Metaforbattle
"Hej, jag heter Sebastian och ringer från Monetar Kapitalförvaltning", sa rösten i telefonluren.
Ska jag berätta för honom att jag jobbar med fonder på bank, tänkte jag. Nej, jag låter bli så får vi se vad han drar till med.
"Hej Sebastian, vad kan du göra för mig?"
"Hur placerar du dina PPM-pengar?"
"Inte." Det är alldeles sant, jag har aldrig slängt ett endaste litet getöga i det oranga kuvertet.
"Nej, det är ju ganska vanligt", konstaterade Sebastian och gick vidare till sidan 5 i samtalsschemat. "Och vet du var dina pengar hamnar då?"
Kan man få extra betänketid?
"Jo, de hamnar i sjunde AP-fonden, och den har ju inte gått så bra på sistone..."
Nu kunde jag inte hålla mig, jag är ju inte känd för mitt tålamod.
"Du, det finns väl inga fonder som gått speciellt bra förutom några obligationsfonder det senaste året? Jag jobbar med fonder och tror inte att sjunde AP-fonden är någon av de sämre...."
"Nej, den ligger väl någonstans i mitten", sa Sebastian på det där sättet som jag brukade använda i kundtjänstsamtal där jag inte hade en aning om vad jag talade om.
"Men varför engagerar du dig inte i dina PPM-pengar om du nu jobbar med fonder professionellt?"
Jobbar med fonder professionellt, det lät fint. Ärligt talat så är det faktiskt rätt så skämmigt. Mina PPM-pengar ska den nye Banjo-Herren, post Audrey, säkert ta hand om nästa gång det orangea (nu har jag provat två olika stavningar av det ordet i inlägget och båda ser lika besynnerliga ut...vad är egentligen rätt?) kuvertet behagar dimpa ner.
Nu bestämde sig Sebastian för att bli filosofisk.
"Fast det förstås, en snickare går kanske inte hem och bygger om verandan det första han gör?"
Snyggt.
"Nej", sa jag, "men å andra sidan anlitar han inte någon annan firma om han verkligen skulle vilja ha en ny veranda, heller?"
Det är den vuxne mannens rättighet och skyldighet att vara tjurskallig.
