Banjo-Herren

Bakom min rygg sitter en ung blond, tjej och säger ingenting.
Nu har jag varit här i två veckor (inklusive sjukfrånvaron) och ännu har hon inte sagt någonting. Det står en hurts och en sån där kontorsbåsavskiljningsskärm emellan oss och ibland gör hon ett ljud ifrån sig som låter som när man pumpar upp armbandet för att ta blodtrycket. Sitter hon och tar blodtrycket flera gånger om dan?

Jag vet inte vad hon heter. Vi har aldrig hälsat. Och nu känns det som det är försent. Inte kan man väl nu vända sig om och säga: "Vi har förresten inte hälsat, Banjo heter jag."?  
("Ukulele", säger hon lite blygt och så visar det sig att vi passar utmärkt ihop.)
Tänk om det är mitt livs kärlek som sitter där bakom mig men det får jag aldrig reda på för att jag missade hälsfönstret?

Jaja, i morgon flyttar vi igen och då är ju "problemet" ur världen.

Ny god föresats:
7) Hälsa på folk så fort du kan, speciellt om de kommer vara i närheten ett tag.