Banjo-Herren

För två veckor sedan var vi iväg ett gäng och spelade Scrabble i Åbo. Och under resan så hände det en grej. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till. Obetänksamhet och ovarsamhet resulterade helt enkelt i en lite olycklig episod.

Det märktes tydligt på mig att något hade hänt. På jobbet undrade kollegorna vad det var, de påpekade att allt inte såg riktigt bra ut, att det var något som saknades. Och det var ju uppenbart att något gått sönder.
I vanliga fall så brukar jag ha en ganska kallsinnig "slit-och-släng"-attityd i sådana här lägen. Glöm, kassera och gå vidare. Men det har rörde sig om något väldigt speciellt, något som jag önskat mig länge och drömt om och som jag absolut inte kunde lämna bakom mig hängande.
Jag var helt enkelt tvungen att ta tjuren vid hornen. Ingen skulle göra jobbet åt mig. Det hade blivit dags att göra något som jag genom hela livet varit rysligt dålig på och som jag halvt om halvt lovat mig att aldrig göra igen. Vissa kanske skulle kalla det att förödmjuka sig, men jag kände att det som fanns att vinna var alldeles för värdefullt för att inte göra ett försök åtminstone.

Och det var denna helg det var planerat att ske, denna helg skulle jag verkligen göra det!
Det var ett stort projekt. Lördagen avsatte jag till att samla mod. Det gick sådär. På söndagen var jag fortfarande tveksam om jag verkligen skulle våga språnget, men så gick jag i alla fall ut och skaffade det som behövdes och så var det dags. Pulsen steg, nervositeten fick mig att darra när jag satte mig ner i soffan och greppade....

(dramatisk paus)

....synålen.
På bussen i Åbo bestämde sig en knapp på min högra jackaxel att lämna sin post vilket gjorde att revären har suttit löst och fladdrat sedan dess. Det har sett sjavigt ut, men eftersom jag verkligen älskar min jacka så var det bara att gå ut och skaffa nål och tråd och borsta av sina gamla syslöjdskunskaper från mellanstadiet, vilket var senaste gången jag höll i sybehör.
På Euroshop i Hallunda kunde man köpa 24 små trådrullar och en dosa med tjugo synålar för 10 spänn! Det borgar ju för kvalitet, eller hur?
Ta inte illa upp nu, alla sömmerskor och skräddare, men det ser faktiskt löjligt enkelt ut att sy i en knapp.
Anledningen att ni inte ska ta illa upp är att DET ÄR DET F-N INTE!

Låt oss börja med trådrullen.
Hur hittar man enklast var tråden börjar på rullen???
Jag lyfte ut en av de 24 trådrullarna ur Euroshops Sewing Kit och insåg omedelbart att där inte fanns någon början.
Jag krafsade lite på tråden. Ingen praktiskt utskjutande liten ände uppenbarade sig.
Jag blåste på rullen. Ingen ände fladdrade tjänstvilligt upp.
Jag vände och vred utan att hitta den ändamålsenliga texten "Börja här" någonstans!
Till slut fick jag demolera rullen, vränga av tråden, reda ut härvan och pilla och nysta och slita och dra tills jag fann en ände. Men var det rätt ände? Det här kanske inte var början på tråden utan slutet? Man måste väl börja från början? Jag bestämde mig för att chansa.
Sådärja, ände funnen. Nästa problem; Hur mycket tråd behöver man?
Det var rätt mycket tråd på rullen, jag insåg ju att det inte bara var att trä tråden i nålen (märk hur lättvindligt jag använder ordet "bara") och sätta igång, någon form av avklippning måste också ske. Men hur mycket ska man ta till? Är en meter för mycket? Är en decimeter för lite?
Jag insåg senare att jag slutligen tog till lite för mycket, men hellre det än för lite.

Över till nålen.
Synålen måste vara en av de mest förbisedda produkter utvecklingsmässigt som någonsin existerat. Det måste finnas ett bättre sätt att få in tråden genom nålsögat än att hålla på som man gör nu! Sug på den tunna, tunna tråden, håll upp nålen i god belysning, för ihop händerna och hoppas på turen.
Skulle man inte kunna tänka sig någon sorts öppningsbart nålsöga så man bara kunde lägga tråden på plats och sedan klämma ihop ögat (kalla det gärna "ögonlock" men kom ihåg vem som kom på det först) och voilà!
Hursomhelst, efter några minuters pill så satt tråden i alla fall i nålsögat.

Härnäst knappen med presumtivt vidhängande jackaxel.
Hur börjar man? Börjar man uppifrån eller nerifrån? Var det inte något syslöjdsfröken sa en gång om en knut på tråden? Hur gör man när man fäster tråden? Och viktigast av allt: Hur utvecklar man den röntgensyn som krävs för att man ska träffa rätt i knapphålen!?!? Varför köpte jag inte fingerborg också? Aj!!!
Och den där nålen, den inte bara sticks. Den blir ju hal också! Så fort man skulle till att trycka den genom tyget så gled den iväg på egna äventyr. Svettas inte sömmerskor om fingrarna? Varför heter det i så fall sweat shops?

Efter mycket svordomar och fummel så insåg jag plötsligt att knappjäveln faktiskt satt fast igen. Smått chockad fäste jag tråden genom att vira den en miljard varv runt knappens fäste och knyta till. Seger! Triumf!!! Projektet i hamn.

Ja, just det, sedan började jag redigera ihop Banjo-Herrens första bok i helgen också. Men det var ett litet fjuttprojekt i jämförelse.