Försäkringssnubbe söker fru

Jag har en ny TV-idol. Och det är inte någon av dem som uppträder i programmet med samma namn. (Idol alltså, häng med lite nu!) Bonde-Fredrik! Vilken hjälte! Men han hade inte varit en tiondel så rolig om det inte varit så att jag känner en hel hop killar som låter och beter sig på det där sättet på riktigt! Kronan på verket var när en av de presumtiva frågade honom vad han gillade för musik. "Ja, det är mest Joddla me´ Siv å sån't..." precis som hela Sverige visste vad det är för en grupp.
Joddla me Siv är en bonnarockgrupp från Hässleholm som varvar sånger om socialt handikappade människor ("Tonny tuggar tuggummi") med rent ut sagt rasistiska budskap ("Kosovoalban", "Knark i Kångo") och lyckas med sin bonniga (så stavas det!) stil att göra detta till stor komik för oss som växte upp med åsikten att Norrland började i Markaryd.
Dagens andra skrattfest kom direkt efter denna scen när en av tjejerna sa att "Fredrik var nog den sötaste kille hon träffat, nånsin!" Jag är fast, jag måste följa detta spektakel, även om man inte behöver se programmet för att få reda på hur det går.

Jag undrar hur det hade blivit om det varit min yrkesgrupp som exponerades på ett sånt här sätt. Jag har tyvärr en viss misstanke om att det inte skulle bli lika många brev skrivna till oss. Det är onekligen mer sexigt med harvar och plogar än med blanketter och villkorsbilagor.

Idol å sin sida gick som man kunde tänka sig, ännu är det bara fjortistjejer som röstar och följaktligen hoppar de kvinnliga artisterna strömhopp ur tävlingen. Samma mönster som alla år. Fast jag börjar tappa tron på Amanda. Det lät för jävligt de här veckan också. Urinvägsinfektion sätter sig väl inte på stämbanden även om man sjunger pissdåligt?

Fast mina tankar återvänder till "Försäkringssnubbe söker fru". Värt ett försök, jag lägger ut en presentationstext här så kan väl ni som läser detta sprida ordet. Den här har jag använt tidigare med stor motgång.


    "Snäll. Slåss aldrig och ler alltid åt bebisar. I behov av fler bokhyllor.

Du och jag har kanske inga gemensamma intressen? So what, vi kanske får! Det är ju det som är ett bra förhållande. Två personer som möts, kommunicerar och utvecklas tillsammans. Två personer som finns där för varandra, fysiskt och psykiskt. Kanske inte alltid, men när det som bäst behövs (som iofs ofta är alltid ;) ).

Ett förhållande är en vektor. En vektor definieras av tre saker; angreppspunkt, riktning och storlek.

1) Angreppspunkt - Någon i förhållandet måste finna en gemensam punkt att angripa på. Dåliga val av angreppspunkt är generella; "Kommer du ofta hit?", "DJ:n spelar bra ikväll." o dyl. En bra angreppspunkt kan inte exemplifieras eftersom den är individuell för varje förhållande.

2) Riktning - Det är viktigt för ett förhållande att alla parter har samma riktning. Min riktning är exempelvis att finna någon som kan tänka sig att, oavsett hastighet, bygga upp ett långvarigt förhållande med familj och grejer och som förhoppningsvis slutar i en delad sal på ålderdomshemmet samarbetandes med ett sudoku eller ett korsord (eller ännu bättre; råhånglandes).

3) Storlek - här kommer vi till det viktigaste av allt! Även om man har hittat angreppspunkten och har samma riktning så kan allt gå åt pipans kvist om den ena vektorn i förhållandet är mycket större än den andras. Om en är tokkär och den andra bara är lite småintresserad så går det inte! Den tokkäre blir besviken och den småintresserade blir stressad. Då är det helt irrelevant om man har samma drömmar och planer. Man kan hamna på hemmet hånglandes fastän man bara är lite ljum i början om bara båda två är lika ljumma.

Första steget är dock att hitta angreppspunkten. Det är det roligaste!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0