I gränslandet mellan vakenhet och sömn, liv och död, Fittja och Alby....

På tåget satt en kille som jag avundas djupt.
Han satt med en penna i ena handen och Aftonbladet i den andra och löste korsordet på seriesidan. Bara det är ju väldigt trevligt, men efter ett tag noterade jag att han löste väldigt långsamt. Han flyttade faktiskt inte pennan alls.
Han hade suttit och somnat mitt i ett Å. Jag lovar, precis vid pennans spets stod det ett halvskrivet Å.

Tänk att kunna somna sittandes, på ett tunnelbanetåg (den gamla skramliga modellen) medan hjärnan jobbar med ett korsord!
Den senaste tiden har jag haft väldigt svårt att somna. Det har blivit som mest fyra och en halv timmes sömn per natt och i vissa fall betydligt mindre. Det beror inte bara på de japanska bildpuzzlen. Dels har det att göra med att jag fortfarande inte är helt bra i bröstmusklerna så det är inte jätteskönt att ligga på mage (men det går) och dels har det förstås att göra med att ens dygnsrytm har blivit en smula uppfuckad efter alla dessa helger och lediga dagar.
Men mest beror det på en psykotisk tanke jag plägar få precis i insomningsögonblicket. Plötsligt skriker min hjärna: "NU DÖR DU!" och efter det är man inte så sömnig längre. Det skulle ju vara snopet med tanke på så lite man fått uträttat att kola vippen i så unga år så jag måste först fundera ut hur jag ska bära mig åt för att överleva natten innan jag kan somna. Så ligger jag där och känner efter och nog är där ett litet tryck över bröstet? Kan det vara döden? Attans med....hu vilken puls, ska skiten bulta på det där viset? För mindre än en månad sedan sa ju Ackis att jag var frisk i allt utom bröstmuskeln, det syntes ju inget (fel) på röntgenbilderna!
Och bäst man ligger där får man en hostattack och då måste ju det vara döden, eller hur? Och sådär håller det på fram till halv tre på natten minst, med några läspauser för att skingra tankarna och förhoppningsvis lura liemannen en natt till.
I helt vaket tillstånd är jag helt klar över att jag är frisk som en nötkärna med läkande muskelbristning. Inte dödssjuk eller i fara alls,

Det finns bara en situation i vilken jag somnar på fem minuter, och det är under gruppmöten på jobbet. Som nyanställd lyckades jag somna när jag och de andra nyanställda presenterades för högste VD:n.  Jag misstänker att det är suset av projektorer och overhead-apparater som vyssjar mig till sömns. Tyvärr förblir jag inte sovandes så värst länge vid dessa tillfällen.

I Fittja skakade tåget till lite extra och mannen vaknade och kunde avsluta sitt Å.

Kommentarer
Postat av: Nygammal läsare

Det låter jättejobbigt att ha det så där när man ska somna.

2008-01-10 @ 23:18:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0