Galenskap i morgonväkten
En vän till mig (det är en vän, det har jag fått skriftligt på) satt och åt frukost i morse när hon plötsligt började höra ett egendomligt ljud. Det var som en liten melodi som växte fram stegvis för att plötsligt upphöra som om inget hade hänt. Min vän föredrog att bestämma sig för att så var det; ingenting hade hänt.
Morgon-TV stod på och plötsligt efter en stund så började ljudet höras igen. En liten spröd melodi som växte sig stark. Kan det vara från TV:n, tänkte min vän, men melodin slutade igen och ingen på TV:n såg besvärad ut.
En artist började sjunga och se där var den lilla spröda melodin igen! Men det var inte som ett komp (vilket hade varit riktigt läskigt) utan som något eget. Nu började min vän tvivla på sundheten hos sina egna vätskor.
Och ute i hennes hall låg min telefon och försökte väcka mig en gång var tionde minut.
Nu har den plikttrogne väckaren kommit åter till fadershuset och i förbifarten hittade jag en 40-årspresent till Nils också. Det är ingenting han önskat sig och han kommer bli ordentligt överraskad, men jag tror han och hela hans familj kommer få mycket glädje av den, och bäst av allt, den går att rulla!
Men någon tripp till Arlanda i morgon kväll blir det inte. Fördömt! Förtvivlat! Förkylt.
