Puts väck - borta!

Kära läsare, slösurfare och andra,

Jag ber om ursäkt för min frånvaro men jag har varit djupt upptagen med hårt och gediget arbete av sorten besvara inkommande e-mail på arbetsplatsen...

Som i en koma har jag knapprat på och minskat min inbox en smula var dag

tills jag igår märkte att mitt N var borta!! (N:et på tangentbordet alltså...)

Dessutom så ser mitt E ut som ett F numera och mitt D börjar likna ett I...


Min chef sa en gång för länge sedan att jag är ganska aggressiv med mina Enter "tryckningar" och jag tyckte nog att han överdrev det hela med en tårtbit..

tills igår alltså..

Bäst att memorera sina bokstäver så att jag en dag inte befinner mig i situationen där jag inte längre kan skriva NED och DEN och andra bra ord...

Om någon har en överbliven stressboll liggande någonstans så kan ni gärna rulla över den till en behövande stackars galpal...

Mvh.

V.K


Morgon i kvartersbutiken - Kvinnan i parken Del II

1. Apelsiner till fruktjuicemixern - Check!

2. Morgoncroissant - Check!

3. Leverpastej - Check!

.... 180 grader motsols en halv sekund senare.....

*

"BONJOUR! Vad hände med kursen?"

Det är jobbigt att vara B-kändis i dagens språktörstiga samhälle....


/Galpal i ottan

Mellan en näsoperation och en påse McDonalds...

... kan det hända mycket..och det gjorde det!!! ...men inte i MITT liv...

    Jen har förlovat sig och galpal är bjuden på bröllop i Marocko!!

Två veckor var jag bortrest på semester och när jag lämnade Bryssel-staden så var senaste kapitlet i Jens kärleksliv att hon dumpat senaste karlsloken och bestämt sig för att bli homosexuell...Det sista var ett skämt förresten..


Nåväl...jag lämnade Bryssel och Ben var en singelsnäcka...

Två veckor senare och tillbaka i Bryssel fick jag ett sms sent en kväll..

Jen ursäktade sig för att hon inte hört av sig på sistone (hon hade förmodligen totaaaalt glömt bort att jag varit bortrest hela tiden, haha) och berättade att det berodde på att hon varit upptagen med en förlovning!

Hur lång tid tar en förlovning egentligen...???


Jag grattade och frågade vem som var den lycklige mannen...

Det var en kille som vi här låter oss kalla Frank och han var inte ens en gråhårig sockerpappa förresten utan en ung, snygg grabb som är duktig o villig att laga smaskig mat till Jen varje kväll..


Jen och Frank blev introducerade för varandra av en gemensam kompis och när Frank kom på spontanbesök med en påse hamburgare från McDonald's två dagar efter Jen's näsoperation och Jen fortfarande var röd och blå och lila i ansiktet så tänkte Jen att om en grabb kan älska mig även när jag ser ut som en portion krossad tomat i ansiktet...då måste han vara min soulmate!


Frank blev därmed insläppt och mellan tuggorna uppstod sann kärlek, Ikea-besöket planerades in veckan därpå, Frank flyttade in och förlovningen var ett faktum...


Jag frågade om jag fortfarande får paxa första parkett på bröllopet fastän det aldrig blev något bröllop med karlsloken från veckan innan semestern och ja, det får jag ju givetvis...


...men bröllopet skulle inte stånda förrän om två, tre år på en strand i Asien..

Okej tänkte jag tills jag fick en "ny" muntlig inbjudan till bröllopet som nu istället skulle hållas i Marocko två dagar innan självaste julafton!!!


Mitt hjärta sved till...hur skulle jag någonsin hinna åka på bröllop och ta mig tillbaka till julklapparna i god tid före Kalle Anka?


Jag sa att jag skulle se vad jag kunde göra...

Meanwhile (see Sex and the city)...undrade Jen om jag inte kunde följa med och titta efter brudklänning på lördag.. Absolut!! utbrast galpal och tänkte att jag kan ju gott pröva lite klänningar jag också...det kan ju inte expediten veta..ehum ehum..


Jen avbokade vår dejt med brudklänningarna och tiarorna samma lördag..

Tråkigt tänkte jag och insåg att det är ju alltid klokt med reseavbeställningsskydd...bara utifall att...


VK - i kärlekens tecken


Extraknäck

Måndagkväll i Bryssel och jag är i parken med doggy..

En heeelt vanlig måndagkväll..

Min lille hårige bulimikervovve kutar runt och letar efter ätbara föremål bland buskarna i sedvanlig ordning och själv traskade jag runt i cirklar runtom parken och betraktade de nedfallna kastanjerna på marken..

Inte riktigt en vanlig måndagkväll ändå...


Ett par kastanjeminuter senare kommer en kvinna till parken med Atlas storebrorsa. Njae..inte riktigt kanske..men hon kommer in med sin lille Cocker kompanjon..

Kvinnan kommer fram till galpal och börjar pladdra på så usel franska att jag för en gångs skull nästan känner mig som en riktig liten fransyska i jämförelse och jag kände mig riktigt stolt över mina språkkunskaper och önskade att någon fran kontorret kunde höra mig nu när jag briljerade så tjusigt...

Mellan många plötsliga, högljudda, nervösa skratt och dunkningar i min arm då kvinnan förmodligen sagt något tämligen roligt så började jag undra om hon bara var ovanligt sällskapssjuk eller om jag borde utbrista "Åh kära hjärtanes! Steken!" och genast rusa hemåt?

Eftersom jag aldrig lärt mig behärska konsten att ljuga så stod jag istället kvar och lät mig dunkas blå på armen av denna besynnerliga kvinna vars skämt jag inte förstod..

Jag tror att det handlade om att hon inte plockade upp ni vet vad efter hunden när parkvakten inte var i närheten och det tyckte hon kanske var lite busigt och nämnvärt...?

Nåväl...strax därpå gick konversationen in på att hon letar efter någon som hon kan öva sin engelska på! Jag tipsade om diverse tidningar hon kunde köpa för att kika efter annonser om privatlärare och om språkskolor..men neeej...naturligtvis frågar hon istället om inte jag pratar engelska?

- Oui, oui...men jag är ju inte lärare och jag jobbar heltid och jag har inte mycket tid...
-Jo, men jag betalar dig för att träffa mig ett par gånger i veckan och prata engelska...Jaa, jag vill det jättegärna!!

- Oui oui, men jag har inte mycket tid..

-Vilken tid brukar du komma till parken? Brukar du komma till parken ungefär samma tid varje kväll?
Och på morgnarna? Bor du i närheten?? Vet du vad...du behöver inte leta efter mig...jag kommer att kolla efter dig...jag kommer att gå runt i kvartet och kolla efter dig...jag hittar dig!!


Ja, det var väl det det...We always have Kazakhstan....

Over to you....


Får jag chans på dig?

Idag vill jag tala om kärlek.

Alla människor tycker om att tala om kärlek, men kanske bara hälften av oss njuter av att ha den närvarande i våra liv. Egentligen...om vi alla tänker efter en kvarts sekund? Visst är det väl så?


VK är en snäcka med ett romantiskt och poetiskt tickande hjärta, men efter åtskilliga timmar på telefon med mina väninnor genom åren så kan jag inte annat än medge att kärlek för det mesta är en fasansfull plåga som alla borde undvika bäst de kan efter egen förmåga. Så är det.


Det gör ont innan vi ens har blivit "vi", det gör ont när vi har blivit "vi" och rädslan infinner sig att förlora den andre och det gör som allra mest ont när någon av oss sa farväl och gick därifrån...


Varför utsätta sig för denna tortyr och denna fruktansvärda mardröm??

Vissa vill ha små "spindelbarn", vissa vill dela hyresvärdens bankgironummer med någon annan o andra flyter omkring mellan Motala och Sundsvall i en liten såpbubbla med kärestan sin och får lite svindel och fjärilar i magen om vartannat mellan sträckorna..


Vad jag och mina galpals har konstaterat om grabbar och deras beteende tänker jag inte gå in på just nu (av risk för att förlora min manliga fan base) och vad vi tjejer har insett om vårt eget beteende, det kan vi VERKLIGEN prata om en annan gång..blink..blink..


Under min exil i Kazakhstan medan jag plockade lite ätbara växter runtom stenen där jag satt var eftermiddag med bergsgetterna betande på ängen satt jag och funderade på lite olika saker..


Tänk om vi slängde vår stolthet, skakade bort vår osäkerhet och tyglade vår blyghet och sa till honom/henne att han/hon gör oss knäsvag och förgyller alla veckans sju dagar...? Tänk om vi gjorde så pyttelite for att kunna vinna så mycket..


Allt som kan innefattas i ordet mycket i sammanhanget är allt det som får oss att hoppa upp ur sängen på morgonen, allt det som gör oss generösa, villiga att ge så mycket och allt det som gör oss till bättre människor...det som fyller våra små människohjärtan med värme som håller dagen ut..


Ok...min teori sprack..typiskt...jag tar tillbaka allting jag sade..


Summan av kardemumman är därmed att kärleken är förvisso en plåga, men en emellanåt ganska njutbar sådan.. trots allt..

/VK


P.S

Detta inlägg är tillägnat Banjo för att han är den enda jag känner som inte behöver meditera bland bergsgetter..han vet allt detta ändå och han lever som han lär - som en tiger...och jag vill registrera mig på en snabbkurs!!!
D. S.


Uppackad och utvilad

Nyligen tillbakakommen från min exil i Kazakhstan i måndags och bland det första jag fick höra efter att ha efterlyst lite hederligt kontorsskvaller är att vi har haft en kvinnlig kandidat på intervju för en säljtjänst..

Kalla rysningar nedför ryggen...svettdroppar pärlar sig på pannan..Har hon slagit tillbaka? Var det HON? Har Farlig åter hittat mig? Borde jag packa min kappsäck igen? Är det lika lång väg tillbaka?

Nej, ni (och jag) kan för tillfället lugnt pusta ut, kära läsare..

Farlig finns förmodligen fortfarande därute skissandes meritförteckningar (på vems dator är en öppen fråga), men ännu har hennes snirkliga kråkfötter inte dinglat nerför vår postlåda...

Nyheten idag är istället att Galpal är tillbaka och jag har väskan full med skvaller och presenter för er som har saknat mig en smula..en t.o.m en hel tårta..som Banjo utbrast i förra veckan (efter lite tjat från min sida!)

Banjokommentar: Det var faktiskt ytterst lite tjat, jag är som förut påpekats, INTE den som är den.

Glad sommar och kul att se er igen och på återseende inom kort!


GPVK


Hon är tillbaka....

Hur slutade senaste episoden undrar ni kanske...?
Well, det slutade (trodde jag) med att jag av en helt annan anledning bytte arbetsplats och sa adjökens för mig....
Ett år senare fick jag ett sms från Farlig som sa att hon gärna skulle vilja träffa mig för en middag. Efter en kvarts sekunds övervägande raderade jag meddelandet eftersom jag nog tyckte att mitt liv kändes ganska mycket mer trivsamt utan en Farlig som är ute efter mina identitetshandlingar och min använda tandtråd...
Två veckor till förflöt och så fick jag ett nytt meddelande. Farlig sa att ibland är tystnad det bästa svaret och önskade mig ett bra liv! Jag tyckte mig höra ett fnys efter meningens slut och att hon kanske inte alls önskade mig ett gott liv, men det kanske bara hade med min inre osäkerhet att göra?

Nåväl, jag glömde skamligt nog att önska Farlig ett trevligt liv i retur och fortsatte kvällen utan tillstymmelse till dåligt samvete.

Men nu.....
Hon ringde i utstuderad raggningstid...runt klockan åtta en fredagskväll...
Hon pratade om ditten och datten i cirka två timmar utan avbrott tills vad som verkar vara själva ärendet med samtalet lite smygande slank in.....

Farlig söker FORTFARANDE efter jobb och berättade att hennes pappa tipsat att man ska alltid informera sina vänner och kontakter att man letar efter jobb. Efter det sa Farlig att hon sett att mitt företag har haft ett par annonser ute....???

Ja, det var väl det...och så köpte jag en enkel icke-ändringsbar biljett till Kazakhstan. Ingen eftersändning på varken post eller tortyr-sms...så jag önskar er alla, denna gången inte heller Farlig inkluderad, ett gott liv....

Verkligen! Tack till er alla som har läst min blogg.

Dovidjenja...

VK

Ensam ung kvinna söker

Kommer ni ihåg filmen? Filmen med Bridget Fonda där den nyinflyttade rumskompisen blir besatt av henne så pass att hon stjäl hennes personlighet, utseende och liv?
Just det ja...den filmen.....not based on a true story....

Well, nu ska ni få höra berättelsen om Farlig och Korkad&Naiv. (Korkad&Naiv varandes en galpal nära dig....)
Den här berättelsen är baserad på en fullkomligt sann historia och eventuella paralleller med inflyttade advokat-wannabes kan alltså förekomma i trista fall....

Korkad&Naiv lärde känna Farlig då Farlig flyttade till Belgien för att börja arbeta på K&Ns dåvarande arbetsplats.
Farlig såg inte alls Farlig ut, utan verkade i början av vår bekantskap se ut mer som en vilsen, fredlig flicka med lite nervös o flackande blick. Då K&N var en fredlig och vänligt sinnad flicka så erbjöd hon Farlig att visa stan och integrera henne i brysselkållandet. Detta tycktes K&N göra med gott resultat för integrerade sig, det gjorde Farlig snabbt....

Hon blev inbjuden till åtskilliga middagar, fester, fikor (vad HETER fika i plural egentligen????) och speciellt så tyckte hon det var särskilt trevligt att följa med K&N på shoppingrundor på både Massimo Dutti och lite varstans egentligen....

...hon tyckte om det så mycket så hon måste ha gått tillbaka till butikerna för att inhandla exakt samma plagg, underkläder, skärp, smycken, jackor etc som K&N hade köpt dagarna dessförrinnan...

När de gick för att handla mat tillsammans så märkte K&N att Farlig visst hade samma smak i mat också för varje gång de handlat så såg deras varukorgar identiska ut.....

En gång lånade Farlig K&Ns lägenhet medan K&N reste bort över en helg. När K&N kom tillbaka från sin utlandsvistelse berättade Farlig att hon provat alla K&Ns kavajer....vad hon provat och inte berättat om ville inte K&N tänka på. Det var väl ungefär då som K&N började förstå att tjejen med den fladdrande blicken nog var en Farlig trots allt....
En kuslig afton ringde Farlig och berättade att hon sökte efter nytt jobb och berättade om olika tjänster hon tänkte söka varav EN poängterades mycket noga, förmodligen eftersom Farlig hyste stort hopp om att arbetsplatsen i fråga förmodligen skulle kunna behöva en Farlig på sitt kontor.
Följande måndag loggade K&N in på sin dator och går sin vana trogen in i sin Papperskorg för att tömma den på skräpdokument....
I papperskorgen hittades flera obekanta dokument som snabbt granskades....allting var jobbansökningar utan angivna namn på och K&N kunde fortfarande inte förstå vem som använt hennes dator och hur alla dessa ansökningspapper hamnat i hennes papperskorg....?
Well, inte förrän hon hittade Den annonsen....

Vad som hänt var alltså följande; Farlig hade tjuvat sig in på kontoret en söndag för att surfa efter jobb och istället för att logga in på sin egen dator så hade hon använt min...det hade ju varit skämmigt om chefen hittade en massa jobbansökningar med tanke på att det var han som finansierat Farligs flytt till Bryssel för att hon skulle jobba för honom....bättre då att K&N får ta den eventuella smällen....


Nu är det två år senare......och Farlig är tillbaka.....

Fortsättning följer.....

Två år senare....

Två år senare fick vi ögonkontakt!!

En vacker arbetseftermiddag då jag knapprade iväg som bäst vände jag huvudet åt vänster och såg farbrorn där i fönstret vid samma tid och samma plats som alla dagar förut... tre sekunder senare började farbror vinka för fulla muggar!!

Full i skratt vinkade jag tillbaka och då började han vinka ännu mer...

Efter det gick han in till sig igen och drog för gardinerna.

Jag fortsatte skriva med ett leende på läpparna....farbror rocks...

-
Vera Kljajevic

Min kompis Banjo

Ett av mina mer trogna fans har bett mig skriva lite mer om Banjo och även om jag som bekant mest tycker om att skriva om mig själv så tänkte jag att okejrå....han är ju trots allt grundaren till denna sida och honom vill jag hålla mig på god fot med så att man inte går och blir avskedad/refuserad en tråkig dag....

Vad kan jag säga om Banjo förutom att han är den mest allmänbildade person jag känner...
Well, om jag någonsin skulle behöva en livlina på TV när de undrar vad Henry VIII var känd för så skulle jag ringa Banjo och hoppas att han svarar trots att det är tisdagkväll och han sitter och scrabblar med sina kompisar på klubben.

Banjo är killen som skickade den finaste bukett en galpal skådat till hennes förrförra 25-årsdag.... Hela kontoret var stumt av förundran och jag syntes knappt bakom blommorna när jag stolt och mycket glad promenerade hem den dagen.

Banjo och jag brukar söndagsprata och måndagsprata och tisdagsprata och såvidareprata och vi brukar ofta avhandla Venus och Mars, kvinnor och män....skillnaderna alltså...summan av kardemumman brukar ofta bli att tjejer är konstiga, men killar är konstigare....
 
Jag har en annan pal som heter X Hum Hum och han tycker att han är smart som en Sherlock så varje gång jag nämner att Banjo är den smartaste killen jag träffat så drabbas X Hum Hum av värmeutslag och en prickig rodnad över halsen... Ibland är det kul att vara en taskmört!

Banjo och jag har en viktig, gemensam talang som är grunden för vår vänskap, och det är att vi har superkrafter i form av att kunna alla repliker från TV-serien Friends och då kan jag ju samtidigt också passa på att berätta varifrån uttrycket "Galpal Vera K" kommer ifrån. När Joey blir intervjuad av en såpa-tidning så ber Rachel honom att nämna sin "galpal Rachel Green" och resten kan ni kanske räkna ut själva.... när Banjo berättade att han börjat blogga, då bad jag honom inte alls att referera till sin Galpal Vera K.....

Så självupptagen är inte jag....inte för fem öre....

Mvh / VK

Tropicana à la VK

Jag har köpt en mixer och behöver ltie konsumentrådgivning....
I flera veckor nu har jag startat varje ny arbetsdag med ett glas Tropicana Essentials - Healthy feeling med magnesiumtillskott... att-göra-listorna har prickats av i en rasande fart och farbror i fönstret har nog sett galpal susa fram och tillbaka som ett litet energiknippe på andra sidan gatan...

I väntan på en välförtjänt befordran har jag nu inköpt en mixer för juicer, smoothies, diverse drinkar, soppor, såser och andra partytrick.

Probleeeeemet e bara att konsistensen efter andra försöket fortfarande inte är flytande utan mera barnmatsaktig om ni förstår vad jag menar???
Ska man tillsätta vatten i mixern trots att melon och apelsiner är så att säga vattniga frukter? Jag har också betraktat olika Tropicana-flaskor och de visar bilder på både banan, druvor och äpplen på samma förpackning, men när jag tillagade min första juice igår med banan, äpple och melon så blev resultatet något som liknade och såg ut som en banankakssmet? Doggy fick  lite banankakssmet för provsmakning i sin lilla skål men han bara skakade på huvudet och gick ut.... ?

Dagens juice blev en blandning av melon och apelsin men fortfarande denna deg till juice...

Om någon har en lösning på detta problem eller har ett bra recept på juice, så skicka gärna in en kommentar och berätta hur!

Tackar gör jag tills vidare!!

VK, med lite melondeg på nästippen.

Sir Alan Sugarrrrr.....vrrrr...

Kära läsare, vänner och bekanta,

Jag är ledsen att det inte kom något nytt inlägg under helgen.
Jag inser naturligtvis att helgen måste ha känts något lång och tråkig utan några nyheter från kontinenten, men då jag satt som bäst i soffhörnet med laptopen i knät dök Han upp i rutan och allting runt omkring mig bara försvann....

Om ni hade sett ett avsnitt av The Apprentice så skulle ni säkert  förstå och förlåta mig för att jag inte lyckades få ihop en enda rad...
Han heter Sir Alan Sugar, mannen med suget i blicken, mannen som jag rusar hem för att se på BBC varje onsdag kväll klockan tio....
Han är grym, oförlåtande, självsäker och han är vass, vass....programmet går ut på att olika personer ska försöka få jobb i Sir Alan Sugars företag och får efter en skärskådning antingen goda vitsord om de passar eller lusen obevekligt läst av sig om de inte passar. Vilket är oftast.

Nu på onsdag visas sista avsnittet så då blir det tyvärr adjökens med Alan i rutan ett tag.
Well, såvida jag inte skickar in min meritförteckning och och och och....

tänk.....

att få sitta i The Boarding Room och leka flirttriangel medan man blir utskälld tills man minskat tre centimeter i höjd på fem raka minuter....

Ja, ni förstår....i söndags....specialsändning....det var inte fysiskt möjligt...

God eftermiddag.

VeKa

Utanför mitt fönster, på andra sidan gatan

På andra sidan gatan från kontoret där jag jobbar står det en liten farbror i sitt fönster och funderar.

Farbror har nog mycket att tänka på för han funderar flera timmar varje dag och han verkar göra det bäst från sitt lilla fönster där han står.
Varje dag står han där i sin stickade kofta och tittar ner på gatan och betraktar alla passerande människor och spårvagnar. Flera timmar i sträck kan han stå där för att titta lite snett åt höger och sedan snett till vänster...

Jag har ännu inte sett honom med sällskap från sin lilla utsiktsplats för han tänker nog bäst i sin ensamhet...

Ofta när jag tittar ut från mitt fönster så undrar jag vad det är han kan tänkas stå och fundera på eller om han kanske väntar på att tant Gredelin ska susa förbi nere på gatan. Vi är många på mitt kontor som undrar och vi vet inte riktigt om han kan se in i vårt trivsamma kontor på andra sidan gatan. Gatan utanför är inte särskilt animerad förutom alla dundrande spårvagnar som åker förbi en gång i kvarten, men någonting borde han väl stå och vänta på...?

När vi börjar få kramp i fingrarna efter allt skrivande på datorerna så tittar vi ut och betraktar farbrorn en liten stund och det känns nästan lite rofyllt att titta på honom där han står helt uppslukad av sina tankar och tittar på människorna som passerar.

Farbror är som en värmande kopp örtte med honung och socker..man tittar ut ett ögonblick och känner sig omedelbart lite mindre stressad.
Kanske gör farbror samma sak själv? Kanske tittar han in i vårt kontor och känner sig lite mindre ensam för en stund...?



Galpal från fönstret mittemot

Vem skulle kunna skriva boken om DITT liv?

Visst har vi väl alla en lista i huvudet på saker vi vill göra innan vi fyller 30?

Som nu alla borde komma ihåg så är jag alltså 25 och har således en bra bit kvar tills jag fyller 30 år. (Vi är alla vänner här, så vänligen kom ihåg - det är alltid 25...jag vill verkligen inte behöva insistera....)

Jag har en låt oss kalla det rutin som jag utför varje år i slutet av december månad.
Jag har en bok där jag skriver en lista på alla stora händelser som har skett i mitt liv under året som har gått och alla de saker jag har åstadkommit.
När denna första lista är gjord så skriver jag en ny lista i punktform över saker jag vill åstadkomma eller annullera (haha...) nästföljande år.

Därefter prickar jag av förra årets lista över de saker som har gjorts/annullerats från förra årets lista.

Vissa saker prickas visserligen aldrig av utan följer med år efter år, men det är ändå ett kul sätt att komma ihåg vad som har hänt varje år och det ger mig lika mycket nöje att bocka av mina listor varje år...

Nu har jag cirka sex månader på mig att utföra följande projekt:

1) Bryta upp förpackningen till cocktail-mixern och lära mig svänga ihop Bellinis och Margaritas.

2) Ringa hyresvärden och begära att få varmvattnet tillbaka - på HELTID!

3) Köpa en ny microvågsugn efter popcornexplosionen.

....och så lite andra saker som att lära sig färgkoordinera mina klädinköp, lära mig laga i alla fall ett recept från Restaurang Prinsens kokbok och lite annat smått och gott.

Listor är kul för nördar som mig själv, men vad vi alla borde ha som livsprojekt är att träffa EN person under vår livstid som känner oss bättre än någon annan, någon vi delat så många minnen, skratt, historier och tårar med, någon som vet nästan allting om oss och älskar oss precis som vi är....trots alla våra brister...(Obs! Även om de inte är många...)

Nu talar jag inte (nödvändigtvis) om den STORA KÄRLEKEN utan bara den person vi kallar vår allra bästa vän i livet...personen som skulle kunna skriva boken om ditt liv....

Jaaa...det var nog alles från Brussels idag...

Adjökens!


VK.

Ständigt denna tvättstuga....

Det har skrivits mycket om tvättstugor.
Om strumpor som försvinner, fru Karlsson från bottenvåningen som alltid norpar ens tvättid när man fastnat i trafiken FEM minuter för länge (OK, somnade framför Sportspegeln en halvtimme då) och alla obildade som inte plockar bort luddet från filtret på torktumlaren.....

Jag ska berätta något om tvättstugor i Belgien!
I Belgien heter det "laundrette" och de är inte belägna nere i källaren i huset där man bor utan, om man har tur, ett halvt kvarter bort.

Banjo ringde mig i söndags för ännu ett av våra sedvanliga söndagssamtal. Efter cirka en timmes samtal så nämner jag att jag har två maskiner tvätt väntandes i laundretten som jag måste plocka ut från maskinen och bära hem.
Banjo blev störtförskräckt och berättade hur hans mamma under hela hans uppväxt med skräckscenario har beskrivit för honom och Ben-Slirren hur tvätten kan mögla, utveckla ben och börja promenera iväg om man inte omedelbart plockar ur den ur maskinen och hänger upp den efter avverkad tvättid.
Lite lätt generad räddade jag mitt skinn med att intyga att jag vanligtvis alltid befinner mig på laundretten i tid för att plocka ut min tvätt, att jag inte alls är en sådan person som skulle riskera att mina örngott skulle promenera iväg till någon okänd adress i grannskapet.

Nåväl, samtalet avslutades  och jag skyndade mig iväg för att hämta ut mina trasor...

....men tömma maskinen, det behövdes inte - för maskinen var redan tom!! Innehållet hade bara hunnit halvvägs till dörren och låg mitt på golvet i en fuktig hög.

Vilken fasa....och inte var det maskinen med alla badlakan utan maskinen med fintvätt, mina underkläder!! Pinsamheten är överväldigande och intensifieras ännu någon grad då galpal inser att det bara är hon och två killar i tvättstugan och att förmodligen måste någon av dessa lokala förmågor ha tömt maskinen....

Alternativet för att undkomma pinsamma situationer vore ju att:

a) tömma maskinen med handdukarna och bege sig hemåt och lämna resten kvar för senare upphämtning och något alternativ b) existerar vid närmare eftertanke inte.

Summan av kardemumman är att vi alltid ska lyssna på Banjos mamma.
Hon är en mycket klok kvinna.

"Ariel --- for your lace delicates..."

--
Vera K

Sex and the city - the blog

Kommer ni ihåg Jen? Tjejen jag kallar Jen?

De lördags- och söndagsmorgnar då Jen faktiskt behagar dyka upp i sin träningsoverall av velour på gymmet brukar vi efter träningen vanligtvis äta brunch tillsammans på ett lunchställe längre upp på min gata.

Det är alltid underhållande att träffa Jen, om än något surrealistiskt för det mesta. Det känns som att hoppa in i ett avsnitt av Sex and the City där man som en liten välfriserad Charlotte sitter med högröda kinder och häpnar över senaste nytt och hoppas att Gud förbjude ingen vid bordet bredvid sitter och tjuvlyssnar.

Jen är galpals livekopia av Samantha och härdar sin Charlotte med generösa historier om sockerpappor, mått på gårdagkvällens erövring och historier om hur hon lyckats bluffa till sig 30 000-kronors kärleksarmband från ex-pojkvännen som fortfarande är kärlekskrank....
Jen tycker att ju mer gråhårig karl desto bättre och hoppas att en dag träffa sin soulmate som ska skänka henne ett av sina kreditkort så att hon därefter kan spendera sina dagar som sina vänner från Desperate Housewives.

Jen bor bara en gata bort från mig, men ibland känns det som att vi inte ens kommer från samma planet.
Lika förskräckt jag blir över senaste inlägget, lika mycket beundrar jag henne, för när Jen träffar någon hon gillar så ser hon till att hon får träffa personen över en middag inom inget mindre än en vecka. Att vara förälskad på distans är nämligen inget av intresse för Jen.

Skulle jag dessutom bjuda in min andra vännina Klara-Stina till brunch så skulle vi nästan vara en komplett grupp av Sex and the City-alikes. Klara-Stina är utan tvekan motsvarigheten till karaktären Miranda.
Klara-Stina är bitter och hatar män. Och arbetsmarknaden. Och brinner för kvinnofrågor vilket genast leder oss tillbaka till hatet mot män. Klara-Stina lyckas alltid neutralisera alla fjärilar man gått och odlat i magen hela veckan och lyckas alltid få ner en på jorden även när man känner sig som mest smärtsamt lycklig och förälskad. Faktum är ju trots allt att alla karlar är skräp och egentligen är ju livet självt ganska kasst och meningslöst och visst är det väl ALLTID helt OK att leverera icke-efterfrågade sanningar till sina väninnor för att man ska vara ärlig....?
Det är tur att man har kompisar som Klara-Stina för annars skulle man gå runt där i sin lilla meningslösa vardag och bara vara löjlilgt glad över alla töntgrejor som har fått en att småle den dagen då världen ju är ganska vissen när allting kommer omkring....eller?

Jag är desto mer glad över att ha en Jen i mitt liv som tänjer på gränserna över vad mina små rosenöron tål höra och hur mycket jag än rodnar och häpnar så är det alltid underhållande att träffas och jag skulle aldrig byta ut mina bruncher med denna galpal för något mindre än något riktigt, riktigt speciellt.

Någon Carrie har jag nog inte i min vänskapskrets, mitt gäng ät inte sååå galna i skor och konstiga hattar med rosetter, men kanske till vår nästa söndagsbrunch att jag bjuder in min "nästan" Mr Big så är gruppen inte långt från komplett...

- Cosmopolitan, anyone??

Med Vänlig Hälsning

Charlotte

Livet i Bryssel hittills

Det har funnits dagar då man har velat ta sitt pick o pack och flytta hem och ställa sig på Vetlandas torg för att sälja glass med strössel, silverkulor, hackade nötter och kolasås till stadsborna.

Tur att man skriver på tangentbord för annars hade mitt papper varit alldeles neddregglat och oläsligt vid det här laget. Min bror har kategoriserat mig som en bulimiker som aldrig kräks upp...men mera om dessa passioner en annan gång...Jag är inne på min tredje sötsaksavvänjningsvecka nu så jag ska kunna skriva om kanelbullar med viss distans o nedlåtenhet nu för tiden.

Det finns två kategorier av yrkesgrupper som jag omedelbart skulle vilja sänka ner i dammarna vid Place Flagey, nämligen taxichaufförer och hyresvärdar! Ohyggligare människor kan man förgäves leta efter, för det är verkligen botteneliten!
Hm....apropå eliten så får jag tänka på att jag har halva Scrabble-eliten här som läser och kanske skulle man inte få poäng för ord som botteneliten? Med Banjo har jag alltid tillåtelse till lite fria fuskpoäng och han är ju trots allt ordförande, så botteneliten får stå kvar...
När jag flyttade ner till Bryssel så var jag precis som alla andra f d Stockholmsbor chockad över utbudet av lägenheter i staden. I princip var det bara att välja och vraka och det ger staden ett stort plus på min lista.

Men....

Hyresvärden kräver att man betalar in tre månadshyror i förväg som deposition och de flesta som lämnar sin lägenhet ser inte röken av denna deposition när de väl vill flytta ut, för alltid hittar värden något som har slitits sönder om han så ska bryta sig in i lägenheten med egen extranyckel och ställa till med några repor och spikhål i väggarna själv.
Så är det.
Så hyresvärden min fjäskar jag för med hela min själ och praktiserar flirting enligt triangelmetoden.
För er som inte är införstådda med triangelmetoden så går den ut på att man ska föreställa sig flirtobjektets huvud som en upp-och-nervänd triangel. Då det är ofint att flirta genom att stirra flirtobjektet rakt i ögonen så ska man istället betrakta personens ansikte genom att svepa blicken över ansiktet/triangeln i lite olika varv o vinklar. Det är mer sofistikerat så, säger uppfinnaren av metoden och en Galpal vill ju alltid vara sofistikerad.

Skräcken för hyresvärden har inneburit följande situation för Verran:
På varmvattenberedaren i min lägenhet finns en röd lampa som börjar blinka några sekunder innan varmvattnet tar slut, vilket är lite kort varsel och inte enligt bruksanvisningen. Oftast börjar den röda lampan blinka precis när jag fått upp ett dunderlödder i håret som skulle ta en halvtimme att skölja ur. Därför avslutas resten av duschen och urlöddringen av håret med vad vi i Småland kallar "raggardusch" d v s man får luta sig över badkarskanten och skvätta vatten över lilla sig och hoppas att man inte dränkt alla kakelplattor i vatten under sina fötter.
När man ett par raggarduschar senare tröttnat på proceduren så skriver man in sig på ett 90 EUR/månad-gym i närheten där de har fina duschar, bastu och ångbastu.
Ja, och så träningsmaskiner förstås...
Förutom att jag nu kan duscha ända tills jag är skrynklig som ett litet russin så har jag med hjälp av Brittan i öronen lyckats springa 10 km på en timme. Vältränad, välduschad, välmående.

Det blev resultatet av att jag inte vågade ringa till hyresvärden och klaga!


Slutligen vill jag varna för ett alltför intensivt bruk av Triangelmetoden då den i extrema fall om den inte använts varsamt kan leda till att du blir kolossalt förälskad i ditt flirtobjekt och han/hon kanske avslutar dagen med att lyfta ner ett par stjärnor bara för dig....


Allas er,


Galpal VK

(från en balkong med ständigt fågelkvitter i bakgrunden)


Hur man aldrig riktigt lär sig

Zzzzz.....zzzzz.... (Plats: en trappa upp mittemot en indonesisk restaurang på en gata i Ixelles, Bryssel.)

"BIIIIP!!!" ("Du har fått SMS!") Klockan är tio på morgonen, en söndag.


Vid den tiden skulle vanligtvis varken en magsjuk ylande Atlas eller orkan vid namn Dundra kunna väcka en galpal som njuter av vad hon hoppas kunna bli en skönhetssömn eller åtminstone en kaloriförbrukande sovstund
(Ja, det sägs att man på något vis kan bränna fler kalorier om man sover längre...på något vis...) men ETT pip av sms-signalen och jag har hoppat ett tigersprång över doggy och klickar "Öppna" innan mina ögonlock knappt är det...öppna alltså.... Bara det är ju lite loser-aktigt kanske, men vem är jag att behärska mig? Nåväl...

"Jag ska gå till gymmet mellan kl 10 och 10:15. Vill du hänga med?"

Jag tänker fort...Ska jag hänga med till gymmet trots att jag vaknade i samma sekund som jag fick meddelandet? Jag skulle kunna göra det, samtidigt som det ju också vore uppiggande med en kopp kaffe innan för att vakna till liv, men då skulle jag inte lyckas tajma in tiden med min galpal... och jag hade ju ändå tänkt gå till gymmet senare på dagen så jag kan ju lika väl gå nu så har jag resten av dagen fri sedan...

Så ungefär gick logiken medan jag slängde ner mina trikåer i väskan och faktiskt begav mig till gymmet tio, femton minuter senare om än fortfarande groggy och bara till hälften vaken...

Om bytt och med min CD-spelare som jag fick i present av Banjo när han lämnade brysselkållandet hoppade jag upp på löpbandet och började springa till tonerna av Crazy med Britney...är det någon som lockar fram löpardrottningen inom mig så är det Brittan....men det är inte detta som mitt inlägg handlar om.

Vad det handlar om är att jag o Brittan avverkade en timme av Crazy, Toxic, Lucky, I love Rock'n'roll etc på löpbandet tillsammans och min kära väninna dök inte upp. Oops, she did it again...
Jag gick upp för att ta en dusch och såg att jag fått ett nytt sms.

"Ledsen sötnos, jag kunde inte komma, min hund lät mig inte lämna parken."

Det finns flera anledningar till varför man skulle kunna känna sig korkad i detta läge förutom det mest självklara att personen inte behagar dyka upp varken på utsatt tid eller senare, plus att det var hundens fel att hon inte kunde komma...och att man faktiskt förväntas tro på det.
Men är man bästisar så är man och även om det är hundrabillionte gången som detta händer med Galpal så är det faktiskt nästan värt att bli dissad gång efter gång.... Det finns bara en Jen och om våra vägar möts igen på denna sida så kommer ni att förstå exakt vad jag menar och tro det eller ej, men ni kommer att bara önska att en dag få bli dissade av den tjej jag kallar Jen....


Nyordning

Hej alla Banjo-diggare!!

Det är jag som är Galpal Vera K.
Efter mycket tjat, gnäll, hot, smicker, giroöverföringar från diverse bankkonton i Schweiz, fria hångelkort och komplimanger har Banjo precis beviljat mig en provanställning på två veckor (eventuellt förlängningsbart) på denna sida. YES, I'm in! Gimme some skin, people!

Jag vet inte vem som lider av den värsta prestationsångesten just nu, jag själv som hoppas att jag inte ska bli utbuad och portad, eller Banjo som under tortyr har erkänt en viss grad av rädsla för att bli utkonkurrerad av sin väninna....ingen risk, du får komma tillbaka när du inte kan hålla dig undan längre!

Nåväl...skulle ni börja kasta snöbollar på mig via Facebook så lovar jag att genast dra mig tillbaka, bygga mig en liten hydda i Alaska och fiska efter lax tills jag storknar och bestämmer mig för att bli vegetarian.

Första gången jag kom i kontakt med Banjo var när han ringde företaget jag jobbade för och jag tyckte han hade världens sexigaste röst ...vrrr ....vem ÄR denne skåning?
....Fast forward ett par månader....
Trots att han inte slängde sig för att rädda mig från eldslågorna (som kanske faktiskt fanns därinne i något hörn någonstans) när falsklarmet gick igång på kontoret på Mäster Samuelsgatan så blev denna tid början på en lång vänskap. Mera om det senare, nu ska jag övergå till det jag tycker bäst om i heeeela världen (enligt Banjo) ....nämligen att prata om mig själv!!

Förresten, finns det någon statistik på hur långa inlägg man kan skriva innan folk tröttnar och inte orkar läsa mer? Hmmmm.... presentera dig väl nu, Galpal... och välj en mindre fontstorlek så kan du klämma in mer text på samma yta...tur att man inte BARA är snygg utan också lite smart....

Galpal Vera K är sedan ett par år tillbaka (fortfarande) 25 och tycker att när man hittar en ålder man gillar så jkan man gott o väl hålla fast vid den och det har Banjo fått lära sig från första början....för gott folk, här är vad som är hemligheten med sann vänskap:

1) att varje år gratta på 25-årsdagen och inget annat. Det är alltid 25!!! Tack så mycket!

2) att tvinga iväg sin vän till sjukhuset när vännen blivit avsmakad lite hudyta av sin jycke och lova heligt att hunden INTE är mentalt störd för att han inte visat några yttre tecken på ångest eller skam,

3) att inte skratta när man just fått en synt-tofs tillklippt av en ung liten amatörbrat på Toni & Guy. År 2006!

4) att låta sin kompis få skriva gästinlägg på en blogg som är värdig att bli publicerad i en bok. Tack!

(Du kommer möjligtvis ångra dig men den risken är jag beredd att ta....hahaha....)



Jaaaa, det var väl alles från Brussels idag....något annat neues från er då?

Gonatt säger jag till er alla som fortfarande är med mig och Atlas Den Blodtörstige säger Vaff! Han ÄR snäll innerst inne....



Galpal VK


RSS 2.0