Banjo-Herren

Det är lätt att vara efterklok. Ibland blir det ännu lättare.

Lunch rådde på det stora kontoret. I fjärran hördes en skrivare mata fram utskrifter och någon enstaka bortglömd telefon ringde ödsligt. Mitt i lugnet satt Gobo och putsade sina skor. Snett bakom honom satt jag och började känna en viss doft sprida sig över nejden. Det luktade bensin. Bilbensin. Naturligtvis blev jag genast sugen på krusbärsläsk.

Hemma i Åhus, på den tid då jag ännu varken nigit vid mormors bår eller blivit hotad till livet av en halvt likstel Gubbjävel, låg det en bilverkstad mitt emot Pressbyrån. Vid det fåtal besök jag gjorde där, i sällskap av en granne, så blev jag emellanåt bjuden på krusbärsläsk. Därav denna helt logiska hjärnkoppling. Krusbärsläsk är bara gott i bilverkstäder.

Varifrån kom då denna förföriska doft? Svaret var uppenbart.
"Vad putsar du egentligen skorna med?" frågade jag fascinerat.
"Det är en rysk skokräm som ska vara jättebra!" stoltserade Gobo.
"Det luktar bilverkstad", konstaterade jag med huvudet fullt av krusbär.
"Luktar det mycket?" frågade Gobo förbluffat.
"Det är nog en och annan tre trappor ner som inte känner av det", sa jag som den patologiske överdrivare jag är.
Gobo vädrade i luften och kände att det allt luktade en del.

Nu började folk troppa in på kontoret.
Ann vädrade i luften och utbrast:
"Vad är det det luktar?"
"Bilverkstad", hjälpte jag.
Gobo sa ingenting.

Det var nog en evig tur för Gobo att Maggan var ledig den här dagen. Hon hade förmodligen blivit så allergisk så att hon hade mått dåligt flera veckor i sträck. Hon är inne på andra månaden i öppet kontorslandskap och blir mer och mer desperat för varje dag som går.

Anna återvände från lunchen. Redan när hon svängde runt hörnet vilket Sigrid en gång stod bakom så öppnade hon munnen och undrade:
"Har ni märkt att det luktar diesel i hela huset?" Anna är också patologisk överdrivare.
"Ja", sa jag och Ann. Precis efter svaret kom jag på vad jag egentligen skulle ha sagt, men det var ju så dags då.
Gobo sa ingenting men flyttade fötterna lite längre in under skrivbordet. Skulle det hjälpa?

Nej.
Vanja gjorde entré. Hon stannade till vid våra kontorsbås och vädrade som en blodhund, utstötte några frågande läten och vände sig sedan mot oss.
"Har ni märkt att det luktar....att det luktar....vad heter det...."
"Diesel?" sa jag och tackade min torra humors lyckliga stjärna.
"Ja, just det!" sa Vanja och sken upp med hela ansiktet.
"Det är tyvärr mina nya Diesel-jeans", sa jag.
"Jaha", sa Vanja på fullaste allvar och med stort intresse. Sedan vände hon om och gick, nöjd med förklaringen.

Gobo tog av sig skorna och stoppade in dem i ett skåp. Det hjälpte inte heller.

Jag undrar om man kan köpa krusbärsläsk någonstans fortfarande.....?