Sagan om Gunnar Isbjörn i snöänglarnas rike

(How's that för en barnbokstitel? Ni som inte spelar tävlings-Scrabble kommer förstå måttligt av detta, men välkomna att göra ett försök!)


Gunnar Isbjörn hade åkt till snöänglarnas rike med sin pappa, som lustigt nog också hette Gunnar. Store Gunnar hade varit lille Gunnars pappa ända sedan lille Gunnar döptes, och Gunnar tyckte det var lite bonnigt att heta likadant som sin pappa. Om man ändå hade hetat något annat, som exempelvis Banjo. Dessutom hade Gunnar vid dopet träffat en pratglad hamster som OCKSÅ hette Gunnar. Man kan ju inte dela namn med en hamster! Eller så är man så illa tvungen.

Gunnar Isbjörn hade varit ute och rest med pappa Gunnar tidigare men det hade varit rätt tråkigt. Han hade inte fått träffa några andra, och han hade inte fått en enda autograf. Gunnar var nämligen autografjägare och bar alltid med sig ett litet block där kända och duktiga scrabblare gärna skrev ner sina namn. Den där hamstern hade haft en hel hög autografer och en skrikig gräsand som hette Niklas hade haft ännu fler. Men Gunnar hade bara pappas. Nu var ju pappa i och för sig allra bäst i hela landet och fått guldmedalj för det och allt, men lite tråkigt var det nog. Tänk om han fortfarande bara skulle ha pappas namn i sitt block när han träffade hamstern och gräsanden igen? Vad pinsamt!

När pappa åkte och träffade sina kompisar spelade dom bara Scrabble hela tiden. Scrabble var näst autografer det bästa Gunnar visste och han fick nästan alltid sitta på första parkett och ibland kikade han på pappas ställ och såg jättelånga ord, men aldrig att han ens viskade till pappa. Det hade han märkt att det var jätteförbjudet att viska!Det brukade för övrigt aldrig behövas.

Idag skulle pappa först spela mot en pojke som såg rätt så gammal ut men påstod att han bara var femton år. Gunnar, som bara var ett par månader, tyckte att den pojken var så duktig att han sträckte fram sitt autografblock och tänka sej! Gunnar fick sin första autograf! Och inte nog med det, den duktiga pojken lät Gunnar få följa med honom istället. Eftersom isbjörnar har väldigt kort minne så trodde han ganska snart att Andreas Pejler, som pojken hette, var hans pappa. Det kan vara rätt skönt att vara en adoptivisbjörn. Dock glömde han inte sitt autografblock eller de där två skräniga kreaturen med sina sidor upp och sidor ner med namn. Här skulle samlas!

Redan i nästa match fick Gunnar en ny autograf och en ny pappa. Pappa David var lite mer rädd om Gunnar så att när det sedan kom en tant som var lite rund om magen, men bara där, och ville ge Gunnar sin autograf (och förmodligen bli hans första mamma) så fick hon inte det för pappa David. Det tyckte Gunnar var lite synd, men vad kan man göra när man har en så duktig pappa?

Medan pappa var och åt kom det många farbröder och tanter och gosade med Gunnar, men han vågade inte sträcka fram sitt block då, man kunde ju faktiskt inte veta om de här tanterna och farbröderna var duktiga scrabblare och det var BARA duktiga scrabblare som fick skriva i Gunnars block, annars fick det vara.
Efter maten (Gunnar var inte hungrig eftersom han var av plysch) så kom det en farbror som verkade vagt bekant och tog hand om honom och gav honom sin autograf. Farbrorn hette Gunnar, precis som Gunnar själv! Tänk så tokigt!  Kom än en gång ihåg att isbjörnar, speciellt de av plysch, har vääääldigt kort minne, åtminstone för pappor.

Sen kom det en farbror som hette likadant som gräsanden och gav Gunnar sin autograf och sitt faderskap. Den här farbrorn verkade lite speciell, han hade visst inte spelat på länge men Gunnar mindes hans namn, det hade stått på var och varannan sida i den där fåniga gräsandens bok.
Gunnar fick oväntat snabbt en ny pappa som också han verkade bekant och dessutom hette David. När Gunnar kikade i sitt autografblock så insåg han att några hade varit där och skrivit sitt namn två gånger. Han bestämde sig för att vara lite försiktigare i fortsättningen. Boken kunde ju bli full!

Nu kom det en rödhårig tant som spelade väldigt fort och ville skriva i Gunnars bok, men pappa David sa nej. Om Gunnar hade vetat vad deja vù varit så hade han upplevt det. Men det är inte lätt at veta för en isbjörn av plysch som bara kan de fetstilta orden utan mellanslag i SAOL. DEJA hade han hört talas om, men VU?

Det började bli mörkt ute och Gunnar tyckte det var dags att åka hem. En autograf till kunde han kanske kunna tänka sig. Pappa David skulle spela en match till och det verkade som han oroade sig lite. Matchen var mot en farbror med det namn som Gunnar alltid tyckt skulle passat honom utmärkt och farbrorn såg så otroligt sympatisk och vacker ut så Gunnar kände ända ut i svansspetsen att den här autografen bara MÅSTE jag ha. Så kan ni gissa vad Gunnar gjorde?

Han viskade!

Gunnar såg hur den vackre farbrorn tog upp en ful bokstav som det stod 10 bredvid och viskade att farbrorn skulle slänga den. Sedan kunde farbrorn lägga (K)LApPTRÄ, som pappa David inte ens trodde på att det fanns något som hette! Sen tog den vackre men dumme farbrorn upp den där fula bokstaven igen!
Då viskade Gunnar igen, fastän han visste att det var liiiite fusk (men inte mycket).
Farbrorn kastade bort den fula bokstaven igen och fick upp STUDERa, som han inte alls behövde hjälp med att hitta. Pappa David blev ganska ledsen, men Gunnar blev jätteglad!

Gunnar fick farbrorns autograf och fick t o m åka med honom hem och sätta sig bland farbrorns pokaler, och när han satt där så tänkte han hur kul det vore om han aldrig mer behövde lämna den snälle farbrorn. Här ska jag bo åtminstone fyra veckor, tänkte han innan han somnade.
Och har han inte vaknat, så sover han väl än.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Kommentarer
Postat av: Trogen läsare

Om det här ska gå hem hos barna behövs det nog lite illustrationer också...

2008-01-12 @ 22:25:02
Postat av: truffan

:-) Det var en gullig saga, nu får vi se om den slutar lycklig.

2008-01-12 @ 22:26:32
Postat av: David L

hahaha, sjukt kul! :D När ger du ut en bok?

2008-01-13 @ 00:40:03
Postat av: Jannike

Ska verkligen fusk löna sig?
I en barnbok! :-0

2008-01-13 @ 20:35:44
Postat av: Mirami

Härlig! :D

2008-01-14 @ 20:25:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0