Och så fortsätter vi som om inget hade hänt...
Mina söndagmiddagar är snudd på obefintliga, och verkligen inte näringsriktiga. För mig är kostcirkeln en uppslicad pizza.
I söndags bestämde jag mig för att åka ut till ICA Maxi i Alby som, förutom datumstämpling av köttfärs, är kända för att vara Sveriges billigaste supermarket. Eller möjligen var det Stockholms, billigast var de i alla fall i en undersökning för ett par år sedan. Alby ligger bara två tunnelbanestationer från mig och ändå är jag inte på Maxi ovtare än var tredje månad.
Den här gången hade jag två specifika mål, det ena var att köpa en brödrost och det andra att lösa middagsproblemen genom att slinka in på McDonalds som ligger i samma byggnad. Sorgligt men sant.
Jag började med McDonalds. I en kö stod det tre personer, i en annan kö stod det bara en, och han höll på att betjänas. Perfa, tänkte jag, och ställde mig i den korta kön. Men vilken tid det tog! Jag hade iPod i öronen så jag reflekterade inte över vad som hände där framme. ALLA i den andra kön hann bli betjänade!
Så äntligen blev det min tur och jag tog ur hörlurarna. Framför mig bakom disken stod den där sortens ungdom som ständigt borde vara förkyld eftersom kakhålet står på vid gavel hela tiden och det således blir tvärdrag från öronen.
"Nästa."
"Ja, hej, jag skulle vilja ha en Chicago Star Meny med morötter och cola." sa jag utan att skämmas.
"Ursäkta, vad sa du?" sa fågelholken i McDonalds-uniformen.
"En Chicago Star Meny med morötter och cola", sa jag med en ängels överseende tålamod.
"Vad vill du ha till burgaren?" frågade han på fullaste allvar.
"Morötter...." sa jag förstummat och började så smått efterlikna killens ansiktsuttryck.
"Jaha, och vad vill du ha att dricka till?"
Vad drack du själv så tar jag något helt annat, tänkte jag men upplyste honom glatt: "Cola," och tillade snabbt "Mellan" för annars visste man ju vad som komma skulle.
Omsorgsfullt tryckte den unge mannen ner knapp efter knapp på den komplicerade kassaapparaten. Bakom honom ståtade en jättelik affisch med texten "Prova nya Chicago Star Meny! Mellanläsk och tillbehör ingår. 62 kronor!"
"Det blir 63 kronor!" upplyste hjärnkirurgen in spe.
Jag opponerade mig en smula. Ett annat biträde tog över, något hon verkade ha fått göra ett antal gånger under passet redan för hon såg inte så begeistrad ut. Till slut fick jag min burgare för rätt pris och donerade 1 krona till Ronald McDonalds barnsjukhus.
Brödet var sumpigt, biffen seg, såsen hade flutit ut och osten hade fastnat i kartongen (papp i goja!), colan var det för mycket is i. Men morötterna var goda!
Det första jag sprang på när jag kom in på Maxi var bokavdelningen och en stor trave med ICAs Rutiga Kokboken för endast 99 SEK. Full av motivation plockade jag till mig ett ex och såg mig i tanken stå i köket hemmavid och tärna paprikor, rensa fisk och förvälla svamp för glatta livet.
På DVD-avdelningen hittade jag Mission Impossible-boxen.
Förmodligen, tänkte jag och la även den i kundvagnen.
I söndags bestämde jag mig för att åka ut till ICA Maxi i Alby som, förutom datumstämpling av köttfärs, är kända för att vara Sveriges billigaste supermarket. Eller möjligen var det Stockholms, billigast var de i alla fall i en undersökning för ett par år sedan. Alby ligger bara två tunnelbanestationer från mig och ändå är jag inte på Maxi ovtare än var tredje månad.
Den här gången hade jag två specifika mål, det ena var att köpa en brödrost och det andra att lösa middagsproblemen genom att slinka in på McDonalds som ligger i samma byggnad. Sorgligt men sant.
Jag började med McDonalds. I en kö stod det tre personer, i en annan kö stod det bara en, och han höll på att betjänas. Perfa, tänkte jag, och ställde mig i den korta kön. Men vilken tid det tog! Jag hade iPod i öronen så jag reflekterade inte över vad som hände där framme. ALLA i den andra kön hann bli betjänade!
Så äntligen blev det min tur och jag tog ur hörlurarna. Framför mig bakom disken stod den där sortens ungdom som ständigt borde vara förkyld eftersom kakhålet står på vid gavel hela tiden och det således blir tvärdrag från öronen.
"Nästa."
"Ja, hej, jag skulle vilja ha en Chicago Star Meny med morötter och cola." sa jag utan att skämmas.
"Ursäkta, vad sa du?" sa fågelholken i McDonalds-uniformen.
"En Chicago Star Meny med morötter och cola", sa jag med en ängels överseende tålamod.
"Vad vill du ha till burgaren?" frågade han på fullaste allvar.
"Morötter...." sa jag förstummat och började så smått efterlikna killens ansiktsuttryck.
"Jaha, och vad vill du ha att dricka till?"
Vad drack du själv så tar jag något helt annat, tänkte jag men upplyste honom glatt: "Cola," och tillade snabbt "Mellan" för annars visste man ju vad som komma skulle.
Omsorgsfullt tryckte den unge mannen ner knapp efter knapp på den komplicerade kassaapparaten. Bakom honom ståtade en jättelik affisch med texten "Prova nya Chicago Star Meny! Mellanläsk och tillbehör ingår. 62 kronor!"
"Det blir 63 kronor!" upplyste hjärnkirurgen in spe.
Jag opponerade mig en smula. Ett annat biträde tog över, något hon verkade ha fått göra ett antal gånger under passet redan för hon såg inte så begeistrad ut. Till slut fick jag min burgare för rätt pris och donerade 1 krona till Ronald McDonalds barnsjukhus.
Brödet var sumpigt, biffen seg, såsen hade flutit ut och osten hade fastnat i kartongen (papp i goja!), colan var det för mycket is i. Men morötterna var goda!
Det första jag sprang på när jag kom in på Maxi var bokavdelningen och en stor trave med ICAs Rutiga Kokboken för endast 99 SEK. Full av motivation plockade jag till mig ett ex och såg mig i tanken stå i köket hemmavid och tärna paprikor, rensa fisk och förvälla svamp för glatta livet.
På DVD-avdelningen hittade jag Mission Impossible-boxen.
Förmodligen, tänkte jag och la även den i kundvagnen.
Kommentarer
Postat av: Orne
Min kusin var på McD och åt hamburgare med pappersservett, och märkte ingenting förrän halva servetten slunkit ned... :-)
Trackback
