Banjo-Herren

Det här inlägget vet jag inte ens själv hur det kommer att sluta.
Som de flesta av mina läsare säkert känner till så är det en stor Scrabble-helg denna helg. Scrabble Masters går av stapeln. 16 av Sveriges allra bästa scrabblare möts i en alla-mot-alla-serie över två dagar. Jag är kvalificerad och anmäld, men plötsligt har jag drabbats av något ytterst ovanligt.
Jag vill inte spela.
Man kan skylla på vidskepelse. Turneringen spelas i en lokal där jag under hela 2008 endast radat upp fiaskon som kostat mig totalt över 50 rankingpoäng. Det började med förra Scrabble Masters, fortsatte med ett konstigt påfund som kallades Söndags-Scrabble och avslutades med den förfärliga Mälarpirater Cup. Mellan dessa plågor vann jag inte mindre än 6 turneringar under året, vilket är svenskt rekord i vunna turneringar under ett år, så utanför den här lokalen har det varit ett toppenår. Lokalen jag talar om är naturligtvis Gregers myspysiga lokal på Fredhäll. Eller i Fredhäll. På eller i?
Asch, skit samma. Det är ändå inte p g a lokalen som jag vill hoppa över årets Masters.

Jag kommer precis hem från Soft. På de senaste två tisdagarna har jag vunnit sammanlagt 0 matcher. Idel förluster! Jag har fullkomligt tappat gnistan. Jag orkar inte ta mig i kragen när det börjar bli motigt, har inte självförtroende att chansa, vilket leder till osäkerhet även på lättare, självklara ord. Finns TRÅK? HUDA? Viktiga baskunskaper har fallit i glömska. Jag suger helt enkelt.
Det här är inget som kommit plötsligt. Efter PARDANS Cup i våras bestämde jag mig för att spela bara för att det var roligt, inte komcentrera mig på resultat utan slappna av. Det funkade mycket bra, och jag började helt oväntat vinna turneringar på löpande band. Men så i augusti började det komma grus i maskineriet. Jag började helt enkelt ha förväntningar på mig själv igen. Och i takt med att mina största och vackraste förväntningar skoningslöst grusades sönder började demonerna viska igen. Rullningsträsket sög obönhörligt ner mig under ett par ronder i SM, och så var den drömmen död och begraven.
Mitt dåliga turneringshumör kom tillbaka med aldrig tidigare skådad styrka. Jag har bett mig fruktansvärt illa åt under senhösten, speciellt mot Alexander på SM, mot Bettan i hennes eget hem på luciadagen och mot Anna förra tisdagen på Soft. Dessa tre förtjänar mer än andra mina djupaste och uppriktigaste ursäkter. Sånt där beteende kan jag inte tolerera ens från mig själv!
Innan jag funnit glädjen i Scrabble igen så bör jag inte spela någon Masters-turnering.

Å andra sidan kan glädjen komma ovanligt fort ibland. Ett par lyckade ronder på lördag morgon och de mulnaste blötsnöridåer kan bytas till strålande solsken.
Och säkert kommer jag att ångra mig om jag hoppar av.
Och hur ser det egentligen ut att ordföranden för förbundet inte ställer upp i en turnering som arrangeras av förbundet och som han är mer än väl kvalificerad till? Illa är vad det ser ut!

Men om det nu är så att jag känner en rädsla när jag sticker handen i påsen, en rädsla som för inte alls länge sedan var en tillförsikt över att jag även om det skulle komma upp sju konsonanter hade kapaciteten att komma tillbaka? Om varje underläge, om så bara med 20 poäng, känns som ett ointagligt eftersläpning?
Då har man inte i Masters att göra. Då är Karin, första reserv, betydligt mer lämpad att spela.

Som jag sa, inte ens jag vet hur det här inlägget kommer sluta. För det jävliga, kära läsare, är att så fort jag tycker mig komma till slutsatsen att jag ska avanmäla mig och följa Masters från läktarplats så är det en liten speldjävul som reser sig längst bort i bakhuvudet, drar på sig en jättestor skumgummivante som det står "Heja Banjo" på och vrålar:
"ÄR DU INTE RIKTIG KLOK, DITT FÖRPULTE MÄHÄ!? DET ÄR KLART DU SKA SPELA SKITEN!!!!"

Och det är klart att jag ska. Nu har jag övertygat mig. Tack för att ni lyssnade.
(Sorry, Karin, du får hoppas på någon annans avhopp. Det här är ju Scrabble i Stockholm, någon kommer säkert buska.) 

Jag vågade mig på några blygsamma spådomar gällande Scrabbleåret 2008 i januari. Få se hur det gick.

Jag trodde inte att SM skulle slå deltagarrekord. Fel. Ett helt fantastiskt SM genomfördes i Göteborg med inledningsvis 89 deltagare. Evenemanget täcktes brett av media och p g a en luddig formulering i DN trodde alla utanför kretsen att jag upprepade min silverplats, men så kul fick jag inte ha. Men tolfte plats är inte så uruselt urinerat.
Jag förutspådde att Robinson-Robban inte skulle komma tillbaka. Där fick jag rätt i alla fall.

Jag förutspådde tronskifte på ratinglistan. Där fick jag delvis rätt, fel tillfälle och fel person men rätt plats. Vid SNÖÄNGEL blev det ingen ny etta, Elmis vann sin comeback, men under KATTFOT Cup på samma plats i juli så besteg Inger Wingård tronen och höll den, trots att det gick lite så där på SM.

Naturligtvis slogs deltagarrekordet på Soft. Stockholm-Scrabble är populärare än nånsin utan dämpning i sikte. När vi kommer så höjer de belysningen och sänker musiken. Flera nya, intressanta nykomlingar har dykt upp under året, och flera av våra nykomlingar från 2007 har utvecklats oerhört positivt.

Vi får dock inte se någon finsk deltagare i Masters 2009, och tyvärr verkar ser det mörkt ut för finsk Masters-plats även 2010. Men Finlands Scrabble-utveckling pekar fortfarande stadigt uppåt med flera nya turneringar och även ett eget finlandssvenskt mästerskap.

Turneringar i Skåne och Västerås fick vi inte se. Dessutom verkar det som vi har sett den sista turneringen i Örebro för en överskådlig framtid. Hoppet lever för Skåne under 2009.

Vad kan vi då hoppas på inför 2009?

1) Nytt deltagarrekord igen på SM. I år ska det spelas i Stockholm och vi ska nog se till att bli störst och vackrast, precis som Stockholm alltid är och skall vara. Eller hur?

2) Första turneringarna i Scrabble där alla böjda ord är tillåtna. Anhängarna hävdar att det är mer taktiskt spel inblandat med böjningar tillåtna, men jag är skeptisk. Det viktigaste blir att mata ut rullningar och det vet ju alla att rullningar får man i första hand genom tur. Eller hur?

3) Ett överjävligt spännande Masters. Det känns helt omöjligt att spå. Jag har haft mina dubier angående mitt eget deltagande efter det gräsliga resultatet förra året men så läste jag i min blogg att jag efter PARDANS bestämde mig för att strunta i vinster och förluster och bara spela för att det är roligt. Det hade jag glömt, men nog låter det logiskt när man tänker efter. Dessutom kan jag ju inte gärna som ordförande utebli från en av förbundet arrangerad turnering som jag blivit speciellt inbjuden till. Eller hur?

Mer vågar jag inte förutsäga för året. Det är bara att fälla upp brädet, krafsa i påsen, slå på klockan och låta rycka sig med.

Eller hur?

Det låter som en osedvanligt dålig blandning, kan jag villigt medge.
Allt är dock möjligt i Scrabbles värld. I går var det t ex premiär för partävlingar. Eftersom turneringen hette PARDANS så var valet av lagkamrat helt naturligt. Lena Vikberg och jag har ju gjort oss kända för att alltid ta oss en svängom när det vankas till Scrabble-efterfest.
Lagarbetet var väl inte optimalt, det får jag nog erkänna. Jag är ingen utpräglad teammänniska och Lena hade lite för höga tankar om min ordkunskap och taktikkänsla för att kunna stoppa mig när jag tokade till det med JULNISSE och PÅSKBLOT, två ord som jag kan informera om inte existerar i SAOL. Dessutom lyckades hon inte övertyga mig om existensen av ordet OVASS.
Vi hade i förväg kommit fram till att Lena skulle koncentrera sig på ord med 3, 4, 8 och 9 bokstäver så skulle jag ta hand om resten. Så OVASS var ett av mina ord, även om det klingar synnerligen norrländskt. Hade dock aldrig hört det och tyckte det lät debilt, så det snygga draget fick lysa med sin frånvaro.
Å andra sidan lyckades Lena övertyga mig om att MOTSPEL inte är godkänt, vilket var synd, eftersom det är godkänt.

Men i andra matchen hände något fantastiskt. Vi spelade mot Sunny & Zak, the Dynamic Duo from the Disco Days. De hade chockstartat med att lägga BOCKA för 42 poäng och sedan rulla med TRAMp(B)IL och ledde med över hundra poäng när vi satt med bara konsonanter på stället. Lena föreslog att vi skulle lägga STR(A)ND trots att det öppnade upp en del, och jag okayade utan att titta efter. När draget väl var gjort tittade jag på brädet och insåg att S:et hamnat mitt emellan två röda. En "röd" är en ruta som ger den som belägger den tredubbel poäng för draget och man SKA INTE öppna upp för sådana drag i onödan. Nu hade vi lite trevligare brickor på stället: GROVNU och blank. Som i trance ser jag att vi själva skulle kunna lägga GROV(S)NUs och med detta belägga båda röda och därför få niodubbel poäng PLUS 50 extra för rullningen! Tyvärr var det ju inte vår tur och Sunni & Zak lägger naturligtvis på läget. (S)TÄDE över en röd. Jag kastar yxan i sjön med ett plums, men Lena hoppar i efter den.
"Städe finns det väl inget som heter!"
Och det finns det inte heller. Draget tas bort och vi kan stoppa in GROV(S)NUs i spel och för det casha in 203 poäng på ett bräde. Senare rullade vi även SUL(T)ANAT samt la OMFÖRA över en annan röd och slutresultatet blev 555-364. 919 poäng är den högsta totalsumma som uppnåtts i tävling, men eftersom detta var en orakad jippoturnering så kommer det inte att räknas in i statistiken. Men inget kan ta ifrån oss upplevelsen.

Igår insåg jag en viktig sak om Scrabble. Det viktigaste är tamigfasen inte att vinna, det viktigaste är att spela. Det blir lite roligare om man vinner, men inte så mycket så att det är värt att sitta och plugga ordlistor och förnedra sig mot Frank. (Vem är Frank, undrar kanske ovän av Scrabble? Frank är ett oförskämt Scrabbleprogram som kan alla ord och lägger dem så fort han får chansen. Ytterst irriterande. Vissa gillar det.)
Jag har redan bevisat vad jag kan. Jag har vunnit Topp-12, blivit tvåa i SM. Fr o m nu ska jag fokusera på det roliga och inte så mycket på rating och vinster. Har jag äntligen blivit vuxen?

Efter turneringen blev det sedvanlig efterfest, den här gången med schlager som bonusinslag. Jublet visste knappt några gränser hemma hos Inger när lampan släcktes över Carolas snopna huvud. Låten var INTE bra, och framförandet var lamt på gränsen till håglöst. Nordmans låt växer för varje lyssning, men bäst av alla igår var än en gång Terran! Och Anna Books kastskivor.

Det bästa beslutet av alla igår var ändå att jag hade karaktär nog att hänga med sista bilen till Stockholm så jag kunde gå och lägga mig i egen säng istället för att pumpa upp en underdimensionerad luftmadrass och rulla upp en svettig sovsäck i ett studentrum i Uppsala. Jag har sagt det förr, underskatta aldrig egen säng!

Men vänta nu, skulle inte det här inlägget delvis handla om fellatio???? Om det inte hade varit så dåligt om plats så hade jag faktiskt fått fellatio igår på turneringen. men F:et låg lite för nära kanten för att jag skulle kunna haka mitt ställ bestående av ELLATIO på det.... 

(How's that för en barnbokstitel? Ni som inte spelar tävlings-Scrabble kommer förstå måttligt av detta, men välkomna att göra ett försök!)


Gunnar Isbjörn hade åkt till snöänglarnas rike med sin pappa, som lustigt nog också hette Gunnar. Store Gunnar hade varit lille Gunnars pappa ända sedan lille Gunnar döptes, och Gunnar tyckte det var lite bonnigt att heta likadant som sin pappa. Om man ändå hade hetat något annat, som exempelvis Banjo. Dessutom hade Gunnar vid dopet träffat en pratglad hamster som OCKSÅ hette Gunnar. Man kan ju inte dela namn med en hamster! Eller så är man så illa tvungen.

Gunnar Isbjörn hade varit ute och rest med pappa Gunnar tidigare men det hade varit rätt tråkigt. Han hade inte fått träffa några andra, och han hade inte fått en enda autograf. Gunnar var nämligen autografjägare och bar alltid med sig ett litet block där kända och duktiga scrabblare gärna skrev ner sina namn. Den där hamstern hade haft en hel hög autografer och en skrikig gräsand som hette Niklas hade haft ännu fler. Men Gunnar hade bara pappas. Nu var ju pappa i och för sig allra bäst i hela landet och fått guldmedalj för det och allt, men lite tråkigt var det nog. Tänk om han fortfarande bara skulle ha pappas namn i sitt block när han träffade hamstern och gräsanden igen? Vad pinsamt!

När pappa åkte och träffade sina kompisar spelade dom bara Scrabble hela tiden. Scrabble var näst autografer det bästa Gunnar visste och han fick nästan alltid sitta på första parkett och ibland kikade han på pappas ställ och såg jättelånga ord, men aldrig att han ens viskade till pappa. Det hade han märkt att det var jätteförbjudet att viska!Det brukade för övrigt aldrig behövas.

Idag skulle pappa först spela mot en pojke som såg rätt så gammal ut men påstod att han bara var femton år. Gunnar, som bara var ett par månader, tyckte att den pojken var så duktig att han sträckte fram sitt autografblock och tänka sej! Gunnar fick sin första autograf! Och inte nog med det, den duktiga pojken lät Gunnar få följa med honom istället. Eftersom isbjörnar har väldigt kort minne så trodde han ganska snart att Andreas Pejler, som pojken hette, var hans pappa. Det kan vara rätt skönt att vara en adoptivisbjörn. Dock glömde han inte sitt autografblock eller de där två skräniga kreaturen med sina sidor upp och sidor ner med namn. Här skulle samlas!

Redan i nästa match fick Gunnar en ny autograf och en ny pappa. Pappa David var lite mer rädd om Gunnar så att när det sedan kom en tant som var lite rund om magen, men bara där, och ville ge Gunnar sin autograf (och förmodligen bli hans första mamma) så fick hon inte det för pappa David. Det tyckte Gunnar var lite synd, men vad kan man göra när man har en så duktig pappa?

Medan pappa var och åt kom det många farbröder och tanter och gosade med Gunnar, men han vågade inte sträcka fram sitt block då, man kunde ju faktiskt inte veta om de här tanterna och farbröderna var duktiga scrabblare och det var BARA duktiga scrabblare som fick skriva i Gunnars block, annars fick det vara.
Efter maten (Gunnar var inte hungrig eftersom han var av plysch) så kom det en farbror som verkade vagt bekant och tog hand om honom och gav honom sin autograf. Farbrorn hette Gunnar, precis som Gunnar själv! Tänk så tokigt!  Kom än en gång ihåg att isbjörnar, speciellt de av plysch, har vääääldigt kort minne, åtminstone för pappor.

Sen kom det en farbror som hette likadant som gräsanden och gav Gunnar sin autograf och sitt faderskap. Den här farbrorn verkade lite speciell, han hade visst inte spelat på länge men Gunnar mindes hans namn, det hade stått på var och varannan sida i den där fåniga gräsandens bok.
Gunnar fick oväntat snabbt en ny pappa som också han verkade bekant och dessutom hette David. När Gunnar kikade i sitt autografblock så insåg han att några hade varit där och skrivit sitt namn två gånger. Han bestämde sig för att vara lite försiktigare i fortsättningen. Boken kunde ju bli full!

Nu kom det en rödhårig tant som spelade väldigt fort och ville skriva i Gunnars bok, men pappa David sa nej. Om Gunnar hade vetat vad deja vù varit så hade han upplevt det. Men det är inte lätt at veta för en isbjörn av plysch som bara kan de fetstilta orden utan mellanslag i SAOL. DEJA hade han hört talas om, men VU?

Det började bli mörkt ute och Gunnar tyckte det var dags att åka hem. En autograf till kunde han kanske kunna tänka sig. Pappa David skulle spela en match till och det verkade som han oroade sig lite. Matchen var mot en farbror med det namn som Gunnar alltid tyckt skulle passat honom utmärkt och farbrorn såg så otroligt sympatisk och vacker ut så Gunnar kände ända ut i svansspetsen att den här autografen bara MÅSTE jag ha. Så kan ni gissa vad Gunnar gjorde?

Han viskade!

Gunnar såg hur den vackre farbrorn tog upp en ful bokstav som det stod 10 bredvid och viskade att farbrorn skulle slänga den. Sedan kunde farbrorn lägga (K)LApPTRÄ, som pappa David inte ens trodde på att det fanns något som hette! Sen tog den vackre men dumme farbrorn upp den där fula bokstaven igen!
Då viskade Gunnar igen, fastän han visste att det var liiiite fusk (men inte mycket).
Farbrorn kastade bort den fula bokstaven igen och fick upp STUDERa, som han inte alls behövde hjälp med att hitta. Pappa David blev ganska ledsen, men Gunnar blev jätteglad!

Gunnar fick farbrorns autograf och fick t o m åka med honom hem och sätta sig bland farbrorns pokaler, och när han satt där så tänkte han hur kul det vore om han aldrig mer behövde lämna den snälle farbrorn. Här ska jag bo åtminstone fyra veckor, tänkte han innan han somnade.
Och har han inte vaknat, så sover han väl än.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!

I morgon börjar det nya Scrabble-året.
Kvalet till Scrabble Masters 2009 inleds med SNÖÄNGEL Cup i Täby.
Vad kan vi då vänta oss av det nya året?

Redan i morgon inträffar något som stora delar av Scrabble-Sverige väntat med spänning på, den åtråvärde Elmis' turneringscomeback. Hur skall det gå? Redan i morgon kan det bli tronskifte på ratinglistan. Utmanaren Gunnar är bara 7 poäng efter. Förmodligen kvalificerar sig både Elmis och Gunnar redan i morgon till Masters. Men Elmis dissar ju den tävlingen, så....
Förmodligen kvalificerar sig även Håkan i praktiken till Masters redan i morgon. Han ligger trea med över 1100 ratingpoäng och om han inte faller helt platt så lär det räcka.

SM kommer få svårt att överträffa förra årets rekord i antal deltagare. Robinson-Robban lär inte komma tillbaka. Var det ska spelas är inte klart men mycket tyder på Göteborg. Det kommer bli perfekt var än det arrangeras, och förbundet kommer att ställa som krav att ett gemensamt billigt boende i stil med Café 019 i Örebro kommer finnas tillgängligt. Det är mycket möjligt att visst sponsrande från förbundets sida av en sådan lösning kan förekomma.

Ett rekord som sitter löst är dock antalet Scrabble-spelare på Soft en tisdagkväll. Redan i tisdags dök det upp en debutant och snart är vi i full gång där igen. Än så länge gillar dom oss där.

Fler turneringar i Finland blir det. Jag blir inte förvånad om Masters får sin första finska deltagare 2009.
Turneringar i Västerås och Skåne vill jag också se på schemat. Det kommer bli maxat, jag kommer bli ruinerad på alla resor!

Men nu är ju inte Scrabble bara en massa spel. För mig är en Scrabble-turnering en enda lång gruppkram där alla gosar in sig i det bästa de vet och varandra och kommer ut efter helgen både klokare, varmare och lyckligare, även om elaka konsonanter kan grumla den kortsiktiga lyckan en liten tid efter sista ronden.

Scrabble och ni som spelar det är det bästa jag vet! Ni vet vilka ni är.... 

Nu blir det Scrabble igen. Onördar varnas.

Varför har Scrabbleturneringar sista omgången? Det är ju den sämsta omgången! Inför sista omgången så leder jag riktigt ofta, men när sedan denna försmädliga rond spelats står jag där med hedrande andra- eller tredjeplatser. Jag hade varit svensk mästare samt vinnare av wICcA Cup och Mälarpirater Cup 2007 om turneringarna bara inte hade fullföljts.
Sista omgången är dessutom den tråkigaste eftersom man då vet att det snart är slut. Varför inte bara hoppa över den omgången? Jag bara frågar.

Det kunde ju dessutom varit bättre förutsättningar i helgen. Jag hade ju kunnat låta bli att få feber på planet till Göteborg så att jag gick omkring i delirium hela fredagskvällen och de sista tre ronderna på lördagen. Jag hade dessutom kunnat ha tränat lite mer på fyrorna så att TRÅK fastnat. Mer om detta senare.

wICcA Cup spelades i åtta ronder och ett rasande tempo. Det rörde sig om en lite för optimistisk tidsbudget av arrangörerna, och vissa blev visst stressade. Jag, som sällan använder all min tid kände inget av detta.
Det hela började med en tyst minut för Sabina Immonen som avled i torsdags kväll efter en tids sjukdom. Det slog ner som en bomb i Scrabble-Sverige, nästan alla hade någon relation till denna hyperaktiva internet- och turneringsspelare. Inte ens 40 år fyllda rycks hon bort. För ovanlighetens skull fanns det inga ord. Nu sitter hon och spelar den eviga monraden med Olsson och Klas. Hon kommer sopa banan med dem.

Sedan började fyrverkeriet.
Jag är ju rätt skaplig på att rulla, men det som hände igår kan bara förklaras av att allt snor i mitt huvud tryckte ut orden ur bakhuvudet på ett säreget konstruktivt vis. Borta var hjärnstoppen från förra helgens Gåskupp.
I första matchen mot Rita, som glädjande nog verkar fått ny blodad IRL-tand, radade jag upp tre rullningar. Först ANNALER, som konstigt nog rullades i tävling för första gången (enligt den statistik som finns), sedan (S)ORGESAm vilket var dedicerat Sabina förstås, och till slut (T)EMaTISK. Den där sista kom till på ett spektakulärt vis. Jag satt med EIKMSTT när Rita sa att hon tömde påsen. Det var en blank kvar och den hade således Rita. Hon hade dock tömt påsen lite för energiskt och satt plötsligt med 8 brickor på stället. Jag plockade tre av dem, av vilka en var den blanka såklart. Den blanka återvände till påsen, jag mjölkade ut ett T och plockade upp den blanka själv och rullade. Då får man liiiite dåligt samvete och tycker rätt mycket synd om motståndaren....

Match 2 blev en straffmatch. Patrik Grönwall knöt ihop säcken ganska snabbt och effektivt och jag fastnade i rullträsket med båda blanka. En sketen  MiNeRAL fick det bli, men redan 4 rull på bara två matcher.

I match 3 ställdes jag mot Rolle. Rätt tidigt satt jag med RADIATO på stället och ett R på brädet, men det var inte så fritt så man kunde lägga RADIATOR. Då såg jag som i trance att med det lediga N:et som låg på andra halvan av brädet så kunde jag istället lägga ORDI(N)ATA. Det var nog då jag kände att jag kom in i zonen.....där rullningar föds ur skitbrickor och där inga rinnande näsor eller skrällande halsar kan förstöra flytet. Typiskt är att jag sedan stilspelar med ett FASTmER lite senare i samma match. Jag har försökt att använda det ordet korrekt i en mening sedan dess men inte lyckats. 6 rull på 3 matcher.

Lunch intogs i lugn och ro och thairestaurang. Vi vågade inte gå till italienaren igen.

Så var det då dags för Micke i en match som bara kan liknas vid Scrabble-patiens från min sida. Han borde lära sig nu, slyngeln, att det är när han får såna matcher mot mig som han vinner turneringar. Micke fick inte ett enda A under hela matchen, jag fick dessutom båda blanka och tre rullar till, (I)NSkJUTA, (S)TADSLIV och AvOGHET. Micke skrämde slag på små barn och äldre damer och jag summerade dagens rullar hittills till 9.

När man är i Göteborg får man passa på att spela mot göteborgare. Femte ronden innebar Måns Eriksson för mig. Måns menade att han hade en gås oplockad med mig sedan SM. Jag tänkte att det måste vara ensamt att gå omkring där alldeles oplockad, så nu har Måns två. Gäss, alltså. Jag rullade vidare med ARSENAL och OLEANDe(R) och när jag dessutom betedde mig som en O(D)ÅGA för 40 poäng i matchens slutskede så fick Måns äntligen ge sig.

Susanna Niklasson dök lite oväntat upp i rond 6. Roligt att det gick så bra för henne och om hon bara kommer till nästa turnering utsövd så ska det nog gå ännu bättre då. Inget skönspel från någon av oss, men jag G(E)NerRERAde en rull och höll snittet på 2 per match.

Björn Ericson fick jag möta för första gången nånsin i rond 7. Han drog iväg till en början och var oförskämd nog att syna bort mitt *TRAM(S)eRI så jag blev tvungen att haka en MARRITt istället i nästa drag med M:et farligt placerad fem steg från en röd. Efter denna marritt plockade jag upp LANDRAS och funderade på om det fanns något B ledigt. Med lite tur så kanske Björn hugger på M-betet med (M)OTBOK eller nåt hinner jag tänka innan Björn hugger på M-betet genom att lägga (M)OTBOK. Trots dessa två rullar var jag inte riktigt ifatt, men med hjälp av den sista blanka kunde jag lägga en SLICe över röd och gå förbi. En grov miss av mig i mitt sista drag gjorde att det bara blev oavgjort. Jag hade helt förträngt att det finns något som heter TRÅK! Jag är för positiv.

Så gick det alltså till när jag nästan vann wICcA Cup 2007 med 2 rullar per match.
Hur det gick till när jag förlorade wICcA Cup 2007 är endast intressant av en anledning. Min sista och femtonde rull var en nia: (UT)KöRNING. Mycket bra spelat, Lars! Och 60-årsjubilaren Erik Elvers får sig en tuff match om tourens artigaste spelare om du fortsätter.

Jag skippade efterfesten och gick istället hem till Rolle och la mig. Det hjälpte inte. Däremot hjälper Truffans Ipren. Tack, Truffan, för att du räddade min nattsömn.

Det lär inte bli så mycket bloggat i morgon. Jag kommer att vara i Göteborg och dit har inte internet nåt ännu.

Jo, det har det, men i den klassiska Scrabble-lokalen i Majorna är ännu inte internet installerat. Och jag är för snål för att blogga via mobilen.
Turneringen i Göteborg har drabbats av en otrolig mängd sena avhopp, man skulle kunna tro att det är en Stockholms-turnering. Länge har det varit mer regel än undantag att en tredjedel av de anmälda till Stockholmsturneringar lämnar återbud under sista veckan före turneringsdagen. Trenden bröts i och med lokalmästerskapen.

Vad som orsakar avhoppen är oklart, men det går ju vinterkräksjuka nu. Själv är jag lite krasslig i halsen, men så länge det inte är något på väg upp genom densamma så är jag game. Än finns det ratingpoäng kvar från SM att dela med sig av.

Jag har så mycket som talar för mig just nu.
Jag får nya arbetsuppgifter på jobbet fr o m nästa måndag. Jag slipper äntligen sitta och förklara samma saker om och om igen för oförstående människor i skiftande grader av skitarghet. Jag får lite omväxling efter fem år i kundtjänst.
Vi får tillökning i släkten. Om allt gått som det skall så har lilla Tora anlänt till familjen nu och bara tanken på detta gör ju att det kvittrar av glädje i hjärtat.
Och så har vi ju den här bloggen som jag får så mycket lovord för så jag svävar på små rosa moln likt Skalman på knark efter att jag skrivit något eller läst något som skrivits om det jag skrivit.
Dessutom är det snart jul och jag älskar att ge bort julklappar.

Ändå kan allt förstöras och förmörkas och sinnelaget köras långt ner i skoskaften bara för att de små sketna plastbrickor man plockar upp ur en sketen påse inte bildar de sketna ord man skulle vilja lägga på en sketen pappbit. Det är nördighetens ok, och ni som inte pålagts detta kan skatta er lyckliga. Å andra sidan får ni ju inte uppleva känslan när de där underbara plastbitarna formar vackra, långa följder som med stolthet kan läggas på den smakfullt färgkomponerade och strategiskt väl genomtänkta Scrabble-planen.

Men just nu är jag alltså på den sketna sidan av brädet. Den är inte kul. Där är det inte varmt. Där är man ingen stjärna och där är man allt annat än sugen på turnering nästa lördag. Men jag bokade biljetten utan avbeställningsskydd så....

Scrabble-djävulen satt nere i sin eldröda påse och blandade ihop sjugrupper av bokstäver med bara konsonanter i när han upptäckte att småjävlarna HRDGNZP och TTTTTTF hade kommit in i rummet och pockat på hans uppmärksamhet.
- Vad är det nu då? sa Scrabble-djävulen och stoppade ner ett Z så att det låg längst ner i påsen.
- O MÄSTARE, mässade HRDGNZP som den LISMARE han var. Det är dags för Gåskuppen idag. Än en gång kommer den där mesige ordföranden dom har möta sin oljige ärkefiende. Vad bestämmer du?
Scrabble-djävulen skrapade med BOCKFOTen och mullrade:
- Må han vinna om han offrar icke mindre än fyra oskulder på mitt altare innan han möter den oljige!!!! Men förr bleve det väl finsk dubbelseger än det händer! WHOaHAHAHAHAAAHAHAA!
HRDGNZP och TTTTTTF gned sina händer och krälade i stoftet.

Så var det då dags för Gåskuppen, och för första gången var jag skyhög favorit till titeln. Jag kände på mig att den rollen inte skulle klä mig över hövan, men att det till slut skulle bli så räligt kunde jag aldrig ana.
I första matchen ställdes jag mot Maria Ellfolk, som är en ny finsk spelare. Dom poppar ju upp som svampar ur jorden numera. Det var Marias första Sverige-besök med Scrabble-intentioner och vilket besök det blev sedan! För mig hade dagen kunnat börja bättre. Hopplösa ställ hela matchen igenom och hela tiden efter, och när jag i sista upptaget äntligen sitter med en SMARaGD på stället så blockar hon det enda läget. Förlust med omkring 50 poäng. Det var första gången någonsin jag förlorade mot en finsk spelare på tävling och i Scrabble-helvetet höll TTTTTTF upp ett benigt finger.

Andra matchen blev mot comebackande Malin Nordgren som jag bara mött online tidigare och hade revansch att utkräva av. Trots att jag släppte igenom hennes *tRÄLaCK för 104 poäng så vann jag med en marginal på ca 150. Inte mycket att säga om.

Tredje ronden stod Jonatan Larsson än en gång för motståndet. Vi började nervöst båda två, Jonatan fick *DYA bortsynat, jag fick plocka upp (S)TRÅKA. Jonatan drog ifrån stadigt och ingenting fungerade för mig. Scrabble var inte roligt längre och mina ställ hånskrattade mig rakt upp i fejan. Förlust med 100 poäng och för första gången på tävling fick Jonatan besegra mig på samma vis han har för vana att göra på Soft. Ännu ett benigt finger restes i Scrabble-helvetet.

Lunch intogs på 7-11 med julmust och allt, men det var svårt att finna någon motivation. Det går inte att vinna en sån här turnering med två förluster efter 3 omgångar. När jag var klar med min lunch gick tydligen TTTTTTF och grabbarna på sin lunch för i följande match mot Jannike så lossnade allting för ett kort, underbart ögonblick. BLANKEt(T), EUT(A)NASI och kERAMIK gav mig en seger med 576-256, en av de största i svensk Scrabble-historia.
Sen kom dom jävlarna tillbaka.....

Erik Elvers brukar vara väluppfostrad, men efter framgången i SM så har han blivit lite oförskämd. Han synade bort mitt fina försök *UTNYSTA och matade själv på med fina drag. Inget att göra åt, Erik vann för första gången mot mig, handduken var inkastad, turneringen spolierad och tre fingrar lyfta där det är varmt och konsonanterna hopar sig.

Lena Vikberg såg ut att lida mer än jag när hon rullade två drag i rad med S(T)aCKARE och (S)EGELBAR och lämnade mig i bakvattnet för gott.  Föga anade jag att jag hade fullgjort avtalet och nu stod inför det jag kommit för, och det som gör att jag till slut kommer minnas den här turneringen med lite glädje.

Först och främst; han hade inte 1500-talskläder på sig! Peter Oljelund kom i vanlig 2000-talskostym, som i och för sig var riktigt stilig. När jag lottades mot honom i sista rundan så gav jag nästan upp direkt. De senaste 4 mötena så har han vunnit, om det inte rör sig om 5 till och med. Han är mitt allra största spöke och dessutom är han väldigt bra på att psyka mig med sitt evinnerliga tjat om Erik XIV, som han av någon anledning tycker jag är mycket lik, eller åtminstone varit. 
Matchen började lite trevande, han fick tidigt ut Y för en skrälldus poäng och tog en liten ledning. Men så fick jag den första blanka och kunde ToRTERA honom lite. Efter det var ledningen bekväm och när jag mot slutet av partiet fick även den andra blanka så insåg jag att dagen inte var helt misslyckad. Jag vann med 393-271, och det var alldeles underbart. Jag blev 10:a i turneringen, men rating är till för att återvinnas.
Och dessutom blev det finsk dubbelseger. Heja, Maria och Gerd!

Och i Scrabble-helvetet satt Scrabble-djävulen och skakade STORÖGD på huvudet.   

Medan Andreas Sjöberg, sorgligt nog känd som Idol-Andreas, gör bort sig i TV så sätter jag mig här och gläds åt att i morgon är det äntligen dags för Scrabble-tävling igen.

Gåskuppen utspelar sig i en källare i Gamla Stan och Peter har lovat att komma i 1500-talskläder. Nu vet hela Scrabble-Sverige det och skam på honom om han inte infriar löftet! Må han då aldrig mer kalla mig Erik XIV.

Som om det skulle upphöra...

Adressen är eniroad och  vandringshamstern Gunnar är fastbunden i ytterdörrshandtaget. Nu kan inget gå fel!

Jo, kanske nåt litet.....

InternetWorld har en pågående omröstning om Sveriges bästa nöjessite.
Den kan man se här.
I skrivande stund leder Betapet.com, Sveriges största Scrabblesite, denna omröstning.

Jag brände mig just på min ordförandesjäl, har någon ett plåster?

Förra veckan pågick det kolossala, fantastiska Scrabble-SM.
Den här veckan är det Scrabble-VM på programmet och även där är det svenskt deltagande. En obetydlig skillnad mellan Scrabble-VM och Scrabble-SM är att VM spelas på engelska och SM spelas på svenska. Trots att VM spelas ända borta i Mumbai (även känt som Bombay) reste Greger Nässén dit  för att försvara de svenska färgerna.

Vi svenskar har inte så höga förhoppningar på Srabble.VM som vi har på Scrabble-SM. För två år sedan debuterade Sverige i VM och vår respresentant då slutade på en heroisk sistaplats. Av 24 matcher vann Mårten Björkman 5 och det var faktiskt mer än någon, förutom möjligen han själv, förväntade sig.

Efter 16 spelade matcher har Greger lyckats raka in 3 vinster och en remi och han har goda chanser att slå Mårtens resultat från 2005. Det kan verka blygsamt för alla som inte är scrabblare, men jag kan inte annat än utbrista i den pepp som Stefan Diös gjort till hela Scrabble-Sveriges: GREGER, GO GO GO!!! Åtta ronder kvar, kämpa på ända in i kaklet!

Min ordförandesjäl blir bara varmare och varmare.

(Och tack för länken, Greger.)

En trogen läsare jag har undrade om jag skulle bli Scrabble-proffs nu, och inte långt därefter blev jag det. Tänk ändå. Fast 400 spänn för en andraplats i SM, pengar som endast får användas till Scrabble-relaterad verksamhet, gör inte att man hoppar av sitt dagliga jobb. Så var lugna, det är inte såna planer jag har när jag lämnar luren i kundtjänst. Det hela är egentligen ytterst odramatiskt, jag har fått en ny plats helt enkelt.

Men tänk ändå om man kunde livnära sig på att spela Scrabble på svenska! (De av mina läsare som till äventyrs inte vet vad Scrabble är får helt enkelt googla.) Åka runt i landet och uppvisningsspela på gallerior och Scrabble-barer (hade det funnits en proffscirkus hade det naturligtvis funnits fler Scrabble-barer än Soft) och SM skulle kunna spelas i Globen!
Tänk er ett knäpptyst, fullsatt Globen 2017. Det är SM-final. Alla i publiken har små headset på sig och i dessa hör man sammanbitna kommentatorer:

- Ja du, Stefan, nu har Johan PRLJSK och blank på stället och läget verkar ju ganska hopplöst. Uppsaliensaren leder med 78 poäng. Berner behöver en rullning nu.
- Ja Greger, Domert stängde ju tidigt till högersidan av brädet med några snygga förkortningar och har sedan matat två- och trehakningar matchen igenom. Inget skönspel men effektivt.
- Berner kastar febrilt om brickorna på stället....han stönar en del, Stefan?
- Ja, det är han ju rätt känd för. Vi minns ju alla när han skrämde David att syna RONDA i kvarten i Scandinavium-SM 2015 bara genom att fnysa.
- Jo, men 2015 spelade de ju fortfarande med plastbrickor. Nu händer det nåt, Berner har rest sig upp, det verkar som han är på väg att göra ett drag, där far handen ner mot stället......JAG TROR INTE DET ÄR SANT! Han rullar! Var hittade han det läget? PRåLSJ(U)K?
- Ja, det är ju  oerhört snyggt, Greger. Hakningen med ett Å i slutet på VARP är nästan snyggare än själva rullningen. Men är den godkänd? Domert synar, fast det ser ut som han redan gett upp...den finns! Och på det går Berner ut och vinner matchen! Och publiken formligen exploderar!
- Ja, det här har dom ju väntat på i många år.
- Vilket SM det har varit, vilken folkfest! Fast inte ens i år kom vi undan huliganerna.
- Nej, det är synd att en liten klick ska förstöra för så många. Utanför Globen i kväll så har polisen fått arrestera flera supportrar som diskuterat fetstil kontra grundform och t o m några som ifrågasatte att EHO inte är godkänt längre. Att de aldrig ger upp!
- Men det får vi glömma nu. Titta, där kommer den nye mästarens fru för att gratulera.
- Ja, det kommer bli en festlig kväll hemma hos paret Berner-Gynning ikväll....

Et cetera, et cetera.
Tyvärr faller hela scenariot på att om det vore pengar med i spelet så skulle förmodligen alla andra träna mycket hårdare och jag skulle inte ha en chans i alla fall. Annars är ju visionen rätt så plausibel, eller hur?

Matilda berättade på Soft igår hur hon råkat höra följande dialog på stan:

- Ska vi gå och käka en bit på Soft?
- Soft? Vad är det för ställe?
- Ja, du vet den där Scrabble-baren.

Sånt värmer en ordförandes redan varma själ ytterligare.

Jag struntade i bloggandet mellan ronderna idag, jag ville inte riskera att missa fokus. OCh det var kanske tur, det lär vi aldrig få veta.

Nu är jag äntligen hemma i Norsborg i gen och silvermedaljen hänger säkert runt halsen. Silvermedaljen hänger säkert runt halsen! Och hade det inte varit för en liten uppsaliensare som var bakfullast i kommunen så hade den varit av guld. Jag vann de fyra första matcherna idag men föll i den sista, och missade på så sätt SM-tecknet. Surt men med någon dags perspektiv på det hela så kommer jag nog att kunna svälja förtreten och börja gotta mig åt framgången i stället.

Full resultatlista och allt annat skvaller finner ni på www.scrabbleforbundet.se. Nu lägger Banjo-Herren SM åt handlingarna. Vilka dagar! Vilken fest!