilar. De står och väntar på att den undre svarta ringen på deras stång ska bli grön. När den blir det så kör de.
3) I metallföremålen sitter en slags organismer som kallas andra människor. Dessa andra människor är till största delen helt otelepatiska. De vet alltså inte om att du tycker det är en bra idé att springa rakt ut i gatan. Samtidigt bestämmer de över metallföremålen i påminnelse nummer 2. Detta är en olycklig men inte mindre reell kombination.
4) En speciell stång med cirklar som gäller för de metallföremål, i fortsättningen kallat bilar, som ska till höger står skymd bakom den större och mer omfattande stången i påminnelse 2. Denna stång kan, utan att ni ser det, plötsligt bestämma sig för att uppmana dessa bilar att sätta full fart.
5) De vita plastmanicker som de flesta av er har i öronen ger i 9 fall av 10 ifrån sig diverse ljud som i många fall uppfattas som musik av ett normalt människoöra. Musik är en företeelse som är till för förströelse. M a o är du inte heller telepatisk eller ens koncentrerad när du har dessa vita manicker i öronen. Jag vet eftersom jag själv nyttjar dylika manicker.
Sluta gå mot röd gubbe, för guds skull! Jag blir nervös!
Om ni färdas till fots genom Stockholm och råkar passera Norra Bantorget i korsningen Olof Palmes Gata - Vasagatan så kan det hända att ni ser en reslig figur stå vid övergångsstället. Han har pepparkaksbrun jacka och en blå mössa med rutmönster. Förmodligen har han hörlurar i öronen och nickar pinsamt nog i takt med musiken. Vill det sig riktigt illa står han och stampar takten på ett diskret uppenbart vis.
Alla er som känner igen situationen och synen och förundras över att den reslige främlingen verkar stå och muttra för sig själv när ni går förbi rakt ut i gatan vill jag berätta ett par saker för:
1) Den röda gubben som ofta dyker upp i en svart cirkel på en stång på andra sidan gatan betyder att man inte ska springa ut i gatan vind för våg.
2) De metallföremål i olika färger och storlekar som står i rät vinkel mot er färdriktning kallas bilar. De står och väntar på att den undre svarta ringen på deras stång ska bli grön. När den blir det så kör de.
3) I metallföremålen sitter en slags organismer som kallas andra människor. Dessa andra människor är till största delen helt otelepatiska. De vet alltså inte om att du tycker det är en bra idé att springa rakt ut i gatan. Samtidigt bestämmer de över metallföremålen i påminnelse nummer 2. Detta är en olycklig men inte mindre reell kombination.
4) En speciell stång med cirklar som gäller för de metallföremål, i fortsättningen kallat bilar, som ska till höger står skymd bakom den större och mer omfattande stången i påminnelse 2. Denna stång kan, utan att ni ser det, plötsligt bestämma sig för att uppmana dessa bilar att sätta full fart.
5) De vita plastmanicker som de flesta av er har i öronen ger i 9 fall av 10 ifrån sig diverse ljud som i många fall uppfattas som musik av ett normalt människoöra. Musik är en företeelse som är till för förströelse. M a o är du inte heller telepatisk eller ens koncentrerad när du har dessa vita manicker i öronen. Jag vet eftersom jag själv nyttjar dylika manicker.
Sluta gå mot röd gubbe, för guds skull! Jag blir nervös!
Kommentarer
Trackback
