Banjo-Herren

Herregud, vad jag har späckat schema nu!
Jag har helt enkelt inte tid att sitta och vara kreativ med bloggen just nu. Synd, eftersom jag har ett par riktigt fina uppslag till inlägg. Men jag blir tvungen att ta en lite längre timeout än det var tänkt. Vi ses i april, allihopa.

Tänk ändå, sista luckan....vilken resa.
Hur gick det egentligen till när man blev en sådan schlagernörd? Jag var ju svårt biten långt före hela den här cirkusen med turnéer runt landet och delfinaler drog igång.
Det hjälpte att jag var 10-15 år under den tid då Sverige alltid låg i topp i ESC. Carola, Herreys, Kicki, Lasse Holm, Tommy Nilsson... Jag hörde Tommy Nilssons En dag på radion i förrgår och undrade varför han inte var med på min egen lista. Kanske min egen interna omröstning fortsätter och det blir en ny kalender nästa år, med helt andra låtar? Ingenting är omöjligt. Nästa år kanske jag listar dom sämsta låtarna genom tiderna? Då lär den här komma med:

World Wide Web

Nick Borgen är lite ond. Men han skrev Venus Butterfly i alla fall. Tillsammans med Bert Karlsson.
De flesta låtarna på en sämsta-lista skulle faktiskt komma från 90-talet.
Trots detta överlevde min nördighet denna mörka tid. Hade jag sämre smak då? Förmodligen.

Den riktiga anledningen till att jag snöat in på schlager är nog ändå tävlingsmomentet, all statistiken runtomkring, allt meningslöst vetande som man av någon konstig anledning kan imponera på folk med. Och att det är OK att ha vilken åsikt man vill. I ett sånt läge kan t o m jag våga mig in i diskussioner.
Personligen slutar Melodifestival-säsongen där den började, i Uppsala i goda vänners lag och med påföljande sällskapsspelsnatt. Och i morgon vaknar jag upp, åker hem och sätter tänderna i kommande projekt, både i arbetslivet, privatlivet och blogglivet. Hoppas ni hänger med.

Men den sista luckan då? Vilka låtar har ni saknat? Jag hade hoppats på lite inkomna gissningar, men ni läsare har ju inte haft så mycket tid på er. Jag har redan avslöjat att listan är Carola-fri. Waterloo är sönderspelad, likaså Diggi-loo-diggi-ley. Lura mig inte att ens börja tala om Pontare!
Nej, i min värld är det och kommer alltid att vara den här gudinnan som är rosen på min schlagertårta.

Lucka 36

Det blir nog en liten epilog i morgon där jag rasar över resultatet. Viva Malena!

I morgon smäller det, men hur?
Från genrepet rapporteras att EMD bytt färg på frackarna, att porrhögen har fått guldbyxor och att Sofia har fått det Finer hade förra veckan. Men det lär inte påverka så mycket.

Här har ni Banjo-Herrens slutliga tips/gissning om morgondagens utgång. Vi börjar från botten.

11) Molly Sandén. Ja, hon lär inte få många juryröster och knappast några folkröster heller. Hon får återkomma med något mer fartigt och mindre smetigt nästa år. Hoppas hon inte är förstörd för all framtid.

10) Emilia. Samma öde som Molly, men lite fler juryröster.

9) Sofia. Tack vare internationella juryns 10:a och lite ströröster från andra jurygrupper så blir det inte jumboplatsen för Sofia. Om denna låt sjungits av någon annan, som Elena Paparizou, istället så hade det varit en given vinnare. Även om den känns några år för sen.

8) Agnes. Inget bra år för solotjejer. Agnes lär också kamma noll hos folket.

7) H.E.A.T. Folkröster, men knappast några från juryerna.

6) Sarah Dawn Finer. Balladdiggarna röstar på en annan lugn låt. Gissa vilken.

5) Caroline af Ugglas. Ja, just det. Den. Men den är bra, Faktiskt.

4) Alcazar. Ingen anledning alls, mer än de varken är värda mer eller mindre. Ganska bra anledning när allt kommer omkring.

Sen börjar det bli riktigt knivigt.....

3) EMD. Klistrigaste låten och elegantaste numret med tre småflicksidoler. De ledde omröstningen på SVT:s hemsida i eftermiddags, kanske ännu? Dock kommer de att bli omsprungna tack vare juryrösternas svek.

2) Måns Zelmerlöv. Det blir jättetråkigt i ESC om Måns får representera oss, och jag hoppas att svenska folket också inser detta. Det är absolut ingen Cara Mia detta, även om det börjar nästan identiskt. Porrhögens guldbyxor blir till silver.

1) Malena Ernman. Det måste ske, för Sveriges bästa! Och det kommer att ske, det känner jag på mig. Malena till Moskva och ESC-liket lever igen.

Dagens lucka innehåller min tvåa i alla tider och dessutom egendomliga klänningar, udda instrument och ett fantastiskt skönt etnobeat. Det här är låten som enligt egen utsago gett Jonas "Basshunter" Altberg en hel drös ligg. Men det är inte därför den här gruppen dyker upp i

Lucka 35

En lucka kvar. Jag tror de flesta som känner mig kan ana vem som kommer att sticka ut näsan ur sista luckan...

Hu, vad det drar ihop sig. Bara två dagar (och luckor) kvar. Från Globen rapporteras att alla verkar sjuka utom Molly Sandén. Det hjälper henne inte. En inte så vild gissning är att hon sitter på lördagens jumbobidrag med en ensiffrig totalsumma i poäng. Nåja, inte så mycket en gissning som en from förhoppning. Ner med Pling!
Caroline är på benen igen efter gårdagens krasch. Och Sofia ska tydligen ha ännu mindre på sig. Jag tycker personligen hon ska sluta bry sig så mycket om kläderna och istället se över sitt minspel. Sällan har jag sett en person se så sur och uttråkad ut när hon sjunger. Tur för henne att låten är så pass bra. Jag skulle dock vilja veta vad texten betyder, speciellt den där passusen där hon i delfinalen såg ut som om hon antingen var full eller höll på att somna.

Jag väntar med den stora förhandstippningen till i morgon.

Nej, nu går vi direkt in i luckan och upp till medaljörerna. Det här är alltså de låtar som jag allra helst lyssnar på. Bronset knips av en vinnarlåt som framfördes av de allra första dokusåpaidolerna, och den mörka är definitivt på min lista. Nej, inte den här listan, den där andra listan, den där med fem kändisar som man....ja ni vet, från serien Friends. Jamen tänk, vilket cirkelresonemang! :)

Lucka 34

Ja, jag vet att det är plagiat av ett holländskt bidrag från 90-talet. Det gör ingenting.

Caroline var på hal is igår kväll. Ena tidningen säger att det inte är någon fara med henne, den andra tutar ut att nu kan hon inte stå på scen! Hur ska dom ha det? Tur att schlagern finns eftersom det naturligtvis aldrig händer något tillnärmelsevis lika viktigt i resten av världen, eller hur. Hade inte schlagern funnits så hade ju tidningarna fått börja skriva om svält och annat elände, och hur bra gör sig sånt i direktsändning?

Dessutom påstår tidningarna att Malena Ernmans sång anklagats för plagiat samtidigt som de i artikeltexten avslöjar att det inte är plagiat den anklagas för....man blir bara lite trött och avtrubbad.
Och Caroline leder än i läsaromröstningarna. Jag vill absolut inte påstå att det har något att göra med att det var den schlagerlåt som svenska folket hörde framföras live senast, nejdå. Men så är det. När alla låtarna framförts i Globen på lördag så kommer förmodligen båten ha svängt lite. Men spännande kommer det att bli. Jag håller dock fortfarande Malena som en knapp favorit, och likaså gör spelbolagen. Man kanske skulle satsa en slant ändå....

I luckan idag finner vi en riktig klassiker som alla borde kunna. Eder undertecknade har t o m själv sjungit in den på skiva. Det ni! Men nu är det inte min halvfalska version som ska spelas utan den 41 år gamla ESC-pärlan.

Lucka 33

Tänk att man såg ut sån i 22-årsåldern då för tiden. En kvart efter detta uppträdande uppfann Cliff Richard fuldansen.

Nu börjar krisrapporterna dugga tätt inför Globen. Agnes har lunginflammation. Mattias i EMD kräks. Caroline af Ugglas är favorit bland Aftonbladets läsare. Apokalypsens fyra ryttare putsar sadelgjordarna. Allting är mycket spännande.
Till slut så kommer allt att hänga på vem som lyckas bäst med framträdandet i Globen. Det är första gången på många år som det inte är avgjort från början vem som ska vinna. 2006 var Carola given, 2007 var det The Ark och i fjol var det Charlotte Perrelli. I år vete gudarna.

Men på tal om absolut ingenting så kan vi gå direkt på själva luckan, eftersom jag redan nämnt innehållet. Klockan är snart midnatt så jag måste skynda mig. När jag tjuvlyssnade på den här låten på nätet dagen före dess premiärspelning så förstod jag genast att det årets schlagerslag redan var avgjort. Tråkigt att hon är så förbålt osexig att inga strängar slogs an på östeuropéernas hjärteharpor. Mina slog hon an och får för det en femteplats!

Lucka 32

Alla oschlagerdiggare får ursäkta. Jag har väldigt långa dagar nu och orkar helt enkelt inte vara mer kreativ än så det räcker för schlagerkalendern. Det händer stora grejer, men det får ni veta mer om när Malena segrat på lördag. Eller Caroline.

Det finns ett liv efter melodifestivalen och det livet heter ESC.
Om man nu bryr sig om ESC, vilket jag inte gör speciellt mycket nuförtiden efter öststaternas dominans, så måste man ju även tänka på att rösta på den av lördagens bidrag som har störst chans internationellt, och då i synnerhet i öst.

Först och främst kan vi erkänna en sak, vi lär inte vinna i år, oavsett vilken sångfågel vi skickar. Det vi får satsa på är att klara kvalet så vi åtminstone inte bryter vår svit av finalplatser. Det kan bli nog så svårt.

Låt oss först sålla bort de bidrag som inte skulle ha en sportslig i Moskva.
Molly Sandén så klart. Emilia är naturligtvis också helt chanslös. Sofia Berntsson må sjunga på grekiska men det kommer bli hennes fall. Inte går östländerna igång på att en svenska sjunger på grekiska? Och hur knagglig är egentligen hennes grekiska? Och H.E.A.T! Skärpning nu, ni tror väl ändå inte att mossig 80-talshårdrock utan smink eller pyro går hem utanför Hovmantorp? Det krävs mer än en för liten pillevipp i för små brallor för att göra en ESC-hit.

Sju kvar.
Agnes är proffs och med en fungerande pipa i Moskva så kan det med lite tur bära till final, men jag är tveksam. Andra discoförsök från väst har kraschat förr om åren.
EMD balanserar på gränsen till kalkon med sina frackar och promenadkäppar. En riktigt, riktigt bra låt som kan falla platt om inte varendaste ton är ren. Se hur det gick för letterna 2007 i nästan samma mundering. De gick dock till final, vilket jag tror EMD om att kunna göra också, men inte mycket mer.
Caroline af Ugglas skulle bli en chock för konkurrenterna, men jag är faktiskt ganska övertygad om att hon skulle falla i god jord. Hon är ju redan munderad för trädgården med gummistövlar och allt. Hennes äkta sång och avskalade uppträdande bär henne ända till en eventuell final, men sen blir det undre halvan.
Måns Zelmerlöv skulle jag egentligen vilja avskriva till de chanslösas skara, men han har ess att plocka fram ur sina välsydda kavajärmar. Dessutom ska man aldrig underskatta långa, blonda, barbenta svenska danserskor. Den svenska synden i egen hög symbolik.

Tre kvar, och dessa tre är jag övertygad om att de kniper en finalplats om vi skickar någon av dem till Moskva.
Sarah Dawn Finer är helrätt, och om scenteknikerna kan komma på någon ännu bättre gimmick än den lite ostiga hissen så kan det bli hur läckert som helst.
Alcazar dansar lätt hem en topp-10-placering om de avslutar sitt nummer lika starkt som de gjorde i Göteborg för evigheter sedan.
Och så den allra största stjärnan som säkert kan raka hem en ny topp-5-placering för gamla Svedala:
Malena Ernman! Hon är gud, gudinna, chef, kung och drottning i samma person. För var gång man lyssnar på hennes La Voix så växer den lite till. Alenka Gotar (Slovenien 2007) kan börja bygga på en vacker vägg att slänga sig i.

Men vinner gör naturligtvis inte ens Malena. Det gör bulgarerna. Eller möjligen Norge.

I lucka 31 finner vi sexan på min lista. Den här låten vågar jag påstå är den perfekt uppbyggda schlagern. Börjar lugnt för att sedan öka, sångerskan börjar ensam, sedan kommer kören till hjälp. Det viftas med händer över huvudet, fläkten drar igång, alla fuldansar lagom mycket och till slut en riktigt ruggig tonartshöjning. Naturligtvis är skiten ihoptotad av Thomas G:son.

Lucka 31

Lite överraskande trillade alla mina tippningar in vad gällde kvartsfinalerna i Andra Chansen, men Sarah Dawn överraskade genom att vara friskare än väntat. Helt rättvist gick hon vidare tillsammans med kvällens andra stora stjärna Caroline af Ugglas som var den enda på undre halvan som ens kom i närheten av att förtjäna en plats i Globen.

Härligt att Sofia gick vidare också. Var det möjligen självhävdelsebehov från den fåniga internationella supernördjuryn som gjorde att de valde henne framför arma Amy, duellförlusternas skyddshelgon?

Snabbt och lätt pusslades startordningen ihop för finalen och Måns Zelmerlöv inleder medan Malena Ernman får avsluta. Uppenbart har Christer Björkman inte lärt sig någonting och vill ge Fredrik Kempe ännu en chans att stånga Sveriges schlagerpanna blodig mot ESC:s järnridå. I ett så jämnt startfält som årets så kan startnumret vara mer avgörande än man kan tro. Caroline af Ugglas har redan fått nådastöten genom att tilldelas startnummer 2. Hon är därmed chanslös. Först eller sist ska man vara. Eller nummer 4. Man kan undra om startnummer 7:s förbannelse hävs nu när det är 11 startande...

Schlagernumerologi och -statistik är en hel vetenskap.

I dagens lucka och dessutom på 7:e plats på min lista finner vi en låt som jag lite chockat insåg faktiskt skrivit av Ingela Antikrist Forsman! Men det gör inte så mycket. Även en blind höna och så vidare. Vi är tillbaka i 2006 och det härliga årets bästa låt.

Lucka 30

Om man skulle våga sig på en liten tippning om kvällens dueller?

Första duellen går mellan Scotts och Sarh Dawn Finer.
Sarah Dawn verkar vara sjuk, men hon måste vara åtminstone död för att kunna förlora mot Scotts. Scotts har den gräsligaste texten ikväll, och kanske t o m för hela säsongen. Det är såklart Ingela Pling Antikrist Forsman som ligger bakom.

Andra duellen går mellan Lili och Susie och BWO.
Jämnt. Svårt att tippa. Men BWO:s låt har ju just slagit Scotts i en duell, så publiken har nog tröttnat nu. Lili och Susie vinner på bra refräng och att gammal kärlek aldrig rostar. Lili och Susie vidare och BWO:s fiasko är ett faktum, vad än Alexander Bard säger.

Tredje duellen bjuder på Amy Diamond mot Star Pilots.
Heja Amy!!! Du är inte så himla bra själv, men Star Pilots är så fruktansvärt tråkiga! Är det meningen att de ska gå vidare på att de kan springa i slowmotion och slå volter? För låten är INGENTING! En kille som står helt stilla och sjunger till en snabb låt, medan några andra mimar (mimar!!!) och leker plätt på scenen. Nejnejnejnejnej! Ändå vinner de. Jag kommer att rasa.

Fjärde duellen är den mellan Rigo and The Incredibly Long Named Band mot Caroline af Ugglas.
Den här duellen tycker jag är solklar. Självklart går Caroline vidare. Nuff sädd.

Sedan tror jag faktiskt att Lili och Susie går ända in i kaklet och tar med sig Caroline till finalen.
Internationella juryn räddar Sarah Dawn Finer som blir frisk till Globen och kommer där att hamna på övre halvan.
Än en gång, vem berättar för Björkman?

Men i luckan då? Vem huserar där? Vi är nu uppe på åttonde plats på min lista och vi är tillbaka i en av mina favoritsäsonger, 2007. Inte sedan Lasse Holms Cannelloni Macaroni har en låt fått mig mer sugen på pizza.

Lucka 29

Jag minns faktiskt inte att han började så svajigt....

Vilken schlagerdag!
Inte nog med att jag träffade Crash på lunchen, (Crash? Ja, han trummisen i H.E.A.T. alltså? Trummisen i H.E.A.T? Ja, han med snoppen, alltså! Jaså, han...) sedan gick jag även på China-teatern och fick reda på vad hon den blonda i Cosmo4 och Fatima från PAY-TV gör nuförtiden. De dansar bakom Claes Malmberg i The Producers. Karriärer går i vågor....

Att gå och se på The Producers tar sin tid och eftersom jag gärna vill hinna skriva färdigt det här innan klockan slår tolv så går jag direkt på luckan.
Igår såg vi tre unga flickor (varav en alltså dansar på China-teatern numera) driva med hela mellofenomenet. Idag dyker tre något äldre flickor upp som symboliserar hela fenomenet med mer än 100 års erfarenhet i branschen. Det var väl ingen som kunde ana att detta skulle bli en finalist när det begav sig. Än satt de gamla takterna i. Jag älskade det.

Lucka 28

Den man älskar agar man. Någon gång ska jag skriva en ny text till den här låten, en text som handlar om att köpa cirkusdjur på postorder. Refrängen ändras ej.

Så ringde telefonen igen, men den här gången var det på mobilen.
Jag trodde det var Ben-Slirren, så jag svarade glatt. Det var naturligtvis inte Ben-Slirren.
"Hej, jag heter Erika och ringer från Tele2 och The Phone House."
Jaha, var det så dags igen, tänkte jag.
"Jag ringer eftersom bindningstiden på ditt abonnemang håller på att gå ut. Jag tänkte erbjuda dig en uppgradering som innebär att du får ringa lite billigare."
"Det låter intressant", sa jag eftersom det gjorde det.
"Som det är nu så har du ju en fastmånadsavgift på svåhundrapjexton och umpti och det kan jag sänka med fjutti kronor." (Hon nämnde andra, existerande summor i verkligheten, men jag använder dessa för att jag är rätt säker på att jag betalt pinsamt mycket den senaste tiden.) "Dessutom har du ju en samtalskostnad på 69 öre/minut, men den kan vi sänka till 19 öre/minut!"
Nu var jag tvungen att haja till. Det var ju ett faktiskt ett enastående erbjudande. Är det verkligen så att de talar sanning i sin fåraktiga reklam på Tele2?
"19 öre!? Det är ju otroligt bra!" sa jag.
"Ja, det är lägst i landet, faktiskt!" (Lita på att den utsagan ska kvalitetskontrolleras!) "Dessutom tänkte jag skicka dig en ny telefon."
"Jag har redan en jättebra telefon!" sa jag.
"I så fall kommer jag skicka dig en ännu bättre!" skrävlade Erika. "Vilken telefon har du nu?"
"En gul!" sa jag, därigenom uttömmande min samlade kännedom om min mobiltelefon.
"Vilken modell är det?" sa Erika med en ängels tålamod.
Jag tittade efter. Det var en Sony Ericson S500i.
"Då tänker jag skicka dig en W595i!" bestämde Erika raskt. "Den har bättre kamera, 3.2 megapixlar och blixt, mp3-spelare och radio, det har inte din nuvarande telefon. Den har kapacitet för ett 8 GB minneskort, lite bättre alltså än din nuvarande telefon."
Minneskort? tänkte jag förvirrat. Är det minneskort i min telefon? Med gigabyter på?
Vad Erika inte visste var att det hade räckt att säga "kamera med blixt" för att få mig fast. Det är något jag saknat på mobilkamerorna hittills.
"Har du några frågor?" undrade hon.
"Ja, det är rätt roligt att jobba som jultomte, eller hur?"
"Nja, det är nog roligare att, som du, bli uppringd av jultomten!" svarade hon blixtsnabbt. Hon var bra.
"Då ska vi se vilken färg du vill ha", fortsatte Erika. "Det finns blå, och så finns det vit med blommor..."
"Vilken färg är det på blommorna?"
"Röda."
"Det får nog bli en blå då", bestämde jag.

Sedan läste Erika upp det vanliga avtalet och jag fick först bekräfta att jag hade det personnummer jag hade, och sedan fick jag även läsa upp det själv, och så fick jag säga mitt namn och email-adress och sen var det klart. Vi skildes naturligtvis som vänner.

Men nu har jag ångrat mig. Jag insåg att jag låtit lura mig i alla fall av den kulsprutesnabba försäljarsvadan.
Jag skulle ju tagit en vit med blommor i alla fall!

I Norrköping har repetitionerna inför Andra Chansen tagit fart. Hela den här grejen med Andra Chansen är ganska meningslös ändå, inte tror väl någon i Norrköping att de kommer vinna hela tjottaballongen? Ja, förutom Alexander Bard, förstås, men han tror ju alltid han är bäst och vackrast. Jag tror dock att BWO t o m kan få svårigheter att betvinga Lili och Susie på lördag. De finska systrarna verkar vara grymt på gång.

Nej, det hade varit bättre med en femte deltävling istället. Eller tre låtar vidare från varje deltävling och 12 bidrag i finalen. Jo, det sista alternativet hade nog varit allra bäst. Så gör vi nästa år. Vem berättar för Christer Björkman? Och vem berättar för den internationella tramsebyxejuryn att de har utstannat sitt välkommen?

Tänk, nu är vi uppe på topp-10 på min nördiga lista! Och där finner vi äkta synth-pop och dessutom bitande satir. Två av mina favoritföreteelser! Ljuvliga minspel och utstuderad fuldans gör detta bidrag minnesvärt, trots en mycket blygsam placering i en delfinal som jag glömt bort när den var. Kan ha varit 2006 när jag tänker efter.

Nej, det var  det inte, det var redan 2005, skvallrar klippet om.

Lucka 27

Ahhh, Terran....

Har ni tänkt på att det har varit nästan helt fritt från festivalvinnare på min lista. Augustin från 1959 är faktiskt enda exemplet hittills. Fr o m nu blir det lite tätare med totalvinnare.
Varför har de då lyst med sin frånvaro. Uppmärksamma läsare minns kanske att jag skrivit om att vissa låtar blivit sönderspelade med åren. Detta gäller i högsta grad vinnarlåtarna. Dessutom är jag och har alltid varit en sucker för underdogs.
Jag kan säga redan nu utan att förta för mycket av spänningen att denna lista är kliniskt Carola-fri.

På elfte plats på min favoritlista finner vi dock en vinnare. Videon är en klassiker, men här vill jag skjuta fram uppträdandet från ESC. Det väckte stor skandal på sin tid och anklagade artisterna och Sverige för att driva med hela Eurovision-konceptet. Om man jämför det med vad exempelvis Irland, Estland och Lettland gav oss i fjol så inser man hur mycket tiderna förändrats.

Lucka 26

I morgon går vi in på topp-10! Häng med!

Sören är död.
Sören satt och spelade Sudoku på en dator på bankens kundtjänst när jag började där för 2,5 år sedan. Han hade ett år kvar till pensionen och det var meningen att han skulle "tanka över sin kompetens" till mig. Eftersom jag redan visste hur man spelade Sudoku så var halva arbetet redan gjort.
Sören hade jobbat med försäkring i hela sitt yrkesliv. Han pratade bred söderslang och hade börjat tjuvnjuta sitt otium. Det blev väl inte mycket av kompetenstankandet, men han lärde mig vilka jag skulle vända mig till för att få effektivast hjälp i alla fall. När han pensionerades blev insamlingen rekordstor och han överöstes med presenter. God och glad som alltid, med en cigarrill i ena handen och en grogg i andra gick han ut i pensionärslivet.
Men han kunde inte riktigt slita sig. Han kom ofta tillbaka och hälsade på och han hotade med att vara den som ringde in och klagade och ifrågasatte mest av alla bankens kunder.
För några veckor sedan träffade Telefonundvikarkvinnan honom utanför Tennstopet. Han var fortfarande en glad pensionär och berättade lyckligt om all tid han nu spenderade med barnbarnen och på golfbanan.

Och så i förrgår gjorde han som i Kjellgrens klassiska dikt Dumboms Leverne, han lade sig en afton helt frisk och sund till skäl och kropp, och steg om morgon stendöd opp.
Man vet aldrig vad som händer på nästa sida i livets bok.

Hela historien la naturligtvis en viss sordin över kontoret idag när vi fick veta det.
Alla berättade sina bästa minnen av honom och det var en hel del. Han var en mästare på one-liners.
Själv insåg jag att det gäller att ta vara på alla små stunder i livet och inte sitta och spela bort sina dyrbara levnadsdagar på online-Sudoku. Man ska uppskatta alla de där stunderna som är lite extraordinära.
Som exempelvis idag när jag med iPoden i öronen gick in på Burger King och samtidigt som Povel Ramel börjar sjunga "Varför är det ingen is till punschen?" så frågar expediten om jag vill ha is i Colan.
Eller som när man sitter i tunnelbanan mittemot en lodis och plötsligt inser att det inte är en lodis utan Björn Kjellman.
Då blir livet lite roligare och lättare att leva.

Vila i frid, Sören.

Idag har jag inte hunnit fundera på schlager, så vi går direkt på luckan.
Känsliga personer varnas. Detta är jag väl medveten om är en klämmig bit som inte många i min bekantskapskrets gillar. Jag tokdiggar dock. Skönt tempo, fantastisk fuldans från bandet och en inte helt klyschig text. Då gör det inte så mycket att sångaren kanske inte är den bäste som stått på en schlagerscen. 1999 var året, och 24 tum var ganska stort för en TV på den tiden.
På 12:e plats på min schlagertopplista:

Lucka 25

Vad blev det av den här killen egentligen? Började han skriva böcker eller hur var det?

Mega-Me kom bort till mig och såg bekymrad ut. Han hade en försäkringsblankett i handen.
"Hur gör jag för att skriva in de här tecknen i databasen?" undrade han och sträckte fram blanketten samtidigt som han pekade på ett angivet gatunamn.
Gustav III:s boulevard.
"Vilka tecken tänker du på då?" kunde jag inte låta bli att fråga.
"Ja, romerska siffror, alltså..." svarade han.

När jag gick på gymnasiet utvecklade jag och Palmqvist en mätskala för hur svårt det var att komma upp ur sängen på morgonen. Enheten var 1 slö och vi hade en mängd olika prefix av varierande storleksgrad. Högsta uppmätta värde var 3,5 kronslö.

Efter en veckas försoffning följt av en sömnfattig helg så misstänkte jag att jag uppnått de största värdena sedan mätningarna avslutades för gott för 19 år sedan. Jag skulle gärna tagit upp dem igen, men jag orkade inte. Upp masade jag mig till slut och sedan fortsatte jag masandet ända tills jag satt i kontorsstolen på nytt. Och det var precis som det alltid är när jag (eller vem som helst i gruppen för den delen) varit sjuk ett par dagar; det rådde fullt kaos. Ingenting hade hunnits med, högarna växte sig decimeterhöga i postfacken och blommorna hade vissnat. Ja, alla utom min Anthurium förstås, den stod där så grön och grann i stugan så. (Att folk kan vara allergiska mot blommor känner ju alla till, men kanske kan blommor vara allergiska mot folk?)

Men det värsta var inte allt jobb som inte var gjort, det värsta var jobbet som faktiskt var gjort. Mega-Me var förstörd! En och en halv dag hade naturligtvis inte varit nog för att prägla honom på mig, nu var han hela avdelningens sidekick! Alla hade fått vara med och forma honom. Min makt var bruten!

På eftermiddagen kom Anna bort till mitt bord. Anna är, som trogna läsare kommer ihåg, min kollega som tycker jag har fina skor. Dessvärre misstänker jag att hon tycker det är lite si och så med det som befinner sig ovanför skorna. Detta skulle visa sig med all önskvärd tydlighet av det kommande samtalet.
"Du Banjo", sa hon beskäftigt, "jag vet ju inte hur du gör när du lär Mega-Me" (nej, hon använde naturligtvis inte mitt hemliga namn för honom, men nu är det jag som berättar) "saker, men med tanke på vilka frågor han ställt under veckan så...." Sedan tystnade hon, eftersom hon insåg en viktig sak.
Mega-Me satt precis bredvid mig.
Man såg hur hon stod i valet och kvalet, vilken väg skulle hon gå? Skulle hon hävda att jag var dålig på att lära ut eller att Mega-Me var trög? Kunde det ena utesluta det andra?
"Jag vet ju inte vad du syftar på", sa jag med överdrivet lugn, "men vi har gått igenom i detalj hur man registrerar en försäkring, och sedan har vi även följt de instruktioner som finns publicerade på intranätet...."
Gissa vem som varit med och skrivit de instruktionerna.
Ledtråd: Hon hade just avbrutit sig mitt i en mening och stod nu i valet och kvalet.
"...men om du har några idéer...."
"Glöm det! Glöm! Glömglömglöm!" avbröt Anna och retirerade vådligt snabbt tillbaka till sin plats.
Hur hon fått för sig att man kan lära ut hela fondförsäkringshandläggningen på en eftermiddag är höljt i dunkel. Hon ville nog bara låtsaschefa lite.

Så nu har jag superkrafter och en sidekick, och med ett par sådana där sammanstötningar till så står det inte långt på förrän jag har en tvättäkta ärkefiende också. Därifrån är inte steget långt till superhjältestatus. Kampen fortsätter....

När det blir dags för lucka 24 är det ju vanligast julafton, och tror ni inte att det blev lite av det i dag, när jag insåg att alla bidragen lagts ut på internet redan nu, på svt.se. Nu kan man titta (och lyssna) på allihopa igen och få en helhetsbild. Det är ju höjdaröken!

Star Pilots blir bara sämre och sämre för varje lyssning. (Tycker ni att jag tjatar?)
Lili & Susie var mycket bättre än jag minns dem. (Damn those schlagerdrinkar, doktorajävor!) De kanske har en chans ändå att ta sig vidare från Dödens halva i Andra Chansen....och detta p g a denna min fantastiskt chockerande insikt; Sarah Dawn Finers och BWO:s låt är samma låt! Bitarna av refrängerna är identiska! Vissa partier kan man bara skilja åt genom att räkna sångarens brösthår. Rolinski har fem fler än Dawn Finer. Det kommer bli riktigt läskigt om de ställs mot varandra i en duell på lördag.

Amy Diamond är inte så puckelryggig så här vid andra, tredje genomlyssningen. Hon ligger bra till för Globen. Men är detta framtiden för schlagern? Är Molly och Amy 2010-talets Lena Ph och Carola? Vem av dem är den onda och vem är den goda i den änglagården? Vi behöver nog slänga till en lite mer bitchig fjortis i smeten för att få lite mer krydda. Idol-Alice kanske?

Över till luckan. Här finner vi en som överraskade t o m mig 2007. Han hade en gång blivit sist och ställde nu upp för att få revansch. Det gick ännu sämre. Men innan dess hann han riva av ett framträdande som bara kan stämplas med högsta schlagerkvalitet. Fuldansen i slutrefrängen är bland det formidablaste jag sett i fuldansväg någonsin. Det är faktiskt bara fuldansens fel att detta bidrag lyckas knipa en så hög placering som 13:e på min lista.

Lucka 24

Efter en genomtittning av reprisen av gårdagens deltävling förstår jag ännu mindre.
Jag menar, Star Pilots? Star Pilots????
Så, nog frågetecknat om det.
Next 3 var lite bättre i reprisen än igår, och Malena Ernman likaså. Den låten växer för varje lyssning. Stackars Agnes låt krymper dock. Den är riktigt tråkig, den.

Aftonbladets läsare tror på Sarah Dawn Finer och Star Pilots vidare till Globen, men det där klassar jag som nyhetens behag. Det FÅR helt enkelt inte gå så långt. Då ser jag hellre Amy Diamond där. Eller Caroline af Ugglas.
Dessutom tror jag att Sarah Dawn Finer kommer gå vidare på internationella juryns val. Hon slår ut Scotts, och blir på vis känd som Dansbandsdödaren, men faller sedan mot vem det vara må som går vidare från den andra duellen.
Så var det bestämt.

Igår fladdrade vi iväg långt tillbaka i tiden för att finna den plöffsigt maskuline Augustin. I dag färdas vi också ganska långt, men bara till 1980. Året då Ledin och Janne Lucas gjorde upp fanns det en låt som överglänste dem båda, men det tyckte jag som redovisats tidigare inte då. En svensk I will survive skriven av Niklas Elmefjäll.
Nej, förlåt, Bengt Palmers menar jag.

Lucka 23

Visst är det ett fint grepp att börja låten som om den är riktad till programledaren Bedrup? Lite Så ska det låta-stämning mitt i 80-talet.

Förresten finns det något här på bloggadministrationssidan som kallas Pingback. Nu under schlagersäsongen borde det heta Plingback....

Jag är just hemkommen från Banjo-Moderns 70-årsfest. Det var ett rackarns partaj, det.
Nej, det var det naturligtvis inte, säga vad man vill om mina kära parenteser, men några vilda partydjur är dom inte.
Inte jag heller längre, så jag har inget att invända mot att lördagen blev en tillställning i trevnadens tecken.

Men trots att det är rekordtrevligt behöver man naturligtvis inte undvika personlig förnedring. Det började redan i torsdags. Sjuk och eländig satt jag hemma och insåg att var tvungen att fixa en present! Inte den minsta lilla idé fanns i mitt arma huvud. Efter lite svägerskikal hjärnstorm hade det dock utkristalliserat sig en plan. Jag drog på mig flera lager och gav mig iv'äg till Skärholmen Centrum. Målet var valfri sportaffär. Här skulle köpas någon styrketräningspryl!
Banjo-Modern går regelbundet på gym, så det var inte helt taget ur luften.

Jag fastnade för en balansbräda. Ni vet en sån där platta man ska stå på och som är rund på undersidan så man måste anstränga sig lite för att hålla balansen. Jag var lite orolig för hur presenten skulle tas emot. Det kändes riskabelt och om man ska känna andra på sig själv så skulle både lårbenshalsbrott och skallfrakturer stå och lura bakom knuten så fort någon satte sin fot på denna tingest. Kunde det inte klassas som grov ansvarslöshet att lägga en balansplatta under fotbladen på en pensionär?
Det fick bära eller brista, man ska alltid följa sin första instinkt. En sak var i alla fall säker, det skulle utfärdas totalförbud för Banjo-Fadern att bestiga brädan. Banjo-Fadern, liksom sina båda söner, har svåra balanssvårigheter t o m på plana underlag.

Presenten överlämnades och verkade uppskattas. Den skulle naturligtvis genast testas. Jag höll tummarna.
Banjo-Modern hade inga större problem att använda den ens i högklackat. Jag kände mig tvungen att prova själv. Det var fullkomligt omöjligt. Jag halkade av, ramlade omkull, snurrade runt. Misslyckat men utan lemlästning, vilket får ses som en halv seger.
Men det skulle bli värre.

Till min fasa såg jag så Banjo-Fadern närma sig mojängen.
Parentes: Förra julen, när jag och Banjo-Fadern firade julaftonslunch ensamma så fällde Banjo-Fadern den internt klassiska repliken: "Det är nog bäst att jag gör gravlaxsåsen nu, för sen måste jag gå upp på vinden och det kan ju hända att jag ramlar ner."
Igår serverades ingen gravlaxsås, men jag blev orolig ändå. Med tanke på hur usel jag var själv så.....
Banjo-Fadern upp på brädan och det stod inte långt på förrän han började göra akrobatiska konster i kontrollerad stil. Stadig som en gammal ek stod han på brädan PÅ ETT BEN! 72 år till hösten.

Men det skulle bli ännu värre.

Banjo-Modern är sladdbarn. Hon har fem levande äldre syskon i åldern 80 till 90. Tre av dem kom på festen igår. Och plötsligt fick jag se min dubbelt knäopererade morbror, 82, hoppa upp på brädan och bara stå där som om det vore den enklaste sak i världen. Vilket det förmodligen är, det är bara jag som har fel på det naturliga gyrot.

I morse gjorde jag ett nytt försök, men inte gick det bättre.
När vi åkte därifrån stod Banjo-Modern på brädan i tranställning som värsta Karate Kid.

Tack så fantastiskt mycket för en toppenhelg, käraste lilla mor. Trots allt. :)