Banjo-Herren

Att taklampan i hallen exploderade kom som en överraskning.
Senast Banjo-Fadern var på besök påpekade han att mina glödlampor gick väldigt mycket oftare än i vanliga lägenheter. Hur kunde han veta det, undrar kanske vän av ordning? Jo, eftersom Banjo-Herren inte orkat klura ut i vilken återvinningscontainer kasserade glödlampor ska slängas så hade Banjo-Herren lagrat alla dessa i sitt städskåp. Detta var dock den gamle Banjo-Herren, den som inte hade Audrey Hepburn på väggen eller åt frukost.
Och nog hade Banjo-Fadern rätt när jag tänkte efter. Det är inte normalt att jag på tvåttalvt år har förbrukat bortåt 20 glödlampor fördelat på åtta olika armaturer. Vilket årtionde som helst ska den nye Banjo-Herren ta tag i problemet och se om det finns något att göra.

Samtliga har dock inte lämnat jordelivet på samma formidabla sätt som taklampan i hallen. När jag slog på strömbrytaren så sa det KABAAAAMFRÄÄÄS! i taket och halva lägenheten slocknade. Lamporna i badrum och gästrum la också av i sympati. Faktiskt förstod jag direkt att en propp gått. Någonting litet kom man ju ihåg från NO-tekniken på högstadiet. Otroligt nog var jag också medveten om var proppskåpet fanns.

Jag har ett förråd i trapphuset, och där bakom dörren sitter proppskåpet. Man måste alltså stänga dörren till förrådet för att över huvud taget kunna umgås med propparna. Nu visade sig att proppen som gått även hade hand om belysningen i förrådet vilket komplicerade det hela en aning. Den enda någorlunda portabla ljuskälla jag hade var en adventsljusstake. (Trodde jag, ända tills jag berättade den här historien för en trogen läsare som direkt undrade varför jag inte använde mobiltelefonen....Mobiltelefoner fanns inte på NO-tekniken, är mitt enda försvar.)  Men eftersom alla uttagen i hallen var utslagna så kunde jag inte heller lysa mig fram med ljusstaken, eftersom sladden inte var lång nog. Men jag försökte i alla fall, och det måste sett bra roligt ut.
Till slut blev det så att jag fick klämma fast mig mellan dörren och proppskåpet och öppna dörren så mycket det gick så att trapphusets naturliga ljus kunde belysa listan över propparnas ansvarsområden, vilken var uppsatt bredvid skåpet.
Propp nr 6 sades vara den som stod för elfiolerna vad gällde hall, badrum, stora sovrummet och förråd. (Att gästrummet räknades som stora sovrummet i lägenheten kom som en överraskning.) Jag skruvade loss hylsa nummer 6 och fann till min stora förvåning den vara tom.
Snacka om att den proppen gått, tänkte jag fascinerat, men sen insåg jag att jag tagit fel i skumrasket och skruvat loss hylsa nummer 8, vars propp uppgavs styra diskmaskinen. Min lägenhet har ingen diskmaskin. 
Hylsa nummer 6 innehöll en porslinsklump och en liten röd prick som låg lös och skallrade.

Alla vet väl vilken styrka det är på en propp med röd prick?
Det visste inte jag, men det stod 10 på porslinsklumpen.
Efter en snabb uppringning till Banjo-Fadern, som naturligtvis visste vad röd prick betydde, så fick jag lära mig att enheten var ampere och att proppar köper man i vanliga dagligvaruaffärer.
Nu var ju det enda kruxet att jag befann mig i Botkyrka. Där finns inga vanliga dagligvaruaffärer. Där finns dagligvaruaffärer, visst, men sortimentet är minst sagt slumpmässigt. Vi i Norsborg var inte att tänka på, där köper jag bara julmust, och på Vi i Hallunda (SUPERSTORE! Wow!) var dom slut. (Det är väl en strykande åtgång på röd-pricks-proppar i grannskapet om alla har samma kassa elsystem som jag, kan tänka.)

Jag insåg att jag skulle bli tvungen att ta mig ut till ICA Maxi för att få tag i proppar. Och så gick det som det alltid gått när jag åker till ICA Maxi, oavsett hur många Audrey Hepburn som sitter på mina väggar.
Jag gick in för att köpa proppar.
Ett fempack proppar kostar 19,90 SEK.
Jag kom ut med propparna, plus fyra DVD-filmer, två böcker, en äppelklyftare och en bananskivare och utan 400 spänn. Jag har absolut ingen karaktär.
Men jag har rätt kul.