Den klassiska frågan

Idag återvänder skolbarnen till bänkarna och på tusentals lågstadieskolgårdar kommer den klassiska frågan att ställas:
"Vad fick du för julklappar i år?"
Och ivriga att få berätta att de fått Child Molesting Vampire Zombies XXII av farmor (som inte kan engelska, aldrig använt dator och trodde att bilderna på omslaget var någon form av gotisk konst) så svarar hundratals lättlurade barn att de fått Child Molesting Vampire Zombies XXII av farmor (men de underlåter att berätta hur farmor hamnade på intensiven efter att ha velat prova det trevliga spelet hon gett bort).
Och efter det blir det de sedvanliga fingerpekandet och löjliggörandet för att man har ju inte fått NÅGRA JULKLAPPAR ALLS I ÅR ännu! Bläbläbläbläbläääää blä! Hån, hån.
En gammal fin skolstartstradition som upprepas varje år. Ett år bad jag t o m om att få en försenad julklapp på trettondagen för att kunna håna tillbaka och säga att jag VISST DÅ hade fått julklappar i år, men då blev jag visst hånad för att jag var så konstig att jag fick julklappar när det inte var jul.....hur man än vänder sig så har man klappen där bak.

I år har jag faktiskt fått en julklapp, men det var inte med avsikt. Min galpal Vera K skickade mig Mark Levengoods bok "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" som hon länge pratat om att jag skulle gilla, fastän jag sagt att "jag minsann aldrig skulle kunna tycka om en bok som en homosexuell kille har skrivit". Vad jag i verkligheten hade sagt var att jag sällan brukar tycka om böcker som andra är säkra på att jag kommer tycka om.
Men det är ju lätt att höra fel.
Puss och tack, Vera, boken är jättebra!

I fjol fick jag tre klappar, och tomten hade uppenbarligen läst min blogg noga. Eftersom jag försovit mig en gång p g a borttappad mobil fick jag en väckarklocka och eftersom jag har en medietränad tandhygienist så fick jag en elektrisk tandborste.
Den elektriska tandborsten är ju näst intill erotisk i sitt vibrerande där den svarvar tänderna rena från plack, men lite undersam blir man allt på hur tandkrämen kan räcka till hela garnityret. Den klick man stryker på från början bör ju inte kunna hålla sig i borstens närhet i mer än 2 pikosekunder efter att borsten går igång. Och att den automatiskt stängs av om man trycker för hårt, det vågar jag inte ens prova. Om man skulle äventyra sig med att trycka minsta lilla så skulle det väl säga screeeejjjeeejejjwwwwwjjjeejjjjj och sen skulle farbror tandläkaren få bädda operationsbordet och ta fram lösgommarna för då får han främmat.

Den sista julklappen var ett exemplar av CD:n från moderskapets konsert i Globen. (I skrivande stund inser jag att jag borde bett att få den signerad.... ) Och tro det eller ej, men efter första körnumret (som var något av det pampigaste jag upplevt) så hör man klart och tydligt en exalterad Banjo-Herre skrika ut sitt gillande....
Däremot hör man inte ett ljud från pratkvarns-Ulla som satt bredvid.
Jag är förvånad.

Kommentarer
Postat av: Galpal Vera K

Hej igen!

Vad kul att du gillade boken - jag visste det!!!
Har du last ut den?
Vi far diskutera boken over telefon!

Puss o Kram
Vera

2008-01-09 @ 12:48:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0