Banjo-Herren

Midvinterlunchens köld var hård, endast Banjo var vaken.
Nja, eller endast Banjo var den som var på kontoret. Alla andra var på lunch.
Nja igen, inte riktigt alla. Plötsligt kände jag en kall kåre längs med ryggraden. Jag insåg att Mårran snart skulle lägga sig som en fuktig filt över mitt torsdagshumör. Och visst var det så, långsamt kom hon glidande längst bort i korridoren, med giporna i botten som sig bör och siktet förtretligt nog inriktat på mig.
Till hennes försvar ska sägas att hon är lite rolig. Hon har en helt egen terminologi för allting vi sysslar med på fondadministration, en terminologi som man måste lära sig för att över huvud taget förstå, och som en grundlig kunskap i borde vara värdefull i ett CV vid internrekrytering. Och när hon inte kommer på några egna termer för det hon behöver prata om så brukar hon kalla det "sånt där" och sedan får man luska ut själv vad "sånt där" tillfälligt kan tänkas vara.

"DU!" utstötte hon. (På hennes språk betyder det antagligen "God fortsättning!" Inget ont som inte för något gott med sig.) "Vi pratade om den här den 23:e..."
Jag hade ingen aning om vad den här var för något, och inget förklarande papper viftade hon med heller. En sak var jag däremot helt säker på.
"Nej, det gjorde vi inte, eftersom jag var ledig då."
"Jaså", konstaterade Mårran och tvekade i en halv nanosekund. "Men då var det den 30:e, för då var du väl här?"
Det var jag.
"Det var 10 000 spänn som garnerats på fel numero för att fel gazonk hade juffilerats vid bumpi putus", fortsatte Mårran, och naturligtvis sa hon något annat i verkligheten, men man måste tänka på banksekretessen och det hon egentligen sa var minst lika svårt att förstå. Jag har dock pratat med henne i ett år snart så jag greppade sammanhanget någorlunda.
Problemet var bara att jag för mitt liv inte kunde komma ihåg ärendet.
"Jag minns ingenting av det här", medgav jag. "Är du säker på att det verkligen var mig du pratade med?"
"JA!" röt hon till. "Det var du! Vi pratades vid flera gånger och ekonomiavdelningen var också inblandad! Du sa att du skulle fnula runt det, men nu har jag fått ett  mail från kontoret som undrar vad som hänt för pengarna ligger fortfarande kvar på fel numero."
Nu började jag bli riktigt rädd. Sanningen var den att det mycket väl kunde vara så att jag helt glömt bort detta, hur osannolikt det än kändes, med tanke på att det inte är vardagsmat att fel gazonk juffileras på det där sättet. Men hur hade jag kunnat få för mig att lova att fnula runt det, när jag ärligen inte hade en aning om hur jag skulle göra för att fnula runt det!?
Jag gav Mårran rätt och lovade dyrt och heligt att fnula runt det så fort som möjligt. Alltid fanns det ju någon att fråga så fort de andra kom tillbaka från lunchen. Jag påminde mig om att "fnula runt" egentligen heter "omföra" och inväntande mina kollegor.

När vi så var återsamlade igen skulle jag just till att ta upp det hela när Monkan begärde ordet.
"Hörni, Mårran ringde mig före lunch och undrade om någon av oss kände igen ett ärende med en 'gazonk som juffilerats fel'? Hon hade fått något mail före jul men kunde inte komma ihåg vem hon pratade med hos oss om det."
Säga vad man vill, men Mårran vet hur man ska delegera ett kraftigt försenat uppdrag på ett effektivt sätt.
Och så var det ju skönt att inse att det inte var jag som var helt senil.
Den här gången.